28 Mar

Livet, döden och allt däremellan.

Livet. Av mammas sju pelargoner överlevde fem. Jag beskar och planterade om dem samma dag och väntade ivrigt på att se om de skulle ta sig. Eftersom det här var första gången under mina fyrtiosju år som jag gjort detta såg jag efteråt att jag nog borde ha beskurit lite hårdare på vissa av dem, men det är okej. Man lär sig av sina misstag! Fyra pellisar har nu tagit sig och den femte ser kraftig och bra ut, men den har helt enkelt bestämt sig för att inte släppa ut några fler värkande knoppar. Min syster som har bättre koll än jag säger att det i höstas fanns både Mårbacka, rosenknoppspelargon och några andra ”allmänna” sorter. Nu får vi se vilka det är som har klarat sig. Jag satte några toppar som sticklingar, men ingen av dem klarade sig. Bu… Dr Westerlund toppade jag och har nu två sticklingar som verkar ha tagit sig. Bottendelen har jag förberett för att få till en uppstammad ”fisblomma” (rosengeranium, doftgeranium eller Doktor Westerlunds hälsoblomma), den ena sticklingen ska min faster få och den andra hoppas jag kunna använda som ”avelsblomma”. Se där sådan plant-tant jag har blivit! Jag har stora drömmar.

Döden. Häromdagen gick jag förbi mammas, mormors och morfars grav för att titta till den lite. Det var ruggigt och kyligt och nästan lite kusligt och dagen passade perfekt för en kyrkogårdsrunda. Jag fotade alla Bonniers gravar (släkten från mormors sida, valloner, inte bok-Bonniers) och sprang på den här graven. Vem var Swan Swanson? Vem kan veta något om hans livsöde? Han måste ju ha varit en Sven Svensson som kom tillbaka från Amerika som Swan Swanson. När jag söker i släktforskningsregister hittar jag att han var stenhuggare, att han och hans hustru Charlotta emigrerade tillsammans med sin dotter Anna Carolina till USA 1908, men att både Sven och Charlotta dog på Sturkö (1956 respektive 1963). Vad hände med Anna Carolina? Blev hon kvar i USA då hennes föräldrar flyttade tillbaka? Anna Carolina hade en tvilling, Ernst Wilhelm, som dog bara ett par veckor gammal. Blev det fler barn då familjen hade flyttat till Amerika, eller vad hände? Jag borde kanske koncentrera mig på mina släktingar, men Amerikaemigranten i mig kan inte låta bli att fascineras…

Allt däremellan. Jag drömmer nu om trädgården, att påta och odla och njuta i syrenbersån som väl kommer att finnas om några år. Idag kom en duktig trädgårdsarbetare hit. Vi gick igenom gården, hon benade ur vad som behövde göras och vi kunde konstatera att jag har anlag för detta jobb (mycket av det hon föreslog hade jag ritat ner på min ritning), hahaha. Någon magnolia blir det inte just nu, kanske aldrig, men mycket av det jag skulle vilja ha tror jag att vi kan få till. Det kommer att ta tid, kosta en del och framför allt gäller det att böja rygg och hoppas på att den och lederna håller. Att vara plant-tant är en sak, men att bli en sådan där trädgårdsgalning är en annan. Mina leder börjar redan protestera, men det får väl lösa sig. Nu ska Uttorp 1:150 återfå sin forna prakt!

07 Mar

Ett steg i taget.

Idag hade vi besök av rörmokaren. Nu har vi en toalett, en dusch och ett handfat i toaletten uppe, tjoho!

Femtio nyanser av grått är inte min kopp te, men att se fler gipsskivor på plats i yngsta dotterns rum är verkligen en favorit! Dessutom har vi nu element överallt där det ska finnas sådana. Underbart.

När jag inte lagade ”en bättre lunch” till arbetarna på övervåningen fick jag tomat-, chili- och kronärtskocksfröer i jorden. Jag drog även igång en omgång ärtskott som jag hoppas lyckas efter instruktioner från en vis kvinna. Jag hade tänkt plantera om lite krukväxter också, men jag hade inte rätt jord för det. En annan dag! Peace.

05 Mar

Snön lyser vit på taken…

… endast magnolian är vaken. Kan vi möjligtvis hitta plats för en magnolia i vår trädgård? Jag ska åtminstone väcka tanken för ”trädgårdsexperten” då hon kommer hit.

Kan jag också drömma in lite bergsutsikt? Jag saknar Squaw Peak. Bergen blev en del av mig, så oväntat och en känsla som jag trodde skulle ”gå över”. Det har den inte gjort. Tur att vi har blyglasfönstret i badrummet!

27 Feb

Verklighet och drömmar.

Hur ser verkligheten ut? Om två dagar är vi inne i mars månad och jag har lärt mig genom min faster att man ska börja förså vissa grödor och huxflux är växtsäsongen igång. Är det nu mitt liv officiellt går från paus till play? Jag har konstaterat att inget blir som det var, utan nu är något annat istället. Det är ingen mening att stanna kvar för länge eller rota runt i dessa tankar, för det som har varit är förbi och det som kommer vet vi ingenting om. Det är bara det att jag vill ha lite mer koll på framtiden än ”vet vi ingenting om”. Jag har inte känt mig såhär planlöst flytande sedan, tja, nej förresten, aldrig. Jag har varit kontrollerande, planerande, organiserande, inte planlöst flytande. Jag har knappt ens ordning i mina lådor längre (nåja, det beror på vem man jämför med), och i mitt hjärnkontor råder något som mest kan liknas vid kaos.

Igår var det måndag. Eftersom jag i alla fall har fått koll på alla viktiga papper och slängt och arkiverat det mest nödvändiga tänkte jag att det skulle vara trevligt att gå igenom de trädgårdspapper som rivits ut och lagts i en mapp i väntan på bättre tider. Det verkar som att de bättre tiderna är här nu. Vi har fått kontakt med en trädgårdsmästare och diplomerad trädgårdsdesigner (Kristina) som verkar intresserad av att komma hit ett par timmar och mot betalning gå igenom vår trädgård och hur den bäst kan ges utrymme att få blomstra igen. Efter att ha kikat runt bland de urrivna inspirationssidorna, googlat runt (&#?€% Pinterest!!!) och för femtioelfte gången planlöst bläddrat igenom den stora högen med trädgårdsböcker vi samlat på oss genom åren kan jag konstatera att jag mest känner för att sätta mig i ett hörn och dra den skönaste filten över mig.

”Det hade varit trevligt med en lättskött trädgård med en blandning av gammalt och nytt, en trädgård som hämtat inspiration i hur Elsa och Anton hade det i trädgårdens glansdagar, ett ställe som inte kräver särskilt mycket vård och som helst inte kostar något att anlägga, varken i tid eller pengar. Det hade också varit trevligt om vi kunde få till lite olika rum i trädgården, en syrénberså, en fikaaltan, prunkande perennrabatter, slingrande gångar med mjuk sjösten under fötterna, ja, och så naturligtvis ett trevligt ställe för en hammock! Och när vi ändå håller på så vill vi få in ett fint trädgårdsland med gångar som vore de inspirerade av själva Versailles, ett trädgårdsland som ska vara i princip fritt från ogräs i alla lägen och ha ett riktigt bra, och billigt, bevattningssystem. Och en flaggstång. I mitten av en cirkulationsplats där framför den fina glasverandan.”

Haaaaahahahaha! Jag kanske borde fråga kungen om han är villig att sponsra mig med lite av Sollidens trädgårdsbudget? Det kanske går om vi lovar att ta emot besökare? Karlskrona har ju ändå varit småkungligt och jag är säker på att kungligheterna önskar att de fick ha Solliden lite mer ifred. Och har du läst så här långt får jag be om ursäkt för hur fingrarna slog ner tangenterna idag. Jag är inte van vid att blogga på riktigt längre. Det får väl ge sig. Här kommer i alla fall några rekommendationer till dig:

  • Titta på dokumentären Embrace på Netflix. Halleluja.
  • Kom ihåg att hur svart livet än ser ut finns det ljus där någonstans. Hittar du inte det ljuset själv så lova mig att ta emot hjälp!
  • ICA Nära säljer påsar med blodapelsiner för 10 kr/st denna veckan. De är så otroligt goda att jag genast vill pressa ännu ett glas juice att njuta av… Kom ihåg mammas sista (och kanske bästa) tips: BANTA INTE!
  • Just nu blir jag så trött av all ny och autotunad musik att jag gått tillbaka till rötterna. När jag inte lyssnar på musik som såg dagens ljus för länge sedan blir jag glad då sonen förbarmar sig och spelar en snutt på marimban igen. Det har varit alldeles för lite de senaste åren! Är du själv lite sugen på marimba så rekommenderas Fumito Nunoya. Finns på Spotify. (Tack J!)
  • ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.”
    Ordspråksboken 3:5

17 Feb

Trädgårdsdrömmar.

Det är vår i luften trots att det har snöat mer de senaste veckorna än på hela vintern. Vi har till och med fullt med snödroppar i trädgården, något som jag helt hade missat innan idag. Ända sedan vår första trädgård, den som tillhörde förortshuset söder om Stockholm, har jag drömt vackra trädgårdsdrömmar. Än så länge har det aldrig riktigt blivit något av dessa mycket levande bilder. Det har inte funnits tid, kunnande eller lust för att lägga ner den energi som en levande trädgård kräver. Man sägs dock lära så länge man lever. Den här jordplätten ska bli älskad och få möjlighet att blomma och få tillbaka lite av sin forna prakt!

Hösten 2016 satte Far mängder av tulpanlökar utan att tala om var, så i våras var han så närvarande då rad efter rad med dessa skönheter i olika färger kom upp. Med hjälp av det naturliga bekämpningsmedlet Trico Garden försvann inte en enda tulpan ner i de glupska rådjurens magar, så alla lökar ska ligga kvar på samma platser där Far satte dem. Tyvärr växte det dock över en massa gräs under sommaren och hösten, så vi får väl se om de orkar ta sig upp i år.

07 Nov

Mellan det ena och det andra.

Hösten är min favorittid på året. Maken har aldrig förstått min förtjusning då han själv alltid längtar till solen och värmen, att ligga i skuggan under en palm medan en ljummen bris fladdrar omkring honom. Jag har inte något emot ett sådant scenario, inte alls, men det är något med de flammande färgerna och den perfekta temperaturen mellan ”för varmt” och ”för kallt” som faller mig i smaken. Jag har med andra ord haft några fina månader nu då hösten hållit i sig länge. Inatt slog dock frosten till på riktigt, så kanske ska jag acceptera det faktum att vintern gjort sitt intrång? Jag hittade några stackars blommor som verkade lite darriga efter nattens isande temperatur, men jag tog in dem och hoppas att de hinner stå ett par dagar innan de lämnar in handduken de också.

I arbetsrummet står mammas novemberkaktus som stått ute hela sommaren och just precis idag upptäckte jag att den har börjat slå ut. Jag tycker inte den har lika många knoppar som den har haft annars om åren? Tror jag skulle ha varit mer aktsam med avrinningen av regnvatten, men den har iallafall överlevt!

Bredvid kaktusen står begonian som jag fick i tack efter mitt vikariat på SärVux. Den har blommat helt fantastiskt fint hela sommaren och den fortsätter leverera trots att jag har tagit ett helt gäng sticklingar från den. Jag har resolut skurit av en hel ”gren” och låtit den rota sig antingen i ett glas vatten eller direkt i en kruka med såjord. Båda metoderna har varit framgångsrika och jag hoppas att denna planta ska spridas och få fortsätta blomma både hemma hos oss och hos andra.

Sonen hjälpte mig få ner de Ingrid Marie som var värda att spara eller göra något med. Det var inte direkt någon imponerande skörd vi hade att komma med, men en Konsumkasse full kan väl räcka ett litet tag? Äpplena är inte riktigt mogna än, så jag ska lägga upp dem på ladans vind i silkespapper så som Elsa och Anton, husets förrförra ägare, brukade göra. Gick det bra för dem ska det väl funka för oss också?

Det är något med röda äpplen, alltså…

Smällbären verkade fortfarande må bra trots frysgraderna. De har spridit sig på alla håll och kanter och nästa år får de kanske se sig undanskuffade av något annat. Nu låter jag dem iallafall skina i all sin prakt och det gör de med den äran.

06 Jul

Musikfestivaler och trädgårdsglädje.

Alltså, här hade jag velat vara i kväll. Eller i Montréal. Musik av de bästa slag. Wow! Hörde ett smakprov på radion från repetitionerna inför Førdefestivalen och kan bara säga att symfonisk folkmusik ger mersmak. Längtar tills det finns en inspelning! Och vad jag har förstått är Festival International de Jazz de Montréal något av det härligaste man kan uppleva, så där hade jag gärna varit just nu också. Fast å andra sidan är svensk sommar underbar och kort, så även när den emellanåt regnar bort gäller det att njuta av varje minut.

Vi hade tydligen förstklassig underhållning här ute i Uttorp i kväll med allsång och liveframträdanden. Jag åkte tyvärr till Kristianopel just som det drog igång på riktigt. Syrran och jag fick istället en fin kväll på Stensviks pensionat och vid hamnen i Kristianopel. Ska jag vara ärlig kändes det liiite ruttet att vårt trädgårdsland är så risigt i jämförelse med Stensviks! Detta trots att Ekoplantans Monika Hulthe inte verkade helt nöjd med hur Stensviks land hade skötts och utnyttjats så här långt. (Det har bara funnits sedan i mars.) Haha, man ska aldrig jämföra sig med andra. Peace.

19 Jun

En ny dag i en ny vecka.

Sommarsolstånd. I år är det dags den 21 juni, alltså på onsdag. Många svenskar firar midsommar med liv och lust, men det där att dagarna blir kortare och kortare från denna tidpunkt är det inte lika många som gläds över.

Jag fascinerades av nätterna som aldrig blev riktigt mörka i Umeå då vi var uppe till lillasysters examen. Det är en sak att höra om detta fenomen, något helt annat att uppleva det. Vi satt uppe och pratade tills alldeles för sent varje kväll då det aldrig blev riktigt mörkt och jag kan tänka mig hur effekten blir rakt motsatt om vintrarna. Hur orkar ens folk stiga upp och leva ett normalt liv om det aldrig blir ljust? Phu. Det är bäst att jag håller mig kvar i vårt sydöstra lilla hörn av Svea rike. Kanske har åldern ställt till det så jag numera knappt ens klarar Stockholm om vintern…

Det vackra eftermiddagsljuset fångat på snedtaket i allrummet ovanför trappan som nu är färdigt. Brorsan bad oss häromdagen att titta ut tapeter. Jag hade trott det skulle målas vitt överallt där uppe, så nu får jag tänka om lite. Hm…

Lille lillebroren, som själv håller på att renovera ett vackert putsat hus utanför Malmö, är på besök med sin dotter. Idag tog de med sig mamma och kom på middag och stannade sedan i några timmar. Med detta fanns det då ett par extra hjälpande händer till snedtaket ”på andra sidan”. Jag är så tacksam över varje framsteg i denna renovering som mer och mer gör att detta hus känns som hemma

Något som spär på hemtrevligheten är det lilla trädgårdslandet som maken och dottern jobbat hårt med. Vi har nu några påsar förvälld spenat i frysen för kommande smaksensationer. Mycket jobb blir det för någon som jag som förut bara halvhjärtat gjort det jobb som frågats efter i grönsakslandet. Jag bemödade mig aldrig om att faktiskt ta del av all kunskap Far satt inne med… Jag skyller bara på mig själv och inser att om jag vill kunna något om detta är det bara att googla, läsa böcker och fråga kunniga experter (som faster M) om råd. Dagens middag var i alla fall kryddad med färsk oregano, jamaicansk salvia och rosmarin som vuxit utanför köket, men vi hoppas att så småningom få smaka både potatis, morötter och lök som vi själva odlat.

Trettio riksdaler kostade denna underbara bukett vid Brofästet. Jag kan säga att det inte är mycket bevänt med våra egna blomsterland så här långt, men det kanske tar sig? Vi kan säkert plocka ihop lite vilda minibuketter om bara en månad eller så… Jag har sett en ensam gul ranunkel leta sig upp ur en rätt vissen bladrosett och både gladiolus och dahlior har kommit upp även om de inte har hunnit så långt efter den evighetslånga, blöta och väldigt kalla våren. Nåja. Nu växer det rejält och mycket är rörigt då åkern som plöjdes upp i våras till hundra procent beboddes av kirskål, tistel, groblad, nässlor innan vi kom och försökte tämja eländet. Jag hoppas att hela familjen drabbas av att helt plötsligt besitta en enorm artkunskap. Det ska bli intressant att se huruvida den önskningen slår in. Peace.

27 Maj

Tacksam.

Nu står datorn på plats i arbetsrummet på övervåningen. Jag har varit väldigt dålig på att blogga sedan flytten från mammas hus till vårt eget i februari, men kanske faller lusten på mer ofta nu då jag slipper blogga från mobilen? Vi får väl se. Jag kände för att skriva ett snabbinlägg så här innan denna lördag går över i Mors Dag bara för att känna fingrarna dansa över mitt favorittangentbord.

27_4

Så här ser det ut på framsidan just nu. Det ska röjas så fort också taket på framsidan är omlagt tänker jag. Maken och brorsan flyttade på ena halvan av byggställningen idag, så det verkar som att det är på gång. De senaste dagarna har huset utökats med ett arbetsrum om tolv kvadratmeter (fast yngsta dottern har flyttat temporärt tills hennes eget rum står färdigt så hon slipper fortsätta sova på soffan i vardagsrummet). Det har även hänt mycket utanför detta fantastiska rum. Det har bland annat dragits el och en och annan gipsskiva i det kommande allrum har smackats upp på rätt plats. Den sista isoleringen ligger och väntar på att få hamna rätt. Det kommer den att få göra när taket är omlagt. Om du inte lider av osedvanligt kort närminne kanske du vid det här laget konstaterar att det därför inte ligger allt för långt fram i framtiden. Hurra!

27_1

Fars rullbord står så fint på sin plats i vårt hem och det gör också orkidén som min moster och morbror hade med sig då de var här och hälsade på för någon månad sedan. Den måste trivas hur bra som helst med tanke på hur fin den fortfarande är!

27_2

S var på hajk i några dagar nu på lovet. När jag skulle hämta henne stod hon där med en stor bukett liljekonvaljer och såg så glad och nöjd ut. Ännu gladare och nöjdare såg nog jag ut, för jag älskar verkligen dessa blommor. S har haft som tradition att plocka en bukett till mig varje vår sedan hon var rätt liten, så jag är glad att traditionen kunde återupptas nu efter våra år i öknen. Över hela huset ligger för övrigt en tung doft av intensivt doftande buketter, ungefär en i varje rum. Jag njuter i fulla drag! Det kan väl ändå inte finnas något som heter ”för mycket blommor”? Möjligtvis skulle det vara för svågern som är så allergisk att han knappt ens klarar en bukett tulpaner inomhus…

27_3

Jag vill slutligen passa på att göra reklam för min syster Annikas fantastiska reseblogg RESFREDAG. Idag har A och vår äldsta dotter bytt tema på bloggen, fixat ny logga och lite annat smått och gott. Det ser så snyggt ut! Vad tycker du?

Nu ska jag sova gott. Vad roligt det var att sitta vid min stora skärm och skriva igen!  Peace.