28 feb

Sverigebesök.

27_1

När showen är slut
Och pianot rullas ut
Så är jag ensam
Lika ensam
Som jag var förut
När showen är slut
Då har clownen stängt sin trut
När solen vaknar
Vad jag saknar
Att showen är slut
Kenneth Gärdestad

Sonen och äldsta dottern hade två systrar i sina klasser i Adolf Fredriks Musikklasser. Deras ”plastbror” pluggar nu med tennisstipendium på University of Utah inne i Salt Lake City och med anledning av det har familjen varit på besök i tio dagar. I kväll kom mamma, styvfar och tre systrar (tenniskillen var i Idaho på något tennisrelaterat) över på middag. Att ha gäster är alltid lika kul, men jag tror minsann att familjens ungdomar tyckte att det här besöket var ännu trevligare än vanligt.

Det bästa med att ha äldre barn är att det blir så mycket enklare med allt praktiskt eftersom de kan nästan allt som jag förut varit ganska ensam om att göra här hemma. De är duktiga både på att städa, laga mat och underhålla. Nu är det bara tvätten kvar…

24 feb

Fotobomb del två.

Förutom mina föräldrar hann jag och S träffa två av mina syskon och deras familjer, svåger och svägerska och delar av deras familjer, svärmor och svärfar och så en del annat löst folk som jag älskar och uppskattar mycket! Jag hade inte med mig kameran överallt och fotade mest naturen i Bredavik, men här ser du en del av allt vi hann med mellan läkarbesöken och matlagningen. Ja, och matätningen. För oj, vad mycket och god mat vi fick i oss! Här kommer ett gemensamt tack till alla som bidrog till att jag upp tre kilo på två veckor. Hahaha!

23_1

23_2

23_3

23_4

23_5

20_38

20_42

20_44

20_21

20_20

20_12

20_10

20_9

20_8

20_43

23 feb

Bloggen har legat nere.

Det är inte så att bloggen kraschade ner i Atlanten på väg över även om man skulle kunna tro det. Webbhotellet jag anlitar är billigt och opålitligt, men tre dagar utan att komma åt min hemsida har jag aldrig upplevt förut. Nåja. Jag har i alla fall haft tid att återanpassa mig, mysa med familjen, sakna Sverige lite mer, glädjas åt att hönorna börjat värpa båda två, spela spel med våra vänner, dela ut tidningar och saltlakrits till desperata medmänniskor och faktiskt en del annat också.

Hemma-hemma bra, men hemma bäst? Ibland känns avståndet mellan Sverige och Utah lite väl långt helt enkelt.

04 dec

Nu blir det långt och om politik, men bara en gång.

En av makens vänner, O, bor här hemma just nu. Egentligen är han ju bara på besök, men han är med oss lite som en hustomte, jobbar på alla tider om dygnet (beroende på var ifrån i världen jobbet kallar) och tar långa promenader. Däremellan äter han med oss ibland, tycker att jag lagar jätte-, jättegod mat (exakt citat) och att det luktar jätte-. jättegott här hemma, precis som ett hem ska göra. Förutom dessa lovord har jag också fått höra att jag är en kanonbra komfortoperatör i vår familj och att vårt julkort är fantastiskt, så grattis till dig som får det i brevlådan om några veckor. 😉 (När det gäller det där med komfortoperatör bör han veta då han har flera års erfarenhet av denna tjänst på SJ. Arbetsbeskrivningen finns här och det är bara att byta ut tåg mot hem så har du en av mina tjänster i ett nötskal! Han har nog rätt, den där O.)

Det är intressant att prata med O. Han har levt ett tufft liv och när det gäller familjerelationer är hans och mina erfarenheter som från två olika planeter. O är väldigt intelligent, har studerat internationella relationer och diplomati och han fördjupade sig bland annat i asylhantering. Han vet väldigt mycket om detta ämne rent akademiskt och dessutom har han själv invandrat till Sverige från ett land i f d Sovjetunionen och har erfarenheter från insidan av vad det innebär att vara invandrare i Sverige.

Idag sa jag ”Hörde du att det blir nyval?” och sedan fick jag en en timme lång redogörelse om hur galet det har blivit i Sverige och hur svenskarna håller på att sätta krokben på sig själva med hjälp av invandrarfrågan. Han berättade om så mycket att jag blev alldeles vimmelkantig i huvudet efteråt. Han tyckte inte alls att det var konstigt att SD fick så många röster i det förra valet även om många som är engagerade i partiet verkar vrickade i huvudet. ”Att man säger STOPP, nu måste vi ta hand om människorna som redan finns i Sverige innan vi fortsätter ta in fler betyder inte att man hatar invandrare. Varför tror folk att det är så?” eller följande konversation mellan O och en annan invandrarvän efter frågan Fattar svenskar hur många invandrare som utnyttjar systemet? som han ställde till mig: ”O, varför tar du inte emot socialbidrag nu när du är arbetslös, du har rätt till det?” ”Jag samlade ihop pengar när jag hade jobb och nu lever jag på de pengarna. Ingen annan ska behöva betala för mig.””Du är ju dum.” eller ”Förstår inte svenskar att det inte finns någon bottenlös skattkista?”

Nej O, många svenskar förstår inte det. De tror att staten kan ”skapa” jobb. De verkar inte heller ha koll på vad pengar är eller att man inte egentligen bidrar till ett samhälles ekonomiska utveckling genom att ha en tjänst som bekostas av skatter. Jag tror att många svenskar blivit invaggade i något slags falsk trygghet där staten förväntas klara av att fixa allt oavsett vad frågan gäller. Jag läste i en artikel som någon lagt ut på Facebook att det är Jan Björklunds fel att det går åt Tjottahejti med den svenska skolan. Tillåt mig småle. Förvisso hade herr Björklund en massa galna idéer som skolminister, men att ställa honom som ensam ansvarig för hur det är vore lika idiotiskt som att påstå att det var Yaras rektors fel att hennes moster och morbror slog ihjäl henne.

Som sagt. Det blev en spännande timme. Det var TUR att jag hade yogan att avreagera mig på precis efteråt. Jag tror jag klarade alla mina rörelser lite extra bra då jag blivit så upprörd över några personliga berättelser som O delade med sig av…

Samvetsfråga till dig nu. Utnyttjar du systemet?

Innan valet var det flera av mina Facebookvänner som skrev ”Det är klart att jag har mina barn på förskolan så många timmar de får vara där oavsett om jag jobbar eller inte, det har jag rätt till, jag betalar skatt.” Det gjorde mig jätteupprörd då jag känner flera singelmammor som vänder sig ut och in för att kunna vara så mycket som möjligt med sina barn vilka har det stökigt på sina överfulla förskolor. Hur många av barnen som är ”överfulla” hade egentligen inte behövt vara där? Och ”Jag har rätt för jag betalar för förskoleplatsen.” Hur mycket kostar en förskoleplats egentligen och hur mycket betalar du för den platsen? Rätt svar? Kommunerna avsatte för flera år sedan över 100 000 kronor per barn och år till förskoleverksamhet, en kostnad som inte många har koll på.

I högra kolumnen procent på bruttoinkomsten som föräldrar betalar för förskola, den vänstra kolumnen visar maxtaxan per månad (siffror från några år tillbaka).

Barn 1 1.260 kr 3 %
Barn 2 840 kr 2 %
Barn 3 420 kr 1 %
Barn 4 Ingen avgift Ingen avgift

Nu tänker jag inte skriva något mer om det här, men har du orkat läsa så här långt så får jag gratulera! Lycka till i nyvalet den 22 mars, Sverige. Jag har inga höga förhoppningar om att läget drastiskt kommer att förbättras, men hoppas kan man ju. Tjingeling!

11 sep

Besök från Sverige och Bridal Veil Falls.

Idag kom vår kompis R hit. Hon hittade hit med hyrbil trots att hennes GPS hade ballat ur. Det är fantastiskt det där med mobiltelefoner egentligen. I och för sig är det inte dumt med vanliga papperskartor, men de funkar bäst i bilsammanhang om man har en kartläsare med sig. I Rs packning fanns det sirap, mandelmassa, Nutella, kardemumma, saffran och massor av godis. Julbaket är räddat! (Och min självdisciplin är allvarligt utmanad.)

Tjejerna jag är ungdomsledare för tog en liten promenix till Bridal Veil Falls. Vädret och temperaturen var alldeles perfekt. Jag älskar Utahhöstarna! Min granne tycker att allt är så brunt och fult här. Hon har bott i Vermont i många år och är van vid riktigt färgsprakande höstnatur. Själv tycker jag det är helt okej med de vackra bergen som i det närmaste brinner när solen slickar dess sidor.  Väntar vi bara en eller ett par veckor till så ska nog bergssluttningarna här också ”brinna” lite.

Ps: U2 släppte sin nya skiva gratis på iTunes. Jag laddade ner den, lyssnade och glömde allt utom The Troubles, låten de sjunger med svenska Lykke Li. Den kan jag nog lyssna till några rundor till med behållning.

10_1

10_2

16 jun

Karlskrona, Sweden via NYC.

Somrarna i Utah är heta och torra. Det torra tycker jag är trevligt, men hettan står jag inte ut med. Att dag efter dag få uppleva temperaturer över 30°C uppskattas av maken, medan jag mest uppskattar de i närmaste tropiskt varma kvällarna. Därför är jag innerligt tacksam över att jag och barnen har möjlighet att åka till Sturkö över sommaren. Mest av allt åker vi ju hem för att träffa nära och kära, förstås.

I år har vi en toalett, en ny vägg med fungerande ytterdörr, målade innerväggar, algtvättade ytterväggar, fina trägolv, pimpade mat- och vardagsrum samt en dusch med stor varmvattenberedare att se fram emot. Vi tackar kommunen för möjlighet till kommunalt vatten och avlopp, föräldrarna för pengarna till kommunen och mina syskon och deras familjers fantastiskt hårda kroppsarbete som gjort detta möjligt. Det känns som att jag har massor av arbete att betala igen nu när jag kommer.

Jag skriver näst när jag har tillgång till wi-fi eller då jag kommit fram och fått ordning på saker och ting. Tjing!

26_4

Hej Sturkö! Snart ses vi igen.

15 maj

Sverigepaket och trädgårdsfix.

14_2

Maken har varit hemma i Sverige en sväng. Han har i tre år arrangerat FreedomFest Stockholm och i år var talarna riktigt intressanta tyckte jag. Synd att Stockholm ligger lite för långt bort för en spontanbesök… K hade ruskigt trevligt nästan hela tiden då han var ”hemma”. Han hade också med sig ett gäng trevliga saker tillbaka som min syster hade varit snäll och fixat. Ett par påsar lösgodis med precis lagom antal godisbitar. En jättefin smörkniv från Tallinn. En spännande bok som syrran har rekommenderat, nämligen Viktig, från matmissbrukare till träningsförebild. Två behåar från Hogengård. (En sak. Hogengårds sportbehåar är de enda värda namnet.) En inspektionslapp. Nej, vänta lite. Den var inte från min syster. Den var ju från Transportation Security Administration. Kul att det just var makens väska de hade sökt igenom, han som verkligen ogillar det där med ”Storebror Ser Dig”.

14_6

Idag fixade Super Man (aka Maken) bevattningssystemet efter att jag hade klippt våra tjugoelva hektar gräsmatta (måttlig överdrift) och insett att det nog var dags att hjälpa gräsrötterna på traven om vår tjusiga trädgård inte ska se ut som en bakgård i bortre Georgien resten av sommaren. Efter att ha använt kunskap från KTH-åren på elektro och megahandkraft samt pepp från medägaren till vårt hus är nu det synnerligen avancerade systemet igång. Det kommer nu att gå igång klockan sju varje morgon och vattnar hela trädgården genom sju ventiler. Coolt! Bättre sent än aldrig. Jag betar förresten långsamt av ogräset. Det går i avancerad fem sjuttondels takt blandat med snubbelsteg till skillnad från de mexikanska trädgårdsmästarna som har hand om alla våra grannars trädgårdar. De jobbar nämligen i salsans fyrtakt, vilket gör att det går mycket snabbare för dem. Tror du mig inte? Det är bara att komma hit och se med egna ögon…

Livet går vidare också då man knappt orkar sätta ena foten framför den andra. Det finns styrka att hämta på olika ställen och jag är tacksam över att jag åtminstone vet var jag kan hämta den.

07 mar

Den här bloggen är inte politisk.

Jag vet att vi alla har olika syn på hur man ska leva tillsammans i familjen, i samhället, i landet och i världen. Jag försöker att inte prata politik här i bloggen. En av anledningarna är att jag har lite svårt med konflikter. Konflikter innebär många gånger hårda ord, ilska och tankar om andra som ”dumma”. Därmed inte sagt att jag inte gillar att tycka och tänka vitt och brett om både det ena och det andra! Jag är nämligen rätt bra på just det. Idag tänkte jag bjuda på en tänkvärd filmsnutt trots att den är väldigt politisk. Flera av er som läser här kommer säkert att tycka att ”ja, men det här är ju inte hela sanningen” och ”men så här är det väl ändå inte”, men jag vågar mig på att lägga ut länken ändå. Vill du få dig en funderare ber jag dig lägga en knapp timme på att titta igenom 1 200 miljarder. Vad tycker du om Martin Borgs frågeställningar? Har statsapparaten svällt utanför rimliga gränser? Är det ”ballt” att betala skatt? Får du vad du önskar av dina skattepengar? Är du som jag var för några år sedan och stoppar huvudet i sanden då det gäller sådana här frågor? Det finns ju ändå de som sköter det här bättre än du? Eller?

För att lätta upp det här inlägget något vill jag också bjuda på en lite rolig blogg som jag fick tips om av min tyska syrra. Vad är det egentligen att vara riktigt svensk? Vad tycker du? Som utlandssvensk kan jag konstatera att världen blir mindre för varje dag och att de största skillnaderna mellan att bo i Orem, Utah och Segeltorp, Huddinge Kommun är

1. språket
2. folk som i allmänhet är mycket vänligare här i ”Happy Valley”
3. antalet kyrkor och kyrkobesökare
4. bergen/vattnet
5. vägarna (bättre här)
6. de allmänna kommunikationsmedlen (sämre här)

Annars har vi ungefär samma affärer, hittar samma slags matvaror i butikerna, har samma kamp mot övervikt, ser på samma tv-shower och filmer, dansar efter samma modegurus pipor, diggar samma idoler… Same, same, but different helt enkelt.

Och med tanke på det där att jag faktiskt befinner mig där jag gör får dagens musiktips bli MoTab, Mormon Tabernacle Choir, en kör med rätt mycket erfarenhet i ryggen. Här hittar du lite mer fakta om dem.

09 sep

Saknad.

KOMMER ATT SAKNA:

Jag kommer att sakna detta rivjärn till godisbit då vi flyttar härifrån på måndag. Jag har redan provat på saknaden och har fått bonustid, så jag får nöja mig med det. När nya vinteroverallen är lagom bor hon här och jag vid Klippiga Bergen. Hon kommer att sjunga alla julsånger på sin förskola med sin underbara skrålröst, antagligen alldeles för lågt eftersom nästan inga förskollärare förstått att man ska anpassa tonarten till barnens röster, inte till sina egna. Samtidigt som jag saknar lilla J kommer jag att sakna Luciamorgon med Adolf Fredriks musikklasser i någon av Stockholms alla kyrkor och kanske se You Tube-klipp efter YouTube-klipp med olika lucior och samtidigt gråta en skvätt. Jag kommer att sakna människor som jag älskar och jag kommer att fundera över vilka vi ska fira jul med och hur.

KOMMER INTE ATT SAKNA:

Jag kommer inte att sakna den evinnerliga återvinningen. Det svenska återvinningssystemet måste vara ett av världens största miljöskämt. Om man räknar ut hur mycket extra energi som går åt då man sköljer ur och transporterar förpackningar, hur mycket tid som går åt och hur FULT det ser ut på en massa återvinningsstationer tror jag knappt vi gör någon större insats. Jag har hört talas om sopimport till fjärrvärmeverk och annat fjantigt. Jag är för vård av allas vår miljö, men jag är samtidigt emot dumhet. Ibland går det bara inte ihop för mig. Jag kommer inte heller att sakna den svenska ängsligheten och ”vad ska andra tycka”. Å andra sidan flyttar vi till ett ställe instängt bakom en stor bergskedja och kanske kommer jag att känna mig lite väl frispråkig i en väldigt försiktig miljö. Vi får väl se!

Jag brukar säga att mitt hjärta har många rum. Det finns så många människor jag älskar/högaktar/gillar/beundrar/är förtjust i. För somliga är känslorna självklara medan inte ens jag själv riktigt förstår hur jag kan känna så starkt för andra. Jag har blivit petigare med åren. Vissa håller inte längre måttet trots att de varit jätteviktiga för mig medan andra har valt att själva stiga åt sidan genom de val de har gjort. En del vänner finns alltid med i periferin som Någon Viktig trots att vi varken träffas eller pratar speciellt ofta.  Jag tror att man genom hela livet fastnar för nya människor. Varje relation är en slags förälskelse som mynnar ut i ”kärlek” eller som rinner ut i sanden. Det finns alltid plats för nya Viktiga, även om kanske kärnan av Viktiga fortsätter att vara densamma och resten varierar beroende på var man bor eller vad man sysslar med under olika perioder i livet. De senaste veckorna har handlat mycket om starka känslor runt omkring mig. Bedragna fruar, bedragen man, hemliga kärlekar, olycklig kärlek, frustration, gammal kärlek som inte rostar, olyckliga barn och strålande lyckliga brudpar. Lär dig livets svåra gåta – Älska, Glömma och Förlåta. Ingen sa att livet skulle vara enkelt. Ibland tror jag att det moderna samhället producerar en mängd olyckliga människor. All information om precis allt möjligt gör att vi lever i ständig turbulens och tror att det alltid är grönare någon annanstans. Faktum är att det faktiskt är det ibland, men med rätt gödningsmedel och lite regn kan man fixa det mesta också på hemmaplan. Med det lämnar jag och mina nymanikyrerade korvfingrar bloggen för den här gången.