Månad: september 2019
-
Ring lagd på hyllan och orkanen Liv.
Här sitter jag för första gången utan den ring jag bytte ut mina förlovnings- och vigselringar mot då maken och jag hade varit gifta i tio år. Det känns tomt. (Jag hade fått för mig att det var en femårsring, men jag kom ihåg en detalj som gjorde att jag fick lägga till fem år…
-
Beredd på tuffa tider?
Igår gick vi igenom ett nytt moment i en av kurserna. När jag gick min promenad såg jag de här två grenarna och drog genast paralleller till diskussionen. Den första grenen var redan död när det blåste hårt häromdagen. Det var nog ingen match för vinden att fälla den till marken. För den andra grenen…
-
Många solar.
När jag hade hoppat av tåget i Hyllie i måndags och var på väg till bilen suckade jag lite. Emporia, tågstationen, parkeringsplatser, trafikomställningar, skräpigt ställe som befinner sig mitt i något slags utvecklingsfas. Nej, jag längtade inte direkt efter att flytta dit om jag säger så… Rätt vad det var stod dock detta solrosfält mitt…
-
Iiih!
Snett och vint ska passas mot upprättade vinklar. Oj, så fint det kommer att bli! Kommer du ihåg hur det såg ut? Eller har du kanske tillkommit som läsare på senare tid? Det är roligt med före- och efterbilder, eller hur?
-
Gud hjälpe oss.
Eländes elände, överallt. Skjutningar och bomber som ska inge ”respekt”, ordet som totalt förlorat sin betydelse och numera verkar betyda ”den som kan skrämma flest och mest vinner”. Ateister, miljökämpar och feminister som aktivt jobbar för att utrota sig själva. Miljöprofeter som slåss om att förutspå jordens närliggande undergång kantad av det ena mer fruktansvärda…
-
Filosofiska lärdomar.
Jag älskar verkligen att studera igen! Jag lär mig något nytt varje dag och ibland får jag bara ord på något som jag redan vet. “No man ever steps in the same river twice, for it’s not the same river and he’s not the same man.” Heraclitus ”Man kan inte stiga ned i samma flod…
-
Om sorg och saknad.
Det är svårt att sakna. Det gör ont. Smärtan kommer av det goda som man inte längre har tillgång till. Kärlek, vänskap, förtroenden som delats eller kanske bara en ömsesidig förståelse. Tomheten kan gapa som ett svart hål, suga upp allt ljus i en och ibland är smärtan så stor att livet känns övermäktigt. Å…
-
Och ändå växer det…
Jag kan sällan gå förbi ett ställe som ser ”sterilt” ut utan att stanna om jag ser något vackert växa där. Utanför min systers hus i stan ser solrosor och stockrosor ut att växa direkt ur asfalten, här går jag förbi permanenta ”buketter” som ser ut att växa ut ur stenmurarna. Det är en påminnelse…
-
Kalligrafigodis.
Jag älskar verkligen kalligrafi i alla dess former. Ylva Skarps moderna gör mig nästan lika glad som det här flera hundra år gamla konstverket. Tänk att man fortfarande kan se hur förgyllningen glänser! En vacker dag ska jag plocka fram mina pennspetsar och bläckburkar, men idag räcker det att njuta andra människors hantverk.
-
Kräftskiva i Bredavik.
Mina Karlskronasyskon med familjer fick ihop en kräftskiva i år också. Med gemensamma krafter fick vi till alldeles för mycket gott att äta, precis som vanligt… Äldsta och yngsta småsystrarna hade dessutom dekorerat så fint att man kunde ha trott att Martha Stewart varit inblandad.