25 nov

Konst på riktigt.

Dagarna har gått i ett den senaste tiden och jag har inte riktigt tagit mig tid att skriva här i bloggen. Jag har massor av intryck och alldeles för många tankar, men inte direkt om något som har sin plats i det här forumet.

I kväll fick vi en fantastisk solnedgång som jag stod och njöt av i lugn och ro tills jag kom på den nytänkande idén att föreviga färgerna i ett mobilfotografi. Därför kan du nu få njuta samma solnedgång. Varsågod!

24_2

Förresten, när jag nu ser fotografiet kan jag naturligtvis konstatera att verkligheten såg helt annorlunda ut, men jag tror att det är okej. Alla har varit med om glödande och fantastiska solnedgångar eller soluppgångar någon gång och när man ser ett fotografi påminns man om de stunderna och läser in mer än vad som faktiskt syns i fotografiet. Hur det nu än är så gillar folk sprakande solfärger, små bebisar och gulliga husdjur mest av allt, så varför förneka folket dess opium?

Vår hus är i startgroparna för att adventpyntas och i arbetsrummet har vi julklappsverkstad. Yngsta dottern har fått jobba mycket praktiskt den senaste veckan, något som jag tror att både hon och jag har uppskattat. Då gör det ingenting att det blir lite stökigt inbillar jag mig. Alla amerikaner har ändå gått på sparlåga då vi nu är inne i den stora helgveckan i och med Thanksgiving som infaller på torsdag.

24_5

Som ”sista dagen innan lovet”-aktivitet åkte jag och samma mattedotter, alltså hon som jag hemskolar, till den relativt nyöppnade Norman Rockwell-utställningen på BYU Museum of Art. Vi drog med oss den arbetande storebrorsan också då de flesta knegare mår bra av en dos kultur då och då. Man fick inte fotografera utställningen, men här kan du drömma dig bort lite i hans fantastiska konst. Norman Rockwells konst har alltid tilltalat mig. Jag gillar att man ser vad konstverken föreställer, men jag uppskattar mycket att de också döljer både gömda och väldigt uppenbara budskap av olika slag.

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Under introduktionsfilmen som muséet bjöd på lärde vi oss att Rockwell förberedde sina konstverk extremt noggrant, både i skrift, studier i ansiktsuttryck, kroppsställningar, skisser, fotografier och kladdmålningar. Då blir det extra intressant att se den här tavlan till exempel. Vilka var alla Rockwells modeller i den här bilden till exempel?

24_6

Alla bilder från google-sökningen som jag givit adressen till här ovan. Och du! Läs på lite om Norman Rockwell om du inte har gjort det förut. Jag tror att kanske du också blir lite fascinerad.

17 nov

Hu!

Värmepumpen bestämde sig för att inte riktigt funka som den ska samtidigt som utomhustemperaturerna lade sig runt nollan. Jag är tacksam över att jag inte befinner mig i landsflykt nu…

16_2

Vilken dag det har varit! Det känns som att den har varit hur lång som helst. Det kanske blir så automatiskt när man redan har ett fullt schema och får trycka in ungefär ett fullt schema till… Hur som helst var det härligt att få vara ute i snön en stund även om det för omväxlings skulle blåste riktigt ruskiga vindar runt knutarna. Yngsta dottern gav sig på traditionen att bygga en snöskulptur av något slag av den första kramsnön och kom rätt långt. När man behöver göra allt utan hjälp av några trista föräldrar eller storasyskon kanske det inte är så konstigt att det färdiga konstverket får heta ”Snart Klart”?

16_1

Sjukdomar, skolmöten och festligheter har satt käppar i hjulet på mina yogastunder under nästan hela hösten. Förra året hade vi pass på andra dagar som passade mig bättre, men nu är det bara att bita ihop och göra det bästa av det jag har. Det var så underbart att äntligen få till ett pass tidigare i kväll! Jag kommer nog knappt att kunna gå i morgon, men det får det vara värt. Övningarna där vi öppnade höfterna var extra jobbiga, något som tyder på att man bär på stora spänningar i kroppen. Det känns sådan skillnad när man lär känna sin kropp och dess kapacitet. Om jag nu bara kunde ta hand om mig så pass att jag fick till mina egna morgonyogapass igen, hm. En vacker dag!

16_8

Makens julklapp växer fram rätt fort mot vad jag tänkte. En ”vanlig” halsduk är ett fasligt stickande fram och tillbaka och kan bli lite trist. Jag har dock ett roligt mönster, så nu när jag är färdig med en tredjedel ska nog resten gå av bara farten. Vi har förresten gjort småstjärnor av clementinskal i år också. Stansa ut ur färskt skal med små kakmått (två av de här stjärnorna per skal) och stick hål för fiskelina eller tråd att hänga dekorationerna i. Vi började torka dem mellan vaxat papper under boktyngder, men det blev inte alls lika bra som förra gången då vi använde något annat slags papper. Jag vet inte riktigt varför en del av stjärnorna fick bruna kanter, men det har kanske med oljehalten i skalet att göra? Håller du på med något kreativt projekt? Det är nämligen finfin terapi mot novembertristess. Peace!

16_4

12 nov

Lite fler berg. Ja, eller samma gamla underbara berg.

11_1

Olaf mår bra nu när vädret blivit lite kallare. Vi försöker fira Thanksgiving innan det blir jul, så den o-skurna pumpan får hålla honom sällskap. De andra pumporna fick slå följe till soptunnan. Det hade varit roligt att göra bakterieodling på dem. Fullt med härligt färgglada fläckar (som äldsta dottern rynkade på näsan åt, förstår inte alls hennes ointresse i det vetenskapliga)!

11_2

Snart är det för sent att plocka nyponen igen. I morgon har jag därför bestämt mig för att plocka ett gäng! M, om du läser det här kanske du kan packa med dig en påse mandelbiskvier då ni kommer?

11_4

Våra berg! De är så vackra, särskilt då solnedgången reflekteras i snön på det här viset.

11_5

Tyvärr går det inte riktigt att återge hur det verkligen såg ut, men du får kanske en känsla? Det roliga molnet som hängde precis över trädtopparna gjorde det ännu lite vackrare.

11_6

Squaw Peak och utsikten vi har precis från vår balkong… I går låg molnen så lågt att man inte såg något av det här.

04 nov

Bättre än Ullared!

Härom dagen lade min släkting upp en bild från Ullared på Facebook och för en kort stund kände jag det där fynd-ilandet i magen och hur jag ville följa med. Jag fick ibland följa med mamma då Spjutsbygdsdamerna åkte på bussresa till hela södra Sveriges fyndshoppinghimmel, nämligen Gekås i Ullared. Dagen efter de där resorna gick många av ungarna på Strömsbergs skola omkring med likadana nya kläder och det var inte mycket att säga om det. Jag gillar inte överkonsumtion och jag gillar inte att shoppa utan att egentligen behöva något, men jag gillar ändå ”Ullared” (som ju egentligen heter Gekås)…

Jag gillar också Deseret Industries, det största second hand-stället här i krokarna. Läser du här lite mer regelbundet vet du att jag brukar fynda där, men dagens fynd slog nog rekord. Ett par nya Dr. Martens-kängor för $14 (ca 120 SEK), en ny liten hylla till mina orkidéer för $3 (den måste målas om), en midnattsblå sidenklänning som är fantastiskt vacker om än för stor för döttrarna och för liten för mig (jag tänkte se om någon av syrrorna kan ha den) för $8, lite smått och gott som jag och äldsta dottern tänkte fixa till på olika sätt och så en jättesöt liten akvarell för $1.50.

3_2

När jag kom hem googlade jag först på namnet som stod skrivet på baksidan av akvarelltavlan. Det stod ”Gift from grandma Nielsen, Rebecca Amelia Pace, b. 4/9”. Grandma Nielsen föddes tydligen 1887 och hon dog 1977. Här har du Rebeccas gravplats och lite mer information. Efter denna spännande information googlade jag konstnären Bess E. Gourley som hade målat den lilla akvarellen 1957. Allt blev ännu mer spännande då det visade sig att fru Gourleys tavlor går för $1,000+ på nätet och att hennes konst finns representerad på Springville Art Museum några mil härifrån! Jag tyckte redan att tavlan var jättesöt, men nu har den också blivit intressant på riktigt.

3_1

Har du gjort några bra fynd på sistone?

01 nov

Happy Halloween!

Hej Hösten! Du har varit så vacker i år och jag ska försöka komma ihåg hur du värmt mitt sinne nu när Vintern är på intågande.

31_18

Sista oktober. Alla Helgons Dag. Halloween. Jag saknade att få tända ljus på kyrkogården och gå omkring och njuta av lugnet och värmen, men var glad över att kunna göra busungarna glada med lite godis. Dagens första gäst sa ”Wow!” när hon fick se påsarna som låg i godisskålen. Jag hade inte mage att göra henne besviken och säga att de bara innehöll en kupong för en gratis donut på Krispy Kreme och några små chokladbollar. Hoppas att donuts är det bästa hon vet! 😀

31_17

Det var alldeles för många som var med både i halvmaran och 5 km-loppet som gick i förmiddags. Jag och maken promenerade en sväng i Provo Canyon. Det var alldeles fantastiskt trots att vi båda har mått så risigt under den senaste veckan.

31_5

I morgon börjar november, månaden som brukar vara så jobbig för många som jag älskar och känner. Själv är jag bara lite besviken över att inte ha någon kamin att värma mina kalla fötter framför, men det ska nog gå bra ändå. I december kommer min syster och hennes familj för att fira jul med oss. Det är ju så härligt så jag vet inte vad! Svågerns bror och hans man passar på att flyga hit från Kalifornien och bor också hos oss i några dagar. The more, the merrier. Jag älskar att ha gäster, ser fram emot att laga en massa mat och sitta och prata länge om kvällarna. Tjohej!

Tacksamhetsbilder…

31_1

31_2

31_3

31_6

31_9

31_11

31_13

31_14

31_15

31_16

14 okt

Höstvibbarna sprider sig.

13_12

Idag var det 10° då dottern körde iväg till skolan och när hon kom hem var det 27°. Ökenklimatet bjuder på stora kontraster. Morgonpromenaderna bjuder på perfekt temperatur, men runt lunchdags går jag inte ens ut om jag inte behöver. Det är konstigt det där hur man upplever olika temperaturer och hur jag kan tycka att 27 grader är kvalmigt medan någon annan tycker att det är precis där livet känns på topp…

13_10

Nåja. De gula löven har spridit sig ner hit i dalen också och färgskalan börjar matcha Halloweendekorationerna som dyker upp i trädgårdarna en efter en. Detta gör att åtminstone jag får känslan av att det är dags för soppmiddagar och filtar i soffan.

13_6

Med så billiga tomater som vi hittar här i affärerna just nu faller det sig naturligt att göra god ”cream of tomato”-soppa. Mums. Det finns inte mycket som är godare! En massa hackad vitlök, en finhackad lök eller två och ett par grovrivna morötter fräses i önskat matfett tills morötterna mjuknat och löken ”smält”. Tillsätt en msk tomatpuré, 3/4 l kycklingbuljong, finhackad färsk basilika efter smak och något kilo (eller mer) grovhackade tomater, salt och grovmalen svartpeppar efter smak och låt koka på svag värme under lock i ca en halvtimme. Mixa någorlunda slätt och tillsätt en skvätt vispgrädde innan du ger soppan ett snabbt uppkok. Vissa gillar något skvätt socker eller honung i, men det tycker inte jag behövs. Vår familj gillar den här soppan med lite creme fraîche i, andra har krutonger eller något annat gott i.

Potatis- och purjolökssoppa är superenkelt och superbilligt i Sverige. Här verkar purjolök vara lika exotiskt som mango, eller det är nog snarare så att mango är billigare än purjo. Därför lagar jag inte mat med purjolök lika ofta som jag gjorde i Sverige. 1 l kycklingbuljong, 5 skivade potatisar, två finstrimlade purjolökar, lite extra salt och peppar och en skvätt grädde. Där har du det avancerade receptet. (Det står att man först ska fräsa purjo och potatis, men det tycker inte jag gör någon skillnad. Se bara till att koka allt riktigt mjukt i buljongen innan du rotar runt i kastrullen med en potatisstöt och tillsätt sedan grädden. Klart!)

Efter soppmiddag är det nu soffhäng (plugga, spela, sticka) för tre femtedelar av familjen medan resten skriver tackkort till släkten i Tyskland efter den härliga sommarsemestern. Svärfars kusin som är hur gullig som helst och som visade sig vara en skattkista full av information om hela släkten på ena sidan har visat sig ha en hjärntumör som gör att hon snart inte finns med oss mer. Det är så viktigt att vi tar vara på varandra medan tid finns! Kram på dig.

13_9

13_8

13_7

10 okt

BYU homecoming week.

Amerikanerna och anknytningen de känner till de skolor de gått på är nästan hjärtknipande. Om någon frågade mig vilken relation jag idag har till Lärarhögskolan i Växjö skulle jag säga att jag faktiskt inte har någon. Jag tycker det är roligt att ta en sväng till Växjö och förundras över de stora förändringar som skett i stan sedan jag bodde där, men där slutar det. Nu för tiden kallar högskolan sig för Linnéuniversitetet och för utländska studenter talas det om ”Linnæus University”. Hahaha, det måste vara ett skämt! Det kan också vara så att de lärare jag träffade på lärarutbildningen 1989-1992 nu har blivit professorer och lika klipska som Carl von Linné… Större mirakel har skett.

Hur som helst. Nu ska jag sluta vara sarkastisk och visa något fint som de gamla BYU-studenterna har gjort nu under sin Homecoming Week (en vecka varje år anordnas återträffar och aktiviteter för alla gamla studenter, något som blir till en slags gigantisk nätverkskonferens):

10_2

Uppe på berget som reser sig över universitetets campus har man installerat ett stort Y som står för BYU. Första kvällen på Homecoming Week anordnas en hajk upp till y:et (en jobbig och brant hajk för sådana som jag) för att lysa upp konturerna på denna universitetssymbol. Jag tycker det är lite fint och det gör också att jag blir lite avis på den där samhörigheten så många faktiskt verkar känna med skolan där man fick sin utbildning. Hur känner du för den skola som är ansvarig för din utbildning?

09 okt

Inspirerande ljus.

I morse vaknade vi till världens mest fantastiska och nästan lite spöklika ljus. Det närmaste jag kan förklara det som är ljuset precis innan ett stort åskoväder bryter ut. Vi har inga chanser till norrsken här i Utah och en statiskt flammande himmel är kanske en sorglig kompensation, men det var ändå härligt. E hade tagit med sig kameran till skolan då de skulle ha en fotoexkursion med fotoklassen, så du får hålla tillgodo med de enda mobilbilder som överhuvudtaget fångade lite av den rätta känslan.

8_3

8_4

Hönshuset står som en sorglig påminnelse om våra djupt saknade hönor. Jag saknar sällskapet, jag saknar de goda äggen och jag saknar deras kluckande. Jag saknar dock inte ankorna det allra minsta. Kanske för att vi numera slipper hålla utkik efter stora bajskluttar överallt… (Hönorna var lite mer försiktiga.)

8_5

Här är Mammas Lacesjal som nu är på väg över Atlanten. Tanken var att jag skulle sticka den snabbt och jag började så fort vi fått reda på att hon fått cancer i januari. Tyvärr hade jag inte mycket energi över till det här projektet och så blev det fel hela tiden. Till slut bestämde jag mig för att strunta i ett av de stora felen som skulle kräva att jag rev upp allt jag stickat dittills och hoppas att det inte skulle synas så mycket. (Det gör det inte. Bara om man tittar noggrant…)

Mamma blev hjälpt av operation och cellgiftsbehandling och nu mår hon mycket bättre. Hennes nya energi fick mig att äntligen slutföra projektet när vi kom hem från Sverige. Jag gav mig på att ändra i mönstret trots att jag tycker sådant är lite läskigt. Det gjorde att garnet inte riktigt räckte så de sista löven längst ner inte blev helt färdiga och de fina ”bågarna” jag tänkt mig blev mer som stickade, hm, fransar? Nåja. Sjalen är klar! Uppdraget är slutfört.

Jag har inte stickat något till min extrasyster som fyllde 40 i somras, i december fyller min svägerska 40 och i mars är det dags för nästa syrra att fylla detsamma. Jag får ge mig på lite mindre tidskrävande projekt näst, hehe. (Ny halsduk påbörjad. 50% vardera av alpacka och silke. Så skönt att sticka med och större stickor den här gången. Tror att det blir bra!)

28 sep

Härlig långhelg.

27_3

Nu är jag tillbaka efter några särdeles speciella dagar i St George i södra Utah. För sjutton år sedan flyttade vi till Philadelphia för att maken hade kommit in på businesskolan Wharton (University of Pennsylvania). Vi var ett helt gäng på tolv par, en del med barn och en del utan, som kom att dela både vardag och fest. Vi blev varandras familj helt enkelt. Efter två år skildes våra vägar, men vi håller fortfarande kontakt med de flesta i den gruppen.

27_9

27_8

27_7

En gång om året brukar makarna ha reunion någonstans här i Staterna och en annan gång är det makornas tur. Den här gången var det fem av kvinnorna som hade möjlighet att träffas. Vi pratade, hajkade till Kanarra Falls, åt, pratade, gick på bio (Everest, boken Into Thin Air som filmen bygger på är bättre), pratade, hängde vid poolen, pratade, åt, pratade, gick på musikalen Beuty and the Beast på TuacahnCenter for the Arts, pratade, åt, promenerade, pratade, gick på spa, pratade, åt och pratade lite till. Däremellan hann vi sova några timmar, men många blev det inte. Det blev mycket terapi till en relativt billig peng!

27_4

Jag älskar de här vännerna. Vi lever liv som kanske inte är helt lika, men de upplevelser vi delat och det faktum att vi följts åt genom åren gör oss till riktiga vänner. (S är volontär på sonens skolas bibliotek tillsammans med skådespelerskan Jennifer Garner, C och T var i Aruba på board meeting tillsammans med sina män och Ks hus ser ut att vara direkt hämtat ur ett lyxigt inredningsmagasin.) Under de här dagarna fick jag känna på pustarna av hur det är att leva ett glamoröst amerikanskt liv med en man som aldrig är hemma men som tjänar en massa pengar. Jag väljer mitt liv alla gånger.

27_6

Jag var lite trött då jag kom hem, så jag fick börja med att vila upp mig, haha. Efter det orkade jag laga lite god mat till min bror och brorson som kommer att vara hos oss i en vecka. Hurra! Det har inte gått någon nöd på dem de dagar jag varit borta. De har hunnit testa hur det är att hajka upp i bergen med så tunn luft som vi har här utan att acklimatisera sig först, de har ätit smarrig amerikansk skräpmat och de har glidit omkring i sin flashiga sportbil. I morgon åker de in till Salt Lake City en sväng och jag har lovat barnen att vi ska ha donutfest också. When in Paris, eller hur det nu är man säger.

Såg du den blodröda supermånen i kväll/i natt? Vi såg den finfint från vår balkong. Lite av effekten förstördes av billyktor och starka väglampor, men vad jag såg verkar det som att jorden inte gått under än i alla fall. Effekten måste kanske gå jorden runt först?

27_2

27_10

Månen och stjärnorna rör sig mycket snabbare än man, eller jag, tänker. Den nedre bilden visar därför stjärnorna som små streck istället som de de små prickar vi brukar se och månen blev också suddig av sin egen rörelse eftersom jag använde så lång slutartid. Visst är himlafenomen fascinerande?

Ps: Hjälp! Jag har en iPhone 4S och tar många vardagsfoton med den, men jag blir alltid så besviken på den dåliga kvaliteten. Har du en telefonkamera som du tycker kan ”tävla” med en digital systemkamera?

Ps 2: Det finns vissa delar av vårt liv här som jag skulle sakna väldigt, väldigt mycket om vi flyttade hem igen.

Ps 3: Jag saknar verkligen storfamiljen och är så glad över att ha bror och brorson här. Att veta att min syster och hennes familj kommer och firar jul med oss gör mig nästan nipprig av lycka. Det där uttrycket med ”att både vilja ha kakan och äta den” känns lite jobbigt.

20 sep

Husfru och äventyrare.

Lördag. Upp tidigt för att baka bröd och fixa frukost på sängen till tonåringen som har det tufft nu. Hon ställer höga krav på sig själv och läser bl a AP English Literature and Composition, en klass som är collegeförberedande och som bara riktiga pluggisar läser. I onsdags hade vi utvecklingssamtal och det var lite spännande att se lärarens reaktion då han fattade att E bara bott i USA i tre år och att engelska är hennes andraspråk på riktigt. Trots att hon inte fick sommarläxan med sig som de andra (de fick två böcker att läsa och skulle också skriva en uppsats om varje bok) utan fick fixa det parallellt med vanliga skolan har hon nu jobbat sig upp till ett A- i betyg. Hon stiger upp mellan fem och sex varje morgon då hennes skoldag börjar klockan 7.15 varannan dag, så jag tycker det är viktigt att hon får sova ut lite på helgerna.

Idag steg jag och maken upp tidigt, K för att spela in en Misespodcast och jag för att baka frallor till den hårt arbetande tonåringen (och resten av familjen så klart).

19_10

Yngsta dottern och jag fixade några liter druvjuice av ett gäng av våra egna, smarriga Concorddruvor (superenkelt recept som behöver stå i några månader för att smaka riktigt gott) och så passade jag på att göra en omgång av min favoritäppelkräm. I morgon ska jag baka någon mandeläppelkaka, men jag har inte bestämt vilket recept det blir.

19_11

På eftermiddagen fixade maken så att han och jag kunde låna jobbets liftkort och så gav vi oss upp till Sundance för en tur i liften. Jag älskar verkligen naturen här i Utah!

19_9

Höstfärger. Så vackert!

19_7

Maken sitter och funderar över livet.

19_8

Jag och mina nya brillor. Jag måste ha dem på mig från morgon till kväll i två veckor för att jobba in ögonen och vänja dem vid progressiva glas. Japp. Nu är jag gammal på riktigt. Det är ingen lek att vänja sig! Man blir lite yr, får ont i huvudet, upplever att man ser suddigt i sidled och måste lära ögonen att titta genom rätt del beroende på om man sitter vid terminal, läser och handarbetar eller kör bil/tittar på teve. Nu har jag klarat två dagar och redan börjar jag märka att det kan bli riktigt bra det här.

19_19

Två zipliners och månen. Jag kan faktiskt tänka mig att göra det här. Man får på sig en sele och häktas fast vid en klurig upphängning på en vajer och får sväva ner i full fart nerför berget, fast ändå en bit upp. Jag må tycka att både det ena och det andra är läskigt, men höjdrädd är jag inte.

19_17

Det är många som tar med sig cykeln upp till toppen och cyklar ner. Så här transporterar man cyklarna. (Cyklisterna åker i liftstolen framför.)

19_18

19_13

Den här unge mannen hade en så läcker hjälm. Han cyklade i full sprutt alldeles nedanför vår liftstol tillsammans med någon som jag antar var hans pappa.

19_12

Ah! Dessa makalöst vackra färgkombinationer som hösten bjuder på.

19_16

Jag förstår att Robert Redford gillar det här stället.

19_14

Jag skrattar alltid då jag ser amerikaner bygga hus. Masonitskivor liksom? Fast att ha ett sådant här bygge mitt i skidbacken är nog inte dumt om man gillar att åka utför.

19_20

Naturens under… Kolla in sidan med granarna!

Ps, dagens citat av yngsta dottern: ”Nu ska jag göra EN riktigt pushup.” Raka armar, rätt position, ladda, platt ner på magen. ”Ja!!! Jag kom ner i alla fall.” En påminnelse till oss alla att det bästa man kan ha är en bra attityd. 😀