04 Sep

Välkommen Hösten!

Jag blev så förtjust i Sara Lidman då jag läste citaten som Umeå stad strösslat omkring sig lite här och var och bestämde att jag snart ska läsa något av det hon har skrivit. Tills jag vet om hon är sådär bra som jag tänker mig får du ett citat som handlar om hösten och den olustiga känsla som många förknippar med den.

”En enslig lada i regnet, en bjälke som viskade: sommaren lurade dig, gjorde dig till ett litet djur, och nu begärs det att du ska vara människa på ingenting. Du har det outhärdligt, meningslöst, kom till mig, visa att du har en smula stolthet …

… jo, imorgon. Om det inte händer nåt innan i morgon, så kommer jag.”

Hjortronlandet, sid 94 (Pocket, s 68)

Själv älskar jag hösten och allt det vackra som omger en i naturen i september och oktober. I år har vi dessutom, just då hösten håller på att visa färg på riktigt, den stora ynnesten att välkomna en liten brorsdotter som fortfarande håller på att gona sig i mammas mage. Härligt!

24 Apr

Städmåndag.

Numera har jag och familjen flyttat hem till vårt eget. Mamma har fått lite andningspaus då hon mår riktigt bra efter omständigheterna, men jag hjälper fortfarande till att städa hos henne en gång i veckan. Jag var så glad över att ha kameran i bilen i morse. Mitt i den segaste våren i mannaminne (alltså, vi har ju bott i Orem de senaste fyra vårarna och det har för det mesta varit varmt, skönt och soligt i jämförelse med detta elände) fick jag påminna mig själv om att jag älskar att bo här, att det är här jag vill vara och att här är otroligt vackert också när solen gömmer sig under långa perioder.

IMG_9332

Vem behöver Kungsträdgården? Här har vi ingen trängsel och mycket mera rosa! En blå himmel hade kanske varit att föredra, men man kan inte få allt.

IMG_9339

Jag älskar mina föräldrars hus. Mammas hus. En kall och ruggig morgon som den här ryker det alltid i skorstenen och istället för att tänka på att vedeldade hus inte står på miljöpartisterna på Söders pluslistor tänker jag att det här är något av det mest hemtrevliga jag kan tänka mig.

IMG_9341

Mamma har gröna fingrar. Det har nu inte direkt jag, men jag har försökt öva ordentligt sedan våren 2001, första året i vårt hus i Segeltorp. En vacker dag kanske det händer? Ett prunkande land i Uttorp? Jo, jag kan se det hända.

IMG_9342

Ah! Ren skönhet.

18 Mar

Vardagsglädjor.

Just nu är det lite för mycket elände på andra sidan Atlanten för att det ska kännas riktigt bra. Jag försöker hitta det goda, det fina, det vackra, det roliga, det underbara, allt för att hålla skeppet flytande och fortsätta sträva framåt.

Trots allt har den senaste veckan bjudit på många små högtidsstunder. Det var så roligt att ha T och N här! Den grillade måltiden var fantastiskt god och lakritsen de hade med sig… Jag och äldsta dottern fick sjunga barbershop och umgås med svenskamerikansk vän som jag inte träffat på väldigt länge. Yngsta dottern närmar sig slutet av regelbundna tandregleringsbesök. Vi har haft riktigt sköna vårdagar. Påskliljorna har börjat slå ut. Allt praktiskt inför New York-resan med döttrarna är spikat. Konserten i onsdags var ett trevligt mitt-i-veckan-inslag. Sonen gör framsteg i sitt jobb. Jag har skickat iväg några paket som jag hoppas kommer fram till Sverige snart. Äldsta dotterns high school graduation närmar sig med stormsteg. Se där! Även om det är jobbigt att ens nära och kära mår dåligt finns det lyckligtvis annat att balansera med.

18_7

Lapptäcket är skickat till lilltjejen som ska få det.

18_1

Maten var god i lördags…

18_2

… men sällskapet var trots allt det allra bästa med den grillmiddagen!

18_3

En vanlig dag på väg hem. Nu är det inte länge till vi kan njuta av snötäckta bergstoppar, så det gäller att passa på.

18_4

Mitt favoritnummer i onsdags på Körfestivalen framfördes av den kvinnliga delen av Cantorum Chamber Choir här ifrån trakterna: Ergen Deda, komponerad av Peter Lyondev. Sjukt roligt framförande! Musik är glädje på så många olika plan!

18_5

Ett annat favoritnummer stod BYU University Singers för. Den norske kompositören Kim André Arnesen har komponerat Flight song som fått ord av den walesiska poeten Euan Tait. Jag tycker resultatet påminner om Eric Whitacres musik. Gråtvackert och kvällens rysare.

18_6

02 Sep

En dag…

Mamma, syrrorna och jag har två gånger skrivit en ”bucket list”, alltså en lista på tio lite speciella saker vi vill hinna med innan jordelivet tar slut. Listan jag skrev för några år sedan har försvunnit och mitt minne är gott men kort och jag vet alltså inte riktigt vad jag skrev. Listan jag skrev i år tror jag kom med från Sverige, men jag har i så fall lyckats lägga den på något så smart ställe att jag själv är för dum för att hitta den.

Idag började jag tänka ”En dag ska jag…” och tanken fortsatte in i något som jag inte riktigt har koll på. Entusiasmen falnade på en gång då det gällde något jag jobbat på i så många omgångar att det är omöjligt att räkna dem alla. ”Ett Litet Ord” (One Little Word) har i flera år motiverat mig till att medvetet jobba med mig själv, men årets ord Fearless har inte riktigt fått vingar. Antagligen hade jag inte tänkt färdigt då jag bestämde mig, eller också så sitter min feghet så djupt rotad att den kommer att ta betydligt längre tid att utrota än vad jag hade planerat. Summan av kardemumman blev att jag blev lite modfälld, men jag hade inte direkt tid att tänka på det eftersom jag hade jobb att ägna mig åt. Jag stör mig dock på att mina sinnesreaktioner är så infantila ibland. En dag… 😀

Någon bucket list har jag fortfarande inte skakat fram, men vem behöver sådana listor när man har fullt upp med vardagen? Kryddträdgården fortsätter leverera trots styvmoderlig behandling, men persiljan får man numera njuta som ögonfägring istället för som krydda. Bättre går det för vår rosmarin och timjan och vi använder dem flera gånger i veckan. Undrar just hur länge vi kan fortsätta skörda innan det blir till att uppsöka kryddhyllan igen?

1_1

1_3

25 Aug

När vardagen tar all tid…

… är det viktigt att stanna upp då och då. Min fantastiska promenadgranne och hennes familj flyttade till ett härligt hus under sommaren. De har hyrt ett litet ”ruckel” under rätt många år medan de letat efter ett tillräckligt stort hus med odlingsmöjligheter. Det här huset har inte bara det, utan också en studio, trägolv i många rum och ett dubbelt så stort kök än det de hade här på Carterville Road. Jag är jätteglad för deras skull, men jag är ledsen över att ha förlorat tillfällena C och jag hade tillsammans att klampa omkring och lösa världens alla problem. Idag skulle jag börja gå med en gemensam vän till oss. Hon har flera gånger tänkt följa med på våra promenader, men något annat har alltid kommit emellan. Så också idag. Förutom att jag kom och ringde på dörren en timme för tidigt (åh, pinsamt) så hade det uppkommit andra krux. Det blev till att knalla på egen hand, vilket naturligtvis också gick bra. Det var bara skönt att komma ut och röra på påkarna lite.

Vardag är inte alls dumt. Jag uppskattar äventyr och spänning i lagom dos, men egentligen är jag väl mest som Ferdinand. Jag gillar att sitta under min korkek och lukta på blommorna. Idag tog jag tre minuter i trädgården för att kolla läget och bestämma var vi behöver lägga in den mest akuta attacken. Spinn, maskrosor och bladlöss finns överallt, men inte behöver de förta skönheten. ”Beauty’s in the eye of the beholder”…

25_1

25_2

25_3

25_4

28 Maj

Desperata hemmafruar och glädjor.

Den här artikeln om hemmafruar på ”Upper East Side” i New York fick jag skickad till mig. Den visar på en surrealistisk verklighet som jag känner påverkar oss alla i förlängningen. Det är någonstans den här ytligheten som har spritt sig framför allt genom sociala medier de senaste åren. Genom Facebook, Bloggar och Instagram uppmanas man till att ge sig hän åt alla möjliga slags lyckokurer. De flesta innebär att man måste investera stort, gärna med pengar, för att nå ända fram till den eftersträvansvärda lyckan.

tränings-lycka
trädgårds-lycka
shopping-lycka
inrednings-lycka
LCHF-lycka
och så vidare, och så vidare…

Nu för tiden har vi också den stora mängden medvetna och ansvariga konsumenter. De skulle aldrig vara så oansvarigt miljöomedvetna att de skulle lägga ner pengar på sådant som jag länkat till här uppe! Nej, de lägger ner precis lika mycket pengar på vintageprylar, ekologisk mat och annat ”godkänt”. Men är det inte precis samma konsumtionsbeteende som de spottar på inför alla andra?

Själv strävar jag efter vardags-lycka, lite gammal hederlig vardagsglädje. Kanske bet jag mig själv i svansen då jag skrev så, för visst har jag behövt lägga ner lite pengar på att nå fram till dagens vardagsglädjor: en perfekt mogen vattenmelon till fyndpris, att lyssna på tre tonåringar som tar tur framför pianot för att visa sina framgångar och öva för att slipa på tekniken, nytvättade handdukar, ett fint sms från maken, trevliga jobbtimmar framför Photoshop, utslagna vallmor och annat vackert mellan alla ogräs i trädgården, 70% mörk apelsinchoklad…

Jag hoppas att du mår bra, att du ser ditt eget värde och att du inte jämför dig med någon annan än dig själv. Livet är för kort för att slarva bort.

27_2

Hälsningar från det som grannarna kallar ”the ditch”, eller diket, men som jag kallar bäcken så fort de släpper på vattnet. Jag älskar ljudet, svalkan den ger då det blir mycket varmare här och närheten med den natur som jag är en del av.

12 Maj

Vardag helt enkelt.

I går var det dags för årets pianouppvisning med tjejernas pianofröken och hennes elever. (E har bara tagit lektioner sedan strax innan påsk, så hon ville inte vara med i år.) Hon är så rolig, den där fröken. Hon gillar inte alls att sitta och somna på tråkiga pianouppvisningar, så hon har alltid ett väldigt varierat program med allt från klassiska kompositioner till moderna poplåtar omskrivna för pianister. Vår S var så ruskigt nervös förra året så hon kom bort sig fast hon egentligen kunde spela sitt stycke med förbundna ögon. I år hade vi tränat avslappning och fokusering och det verkar ha hjälpt, för hon spelade bäst av alla! (Inte bara skryt från en stolt mamma. Det var en del som kanske spelat längre, men S har en så självklar musikalitet som kommer fram både i rytm och känsla då hon spelar.)

12_1

Sorry. Bättre bild än såhär blev det inte. Hahaha! Nöjd dotter, avslappnad efter fin prestation, och fina Kawaipianon att sukta efter. Man hostar dessvärre inte upp $8 000 hur som helst, så vi får nöja oss med vårt B-elpiano.

Efter konserten var det dags för den årliga grannpicknicken i Carterville Park. Vi har bott här så länge att det här var vår tredje. Förra året åt maken en hamburgare och drog sedan raka vägen till Mexiko för att fixa sitt nya visum. Tur att han gillar långkörningar bättre än vad jag gör. Phu! Jag satt och pratade med en av av mina vänner och hon ondgjorde sig över de evighetslånga somrarna man får här i Utah då sommarlovet börjar redan den 28 maj. Skolan drar sedan igång runt den 20 augusti, så det blir i princip 2,5 månader att ordna upp tillsammans med sina barn och förhoppningsvis vänner som inte är så osolidariska att de drar till Sverige över hela lovet… Med fotbollsläger, NO-läger, teaterskola, scoutläger och författarläger hoppas jag att hennes barn slipper förgås. 😀

Små vardagsglädjor som du kanske glömt bort:

gå in till optikern och be dem spänna åt dina solglasögon så de inte åker av varje gång du lutar dig fram mer än 3°
lukta på blommorna
titta på fåglarna då de bygger bo
lyssna till porlande vatten
sov vid öppet fönster
gläds tillsammans med dina barn (övervunna hinder, avklarade prov, krånglig virkbeskrivning som kunde uttydas)
ät ett ekologiskt äpple som är sådär härligt krispigt och lagom sött, gärna skuret i klyftor
klipp gräset
lyssna på musik som får ditt hjärta att slå volter
gå en promenad med en vän som är rolig och klok och som har tillräckligt med livserfarenhet
klä på dig kläder som får dig att känna dig bekväm
läs en bok
yoga
vila i nuet

Peace!

11 Maj

Oh, happy day!

Härligt att mötas av en strålande glad 14-åring som hade stigit upp klockan sex och klarat av halva idrottslektionen på egen hand! Jag menar, det är inte särskilt ofta som mina elever har bett om att få börja skolan tidigare precis…

Den 27-28 maj slutar skolorna här runtomkring. Jag räknar med att vår lilla tvåmannaskola också tar sommarlov då. Vi behöver traggla igenom en del innan dess så saker och ting sitter som de ska, eller som de kan, innan sista året i grundskolan drar igång. Sista barnets sista år i grundskolan! Bah. Det där med åldersnoja…

11_2

11_1

04 Maj

Fint så!

Klockan är bara 8.30 och jag har ändå hunnit med en hel hög med glädjor.

  • Jag vaknade av en perfekt fläkt in genom balkongdörren istället för av alarmet på mobilen.
  • Mamma ringde för att ge följande besked efter besöket hos onkologen i Lund: inga cancermarkörer i blodet, fina lymfkörtlar och inga tecken av cancer på magnetröntgen. Och Far har gått ner 10 kg efter att ha påbörjat behandling för hjärtsvikt och mår mycket bättre!
  • Väderleksprognosen säger åska varje dag från i morgon fram till lördag. Jag älskar åskvädren som drar fram då och då mellan bergen och hoppas på några rejäla urladdningar! Naturen mår väldigt bra av det.
  • Träning no. 1 för dagen är avklarad och jag har fortfarande yoga att se fram emot i kväll.
  • Ordning och reda på skrivbordet. Både min och yngsta dotterns kreativitet ges större utrymme på det viset.
  • ”Överlevnadspaket” till ung mamma monterades och levererades i går. Jag är fortfarande glad. ”Saligare att giva än att taga”, eller vad det nu är man säger.
  • Det är bara 43 dagar kvar tills vi åker till Sverige.
  • Storbritanniens nya lilla prinsessa har fått namnen Charlotte Elizabeth Diana. Charlotte är jättefint, jag ville alltid heta Elisabeth när jag var barn och så tycker jag alltid att det är fint att man hedrar kära som har gått före genom att låta deras namn leva vidare. Bra jobbat Kate och William!
  • Hade mormor Elsa levat hade hon fyllt 95 år idag. Min mormor var en komplicerad varelse, men idag firar jag alla hennes goda sidor och hennes kärlek till fest och glamour! Så grattis mormor. Mindre harpa och mer dansband där du är nu hoppas jag. Jag har dessutom namnsdag och det kan man också fira om man vill!
  • Alla mina Star Wars-vänner har önskat ”May the Fourth be with you”. Jag gör detsamma.
  • Tre av oss hade en fotoutmaning med tema ”ljus” i går. Det här var våra personliga favoriter. (Hur gör man en fotoutmaning? Man bestämmer ett tema eller ett motiv och så får varje deltagare tolka som man vill.)

4_1G

4_2E

4_4M

  • Sist vill jag dela med mig av ett citat som en bekant påminde om häromdagen. Allas vår Astrid Lindgren var en fantastisk människa på många sätt och vis. Hör bara: ”Vad som inte är livets mening vet jag. Att samla pengar och prylar och grejer, att leva kändisliv och fina upp sej på damtidningarnas kändissidor, att vara så rädd för ensamhet och tystnad att man aldrig hinner i lugn och ro tänka efter: Vad gör jag med min korta stund på jorden?”

Må din dag vara fin på alla sätt och vis och må du kunna säga ”tack för en underbar, vanlig dag” när du går och lägger dig i kväll. Peace.