skola – Sida 3

28 apr

Hemskola, kemilektion.

Ja, ibland är det väldigt roligt med kemi, men oftast tycker S det är krångligt och mycket att komma ihåg. Idag fick hon dock göra ett experiment som hon verkligen gillade. Förresten gillade jag det lika mycket, liksom maken och storebror.

Ta en Ivory-tvål eller annan fast tvål med mycket invispad luft i. Ta bort skyddsplasten (Duh!), lägg tvålen på en tallrik och stoppa in i mikrovågsugn i två minuter. Håll koll bara så experimentet inte tar över mikron! Du kanske behöver avbryta innan hela tiden har gått.

Eh?! Hur kunde det här hända? Det som blir kvar ser ut som glass, luktar tvål och känns som tvål. Vänta, det är ju tvål och det går jättebra att ta en bit och tvätta sig med… Vad är det som har hänt? Svara i kommentarsfältet här nedan.

25 apr

Styrs du av andra människor?

Då och då händer det att jag gör saker för att göra andra glada. I går hände det till exempel. Döttrarnas kompis älskar teater och drömmer lite om att få bli skådespelare. Hon har lagt ner mycket tid på sin high schools produktion av George Orwells Animal Farm, så jag tänkte att det skulle vara trevligt att stötta henne under en av föreställningarna.

I dörren hände något rätt underhållande. En rufsig tonårig kille med mössa verkade helt förvirrad då jag skulle betala biljetterna. ”Jag ska betala för oss två”, sa jag och pekade på mig själv och E. ”Hon är 15 år.” Killen var alldeles förvirrad och tittade på sina biljetter en och två och tre gånger och till slut sa han. ”Ok, so you are one individual and one student?” Tja. Jag antar att jag är individ, haha!

Tillsammans med programmet fick vi undervisning om ryska revolutionen, allegoriska fabler, kommunism och vilka djur i pjäsen som representerade vilka grupper eller individer i samhället. Med en make som har ett brinnande intresse för libertarianism har jag diskuterat politik, mänskliga rättigheter och skyldigheter, kommunism, fascism, feminism och alla andra slags -ismer fram och tillbaka de senaste åren. Jag har inte förlorat hoppet om mänsklighetens godhet, men jag har insett att vi alla är så olika att det är svårt att hitta en väg som passar alla.

Mitt eget fokus i livet är familjen som nummer ett, men jag strävar också efter att känna kärlek för alla mina medmänniskor och att göra gott. Jag diskuterade det med en vän en gång och hon sa att hon högaktade min ambition, men att det ju är helt omöjligt att vara sådär god och fin jämt. Jag håller med henne om det, men jag vet också att jag mår bättre när jag ser till andras välmående istället för att bara se till mina egna behov. Antagligen har det mycket att göra med min personlighet. Här har du mig. Det här är tydligen också jag, så jag antar att jag ligger lite mittemellan. (Jag har gjort testet flera gånger för att kontrollera hur exakt det är, och vissa frågor har jag väl lite svårt att bestämma mig för.) Vem är du?

Tillbaka till Animal Farm. Det var spännande att se hur skådespelarna i pjäsen hade tagit till sig sina personligheter. Grisarna är ena riktiga svin i Animal Farm och jag kände emellanåt hur jag riktigt föraktade de stackars tonårskillarna som spelade dem! Vår vän E spelade geten Muriel med den äran. Hon var en av alla som svalde grisarnas dumheter. Tänk så lätt det är att vi sugs med i vad andra säger att vi ska göra om vi inte ifrågasätter deras motiv eller vettigheten i deras förklaringsmodeller. Fy. Det ska bli spännande att se vad svenska folket tycker i höst då det är dags för val. Hur tror du att det går? Kommer du att rösta enligt din egen övertygelse, röstar du som du alltid har gjort, röstar du efter hur andra tycker är rätt eller röstar du inte alls? Finns det någon väg att gå som är ”den bästa”?

Jag är glad över att jag gick på den här föreställningen. Det blev till en påminnelse om hur bräckligt livet är, att demokrati är bra när majoriteten röstar ”rätt”, hur lätt det är att bli köpt av smicker, löften och försäkringar om ett gott liv och också hur lätt det är att det blir fel.

När det gäller skola säger jag att man inte kan haka upp sig så mycket på huruvida ens barn hamnar på en ”bra” eller en ”dålig” skola. Till syvende och sist handlar det om vilka lärare och vilka kamrater barnen råkar på. En dålig lärare kan förstöra hur mycket som helst medan en bra lärare kan hjälpa sina elever till nya höjder. Samma sak gäller också politiker, psykologer, rådgivare, poliser eller vad det nu är. Vilka erfarenheter har du av detta?

11 mar

Körsång.

Nyss hemkommen från äldsta dotterns skolkonsert med fyra olika körer känner jag återigen att jag är väldigt tacksam över att alla våra barn hade chansen att gå i Adolf Fredriks Musikklasser. De fick uppleva så många spännande saker att det ibland känns som att det bara var en dröm. Utan AF hade antagligen inte ungarna fått sjunga i Globens enorma lussetåg eller sjunga solo i Konserthuset i Stockholm, de hade inte fått dela picknickfilt med Teskedsgumman (Birgitta Andersson), de hade inte fått sjunga Till Havs, Butterfly eller andra spännade arrangemang (även om de inte var med på just det), de hade antagligen fortfarande haft en rädd mamma som inte hade låtit dem göra något så läskigt som att åka själva in till Stockholm…

E har tyckt att den här terminens körlektioner har varit ”okej”. Alltså, läraren är jättebra och mycket omtyckt, men hon har haft svårt att hantera det faktum att körens devis är ”alla får vara med”. Hon har inte utvecklat det mer, men i kväll förstod jag henne. Under första stycket tänkte jag att det var lite synd att kören hade någon eventuellt cp-skadad i publiken som passade på att sjunga med. Under andra, tredje och fjärde styckena var det likadant, så jag försökte koncentrera mig på att bara höra det fina. Barnen sjöng på och såg entusiastiska och glada ut och mest imponerad var jag av eleverna som ackompanjerade på flygeln. Vilka stjärnor!

De andra tre körerna gjorde sina fantastiska nummer. Ingen i publiken sjöng längre med, så det var ju bra. Efteråt talade jag med E om deltagaren i publiken och då berättade hon att det är en flicka i kören som jag hade hört. Hon kan prata okej, men när hon sjunger ljudar hon rakt ut på ”aaaaaaaah” utan att sjunga några ord. Jag uppskattade det faktum att E inte har pekat ut henne eller sagt att det är hon som har varit mest ”jobbig” och jag skämdes över att jag tyckte synd om de andra i kören. Varför ska inte denna flicka som uppenbarligen älskar musik få chansen att uppleva det som jag själv tycker är något av det bästa i hela världen?! E söker nu vidare till en av de andra körerna och hoppas att hennes tid i ”alla kan vara med”-kören är slut. Jag förstår henne, jag tycker det är fint att alla som vill verkligen får chansen att njuta av musik i körform och jag hoppas att körlektionerna på Timpview High School får fortsätta. I dagens skola där bara de akademiska ämnena räknas som viktiga är det inte längre självklart.

30 maj

High School Graduation.

Idag tog min inhyrda systerdotter examen från high school med den äran. Hon var en av bara tre juniors (dessutom ett år yngre än de två andra då hon hoppat över ett år i skolan) som tog examen och hon gjorde det med ”High Honors”. Den tjejen är det ingen som sätter sig på… Det här är en bestämd ung dam och det ska bli spännande att se vad hon hittar på i framtiden!

The Graduate hade bara ett önskemål till festen och det var prinsesstårta. Prinsesstårta blev det också efter gemensamma ansträngningar av hennes mamma och mig. (Ja, och så maken, min alltså, som fixade marsipanlock i Sverige.) Den såg inte ut som någon tårta jag sett förut i min dag, men den var väldigt god. Saftig, krämig, hallonig, marsansåsig och marsipanig, precis som den skulle vara. Jag orkade bara äta en halv liten bit, men då njöt jag också av den. Maten som hade intagits innan var väldigt, väldigt god. Barbeque. Mums.

I morgon har sonen sitt sista prov för terminen och det sätter punkt för skolarbetet här i vårt hushåll. Nu ska vi fixa och ordna inför avfärden om två veckor. Se till att fixa skönt sommarväder, kära svenskar! Jag skulle verkligen uppskatta det.

Ps: Ursäkta de ruskigt dåliga fotona. Jag glömde kameran hemma… Sådana här foton kan bara räddas av något lattjo filter. Hm.

02 mar

All I want is everything.

Idag sken solen så där underbart som den bara kan göra då den håller på att vinna årstidskampen. Jag satt en stund ute på vår trappa och njöt av att känna värmen, drömma lite och bara vara. Livet blir inte mycket bättre än så.

För dig som är intresserad av hemskolningen kommer här en bild på slutprovslokalen. De båda äldsta är alltså inte egentligen hemskolade då de är inskrivna på Provo eSchool. De läser sina kurser genom BYU Independent Study och Provo High School. BYU-proven gör de under tiden som de läser kurserna, men slutprovet i varje kurs kan de inte ta online. De går i stället till det här provcentret där de får sitt prov och får sitta i en lugn och tyst (övervakad) miljö. Funkar bra!

När jag såg att Åhléns sålde det här Ylva Skarp-fatet i höstas bad jag genast min syster köpa det åt mig och lägga undan det. När jag nu var hemma en sväng tyckte hon att jag kunde ta med mig det. Hm. Jag hann inte fixa några specialpackprodukter, så jag gjorde vad jag kunde för att skydda fatet i den stora resväskan. Låt mig bara säga att jag tror att om någon kontrollant hade öppnat den väskan hade han eller hon säkert fått väldigt roligt. Hur som helst fick jag hem mitt fina fat i ett stycke och det får nu stå och inspirera mig och alla andra på matbordet. Vi har saknat ett fat till större matsallader och det här borde väl funka? Jag brukar nöja mig med lite, men jag inser att jag kanske inte är så måttfull som jag önskar att jag var… Hur är det med dig? Är du måttfull, eller vill du också ha allt?

Nu ska jag sova i några timmar innan det är dags för mig att åka till Park City tills i morgon bitti. Jag ska träffa sju kvinnor som var otroligt viktiga för mig under åren i Philadelphia. Vi var alla flickvänner och fruar till studenter på Wharton och ingen av oss hade våra familjer i närheten. Det blev därför naturligt för oss att ty oss till varandra. De andra damerna är alla amerikaner och de brukar träffas en gång om året under en långhelg. Själv har jag dessvärre aldrig kunnat vara med eftersom jag bott lite för långt borta, men nu är det alltså dags! Manikyr, mat, promenader och prat står på schemat. Jag tror jag kan stå ut med det.. 😉

Ha en fin helg! Det tänker jag ha.

04 feb

Historia.

En av fördelarna med att hemskola är att jag får återuppleva det jag själv skulle ha lärt mig för länge sedan. Jag har alltid gillat historia, men jag har aldrig varit bra på att se sammanhang och rent usel på att komma ihåg viktiga årtal. Min stackars historielärare på gymnasiet sa i utvecklingssamtal efter utvecklingssamtal att jag låg precis på gränsen till en femma. Det sista övergripande provet i trean gick alldeles åt skogen. Jag fick en trea på det provet, men det ska jag bara vara tacksam över. Det kunde nog lika gärna ha blivit en tvåa… Huga! Hur som helst – slutbetyget blev en fyra, men Lennart Hansson tackade i alla fall för intressanta inlägg under lektionernas diskussioner. Hahaha!

Betyg och intresse går inte alltid hand i hand. Jag har fortsatt intressera mig för historia och har läst både det ena och det andra alldeles frivilligt också efter skolans slut. Man får många gånger förlita sig på det som finns skrivet, och som du vet är det alltid vinnarnas historia som förs vidare, eller hur? Ibland finns dagböcker och brevväxling att falla tillbaka på och nu för tiden kan man till och med klämma fram dna som bevis ur skelett. Tänk att kunna bekräfta delar av historien efter att i många hundra år ha vetat ungefär hur något har gått till! Må Rikard III få vila i frid i fortsättningen. Tja, eller hans skelettben.

Vi bor på ett ställe som både har massor av gammal indianhistoria och nyare nybyggarhistoria. I går var maken och döttrarna på ett föredrag som hölls av en konstnär som intresserat sig särskilt för nybyggarna som kom hit till Utah. Det var tydligen jättespännande att höra om strapatser, svårigheter och solskenshistorier. Det kan inte ha varit lätt att vandra 200 mil till fots! Vi har det rätt bra ändå… Vi må ha dragit från Sverige, men vi behöver inte oroa oss för att aldrig få träffa våra nära och kära igen. Dessutom kommer vi kanske tillbaka. Vem vet?

15 nov

Livet det går upp och ner.

Vissa dagar är bättre än andra. Så är det för alla. För mig med. Den här dagen har varit bra på många sätt. Vardag är bra. Jag gillar rutiner och förutsägbarhet och det är just det jag har fått av den här dagen. Yngsta dottern som sedan skolstart har haft så svårt med matten har liksom levt upp genom hemskolan och flera gånger den här hösten har jag förvånat insett att hon knäckt flera koder hon borde ha knäckt för länge sedan. Att se henne jobba på och uppskatta sitt skolarbete gjorde mig glad idag. De två stora är duktiga och tämligen självgående genom sin distansskola. De behöver peppas och kollas och uppmuntras, men de klarar sig till stor del utan stora genomgångar. Skönt på ett sätt. Ja, särskilt som jag var så väldigt emot hemskolning och nu ser hur fantastiskt det funkar för vår familj. What can I say? Alla har rätt till en andra chans. Jag också.

Värre är det nog för Gs snögubbe. Han smälte under dagen bort till en blöt fläck och nu finns bara hans stiliga näsa kvar. Kanske får den återfödas i en ny snöskapelse. Vi får väl se…

För att inte hamna i någon av de farliga hemskolningsfällorna försöker jag upprätthålla vissa rutiner. D-vitamintillförsel genom en daglig soldos känns jätteviktig. Dessutom behöver vi alla röra på oss. Idag tog vi en promenad upp till Costco som ligger en kvarts gångväg härifrån. Det här är utsikten på vägen hem. Rätt pampigt, eller hur?

De amerikanska björkarna ser inte riktigt likadana ut som våra, men de ger i alla fall lite hemkänsla. Efter att ha sett Gs blivande marimbalärares läroplan inser jag att lärare jobbar väldigt olika. Jag hoppas att G och hans nya läromästare genast får bra kontakt. På måndag är det dags för första lektionen. Håll tummarna är du snäll.

Utanför vår ytterdörr svajar detta underbara gräs. Jag blir så glad av färgen, rasslet och det starkskira…

Posten kommer sex dagar i veckan, men inte förrän vid 16-tiden. Idag hade Brevis med sig ett paket från fina svärmor. Hon vet vad vi gillar. Jag sitter med ett jättevackert bärnstenshalsband på mig och resten av familjemedlemmarna har satt sig i varsitt hörn för att läsa de böcker och tidningar de fick. Godiset är SLUT. Japp. Dumle och Zoo är rätt gott.

Det finaste i paketet var ändå kökshanddukarna. Verkligen vardagslyx… Tack, tack, tack fina L! Och fast jag skrev att den här dagen har varit bra på många sätt har den också varit jättejobbig. Jag vet. Jag blir trött på mig själv jag också. Jag blir trött när jag inte kan styra över mina känslor. Jag har det så bra här! Idag fick jag ändå tvinga mig själv att skriva en tacksamhetslista för att tala om för mig själv att mina tråkkänslor var helt irrationella. Suck. I morgon kommer allt att kännas bättre, det är jag säker på. Särskilt om min inspiration som plötsligt försvunnit i tomma intet kommer tillbaka under natten. Happy, happy…

14 nov

Man lär så länge man har elever.

Ja, mitt f d valspråk har jag tagit upp igen. Jag har ju elever och jag lär mig något nytt varje dag. Idag fick jag reda på hur det skulle gå till att ta amerikanskt körkort. (Vi kan köra på våra svenska i ett halvår, men måste efter det skaffa amerikanska. Dessutom blir försäkringen billigare om man har ett sådant.) Jag kommer att gå till körskolemyndigheten här i Orem mellan 8 och 16 någon gång på en vardag. Där får jag skriva ett ”open book test” och om jag blir godkänd kan jag boka en tid för uppkörning. Suck. Jag borde inte bli nervös. Jag har ju ändå haft körkort i snart nog 25 år och tycker själv att jag kör bra. Jag hatar dock att fickparkera och gör helt enkelt inte det. Bara inte min kontrollant ber mig göra just detta. Rys! Du lär väl höra hur det gått när det väl är avklarat. Först ska jag fylla i den jättelånga ansökningsblanketten.

När jag har fyllt i blanketten ska jag läsa igenom häftet ”Driver’s Handbook 2o12” så jag vet var jag ska hitta svaren under det skriftliga provet. (Låt mig bara säga att jag nog tycker att den svenska körkortsteorin är väldigt mycket klurigare… Sist jag kollade fick man inte några ”titta i boken”-prov heller.)

Det andra jag lärde mig önskar jag var en byråkratisk mardröm, men dessvärre hände det på riktigt. I går blev barnen inskrivna på en ny skola, Provo e-School, då de kommer att fortsätta med hemskolningen. Det innebär att de skulle skrivas ur den skola de nu bara tar en kurs av åtta i. (Skolan samarbetar med e-School, så det går bra.) När jag fick reda på proceduren för att skrivas ur skolan blev jag alldeles paff. Jag har under dessa veckor insett att byråkrati och Viktiga Personers underskrifter på Viktiga Blajdokument är väldigt viktiga, men det här tog nog priset. Här har du proceduren för att skrivas ur Provo High, också när du bara hunnit börja och bara gått tre dagar i skolan.

1. Anmäl att du ska skrivas ut och få den Nödvändiga Blanketten.
2. Ta Blanketten med dig till biblioteket, lämna dina eventuella låneböcker och få signatur från bibliotekarien.
3. Gå runt till alla dina lärare (som skolan inte kan garantera är i sina klassrum alla dagar, eller ens alla lektioner) och få en signatur från var och en av dem.
4. Gå till fyra olika administrativa ställen på skolan (Lunchroom, Tracking Office, Business Office och Registrar) och få signatur från alla dessa ställen.

Ta med Blanketten tillbaka till kontoret där du fick den och lämna in den. Sisådär! Nu kan du skrivas ut. Blaj. Barnen tycker det här är så pinsamt så de inte vet var de ska ta vägen. Jag skriver ut en skolkarta och åker dit i morgon så får vi väl se om jag lyckas i mitt uppdrag.

Maken och sonen är på ett karateställe och kollar in det för att eventuellt börja träna. Låter kul! Ja, inte kul för mig, men kul för dem.

08 nov

Buhu…

Jag har varit så borta från internetvärlden under det senaste halvåret då jag knappt läst varken bloggar, nyheter eller något annat heller för den delen. I samband med att jag valde årets ord (LYFTA) bestämde jag mig för att läsa mycket mer och sommaren skulle ägnas åt massor av litteratur. Dessvärre blev planerna något ruckade. Allt lyftande jag ägnat mig åt sedan i maj har handlat om rent fysiskt lyftande. Flyttlyftande. Jag har till och med lyft mig till en inflammation i ett muskelfäste. Osmart och knäppt då det dessutom handlar om högerarmen… I takt med att vårt liv här blir till vardag känner jag ändå att jag börjar ”äga” min tid igen. Det börjar finnas små stunder som bara är för mig igen. Det är alltså dags att ta itu med lyftandet av själva jaget igen innan nyårsklockorna ringer.

Två av de 29 noggrant packade flyttlådorna kom inte med på flyttpallen. En kökslåda och en av de två jullådorna. I jullådan låg alla våra julgranskulor, Lisa Larssons lussetåg och julstrumporna. Jag har insett att det här med grejer inte är livsnödvändigt, men nog är det viktigt att få upprätthålla vissa viktiga traditioner? Om tre veckor är det advent. På IKEA sålde de fina adventsstjärnor, så vi köpte fyra stycken. Det gör att jag inte behöver gråta över att t ex lussetåget inte är med oss här. Vad gör du för att förbereda dig för julen? Jag har inte ens börjat lyssna på julmusik än. (Jag och svägerskan brukar jultävla. K – du vinner alla gånger i år! Jag ligger hopplöst efter.) Endera kvällen ska jag ta mig tid att surfa runt bland inspirerande bloggar för att få lite ögongodis i julform. Det tror jag kommer att göra mig lite gladare!

Nej, nu är det dags att skjutsa dottern till hennes Art Class. Två lärare på fem barn, båda är konstnärer med fantastisk pedagogisk förmåga. Det här med hemskola är sannerligen inte dumt ibland.

06 nov

Skola och annat.

Jaha, ja. Här sitter jag med tre hemskolade/distansskolade barn. Hur gick det till? I och för sig är det ju så vi kört under den tidiga hösten, så det ska väl bli bra. Jag är ju ändå lärare. Du behöver inte bli rädd. Vi har inte låst in barnen och vi träffar andra människor. Den 2 500 elever stora skolan höll på att ta knäcken både på barn och vuxna förra veckan. Nu är det så att man kan vänja sig vid nästan vad som helst. Frågan är bara vad man måste vänja sig vid. Måste man vänja sig vid att sitta i ett klassrum med 39 elever och en lärare? Måste man vänja sig vid ett schema som innebär att man får sitta av en hel lördag om man kommer för sent (ens några minuter) tre gånger under en vecka? Tja, jag vet inte. Här får man lov att hemskola sina barn. De två äldsta är redan inskrivna på en bra high school med egen läroplan, så jag ser inga problem med inlärningen. Det ställer höga krav på mig som pedagog och extra viktigt är att ungarna kommer ut ordentligt varje dag och att de får träffa folk. Inte minst för språkets skull! Vi bor ju ändå i USA liksom… Nu vet jag att ungefär alla svenskar och en del amerikaner tycker att hemskolning är dåligt. Det tyckte jag också förut. Jag menar, jag har ju ändå gått på lärarhögskolan, och där har jag lärt mig precis vad jag ska tycka om saker och ting. Till exempel att barn mår mycket bättre av skola oavsett hur taskig miljön är. Inte sant?

Hemskolningen är inte tänkt som en permanent lösning. Vi ser var vi hamnar och skyndar långsamt, utom vad det gäller själva inlärningsbiten. Det innebär att barnen kanske får dubbelt så mycket effektiv inlärningstid än i skolan per dag. För E och G, de två stora, vet jag inte om vinsten blir märkbar, men för vår yngsta är det stor skillnad. Hon har varit det där barnet som suttit med handen i vädret halva eller hela lektioner för att få hjälp. Matten har varit jobbig ändå. Du kan ju tänka dig hur mycket matte stackaren fick ha i efterskott med den taktiken. Först ineffektiv lektion i skolan, sedan lektion med någon förälder på kvällen. Det är inte lätt det här med att veta vad som är bäst för ens barn, eller ens för en själv.

High School-dag:

Lektioner mellan 7.25 och 14.15. Småraster för att springa mellan klassrummen för att inte komma för sent, kort skollunch då man knappt hinner äta. Man träffar folk. Ibland alldeles för många. Läxor i varje ämne varannan dag. (4 ämnen dag 1, 4 ämnen dag 2, börja om från början, läxa till varje ny lektion – ofta att lämna in) Mycket trycka in fakta-inlärning.

Hemskolnings-dag:

Lektioner mellan 8 och 14.30. Långlunch med obligatorisk utevistelse för D-vitamintillförsel. Anpassad studiegång, men när man följer high school-läroplanen finns det kurser man måste läsa för att få ett high school-diplom. Man träffar sin familj dag ut och dag in, i det här fallet en mamma och tre syskon. Alla barnen har estetiska lektioner och träffar folk via olika kanaler. Obligatorisk tv-stund varje dag för att fånga upp språket. Utflykter till diverse ställen som gör en människa lite bättre – bibliotek, museum och annat. Slutprov sker på annat ställe för att man ska ha en oberoende handledare och att man kan visa att ens betyg är lika de man åstadkommit under kursens gång.

Förhoppningsvis kan vi fixa så några klasser kan tas på barnens highschool trots att de inte då går vanliga skoldagar, men min gissning med tanke på hur fyrkantiga de är med annat är att det blir svårt att få till. Vi får väl se… Nu håller vi på att fixa piano, marimba och lärare så huset kan börja klinga av annat än mitt gnidande på fiolen.

Lite Hawaii med skoltema kanske? Påskön i Polynesian Cultural Centers tappning. Till mitt högstadiearbete om denna fascinerande ö fick jag lov att klippa ut en bild från familjens uppslagsverk. Tänk vilken rikedom internet är! Vi har tillgång till så mycket mer information och kunskap än jag tror många ens i sina vildaste fantasier kunde drömma om för bara 20 år sedan. Det gäller bara att kunna ta till sig kunskapen och göra något vettigt av den. Hur kommer det sig att fler och fler går ur skolan med ofullständiga betyg? Mänskligheten borde ju bli smartare och smartare… Eller?

Skulle allt annat falla ihop och vi måste klara oss utan alla bekvämligheter så går det nog bra. Maken kan ju nästan göra upp eld på polynesiskt vis. Nästan.

Det här är så nära jag kommer att skaffa mig en tatuering. Den var ruskigt cool, men hörde inte hemma på min kropp.

Halloween 2012. Det här var godiskorgen innan de söta och de läskiga började knacka på dörren. En av tonåringarna som kom förbi valde en pumpa. Fast han frågade om han fick ta några klubbor också, och det fick han så gärna.

Ett par av pumporna har nu blivit till pumpamos. Moset ligger i kylen och väntar på att jag ska göra en kulinarisk läckerhet med det i morgon. Jag vet dessvärre inte direkt vad jag ska fixa till. Soppa kanske? Det kan nog vara gott…