14 Nov

Fredagen den trettonde november tjugohundrafemton.

Det finns stunder som definierar oss, stunder som påverkar oss för all framtid och stunder som aldrig lämnar oss. Vissa av de här stunderna är vi alldeles ensamma om, andra delar vi med någon eller några få och åter andra delar vi med ett helt folk. Kommer du ihåg vad du gjorde då du fick reda på att:

  • Palme hade mördats
  • Prinsessan Diana hade jagats in i döden av paparazzi
  • ett flygplan kraschat rakt in i ett av tvillingtornen i New York
  • Anna Lindh hade knivstuckits
  • det låg döda ungdomar överallt på Utøya och att mördaren innan han kom dit hade bombat ihjäl ett gäng vuxna också

Idag fick jag ett liknande sug i magen som alla de gångerna då maken skickade ett sms där det stod ”Paris. Nyheterna.” Fredagen den trettonde november 2015 kommer nu att bli ett sådant datum som vi aldrig kommer att glömma. Det gör ont att bli påmind om att alla människor inte är överens om hur vi ska leva tillsammans här på jorden.

Ännu vet vi inte vem eller vilka som stod bakom de attacker som skedde på flera ställen i Paris samtidigt. Minst 153 personer har dött, men man förväntar sig att dödssiffran kommer att stiga. Att inte respektera andra människors liv är ett stort svek i mina ögon och jag blir så ledsen och arg

Bara för att detta inlägg inte ska sluta lika svart som jag känner mig inuti tänkte jag visa min fina vän som kommer och hälsar på mest varje dag, antingen själv eller tillsammans med vänner.

13_1