05 Sep

När dottern börjar löna sig.

För några veckor sedan var det dags för yngsta dottern att börja gymnasiet. Hennes förstaval blev det inget av då det inte fanns tillräckligt många sökande till det programmet. Efter viss gråt och tandagnisslan kom acceptans in i bilden. Därför började hon på andrahandsvalet Restaurang- och livsmedelsprogrammet vid terminsstarten och sedan dess har hon inte sett tillbaka. Denna utbildning verkar passa henne som hand i handske! Jag är så glad och tacksam över det.

Idag kom jag hem till tre nybakade limpor som dottern själv hade gjort. Jag som inte äter bröd nu för tiden fick göra ett undantag och njöt i fulla drag. Hur gott som helst! HUR gott som helst. Jag ser fram emot många härliga matöverraskningar framöver.

14 Apr

Om att vara, göra och välja rätt på väg ut i vuxenlivet.

Här i USA tar man sin high school graduation, ”studentexamen”, när man har fått ihop alla sina nödvändiga poäng. I de flesta fall sammanfaller det här med skolavslutningen under det sista året, men för vissa elever som har jobbat hårt och läst extra online-kurser och dylikt går det att ta examen tidigare. Det anses inte som konstigt, särskilt inte som att man aldrig går i samma ”klass” som någon annan. Alla plockar sitt eget schema. Det finns en lista på kurser som är obligatoriska för alla och mängder av kurser som är som mina gamla högstadieklasser i FA (fria aktiviteter), kurser som ger collegepoäng, kurser som är collegeförberedande, kurser som ger en skjuts in i en speciell fördjupning på college osv, osv. Varannan dag är A-dag och varannan dag är B-dag. Man har fyra lektioner varje dag under sina, oftast, fyra år i high school.

Anledningen till att man får höra från svenska utbytesstudenter att amerikansk high school är jättelätt är att svenskar inte kan tillgodoräkna sig sina studier i den amerikanska skolan då de kommer tillbaka till sin gymnasieutbildning och många därmed väljer kurser från listan med ”roliga” klasser. Vår äldsta dotter fyller 18 i september och har jobbat på hårt i skolan. Hon har läst ikapp ett år och dessutom valt några fördjupningskurser i engelska som varit mycket utmanande. Inför sista terminen hade hon det så väl förspänt poängmässigt att hon bestämde sig för att välja en pluggtimme istället för att fylla på med en klass som kanske varit rolig eller givande, men inte nödvändig. Under denna study hall-lektion kan hon läsa läxor och plugga inför prov och detta är kanske en av anledningarna till att den här terminen i våra föräldraögon inte alls varit så stressig som sista terminen i gymnasiet verkar vara för många av mina kompisars barn.

Det nya svenska betygssystemet har nog en god tanke precis som alla andra betygssystem som svenska skolsystemet bjudit på genom åren, men det verkar funka rätt dåligt. Anledningen till att vissa prestationsstyrda tonåringar blir mer eller mindre utbrända innan de ens är färdiga med gymnasiet kan vara allt från dåliga grundkunskaper och illa planerade kurser till lärare som inte förstått hur betygen ska sättas, alltså att man inte ska behöva prestera på topp varje gång man lämnar in en läxa, en uppsats eller ett prov.

Det amerikanska betygssystemet verkar å andra sidan bygga på ibland nästintill godtyckliga kriterier, t ex har dottern fått extrapoäng för att hon inte utnyttjat toalettpasset (man får ”toalappar” som man lämnar till läraren om man behöver gå på toa under lektionen) under hela terminen och hon har fått extrapoäng för en massa sådana konstiga saker som inte alls kan vara viktiga för hur kunnig man är inom ett område. I den collegeförberedande engelskkurs hon läser den här terminen får man extrapoäng för att skriva dikter, något som jag tycker känns betydligt mer meningsfullt. E finns nu på skolans ”honor roll”, en lista med alla elever som har utmärkt sig betygsmässigt, något som jag tycker är en fin bedrift för en invandrarelev.

Jag har funderat mycket över barn och ungdomars olika förutsättningar och en kommentar som jag fick från en svensk väninna här då hon hörde om denna ”honor roll”. Väninnan tyckte inte att man kan räknas som invandrarelev då man kommer från Sverige till USA och att E dessutom bodde i USA från att hon var bebis till att hon var nästan två år. (Den här omgången har vi bott här i 3,5 år.) Därmed var detta ingen bedrift på något vis. Say what? I Sverige räknas man till och med som invandrarelev trots att man är född och uppvuxen i Sverige om man har utlandsfödda föräldrar. Jag ser ingen skillnad i det här fallet. Jag förstår att det är stor skillnad på om man har föräldrar som själva har gått eftergymnasiala utbildningar oavsett vilken nationalitet de kan tänkas ha då man kanske har en annan syn på hur man uppmuntrar och hjälper sina barn och även de kunskaper som kan behövas för att kunna hjälpa till. Då det gäller läxor och annat har dock E fått klara sig väldigt mycket på egen hand. Matte och fysik har maken hjälpt henne med, med den äran, och hon hade kanske inte haft några A:n i dessa ämnen om inte han hade funnits med på hemmaplan. Då det gäller de flesta andra ämnen har hon dock i princip klarat allt helt själv. Jag är helt flytande i konversationssammanhang och läser i princip bara på engelska nu för tiden, men jag har stora hål i det akademiska språket. Därmed har jag mest kunnat uppmuntra och ge feedback ur ett ”språkflödesperspektiv” då det gällt hennes skrivuppgifter. Dessutom tycker både jag och maken att något är väldigt fel om det är föräldrarna som är ansvariga för genomförandet av sina barns uppgifter och att barnen i sådana fall bedöms genom sina föräldrars prestationer. Detta gäller både i Sverige och i USA.

Om du har orkat läsa ända hit undrar jag så klart vad du har för tankar om det jag skrivit om idag… Tror du att man går åt rätt håll med den svenska skolutvecklingen? Vad tycker du om linjer, kurser, läxor, press och känslan av att inte duga som människa om man inte blir ”akademiker”? Är allt pluggande idag ett tecken på att folk ägnar sig åt fel saker och har för lite att göra, eller är mänskligheten väldigt mycket smartare idag då så många fler studerar länge, länge, länge jämfört med hur det såg ut för, säg, 50 år sedan? (Detta gäller överlag i stora delar av världen.) Finns det plats för lekmän i dagens samhälle?

27 Okt

Sjuk igen…

Maken drog med sig ett otrevligt virus från Las Vegas. Han var jättedålig i några dagar och hostar fortfarande. Nu är det jag och sonen som snörvlar och kraxar fram vad vi vill.

27_5

Tur att jag hann följa med E till hennes skolas dramaklass höstmusikal She Loves Me i går. Vilken kväll! Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Dessa amerikanska skolföreställningar håller otroligt hög klass! Tyvärr hade jag fel objektiv på kameran och kunde inte ta några bilder som visar hela ensemblen, men rekvisita, kostym och röster var verkligen toppen. Nu ska jag krypa ner i soffan med Bones och min stickning. Jag missar träffen med min bokgrupp i kväll, men det får vara så. Peace!

27_6

27_1

27_2

27_3

27_4

22 Okt

A Musical Journey.

Maken är fortfarande kvar i LV, så jag tog med mig storebror och lillasyster för att gå och lyssna på mellansyrran som hade konsert i kväll tillsammans med körerna på Orem High School. Jag vet inte vad det är, men jag kan inte sitta igenom en sådan här konsert utan att fulgråta åtminstone en gång. Om inte annat så händer det då dirigenten bjuder upp alla gamla körmedlemmar att vara med på slutnumret Go Ye Now in Peace

21_1

Kvällens program innehöll allt från klassiska körverk till rena spex och alla nummer hade en funktion att fylla. Homeward Bound, Somewhere, I’m Not That Girl, Pilgrim Song och Seize the Day blev mina favoriter den här gången.

Kören som E är med i, A Cappella Choir, kommer att sjunga på Stacy Bowns begravning på lördag. För några veckor sedan körde en ung man mot rött och plöjde in i cyklisterna Stacy och Kevin som bodde/bor några kvarter härifrån. S dog och K blev svårt skadad. Många har krävt att 26-åringen som körde in i dem ska ”hängas ut”, men med tanke på vad jag ser dagligen hos mina medtrafikanter skulle det här kunnat hända ”vem som helst” av alla dåliga bilförare. Killen var inte påverkad på något sätt och körde inte för fort. Däremot missade han att han skulle stanna och rörde inte bromsen innan olyckan hände vilket tyder på att han har fipplat med telefon, radio eller något annat när han egentligen skulle ha haft ögonen på vägen. Killen är tydligen helt förstörd över vad han ställt till med.

Är du en av alla fipplare? Lägg av med det då. På en gång. Kan du inte klara att låta bli telefonen så lägg den i bakluckan medan du kör. Peace.

11 Okt

En dag full av kärlek.

En sak som är lite extra rolig med att bo här är att vi faktiskt har möjlighet att vara med då min morbror, moster och kusiner med familjer har festligheter på gång, något som nästan var omöjligt då vi bodde i Sverige.

Idag gifte sig min kusin R med sin stora kärlek E. Jag älskade vigselceremonin (även om jag kanske hade önskat en vigselförrättare som inte läste vartenda ord innantill) och de löften som R och E gav varandra. Dessutom var maten otroligt god, något som jag aldrig väntar mig då det ska lagas mat till så många på en gång. Mums. Vi måste se till att laga lamm snart igen!

Nu ska jag bara sitta uppe och vänta in 17-åringen som har varit borta hela halva dagen med en date och några andra kompisar. När ungdomarna här har skoldans gör de en heldag av det hela. Dottern och hennes kompisar var först inne i Salt Lake City för att gå på något akvarium och festen i kväll har Hawaiitema. Enligt rapport har det varit riktigt roligt, något som gläder ett modershjärta. Peace.

10_9

10_10

10_15

10_7

10_8

10_14

10_21

10 Okt

BYU homecoming week.

Amerikanerna och anknytningen de känner till de skolor de gått på är nästan hjärtknipande. Om någon frågade mig vilken relation jag idag har till Lärarhögskolan i Växjö skulle jag säga att jag faktiskt inte har någon. Jag tycker det är roligt att ta en sväng till Växjö och förundras över de stora förändringar som skett i stan sedan jag bodde där, men där slutar det. Nu för tiden kallar högskolan sig för Linnéuniversitetet och för utländska studenter talas det om ”Linnæus University”. Hahaha, det måste vara ett skämt! Det kan också vara så att de lärare jag träffade på lärarutbildningen 1989-1992 nu har blivit professorer och lika klipska som Carl von Linné… Större mirakel har skett.

Hur som helst. Nu ska jag sluta vara sarkastisk och visa något fint som de gamla BYU-studenterna har gjort nu under sin Homecoming Week (en vecka varje år anordnas återträffar och aktiviteter för alla gamla studenter, något som blir till en slags gigantisk nätverkskonferens):

10_2

Uppe på berget som reser sig över universitetets campus har man installerat ett stort Y som står för BYU. Första kvällen på Homecoming Week anordnas en hajk upp till y:et (en jobbig och brant hajk för sådana som jag) för att lysa upp konturerna på denna universitetssymbol. Jag tycker det är lite fint och det gör också att jag blir lite avis på den där samhörigheten så många faktiskt verkar känna med skolan där man fick sin utbildning. Hur känner du för den skola som är ansvarig för din utbildning?

20 Sep

Lady in waiting.

Har man barn i skolan i USA måste man som förälder göra en insats då och då för att samla in pengar till diverse behov. Skolkören åker till exempel på en körkonferens/Disneylandsbesök varje vår och då det kostar 4 500 kr/elev försöker man samla in pengar via bland annat handtvätt av bilar och annat kul.

19_5

I går gick jag, maken och lillasyster på ”A Night in Sherwood Forest”, vilket visade sig vara en middag med interaktiv underhållning. Denna begivenhet handlade inte om Kalifornienresans budget, utan skulle samla in pengar till körens nya handklockor. Varje bord med gäster fick en hög pengar och klara direktiv om vad som var tillåtet att göra och vad som kunde ge extra pengar eller till och med få en att hamna i stupstocken. Alla körmedlemmar var utklädda till diverse karaktärer som skulle passa i värsta Robin Hood- filmen. Vår E var en ”lady in waiting” och spelade sin stumma roll med den äran.

Kvällen var väldigt underhållande och vi konstaterade att amerikaner är långt bättre än svenskar på att ”go all in” när det gäller skolprojekt. Något sådant här hade man väl inte riktigt kunnat vänta sig i en vanlig gymnasieskola?

19_2

19_6

19_3

Förresten är Mr Körlärare otroligt lik skådespelaren Stephen Fry! Han ser ut som en lillebror till honom, eller vad säger du? Han är dessutom bra att få ut det bästa av de sjungande ungdomarna. Den förra skolan hon gick på har otroligt höga snittbetyg och ligger i topp på listor över USAs bästa high schools, men skolkören var inte mycket att hänga i granen. Här får man njuta skönsång av hög kvalitet, nästan som på den gamla goda Adolf Fredrik-tiden. (Japp. Jag erkänner. Jag njöt i fulla drag av alla konserter vi fick chansen att uppleva under de sex år vi hade barn på den skolan.)

19_1

18 Aug

Traditioner ska hållas, eller hur?

Min vän och granne N har bjudit med mig och S att plocka hallon varje år sedan vi flyttade hit. Vi brukar åka två gånger tillsammans. Första gången betalar vi för bären och andra gången åker vi dit då hallonbonden gör sig redo att röja buskarna för vintern och man får plocka grenarna rena alldeles gratis. Det är lika härligt varje gång! I hagen norr om bärodlingen går det små ”Bambi” och några av Tomtens renar och en och annan fyrklövad varelse. De är jättefina och sociala! Tåget går också förbi där i Mapleton alldeles precis bakom odlingen och jag blir alldeles nostalgisk av att se riktiga tågset, sådana där som gick förbi vårt hus då jag var liten.

17_1

Årets skörd var inte alls dålig. Vi får nattgäster i kväll (kompisar från Sverige), så jag har sparat ett gäng till deras frukost. Alla här hemma fick också äta hur många färska bär de ville, man jag har ändå kunnat frysa in några. Björnbären är bonus och de gula bären är godast. Det är de för övrigt också i blindtest om du undrar.

17_2

Vi brukar alltid avsluta plockningen med att samla ihop ett par ordentliga buketter av de blommor som råkar ha slagit ut då vi är där. Vi var för sena för blåklinten i år, men det här var väl inte dåligt det heller?

17_3

För övrigt har vi fixat nästan allt på listan över ”viktiga grejer att klara av innan skolstart” och vi har en hel dag kvar för de två sista grejerna. Bra jobbat! Vi ska nog klara av det här läsåret också.

Ps: Det här var första dagen med två skolungdomar och en ”vuxen” son med jobb. Livet är sannerligen på väg in i ett nytt skede.

14 Maj

Hurra! School’s out.

Sista proven (finals) på high school för G idag. !8 år fyllda, färdig high school-examen. Tja, enligt samhällets sätt att se på saken räknas han som vuxen nu. Då var det bara det där att fundera ut vad han vill göra med resten av sitt liv. Föräldraskap är ett åtagande som aldrig tar slut. Det ändrar bara karaktär. Nu är det makens och mitt ansvar att vara coacher och bollplank, att tipsa och diskutera framtiden utan att nödvändigtvis ha sista ordet. Det där med att vara tonårsförälder är sannerligen inte alltid lätt. Min kusin sa ”när de fyller 23 börjar de bli så vuxna att de faktiskt både är trevliga och verkligen klarar sig själva”. Det ska bli intressant att se hur rätt hon har. Själv gifte jag mig då jag var 23. Jag hade flyttat hemifrån fem år tidigare och hunnit med en hel del innan dess, men när jag ens tänker tanken att det ens är möjligt för min son att vara gift om fem år svindlar det framför mina ögon. Hjälp!

Vi får väl fira med lite Alice Cooper. School’s Out! Eller varför inte Idas Sommarvisa? Kanske passar det med jordgubbstårta när vi ska fira den här ”studenten” om några veckor? Då lovar jag att tralla på Jordgubbe ur Majas alfabet.

13_1

Den fine sonen.