04 Okt

Spökena har inga ögon att gråta med…

… när PeWi åker vidare mot nya äventyr. Det har varit så roligt att ha dem här! I går fick jag ett förskottsfödelsedagstelefonsamtal med ett halvt löfte om besök framåt våren från en av mina äldsta vänner. Tjoho!

IMG_1686

Jag är tacksam över dagen som ligger bakom mig. I kväll frågar jag mig: ”What is keeping me from progressing.” Det ska bli intressant att se om jag får någon klarhet. Hoppas att du fått äta god äppelkaka, lyssnat på rysarmusik på hög volym, blivit inspirerad och upplyft, fått hänga med finfina vänner och kanske klämt fram något kreativt ur skapardelen i hjärnan idag. Det har jag. Peace.

30 Dec

Stolt mamma!

Äldsta dotterns senaste projekt, en rutig klänning. Alla som har sytt vet att det är hemskt klurigt att mönsterpassa rutor, men E gav sig inte. Hon hittade detta snygga reatyg och ett mönster som kostade en dollar och bad mig hjälpa henne. Hon har lagt många timmar på att få allt rätt. Hon har också morrat då jag sagt åt henne att sprätta, men hon har också kommit på att sprättar man då det inte blir bra så blir slutresultatet så mycket bättre! Jag är mycket stolt över att de sömmerskeambitioner jag hade i dotterns ålder liksom verkar ha gått i arv. Jag har nämligen inte andats en suck om att jag tyckte att hon skulle prova ett lite större projekt. (Dessutom är jag rätt nöjd över att jag lyssnade då både syokonsulenten och mina föräldrar bad mig tänka en runda till när jag ville söka till en sömnadsgymnasielinje. Inte för att jag egentligen tror att Natur var något självklart val för mig, jag skulle nog ha gått Humanistisk linje, men jag tror inte jag hade trivts med att slava vid symaskinen dagen lång. Förresten, om jag hade läst språk hade jag ju inte träffat min vän Å och det hade varit en ren förlust!)

30_5

Kolla in den rätt grymma mönsterpassningen!

30_4

Söt, söt, söt.

30_3

Taylor Swift II.

20 Okt

Har jag tappat den röda tråden?

Jag har många gånger uttryckt vad jag tänker om det där att ”skaffa” barn och familj. För mig är en familj en enhet som kräver ett givande och ett tagande från allas håll. De vuxna står för stabilitet, ovillkorlig kärlek, trygghet och undervisning i ”life skills”. Barnen står för det sårbara och det oberäkneliga. De är inte några ”second chances” för ens egna misslyckanden. Alla väljer hur man ska få sin familjeenhet att må bäst. Den här artikeln av journalisten och numera hemmaarbetaren Anna Nachman beskriver just hennes och hennes mans lösning, en som var vanlig förr men som får många att se RÖTT idag.

Anna och hennes man jobbar som jag och maken gjorde då barnen var små. Nu gick det bra för oss, men alla förhållanden överlever inte småbarnsåren. Rent ekonomiskt är det nästan alltid kvinnan som sitter i en ekonomiskt läckande båt om relationen tar slut. Jag föreslår att familjer löser det där med vem som är hemma, när och hur mycket, men också att man tänker efter före och ser till att lösa den ekonomiska biten innan något händer, även om det aldrig händer. Gemensam ekonomi och gemensamt ansvar för varandras välmående måste väl ändå vara i allas intresse också om kärleksrelationen mellan föräldrarna brakar? Hur kan man vilja sätta sina barns andra förälder på pottkanten och inte fortsätta bidra till med vad man kan? Jag önskar att ”folk” hade vett, men i sådana här situationer verkar vettet rymma från de smartaste människor. Det ger upphov till så mycket trasigheter att mitt hjärta gråter av bara tanken. Suck!

Något som gör mig glad är den rikedom som naturen bjuder på just nu. Jag och resten av familjen njuter av fräsch och nyskördad mat till billiga priser. Det är livskvalitet, det. (Förresten blev det en omgång äppelmos till. Den första tog slut nu i eftermiddags. Som sagt. Jag rekommenderar dig att prova.)

19_1

Papper från Jillibean Soup

Vi har städat och städat och städat här hemma idag. Äntligen har vi en riktigt fungerande dammsugare igen. Vår lånemaskin har fått två olika, nya filter och ny påse och den har jobbat hårt. Sist vi kunde dammsuga med en fullt fungerande dammsugare var i maj, så du kan ju förstå lyckan nu när alla dessa äcklomattor (som dolt skräpet väl) blev ordentligt rengjorda. Ja, så ordentligt det går. Det luktar fräscht här i alla fall, särskilt eftersom vi våttorkade hall, matrum, audiensrum och kök också.

Efter städningen satt jag och pysslade och skrev brev och sorterade och framkallade foton (RUTTEN kvalitet på Snapfish, måste hitta något annat) och grät (jo, jag är ju av den sorten, jag kollade på den här fantastiska skuggteatern) och tittade på två nya avsnitt av Parks and Recreation med maken och sonen och lagade mat och åt och ja, sen vet jag inge’ mer. Hoppas att din helg har varit fin den också.

17 Mar

The Impossible och sådant som är alldeles möjligt.

Har du varit i Thailand på semester? Har du en familj? Har du känt en hopplöshet så djup att du inte vetat hur du skulle ta dig upp igen? Har du funderat på hur det skulle kännas att få ditt liv sönderslaget, både bokstavligt och bildligt? Gå och se filmen The Impossible!!! Ska du gå på date? Gå inte och se filmen The Impossible!!!

Jag förstår att denna filmatisering av en riktig familjs upplevelser från tsunamin 2004 blev nominerad till en Oscar. Briljant spelat av både barn och vuxna, helt otrolig scenografi och tja, hela filmen var fantastisk om än mer än önskat omvälvande. Jag satt och grät mest hela tiden, men det fanns också stunder av obeskrivlig lycka.

Jag älskar att gå på bio här. Det är jämförelsevis billigt och de kör alltid en hel drös med previews som fyller sitt syfte väl. (De gör alltså att jag vill gå och se ännu fler filmer.) Idag blev det mest två låtar som stannade med mig. Lyssna på dem du också!

Filter – Happy Together (The Great Gatsby) Maken gillar inte, mamma kommer definitivt inte att uppskatta, men jag lyssnar på hög volym i hörlurarna och känner hur musiken liksom rinner ner längs ryggraden. Den här tolkningen av söta lilla Happy Together gör ont, ont, ont.

Lisa Gerrard och Patrick Cassidy – Elegy (Man of Steel) Du som är lite observant vet att jag älskar musiken i Gladiator. Här är Lisa Gerrard tillbaka med intensiv och känslosam musik som inte lämnar mig oberörd. Jag vet att jag måste gå och se den här Stålmannenfilmen, om så bara för att höra musiken i en riktigt bra ljudanläggning uppe på Cinemark!

Jag har skrutit om härligt sommarväder, men idag hörde jag på radion att de lovar snö i morgon. Glädjedödare… Undrar just om det är molnet som lurade bakom bergstoppen mitt över vår balkong tidigare idag som tänker ställa till oreda?

Den som var gladast av oss alla idag var E som blev färdig med sitt fina förkläde. Hon valde två olika tyger på Hobby Lobby för ett par veckor sedan och har sedan med bara lite hjälp klippt, pressat och sytt. Pricken över I blev raden med spetsar. Vi var till och med duktiga och förtvättade allt, så förhoppningsvis blir det inga spännade, tråkiga överraskningar vid tvätt. Jag tror att jag också tänker sno ihop ett nytt förkläde. Varför inte, liksom? Det grå jag använder varje dag vann jag i en tävling någon gång för några år sedan och även om det är snyggt är jag rätt trött på det. Vi får se!

14 Jan

Kreativ vishet.

Idag har jag ännu en present till er. Jag tror att de flesta har något att hämta där, men ni som är det allra minsta kreativa på något plan i livet kommer med säkerhet att få nytta av både ett och annat vist ord. Jag blev faktiskt så inspirerad av den långa artikeln att jag gick och bäddade sängen på stört och satte fast några bokstäver i ett minialbum som ska med till mässan.

Jag har så svårt att skapa något ”på kommando” om jag inte är inspirerad innan, eller under tiden. Det gäller nästan allt. Man måste till exempel äta middag varje kväll, och jag vägrar helfabrikat (om det inte gäller Dafgårds kåldolmar, fast det är ju ingen familjefavorit precis)… Hur många maträtter ploppar upp i huvudet då man mest behöver dem? Tja, i mitt fall brukar jag hamna på ”spagetti med köttfärssås”, ”indisk linssoppa” eller ”ugnsrostade grönsaker med något till”. Alla tre rätter är goda och lättlagade, men just då allt känns tråkigt behöver man lite utmaning och något spännande! Nu när jag har gjort saker till mässan har jag blivit så missnöjd med många av sakerna jag har gjort att jag bara slängt dem i soptunnan. Det hade jag aldrig gjort för några år sedan, utan då hade jag vridit och vänt på saker och ting tills det blev som jag ville. Jag vet inte vilket som är bäst. Det känns nog som att tiden jag spenderar på varje färdig sak som går att använda är ungefär densamma, men jag har börjat ge upp i stället för att utmana mig själv att skapa något bra av något dåligt. Jag är inte säker på att jag är nöjd med den utvecklingen!

Just nu står jag inför två veckors mässarbete. Det ska byggas monter, jag ska tala för produkter, tipsa och inspirera, resa, umgås med L mer än familjen och försöka ha något slags balans och lugn under tiden. Det är roligt, spännande och utmanande och jag hoppas att jag kan ta med mig budskapet i artikeln då jag sätter igång med min vardag igen.

Nu är det dags att ”be boring”. Lördag med familjen skulle ha inneburit svärfar med familj på middag, men satte sjukdom käppar i hjulen för det. Vi fick snabbt göra nya planer.

1. (Jag) och maken lagade dammsugarslangen så vi kan bli kvitt allt grus i hallen (det sprider sig snabbt liksom dammråttorna).
2. 3/5 av familjen bakade chocolate chip comfort cookies till den femtedel som just nu känner att skolan är ett berg som hon inte orkar bära. Att gå i sjuan och ha fem stora läxor/prov över helgen känns sådär, det förstår jag. Min plikt som mamma är att hjälpa till att styra upp negativa tankar, bidra med instuderingstips och försöka lätta på ”duktig flicka”-bördan…
3. En liten bebis ska få ett kort som jag behöver pyssla ihop.
4. Vi tänkte försöka hinna gå på Johnny English Reborn eller Real Steel då vi har ett gäng företagsbiljetter som går ut den 25 januari.
5. The Never Ending Story, aka tvätthögen, ska omhuldas och eventuellt få sig en strykning.

Ha en fin helg!

12 Aug

Ett äpple om dagen…

… och ett glatt humör förlänger livet. Här har ni en present från mig och Ray Charles ”bara för att”. Grattis! (Glöm inte att titta på filmsnutten. Man blir garanterat på gott humör!)

Det här såg jag då jag kom ut i den kyliga morgonluften. Jag blev genast på ett sådant trevligt humör att jag var tvungen att ta några danssteg på vår mossiga uppfart. Musiken från grannarnas fest satt fortfarande i skallen. Det verkade som att alla som var där hade väldigt trevligt.

Vi tackar A och T som gav oss all sin ved nu då de flyttar till Thailand. Jag har en känsla av att vi kommer att behöva den mer den här vintern… Åh, vad jag kommer att njuta! Jag blir redan glad av att se förrådet påfyllt och känner den där speciella brasvärmen mjuka upp vinterkalla tår.

Finns det mer att tillägga?

10 Aug

Hej!

Fuzzimo.com. Där har ni min nya favoritsida… Tack, Pernilla!

Annars har jag haft en busy, busy day. Kusin med make, en annan kusin och så lille systersonen. Det har varit full fart! Nu sitter jag här och pustar ett tag och har lite dåligt samvete för att jag inte är med hos A och T och flyttar deras pick och pack och vår (numera) ved. Ska gå ner och umgås med amerikanerna över en kopp gott te, men först vill jag bjuda på några bilder av den sötaste två och ett halvt-åringen jag känner. (Han är helt grym på vänster och höger, men färgerna var vi inte helt överens om. Den grå kritan var brun hur jag än försökte… Rosa och orange var ju likadana och allt annat var lila. Ja, förutom vitt då, för den färgen hade han full koll på!