20 maj

Projekt trädgård.

Det finns tusen grejer på listan om vad som behöver göras i trädgården och i trädgårdslandet. Med en heltidsstuderande och en heltidsarbetande finns det aldrig tillräcklig tid, eller ork, för att bocka av allt på den där listan. Nu när maken inte pendlar till Kalmar längre har dock flera timmar om dagen frigjorts för honom. Det har varit väldigt lägligt då just våren och försommaren är den tid på året då störst insats krävs i det här projektet.

En kompostkvarn är ingen nödvändighet, men en fantastiskt hjälpsam och nyttig investering när man har så stor tomt som vi har. Oj, vad den fick jobba idag! Tanken är att fliset som blir slutprodukten ska läggas i de kommande gångarna i trädgårdslandet. Så kul att en mer permanent och hållbar lösning är på gång!

Här står tomat, chili och paprika och avhärdas i skuggan på norrsidan. Om några dagar ska de sättas om i murarhinkarna…

… som nu har diskats ur för att vara rena och fräscha inför årets omgång krukplanterade godsaker. Jag funderar som bäst hur jag ska gödsla jorden för att ge plantorna bäst förutsättningar.

Maken har skapat konstverk i det numera klippta kirskålshavet. Rena Jonna Jinton. Jättefint tycker jag.

Det här är jag dock inte lika förtjust i. Vi har många rör, lock och tunnor nedgrävda i trädgården. Förhoppningsvis kan man göra sig av med några av dem. I samband med att trädgården får lite TLC kommer en grävmaskin att bjudas in. Kanske kan den ta hand om resterna efter bl.a…

… rönnsumaken som till slut drog det kortaste strået. Ingen av oss var tillräckligt förtjust i den för att den skulle få stanna. Bigarråträd, jasminbuskar och äppelträd håller på att planeras in istället. Det blir nog bra vad det lider.

20 maj

En bok om dagen no. 7.

Nina Burtons Gutenberggalaxens nova gavs ut på Albert Bonniers förlag 2016. Jag köpte den på en bokrea någon gång efter det och den blev liggande i min oändliga ”att läsa”-hög. I det här hushållet brukar det vara svärmor som kommer med böcker, vare sig de är gåvor eller lån, men hur det var så lånade hon med sig den här hem. När det gäller recensioner litar jag fullkomligt på henne. Jag har ännu inte läst en bok som hon har rekommenderat utan att tycka att den var bra. När hon och svärfar hade läst Gutenbergalaxens nova insåg jag dock att jag hade en väl dold guldtacka liggande på min bord. Det här är nämligen en av de bästa böcker hon läst! Någonsin. Kanske den bästa. (Iallafall just då, så är det ju med många upplevelser.) Denna recension har följt med mig, men det har gått flera månader utan att jag gjort något åt saken. Så, äntligen!

Fram till idag har jag hunnit läsa ut dagens böcker samma dag, eller åtminstone ägnat så mycket tid jag önskat åt dem. Igår hade jag dock så mycket att göra att jag inte började läsa förrän ganska sent och jag kommer att behöva läsa vidare idag, kanske under flera dagar. Jag hamnade i den varma famn som en riktigt bra bok är och fick uppleva känslan av att sugas in och glömma tid och rum. Det var så länge sedan det hände att jag nästan blir rörd när jag tänker på det. Att komma med mina slutgiltiga kommentarer innan jag är klar känns inte rätt, men åh! Jag vågar redan rekommendera den å det varmaste. Hör bara:

”Böcker är tidskapslar, svarade han kort. Ger kontinuitet.”

”Böcker är arv och samtal över tiden!”

”Uppbragt pekade han genom fönstret på några passerande som tycktes okunniga om sitt brott.
– Vad vet folk idag? Bara nyheter! En ström av aktualiteter som glömts redan i morgon. Men något som hände för femhundra år sedan kan fortfarande ha oss i sitt grepp. Det kan till och med belysa nuet.”

”Naturligtvis dök Erasmus snart upp i föredraget. Det var nästan så jag tyckte mig höra antikvariatsägaren i guidens ord. Erasmus var en av 1500-talets mest kända personer, som med sina femhundra korrespondenter knöt ihop tidens rörelser. Han levde i sex länder och stod för en femtedel av Europas böcker. Kungar och påvar försökte locka honom till sina hov, och beundrare ville muta hans tjänare för att få se på honom när han sov, eller samlade ljusstumpar från hans skrivbord…”

Jag återkommer!

20 maj

Det gör ont.

Det gör så ont, men jag kan inte gråta dina tårar
För det är din sorg och de tårarna ska läka dig
Det är dina minnen, din kärlek, dina besvikelser och ditt avgrundsdjupa hål
Varje minne ska sorteras in i rätt fack
Rensa, skänka, slänga eller spara
Varje ögonblick, ett liv
Dansen med dagarna som gått blir ömsom en tryckare, ömsom en frigörande stund i febrigt tempo
Det som var blir det som är
Livet blev din gåva, ditt arv
Och en dag har såret läkt