vila

12 aug

Vilodag på schemat.

En bra bit in på sommaren märkte jag att tempot hade varit osedvanligt högt under en lång tid. Dagarna hade fyllts med massor av roliga grejer, men det var mycket och det fanns liksom inget utrymme till mental vila. Extrovert är mitt mellannamn och jag älskar att träffa folk, prata och dela upplevelser med andra. I backspegeln visade det sig dock att jag hade glömt att jag också behöver lassa upp benen på fotpallen, släppa taget och sova middag ibland. När jag en dag satt med kalendern för att hitta tid för något blev jag så stressad på ett dåligt sätt, något som inte hänt på länge. Det var dags att blocka en dag och trycka in en dag utan några som helst åtaganden. Sagt och gjort, så blev det.

Så här såg det ut i kalendern och jag fnissade sedan varje gång jag såg hur jag uttryckt mig. Det var nog ändå tur att jag skrev så, för det kom så klart nya grejer att kunna fylla tiden med. Igår morse var det så dags att ta mig an dagen med ett avslappnat sinne. Det gick ”sådär” i början. Jag vaknade tiiiidigt, men tvingade mig själv att fortsätta ligga i sängen efter att jag hade öppnat upp i växthuset och vattnat tomater och gurkor. Vad gör man ens då man inte gör någonting? Kollar på teve? Jag tittade färdigt på en dålig film, försökte dra igång ett par serier (gillade ingen av dem), åt färdigmat från frysen (inte särskilt gott, jag påmindes om att jag gillar min hemlagade mat) och steg så småningom upp ”på riktigt”. Trädgården behövde en massa omsorg, men eftersom jag inte ville vara styrd av att bocka av listor eller måsten gjorde jag det jag kände för i stunden.

Blommor fick bli fokuset. Jag klippte ner de vid det här laget risiga luktärterna och plockade ett gäng vita lövkojor, rosenskära och jätteverbena för att matcha allt det ljuva. Jag stod vid perennrabatten och bestämde att det inte blir någon solroshäck där nästa år, men att jag vill ha ett helt gäng på annat ställe i trädgården. Jag flyttade mentalt på de perenner som står för långt fram/för långt bak och funderande över var jag ska sätta dem istället. Jag drack varm choklad med grädde och åt blåbär. Jag gick igenom mina bilder på telefonen och ojade över att jag snart skulle ha fullt minne igen. Eftersom jag inte kan bestämma mig för vilka bilder och filmer som ska få vara kvar så laddade jag upp de sista till datorn. Jag tycker att jag har för stark bindning till telefonen och vill tillbringa mindre tid på den och kom på att ett sätt skulle kunna vara att nollställa telefonen. Sagt och gjort, så fick det bli. Nu har jag en telefon med tolv bilder i. Inte ens de tusen bilder som visar framstegen som vårt hem gjort genom åren som jag samlat ihop i ett eget album finns kvar i telefonen. Jag har ju alla bilder på datorn och bestämde att ett projekt för kalla höstkvällar ska bli att göra ett fotoalbum om vårt hem från det att brorsan köpte det. Det finns mycket historia att skriva framöver också, men det här är ett kul projekt och att släppa telefonminnet fritt är också jättebra. Nu kan jag fylla på med tusentals nya bilder!

Såhär blev den fluffiga buketten som får symbolisera vilodagen och att jag klarade av att frigöra energi inför allt som kommer att hända i höst. Det känns toppen. Jag älskar historia, nostalgi och minnen, men inser att ibland behöver man rensa upp för att kunna ha energi och lust att skapa ny historia, ny nostalgi och nya minnen. Det enda som inte känns 100% är att sladden som jag behöver för att logga in med bankdosan på datorn inte längre funkar. Därför får jag vara utan bank-ID tills det är ordnat, men det ger sig väl. Om inte annat får jag ge mig in till banken i Karlskrona på måndag. Det är inte mycket de kan hjälpa till med på bankkontor längre, men att hjälpa till med nytt bank-ID ska de nog klara. Och det var det från min vilodag. Slutsatsen efter att ha harvat igenom vilodagen blir att jag borde planera in sådana åtminstone en gång i kvartalet. Alltså, inte bara en dag utan något skrivet i kalendern, utan en dag vikt till aktiv vila.

07 aug

Ja, men vi fortsätter väl med ett kalas?

En gång sa en vän till mig att hon aldrig hade orkat med att ha en så stor familj som jag har. Hur skulle alla dessa kalas hanteras? Igår berättade jag om Fars släkt där man någon gång kom på den briljanta idén att samordna jämna födelsedagsfiranden. I min storfamilj har vi sagt att man uppvaktar syskonbarnen om man rent fysiskt är på plats. De i familjen som är lite om och kring sig skickar ett kort. Jag har inte varit bra på det på mååånga år, men tänker ofta att jag borde börja igen. Vi syskon uppvaktar varandra vid jämna födelsedagar. Jag brukar försöka komma ihåg de lokala släktingarna, men de är också lättare att samla ihop om man är upplagd för kalas. Vi firade i många år sonens födelsedag i början på augusti för att sätta punkt för sommaren innan vi for hem till Visättra, Philadelphia, Segeltorp eller Orem, en tradition som höll i sig länge.

Igår kom min tyska extrasysters dotter hem efter fyra veckor på språkläger i Kanada. Detta råkade också vara hennes fjortonde födelsedag, så det passade extra bra att fira tillsammans med oss som fortfarande var kvar i närheten av Bredavik. Jag hade låtit Silhouetten jobba för att skära ut bokstäver till ett par texthälsningar, en av syrrorna hade gjort fint med vackra buketter och ballonger och så hade födelsedagsungakvinnans mamma dukat upp så fint med glass och fantastiskt fina härligheter från Andréns. Trots jetlag efter ett extra långt dygn var festföremålet så glad och hade mycket spännande att berätta gällande sin upplevelse. Vilken grej!

När vi väl var hemma igen var jag rätt mör efter de senaste veckornas, hm, månadernas, höga tempo. Maken hade lite möten online och samtal att ta sig an och jag arrangerade blommor som jag hade plockat innan ovädret Hans drog in. Ikväll kommer ett par amerikanska gäster som vi inte känner (jag får berätta mer när de har åkt vidare på onsdag) och jag behöver storstäda tills dess. Jag tog dock beslut om att det fick vänta tills idag, slog mig ner i soffan med kuddar och en filt och flyttade inte på mig på flera timmar. Jag avverkade söndagssnacken med ”barnen” och ringde en del andra samtal till nära och kära. Sedan upptäckte jag att det äntligen har kommit nya avsnitt av Call the Midwife på Svt play och kollade på julspecialen och första vanliga avsnittet medan stearinljus, regn, vind och åska gav en perfekt stämning. Sådär mys-lat har jag inte riktigt haft möjlighet att vara den här sommaren, men jag behöver verkligen det ibland. Det var hur som helst väldigt härligt och jag kunde konstatera att jag längtar efter min ”pilgrimsfärd” som aldrig blev av i våras p.g.a. organisatoriska problem. Blir det Gotland i november igen, eller något helt annat? Vi får väl se. Först ska vi ta oss an andra veckan i augusti. Hoppas den blir bra på alla sätt och vis.

15 aug

Vilodagen.

Att vara människa idag är fantastiskt på så många olika sätt och vis! Vi har det verkligen bra. Det är också svårt då många inte har förmågan att hantera alla de hjälpmedel som väl mest utvecklats för att göra våra liv lättare. Med elektricitetens intåg fanns det inte längre någon anledning att lägga ner arbetet då mörkret sänkte sig. Alla skärmar och de processer som styr dem gör att vi kan hålla kontakten med släktingar som emigrerat, få hjälp av läkare utan att flytta på oss, leta upp ett recept utan tillgång till kokboken i vilken det en gång publicerades, räkna ut arean på ett brunnslock, samla viktig information om årets skörd med tillhörande bilder och så vidare, och så vidare. Dessa skärmar har också blivit ett gissel. Vi har barn, ungdomar och vuxna som helt klart sover för lite då de inte kan släppa spel, teveserier, sociala medier, pornografi och allt vad det är. Över hela jorden somnar människor med ”nallen” i sin hand och diskussionen om huruvida det är alarmisterna eller revolutionärerna som har rätt i vilka effekter detta ger kommer att fortsätta under lång tid framöver.

En sak som verkar vara tydlig är att vi kanske har blivit latare med alla de hjälpmedel som den tekniska utvecklingen fått fram, men att så många av oss trots det verkligen behöver vila. Vi behöver mer sömn, effektivare sömn, struktur, avslappning och frid. ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den” står det i Andra Moseboken. Det är lätt att fnysa åt kristendomens budord och tänka att det inte gäller i dessa upplysta tider, men jag hävdar att många skulle må bättre om de lydde detta råd. Vik en dag åt en mental vila, lägg undan mobiltelefonen en stund, ”koppla ur”, se till att fylla dina andliga behov, upplev naturens under, lägg undan ”att göra”-listan och öppna ditt hjärta för påfyllning. Ha en fin sabbatsdag, hör du! (Bilder från Fårö kyrka.)

07 sep

Jag röstade i onsdags…

… och därför får jag nu leva med att min röst försvann. Haha, billigt skämt. Inte lika roligt är att det äntligen var dags att dra igång höstens körövningar igen igår och att jag efter uppsjungningen inte hade någon röst kvar. Vi måste intensivträna Mozarts Requiem då vi har konsert den 21 oktober, så jag stannade helt enkelt kvar och sjöng med ”i huvudet”. Akustiken i Fredrikskyrkan är helt makalös och det var väldigt speciellt att få lov att lyssna på hur vackert kören sjöng även om den senaste repetitionen var i juni. Jag kommer ihåg hur det brukade vara efter sommarloven då det var dags att snabbrepetera inför första fiollektionen. Tekniken hade mattats av, men efter varje uppehåll var klangen och vibratot bättre! Det är något särskilt med långa uppehåll ändå.

Vila har jag annars fått nog av. Utmattad kropp i all ära, utmattningen fyller uppenbarligen en funktion, men nu när jag äntligen kommit ur den där dimman hade jag uppskattat ett längre uppehåll som ”frisk”. Jag ska inte klaga, för det finns de som har det mycket värre än jag! Det var dottern som drog hem något skolstartsvirus helt enkelt och vi vet ju hur det är med sådana. Det är bara att böja sig och, tja, vila.

Jag hade sett fram emot flera trevliga sammankomster den här helgen, men jag tror inte någon annan uppskattar om jag kommer dragande med min feber, hosta och obefintliga röst. Jag hoppas att du sluppit sådana här otrevligheter och att du får en riktigt trevlig helg!

04 feb

Svar sökes.

Efter de här veckorna av total avslappning, D-vitaminer i mängder och en chans för kropp och själ att komma ifatt sitter jag nu här med en gåta som fortfarande inte har något svar. Bokstäverna ligger framför mig som pusselbitar, men de är så många och pusslet är av det svårare slaget. Jag tror iallafall att pusslet är komplett och det är väl ingen dålig utgångspunkt?

01 jan

Nyårsdagen 2015.

Idag är maken och vår kompis i Alta och åker skidor. Det är tydligen makens bästa skiddag någonsin. Synd att jag inte delar hans passion. Alltså, egentligen skulle jag ha följt med, men nu blev det inte så. Jag och barnen gick på promenad i grannskapet istället, men det var inte fy skam det heller! Gott Nytt År, kära du. Må dina drömmar slå in.