03 Sep

Greetings from Birmingham.

Jag har det bra, men längtar. Jag längtar faktiskt efter allt möjligt, så det är tur att jag har trevligt sällskap och får äta en massa god mat. Kommer du till Birmingham och gillar indisk matlagning måste du bara gå till Pushkar! Njutning på hög nivå…

Maken har det senaste dygnet gjort något smått ofattbart. Han packade in allt i förrådet i en lastbil (jag gissar att en och annat hjälpande hand varit inblandad), körde från Masmo, packade ut resten av ”spara-i-Sverige-sakerna” i Rödeby, sov några timmar, körde till Göteborg, packade ut allt vi ska skeppa till USA och körde tillbaka till Stockholm. 135 mil på 24 h och 20 minuter. Jag har oroligt följt framfarten, men tror att jag är minst lika lättad som han över att den här delen av vår flytt är avslutad.

Mässan är inte speciellt välbesökt och vi har inte massor att göra i vår monter, men inspiration finns överallt och jobba kan man göra på olika sätt. I morgon och på onsdag kommer nya kunder vällande in, eller hur? Ha en fin vecka, hör du. Jag tänker. Alltså finns i alla fall jag. Hur är det med dig?

16 Aug

Finns det någon gyllene medelväg?

Måste man jämt vara så lagom? Vad är tillräckligt? Hur balanserar man mellan förväntningar och önskningar? Vem bestämmer vad som ska gälla och hur ofta bör man omvärdera sin verklighet? Hur hittar man vägen utan GPS och vart leder den? Kan man hoppa dit på ett ben eller går det bra att krypa om man inte orkar gå på tå? Hängde du med där?

Jag har överlevt första Formexdagen. Det var trevligt att träffa gamla och nya bekanta, precis som vanligt. Nu kör vi vidare i tre dagar till. Kommer du ihåg vårt monternummer? C17:20. Välkommen till You Do.

16 Jul

Tillbaka i röran igen.

Nu har jag haft en högst välbehövlig paus från flyttandet. Vi vet fortfarande inte var vi ska bo, exakt när vi ska flytta eller vilka skolor barnen säkert ska gå i. Det är sådana saker som jag tycker är viktiga. Maken bekymrar det långt mindre. Jag får helt enkelt öva på att ta dagen mer som den kommer och lita till att saker faktiskt löser sig! Något som jag säkert vet är att Formex drar igång den 16 augusti och då kommer jag att vara på plats. Några veckor senare är det en mässa i Birmingham som gäller, så jag hinner öva lite på engelskan innan vi drar iväg på vårt långa äventyr.

När vi kom hem sent i går kväll lade jag märke till hur övergivet vårt hus såg ut. Det var som att själva själen redan hade gett sig av även om vi faktiskt bor kvar. Har du lagt märke till att det är så det känns ibland då man träffar någon som är djupt olycklig eller håglös? Att det är som att kroppen blir en förpackning, vilken som helst? Jag har sett döda människor och upplevt ”förpackningstanken” på hög nivå. Jag tyckte inte alls att det var läskigt, utan mer trösterikt.

Solen skiner från en klarblå himmel. Jag vet inte om det är för att jag ser i syne, men nu ska jag dra igång garageprojektet för att se vad som är värt att spara tills vi kommer tillbaka. Vissa saker får följa med till sommarstället, annat får åka till tippen. Jag vet att jag har tjatat väl mycket om att samla på sig för mycket saker, men här kommer ytterligare en påminnelse. Vissa saker är bara överflödiga! Punkt slut.

22 Maj

Sjung om studentens…

Kommer du ihåg din studentdag? Jag kommer ihåg hur lycklig jag var, hur lätt allt kändes och dräkten jag hade på mig. (Dräkten hade jag sytt själv och jag var väldigt nöjd. Hade jag valt idag hade den sett annorlunda ut, men det är ju så med modets växlingar.) Jag kommer ihåg alla glada människor som uppvaktade mig och hur ont det gjorde i nacken av de tunga blombuketterna. Jag kommer ihåg att jag var så tvärsäker på så många saker, åsikter som jag sedan dess har omvärderat många gånger. Jag kommer ihåg att jag var glad över att jag hade valt läraryrket och tänkte att de kommande 3,5 åren inte skulle kunna gå snabbt nog. Jag var glad över att ha mitt sommarjobb på Gullberna som vårdare på en utredningsavdelning för dementa. Jag kommer ihåg att jag hade alldeles för många hjärnspöken som gällde mig själv och mitt utseende. Jag kommer ihåg att jag hade många drömmar och är glad över att kunna säga att de flesta av dem faktiskt har slagit in!

Nästa månad står flera studentuppvaktningar på schemat. Jag undviker de irriterande studentflaken med fulla 19-åringar som sprutar öl och spyor och njuter istället av att lyssna på den underbara studentsången. Varje gång det är dags att vara med då studenter springer ut rinner tårarna på mig. De rinner av lycka över all lycka och ”den ljusnande framtid”. De rinner också av sorg över de stackars ungdomar som alltid finns med, de som får gå hem ensamma utan en enda blomma om halsen. Om det inte vore så knäppt skulle jag ha en ”ensamdetektor” och en uppvaktningsjour.

Studentkort till en av de blivande studenterna. Mitt första minne av Nathalie är att hon kom springandes klädd i en gräddbakelse till klänning skrikandes ”Innebandyyyyyy!” med klubban i högsta hugg. Gräddbakelsen var mammas val och det känns som att det här kortet går i en stil som passar dagens Nathalie lite bättre. Allt material från You Do. Här finns länkar till allt som används.