07 Apr

Tvära kast.

Efter att ha gått halvmilarundan och fått uppleva hur himlen sprack upp från tunga moln till värmande solsken gick jag in och hämtade kameran och tog lite bilder i trädgården. Jag kände mig så glad efter att ha satt de gula fjädrarna i en av de vildvuxna häckbuskarna och hittat spår av en uppvaknande gammal trädgård som kommer att behöva väldigt mycket omsorg. I år blir det mest väntan då renoveringen kommer att kräva sitt av trädgården, men jag kan tänka mig att det kan bli jättefint här med rätt insatser.

När jag kom in fick jag ett meddelande i telefonen om en extrautsändning från Stockholm där en lastbil hade mejat ner folk på Drottninggatan och kört rakt in i Åhléns huvudentré. Fy sjutton! Jag visste att min syster var inne i stan idag, så det första som hände var att jag fick jätteont i magen. Lyckligtvis satt hon säker på pendeltåget hem, men mitt hjärta blöder för alla som drabbats av detta terrordåd idag. Argh! Jag vägrar låta mitt spirande hopp brytas ner, så jag väljer att visa den känsla jag hade precis innan Det Hemska hände.

IMG_9033

IMG_9041

IMG_9035

IMG_9049

25 Feb

Han är hemma igen.

Fem i familjen tillsammans i Uttorp. Det var ett tag sedan sist! 16-åringen tycker att det är såhär det ska vara jämt. Själv inser jag att livet går vidare, men jag passar på att njuta ändå.

Campingen var alldeles tom på folk och kanadagäss, men solen gav hopp om varmare dagar och mer inbjudande tådoppstemperaturer i vattnet. Jag kan inte annat än att förundras över vilken skillnad det gör i humöret då solen börjar ta sig ton!

25_1

25_2

25_3

18 Feb

17 februari 2017, själaringning.

Själaringning är en gammal tradition som innebär att man ringer i kyrkklockorna i samband med dödsfall. Förr i tiden ringde man samma dag som dödsfallet inträffat, men numera brukar det dröja någon eller några dagar. Vid själaringning brukar kyrkan stå öppen för den som vill komma in och sitta ned en stund eller tända ett ljus.

18_1

18_2

18_3

18_4

18_5

18_6

18_7

18_8

14 Feb

Jorden fortsätter snurra…

… och vi med den. Det är konstigt hur sorgen liksom följer ett speciellt mönster. I går och idag har vi haft fantastiska dagar här ute på ön! Jag har inte haft tid att gå någon promenad, men jag tog mig tid för en liten kamerarunda mellan det som jag behövde fixa. Vårvintern bjuder på ett fantastiskt ljus. Jag märker hur morgnarna blir ljusare och hur värmen liksom stiger i färgerna. Fåglarna börjar hålla låda och det går inte att låta bli att åtminstone vara lite glad. Se bara!

Ps: Det ser ut som en blomsterbutik nere i vardagsrummet hos mamma. Tack till dig som omfamnat henne och oss andra i värme och kärlek. Och tack till Lisen som har insikt i hur NK mint kan göra livet lite ljusare.

14_5

14_6

14_7

14_8

14_9

14 Jan

Lördag.

Lördag är mångas favoritdag. Jag kan förstå det, på många sätt och vis. Det är då de flesta har chansen att omgruppera sina trupper, städa, fixa, ta igen försummade sociala relationer, springa på fotbollsmatcher, delta eller njuta av konserter, storhandla, laga lite extra god mat, hämta andan… Som sagt. Jag kan förstå att många gillar lördagar. Just den här lördagen blev faktiskt rätt fin till slut. Vädret var underbart och jag kom ut en runda med kameran som sällskap. Utan att ha planerat det på något sätt fick också dagens bilder ett tema. Kan du räkna ut vilket? Jag vill också att du Finner Ett Fel. I sann Fem myror är fler än fyra elefanter-anda finns det naturligtvis flera ”fel”-bilder som är rätt. Nu får vi se om du kan motivera vilket av fotografierna som ska bort. Nå?

14_2

14_3

14_4

14_6

14_7

14_1

04 Jan

Jag tänkte en tanke. Eller två.

Dagar kommer och går, bara minnen består. Är det så man brukar säga? Allt samlas i något slags bok och blir till ens liv. Min bok börjar bli rätt välfylld. Den innehåller stort och smått, ont och gott, sorg och glädje, viktigt och oviktigt. Vissa minnen önskar jag ärligen att jag hade kunnat slippa medan andra fyller mig med värme, glädje och tacksamhet. Under hösten och vintern har jag fått ta del av många av mina föräldrars återblickar av olika slag. Jag har återupplevt saker och ting tillsammans med dem, den här gången mer mogen, eller åtminstone med mer livserfarenhet. Det har varit roligt, sorgligt, givande och ibland också rätt upplysande. Jag ångrar lite att jag inte har filmat eller spelat in något. Å andra sidan är det rätt skönt att inte alltid vara uppkopplad, sådär som vi lite var till mans och kvinns är nuförtiden. Känslan av att sitta runt lägerelden och dela upplevelser med varandra generationer emellan är guld värd och allt behöver inte dokumenteras. Ett minne kan leva gott i hjärtat.

De flesta dagar skriver jag en liten tacksamhetstanke. Idag slutade jag med ”och Far lever fortfarande”. Sådant ser mitt liv ut nuförtiden. Peace.

3_2

3_3

3_4

3_5

3_6

03 Okt

Plötsligt händer det!

Jag tillhör en familj med sju barn och en extrasyster som blev kvar i familjen efter ett utbytesår från Tyskland. Det är underbart när vi kan träffas så många som möjligt på samma gång. Vanligtvis sker det under några få sommardagar. Det blir ofta trångt och intensivt, men eftersom vi har den stora ynnesten att ha tillgång till vår stora sommarhusträdgård, det gamla sommarhuset och våra föräldrars nybyggda hus brukar det funka riktigt bra. Jag älskar de där stunderna som ger mig något som jag inte kan få någon annanstans. Jag vill inte måla upp någon falsk Bullerbylycka. Alla familjer har sina tokerier. Vår också. Vi är alla väldigt olika i allt från intressen till politiska och religiösa övertygelser, men jag känner en trygghet hos min familj som jag inte känner någon annanstans och det finns ingenting jag inte skulle göra för min familj om det behövdes.

I helgen som gick hade plötsligt och utan vidare planering nästan alla syskon tillfälle att komma för att hälsa på hos sina gamla föräldrar. Min äldsta lillebror som syns till rätt ofta här i bloggen var dessvärre tvungen att jobba hela helgen. (Hans fru och sönerna var dock här.) Skottlands- och Tysklandsfamiljerna var också hemma hos sig, men resten var här:

3_7

3_9

3_11

3_10

Jag är storasyster till alla dessa fina människor. Det fanns stunder då jag förbannade stjärnan jag var född under och undrade varför just jag skulle ha så många syskon att hjälpa till med då jag var yngre, men för det mesta tyckte jag faktiskt att det var roligt. (Inte när jag skulle hjälpa till att göra välling mitt i natten, för den som undrar.) Jag sitter här och är lite tårögd av tacksamhet till mina föräldrar som gav oss en så fin barndom trots allt som de måste ha slagits mot. All heder till dem. Och puss och kram till er, mina älskade syskon! Jag älskar er. Och era barn. Och era respektive.

3_1

3_5

3_6