09 Nov

Om valfrihet och ansvarighet.

För fyra år sedan hade vi just flyttat till Orem då det var dags för val. Jag kommer ihåg hur diskussionerna gick och hur den svenska medierapporteringen i vissa fall verkade komma från ett annat land än just USA. Obama var Gud och Mitt Romney var den religiösa fanatikern som representerade ”vit kränkt man”, hur kunde han ens vara i närheten av att vinna valet?! Hur som helst vann Obama med nöd och näppe och svenska journalister kunde andas ut. Som vi alla vet är Nobels fredspristagare en fantastisk politiker och ekonom. Möjligtvis hade han varit bättre om han var Michelle Obama. Allt som inte funkar är familjen Bushs fel. Eller förresten, det är nog alla de andra pickadollälskande vita männen som är ansvariga. (Ironisk? Jag?)

I morse vaknade jag till nyheten att Trump leder presidentvalet och att chansen/risken att Hillary Clinton vinner inte är särskilt stor. Med tanke på hur nyhetsrapporteringen har gått till här i Sverige den här gången måste det tyda på valfusk eller något annat galet, eller hur? Jag har kikat in på de svenska tidningarnas förstasidor och har sett rubriker som till 85% handlat om att Clinton är det självklara valet och till 15% har handlat om att Trump är galen. Det skulle innebära att över hälften av USAs röstande befolkning är idioter eller att många av Hillarys supporters lät bli att gå till valurnorna. Ja, det kanske finns någon annan förklaring, men det är inte troligt.

Jag gillar inte Trump. Jag gillar inte Clinton. Jag gillar inte Obama heller. Framför allt gillar jag inte det svenska ”etablissemangets” benägenhet att bestämma vad människor borde tycka och tänka. Jag tycker mig se en tendens till hur parallella historier utspelar sig mitt framför ögonen på mig och alla andra. I den ena världen utspelar sig ett Hollywooddrama med påhittat manus där journalisters önskan om hur världen borde se ut är bakgrundsstoryn. I den andra världen utspelar sig verkligheten.

Allt jag kan säga nu är ”God bless America”. Peace.

11 Apr

New York City på knappt fyra dagar.

Jag hade så svårt att välja ut bara ett par fotografier från den här resan, så därför samlar jag texten i början av inlägget så du som inte vill rulla igenom alla bilder slipper.

Varför New York? Jag har varit där som turist fyra gånger, i olika skeden av livet och med olika sällskap. New York funkar bra för allt från festprissar till småbarnsfamiljer och pensionärer! Där finns allt man kan tänkas vilja få ut av en storstadssemester. Dessutom är det både billigt och lätt att ta sig fram med tunnelbana och är man lite våghalsig är en taxi inte så dyr. Det går också utmärkt att promenera.

Favoriter från fyra dagar på Manhattan:
1. musikalerna (vi klämde in Wicked och School of Rock)
2. gatumusikanterna (saxofonisten på bilden spelade för själen, mannen som spelade och sjöng japansk punkrock var mer intressant, men allra bäst var barbershopkvartetten som sjöng så jag fick gåshud mellan två stationer)
3. Tenement Museum (jag och yngsta dottern älskar konstmuseer till skillnad från äldsta dottern, så den här gången fick det bli ett fantastiskt immigrantmuseum istället – beställ biljetter till guidade turer i förskott)
4. Best Bagel and Coffee (en everything bagel med cream cheese, lox och ”everything” – mathimlen öppnade sig)
5. Levain Bakery (chocolate chip walnut cookie – bästa och största köpekakan jag ätit någon gång, halva åts till brunch och halva till mellis på flygresan hem)
6. Eataly ( fantastisk gelato passar alltid, särskilt när det regnar småspik och man har lite bråttom någonstans – fik, restaurang och butik där jag gärna hade stannat i timmar även om det bara blev 20 minuter)
7. The High Line (gammalt tågspår som gjorts om till park, blir nog hundra gånger trevligare när det inte regnar och allt grönt slår ut lite mer)
8. Central Park (stor nog att räcka till många dagar, bör avnjutas under det varmare halvåret då parken åtminstone börjar bli lite grönare)
9. Gratisfärjan ut till Staten Island och Battery Park (vi hade redan ”gjort” Ellis Island och Frihetsgudinnan, något som tar en hel dag – nu fick vi gratis utsikt över stan och såg den gröna damen i all sin prakt från högra sidan av färjan och en promenad i parken som man sjunger om i Kristina från Duvemåla)
10. 9/11 Memorial (otroligt känslosamt och fint)
11. Trinity Wall Street med St. Paul’s Chapel (inofficiellt minnesmärke för allt som hände 9/11 då denna kyrka blev samlingspunkt för frivilligarbetare och räddningspersonal också under lång tid efter terroristattackerna)
12. Wall Street och New York Stock Exchange (ups and downs of modern economy)
13. Cure Thrift Shop (himlen för vintageintresserade dottern med allt från riktigt lyxiga, och dyra, begagnade kläder till $2-blusar från H&M)
14. Patzeria Perfect Pizza (en pizzaslice med färsk tomat och basilika och precis lagom med ost här är så mycket godare än någon av alla stora kedjor med gigantiska restauranger runt Times Square – bara fyra stolar att sitta på och vanlig New York-service, alltså lika sur personal som på vilket svenskt ställe som helst, så ta med din slice och ta med till hotellet eller till en bänk på Times Square)
15. Trattoria Trecolori (ännu ett fint alternativ om man befinner sig runt Times Square – betydligt bättre service än på Patzerian men lite ojämn kvalitet på de olika rätterna)

Lite blah:
Times Square ligger jättebra till och därför bodde vi där på ett billigt och rätt sunkigt hotell som heter Hotel Edison. Städarna höll efter fint och sängkläder och handdukar var fräscha, men rummet och badrummet luktade sunkigt. Att tvätta duschdraperiet, rensa avloppen och byta ut mattan hade varit ett relativt billigt sätt att fräscha upp just vårt rum, men vi fick väl vad vi betalade för. För övrigt ger Times Square mig en känsla av klaustrofobi med alla dessa mängder av turister. Närheten till Broadway-showerna och lättheten att ta sig till ungefär alla andra ställen i New York väger upp.

Och så till de utlovade, eller fruktade, bilderna. Håll till godo! Jag tog färre foton med kameran och fler med mobiltelefonen. Mobilbilderna har jag dessvärre inte laddat upp till datorn.

2. Gammal hederlig tunnelbaneunderhållning
9_4

4. Den godaste bagel jag ätit
11_20

7. Snapshots tagna från High Line
11_23

9_5

8. Central Park
11_19

11_21

9. Staten Island Ferry och Battery Park
11_7

11_5

11_2

11_8

11_9

11_10

11_11

11_6

10. 9/11 Memorial
11_15

11_17

11. St. Paul’s Chapel och Trinity Church
11_14

11_12

12. Wall Street
11_13

11 Apr

San Francisco.

En söndag i San Francisco kan vara hur fin som helst. Jag är en människa som älskar sällskap och möten med människor, men den här dagen gick jag omkring i min lilla bubbla mitt ibland alla turister och sanfranciscaner (haha) och kände mig både bildligt och bokstavligt on ”Top of the World”. Maken var borta på kurs nästan hela dagen, så jag drog på mig mina gympadojor, hängde kameran över axeln och tog mig ut från hotellet till Mission Street.

Jag började med en katolsk mässa i St Patrick Church som ligger precis vid hotellet. Jag är inte katolik, men jag älskade att kunna stå längst bak och känna in vördnaden och dela den med alla som deltog i mässan. Det var en fin stund.

10_19

Efter kyrkbesöket satte jag mig vid ett fik och åt lite blandad frukt och drack den godaste varma chokladmandelmjölk jag druckit någon gång. Ett gäng blinda unga kvinnor var ute och gick tillsammans och skrattade och verkade ha det så roligt. De hade varsin ledarhund och såg ut att röra sig helt obehindrat. Av någon anledning gjorde det mig väldigt glad.

10_3

Följer man Mission Street ner till vattnet kommer man snart till Pier 14 där man har fin utsikt mot Oakland Bay Bridge. Jag gick ut på piren och njöt av havsluften och utsikten. Det var spännande att följa det gamla paret som var klädda i säkert fyra lager kläder och ”rånarluva” medan de fiskade. Jag är dessvärre inte kunnig i vilket asiatiskt språk de talade, men de såg ut att veta vad de höll på med.

10_4

10_1

10_6

San Francisco har en charm som jag tycker de flesta amerikanska städer som inte ligger på östkusten saknar. SF grundades 1776, men 3/4 brann ner i början av 1900-talet, så egentligen borde väl stan kännas ganska karaktärslös. Jag vet inte vad det är, men något är det som drar! Ända sedan guldrushen i mitten av 1800-talet har folk flockats där och det verkar inte precis som att stället blir mindre poppis med tiden trots alla problem som hänger inte bara över den här stan, utan också över resten av Kalifornien.

10_10

10_11

Ett av San Franciscos nyare landmärken är Cupid’s Span, en skulptur som skapades av det äkta paret Claes Oldenburg (svenskfödd) and Coosje van Bruggen (från Holland). Jag blev förtjust i skulpturen på en gång då jag såg den och tycker att konstnärernas tankar runt varför det blev just den här pilen och bågen som hamnade här är spännande.

10_13

Efter ett besök på favoritstället Exploratorium, numera i vackra lokaler nere vid vattnet, tog jag sikte mot Coit tower. Jag hade redan gått rätt många steg, så det tog lite emot att knalla upp för den evighetslånga trappan. Skam den som ger sig… Promenaden ner på andra sidan, i nerförsbacke hela vägen, var desto behagligare!

10_14

Telegraph Hill är ett ställe som säkert många svenskar känner igen från filmer och teveserier. Det fina tornet som du ser här byggdes med pengar som testamenterades för att göra San Francisco vackrare. Jag vet inte om ”vackrare” är ordet jag vill använda för att beskriva ett betongtorn med, men visst har det ”det lilla extra”.

10_15

10_17

Ett inlägg om San Francisco kan ju inte vara komplett utan en bild på Golden Gate Bridge. Jag hann inte ta mig ut till själva bron den här gången, men här ser du delar av denna vackra bro halvt dold av dimman som är så vanligt förekommande i bukten där den står. ‘Til we meet again, Dearie. Det blev ett fint besök.

10_18

25 Feb

Om att välja pest eller kolera.

När omvärlden bleknar pga viktigare saker, som ens föräldrars ohälsa, eller ens barns välmående, eller stora praktiska ställningstaganden, eller en deadline, eller en nära väns skilsmässa, eller bara livet, då orkar åtminstone inte jag engagera mig särskilt helhjärtat i politiska åtaganden. Trots det fortsätter saker hända. Små barn i Brasilien föds med microcephaly efter att deras mödrar drabbats av zika, kriget i Syrien fortsätter, IS och al-Shabab fortsätter döda på sina håll, fler gränser stängs i Europa, Apple pressas av FBI att skapa ett hackerprogram till sina egna telefoner, Pernilla Andersson presenteras som fiskare på Grammisgalan och blir fly förbenad och Hollywoodeliten gör sig redo för Oscarsgala…

Lyckligtvis slipper jag rösta här i USA i år. Valrapportering sker dagligen och jag hör till min förfäran att the Donald vinner för Republicans i Caucus efter Caucus, de politiska möten och förval som ska hjälpa till att få fram de slutgiltiga presidentkandidaterna. Utah är traditionellt urrepublikansk mark, men här verkar väldigt många vara Bernie Sanders-anhängare som det ser ut nu. Socialismen gör sitt återtåg, liksom. Hej och hå. Får man en ny demokratisk president? Hillary är ju en Clinton och det verkar som att hon både får och missar röster på grund av det, precis som att Jeb Bush har haft svårt att få folk att se honom istället för hans politiskt (ö)kända släktingar. Innan the Iowa Caucus drog igång, och med den hela presidentvalet egentligen, tror jag att de flesta tog för givet att Hillary Clinton skulle stå som ny president efter den 8 november. Idag är det kanske inte riktigt så. Milda makaroner. Hur ska det bli?

29 Jan

Funderingar över geografi.

Jag satt just och tittade på kartan över Nordamerika som jag har på väggen bakom datorn. Jag inser att jag fått bra mycket bättre koll på var alla de amerikanska staterna ligger sedan vi satte upp den för ett par år sedan. Världskartan sitter bredvid och den ägnar jag bara uppmärksamhet åt om jag letar efter något särskilt och har därmed inte blivit särskilt mycket bättre på världsgeografin. Med min empiriska undersöknings resultat i bakfickan kan jag alltså konstatera att produktplacering antagligen fungerar. :D

Vilken stat ligger längst österut – North Carolina eller Tennessee?
Vilken stat är störst?
Vilken stat är minst?
Vilka stater möter Kanada i ”the Lake District”?

Överkurs:
Var fanns den enda svenska kolonin?
I vilken stat finns det med stor sannolikhet flest svenskättlingar?

Lycka till!

16 Apr

Usch.

Varför finns det människor som tror att de kan vinna något genom att skada och döda personer som de inte ens känner? Varför kan alla inte bara vara snälla? Just nu är vi många, många som sörjer det meningslösa våldet i Boston.

Ta hand om dig och din familj. Kramas lite extra. Vi vet aldrig vad som komma skall.

16_1

05 Apr

Vårtjutet avklarat.

4_3

”Kolla träden!”, sa mellandottern och jag började nästan gråta en skvätt. Våren är verkligen, verkligen här och nu finns det ingen väg tillbaka. Trädgården har vaknat ordentligt och även om rådjuren har ätit på väl mycket av både det ena och det andra finns det nog tillräckligt för att vi ska kunna njuta av växtligheten här. Åh, det känns underbart! Jag njuter för dig också. Ja, just du. Du som har snö på altanen och is att skrapa från bilrutan på morgonen… Jag känner livet i mig. Tjoho!

4_2

De senaste veckorna har jag fått några fina meddelanden skickade till mig. Jag hoppas att de personer som har lyft mig har förstått hur tacksam jag är över att de finns. Livet är för kort för att slösas bort på oegentligheter. Man måste göra en del grejer som man kanske inte tycker är särskilt roliga. Annat är nödvändigt och rent trist. Det finns till och med det som man gör bara för andra människors skull. Ingen har svar på vilka uppoffringar som är värdefulla och vilka som bara är slöseri med tid och energi, så må vi alla göra visa val! Här har du Endless Sacrifice. (Tack till dig som fick mig att upptäcka John Petruccis fantastiska texter. Som The Answer Lies Within  t ex.)

4_4

Idag har vi firat vår gästs födelsedag. Någon pompa och ståt blev det dessvärre inte, men lunchen blev riktigt god. Och han fick ett par presenter och födelsedagsdukning med svenska flaggan också, så förhoppningsvis blev det inte hans värsta födelsedag någonsin. Dessutom är han bortbjuden på middag i kväll, så han kanske blir lite bortskämd där?

Djurpassningen är avklarad och jag, maken och S har nu en lugn kväll. Eller ja, jag jobbar (och skriver uppenbarligen i bloggen samtidigt), men jag är i alla fall hemma. Samtidigt hade det ju inte varit dumt om jag hade kommit iväg på en promenad. I morgon är en annan dag.

Förresten fick jag de grejer jag hade beställt från Cavegirl Confections. Mums. Jag behöver inte säga mer. Jag längtar till min frukost i morgon då jag ska äta Chocolate Hazelnut Granola. Då vi i princip gör all mat själva gör det inte något om man någon enstaka gång lägger ner lite mer pengar på något riktigt, riktigt gott som känns värt den ekonomiska uppoffringen. ;) Jag frågade ju om guilty pleasures för ett tag sedan. Det här får vara min nya sådan.

Ps: ”Säga vad man vill om hårdrockare, men spela kan de.” Dagens citat från maken. Apropå vad då, undrar du kanske? Kolla in den här videon.

14 Mar

Det ligger i namnet.

Idag har jag känt behov av att klona mig, men som vi alla vet brukar det sluta illa för kloner. Därför har jag bitit i sura äpplen, dribblat med bollar och legat på topp om vartannat. Jag avslutade min kväll med en halvtimmes fiolgnidande. Låt mig säga att det inte längre låter som det gjorde en gång i tiden. Å andra sidan kan jag spela med slutna ögon så länge jag ska spela något på gehör och det är väl bra? För att komma in i renspelade noter spelade jag lite ”Klinga mina klockor” och ”Gånglåt från Äppelbo”. Sverige kändes alldeles nära…

Från Äppelbo till Utah är det långt, så också från Anna-Lisa till Aynslee. Utahföräldrar är kända för att hitta på roliga stavningar på vanliga namn. De har också en faiblesse för att använda förstavelsen Mc, Mac eller Mack till tjejnamn. Det tycker jag tyder på en längtan att närma sig det neutrala hen-stadiet. Den här videon får mig att fnissa hejdlöst varje gång, men kanske är det mest för att jag bor här och har träffat personer som stavar sina namn precis som huvudpersonerna?

För gps-löst folk som ska hitta hem till oss från Provo eller Heber City är Will’s Pit Stop ett Viktigt Ställe. För folk som har gps är trädstolpen minst lika viktig. Den är också så finurligt utformad att vi skulle kunna ha den i skogsdungen bakom huset utan att någon skulle reagera. Fast vem vill ha en mobilsändare rakt ovanför huvudet? Inte jag i alla fall, inte ens när den är så här läcker.

13 Mar

Jag längtar till Italien.

När yngsta dottern var ett drygt halvår gammal bestämde jag mig för att göra slag saken. Det var äntligen dags att läsa italienska! Italienskastudier på studieförbundsnivå torde vara lätt som en plätt. Jag hade ju ändå varit hyfsat duktig i skolan.

En kväll åkte jag in till Stureplan med alla tre barn i bilen, mitt i rusningstrafiken, och insåg förvånat då jag var framme att detta äventyr varken dödade mig, barnen eller någon annan. Maken bytte plats med mig och körde sig och barnen hem medan jag lite nervöst tog mig fram till kurslokalen. Lärarinnan var ung och fräsch och resten av studenterna var ännu yngre och ännu fräschare. Själv kände jag mig som något katten hade släpat in. Trebarnsflabbig, amningstrött och lite lagom förvirrad sjönk jag ner i min stol, hejade lite på mina medstudenter och hann knappt blinka innan ”fröken” hade dragit igång kursen på full fart! Första kurstillfället svischade förbi fortare än kvickt och snart satt jag i tunnelbanevagnen på väg hem igen. Vi fick mycket läxa, men med tre småbarn hemma blev det inte mycket pluggat. Äh, vem är jag att skylla på dem egentligen…

Tiden gick. Jag gjorde bort mig gång på gång då jag skulle läsa högt eller svara på frågor under lektionerna och jag insåg rätt snart att jag inte hade de rätta förutsättningarna för att lära mig ett nytt språk just då. Jag har för mig att jag höll ut i knappt två månader. De få ord jag lärde mig har jag redan glömt bort. Däremot lärde jag mig att sluta ängslas över att köra inne i Stockholm. Ja, jag gillar det fortfarande inte, men jag svimmar inte längre om jag måste göra det. Någon italienskadiplom fick jag aldrig, men bil kör jag fortfarande och gärna, bara jag slipper fickparkera. En dag kanske jag lär mig det också av bara farten?

Hur som helst. Italienska är fortfarande ett språk som fascinerar mig. Franska är förvisso mer passionerat och finska är mer spännande, men italienskan får mig att drömma om världens godaste mat, intressant historia och vackra människor. Har du inte varit i Italien hoppas jag att du snart får komma dit. En tur runt Colosseum, upptäcktsfärder nere i katakomberna, känna med Pompejiborna som överraskades av Vesuvius utbrott för snart 2000 år sedan… Italien bjuder på den ena fullträffen efter den andra. Orem i all ära, men eftersom jag alldeles nyss fick hälsa på hemma i Sverige är det nu till Italien jag längtar tillbaka. Följer du med om jag åker? ;)

Lite italiensk musik då kanske? Paola och Chiaras Non Puoi Dire di No blir jag glad av. Vill du bli lite ledsen i ögat är det bara att lyssna till nästan vad som helst av Laura Pausini, men särskilt den här, En Cambio No. När italienska musikmaffian går samman kan det låta så här. Annars gillar jag den italienska kompositören Albinoni. Oboekonsert no. 2 i D moll op. 9 – förstår du att jag var glad över att ha min oboestuderande vän som inneboende då jag bodde i Tumba? Hon spelade kanske inte alltid Albinoni då hon övade, men jag älskade oboens vackra och mjuka sång då och jag gör det fortfarande.

Idag borde jag väl ha haft en fin bild på mammas underbara väninna B-M som bott i Italien hela sitt vuxna liv. Det var hos henne jag fick smaka kyckling tillagad med färsk rosmarin första gången. (Det finns inget som slår det. Ingenting. Jo, kanske hennes svärmors vitlökspackade lasagne, förresten. Eller gelato. Eller färsk pestoslungad spaghetti. Eller grillad svärdfisk. Eller…) Nu har jag ingen bild på B-M, så du får hålla tillgodo med en ful amerikansk bilskylt istället.

Amerikanerna är experter på skumma varningsskyltar på allt och inget. Denna skylt satt på en skåpbil som låg framför mig och sonen då vi kom körande. Vi började genast fundera över vad som hade hänt innan den här skylten fick sin plats. Hade någon i företaget blivit påkörd vid en järnvägsövergång? Ska man anmäla en förare som inte följer det som står på skylten? Vill företaget som äger dessa bilar utmärka sig lite? Vad tror du?