30 Apr

Årsdag.

Idag är det 49 år sedan mina föräldrar gifte sig och ett år sedan vi spred fars aska i Klackamåla. Jag och två av mina syskon gick upp till ”fars kulle” och tittade samtidigt till dessa syskons skog som har avverkats nu i vinter.

Vi hade med oss lite blomster såklart. Tulpanerna är fars egna, vitsipporna är från Klackamåla och en av systrarna hade bett om att få med en pärlhyacint i buketten.

Efter avverkningen kan man se den vackra björkskogen som verkade ha kommit dit som av ett trollslag då den har varit dold av barrträd innan.

Här spatserar skogsägarna. Det känns nästan overkligt att se deras namn på stockarna som ligger och väntar på transport!

Fars lillasyster har tagit sig an föräldrahemmet. Nu blir det fint med ny panel.

Dessa skönheter dök upp i vägkanten bara någon kilometer innan vi var framme i Klackamåla. De är ju för sköna!

Enligt tradition var det till kvällen dags att samlas på Vitsippsön i Rödeby. Våra amerikanska gäster fick uppleva en Valborg av sällan skådat slag då det blixtrade och dundrade som bara den. Det fina vindskyddet som grabbarna byggde förra året räckte gott och väl till att hålla oss alla torra och det mesta av tiden hade vi faktiskt uppehåll! (Jag hade klätt mig i fyra lager kläder, vis av erfarenhet.)

Fina lillasyster, inte så liten längre.

Sedan är det den stora pian som snart drar vidare på nya äventyr.

Hej och hå!

Skirt och vackert bladverk. Njutbart!

Anemone nemorosa. Vitsippor. Hela ön är full! Det märktes att våren var mycket senare i år än förra året då vitsipporna inte kommit lika långt.

Efter blixtar och dunder var det dags för magiska under. Nu är vi redo att ta emot maj månad!

23 Apr

En måndag i april.

De säger att vi har ”ryssvärme” att vänta till helgen. Jag har frusit och huttrat så länge nu att jag alldeles svulten lapade i mig solvärmen idag så fort som jag bara kunde! Jag fick till och med för mig att ta hand om den länge eftersatta ”rabatten” i vår naturträdgård. När man nu har mossa istället för gräsmatta, flera stora ekar som grannar och urberg under tomten ändrar sig förutsättningarna för förortsträdgården något. Inte många meter från oss ser det ut så här:

Jag älskar att bo så nära skogen. Jag är uppvuxen i ett skogsbryn. Mina föräldrar har haft lite svårt att enas – Fars skog mot Mammas hav. Själv känner jag att jag behöver båda två!

Känns det inte lite sorgligt att se detta kojvrak? Det syns att det här en gång var ett omtyckt ställe för något eller några barn. Idag fladdrar presenningen söndrig och uppsliten och en bit därifrån…

… ligger resterna av byggmaterialet.

När man träffar sina vuxna f d elever känns det verkligen att tiden går snabbare än man kanske tror. C har blivit en väldigt duktig frisör och idag fixade hon en snygg page på mellandottern som har drömt om denna frisyr ett bra tag. Idag vågade hon äntligen göra slag i saken!

Det var mycket hår som klipptes bort! Här ligger några av längderna.

Glad, nyklippt dotter!

Ps: Idag fick jag besked om att B12-nivån nu åter är som den ska och att jag ska äta tillskott i ett år framåt.

18 Okt

Som betraktare…

… känner man sig gärna utanför. Man tittar på det andra har och försöker omvandla det man ser till kod som passar in i ens eget liv. Ibland går omvandlingen smidigt, men ibland vet jag inte…

Som betraktare till min egen familj och mitt eget liv blir jag däremot mest bara glad. Vissa dagar vill jag bara glömma, medan andra gärna får stanna kvar i hjärtat under lång tid. I går var en sådan dag. Barnens skola hade Öppet Hus i lördags och gav därmed kompensationsledigt hela måndagen. Alla kunde ta sovmorgon och dra benen efter sig hela dagen. Framåt eftermiddagen kände jag att det var dags för lite frisk luft och fick faktiskt med mig hela familjen ut i spåret. Härligt! Det var sex grader ”varmt” och vi hade klätt på oss mössor och vantar. K drog några vanliga militärfloskler i rent nöjessyfte. En av dem var ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Det vet vi ju alla att det visst finns dåligt väder. Hemskt väder till och med! Fast det slapp vi i går, tack och lov.

Höstlöv på marken. Inte bara ett vackert utseende. Jag älskar fraset då man går i torra löv och svischar gärna genom lövhögar med fötterna då jag ser några.

Myspys.

Efter middagen var det dags för chokladprovning efter Chokladfestivalen i lördags. Uppskattat, minsann!

Grannarna hade varit förbi med en stor kasse fantastiska äpplen då vi kom hem från promenaden. Jag är inte den som är den, utan fixade ihop en äppelkaka. Den luktade farligt gott…

De visa orden fick bli ett kort till en person som jag uppskattar mycket. Älskar mina tejper