28 Sep

Resfredags inspiratör.

Här sitter jag och övar på Mozarts Missa brevis i B och sliter mitt hår så att jag glömmer att dela intervjun som min fina syster Annika lagt ut på sin blogg Resfredag. Inlägget råkar handla om mina resor. Kila gärna över och läs! Hela Resfredag är en outsinlig källa av reslust och äventyr, så mitt ego är väldigt tacksamt över att Annikas nästa resa går hit till Sturkö och inte till Långtbortistan. Om du fick resa vart du ville i detta nu (no strings attached), vilket skulle då vara ditt resmål? Själv är jag rätt sugen på att åka ”hem” till Orem.

3_1

06 Sep

Långhelg i Irland.

Vilka dagar jag har haft! Maken jobbade i Dublin förra veckan och föreslog att jag skulle komma på torsdag kväll för att vi skulle kunna få en långhelg tillsammans. Jag var inte särskilt nödbedd… Min syster som har resbloggen Resfredag, långt mer avancerad än mitt krattande här på monnah.se, frågar ofta om andras drömresmål och tips på vart hennes kommande äventyr ska gå. Jag svarar ständigt ”Nya Zeeland och Italien”. Jag har fortfarande inte kommit till Nya Zeeland, men i Italien har jag varit flera gånger och vill dit igen (och igen och igen) trots jordbävningar och maffia. Nästa gång hon frågar har jag ett nytt tips. Irland!

Vad nu, tänker du kanske? Jag har ju alldeles nyss kommit därifrån? Jag blev bara så förtjust i landet, allt det gröna, det fascinerande språket iriska (namnet Niamh uttalas Ni:v, eh), musiken, vinden, vägarna och allt det andra. Vi hann besöka Dublin, Galway, Doolin, den östraste Aranön Inisheer, Ennis och Limerick innan det var dags att lämna tillbaka hyrbilen på flygplatsen i Dublin igen och vara tacksamma över att ha överlevt vänstertrafiken! Här kommer en liten bildkavalkad.

Dublin

Molly Malone, den prostituerade fiskhandlaren.

5_1

Trinity Colleges otroliga bibliotek.

5_2

5_3

Påminnelse om hur tacksam jag är över att leva i frihet.

5_5

Snälla P, kan jag få det här golvet till toaletten? Det har legat i Christ Church Cathedral i ganska många hundra år och verkar klara svängningar i modet bra.

5_6

Samuel Beckett Bridge, läckert byggd som en harpa. Harpan har varit Irlands symbol åtminstone sedan tolvhundratalet.

5_9

Doolin

Jag kunde ha suttit på puben i Doolin och lyssnat på den här duktiga trion hela kvällen. De ser lite uttråkade ut här, men deras musik var allt annat än tråkig.

5_10

Wild Atlantic Way

Som klippt ur ett resemagasin. Maxfarten 100 km/h kan inte ens uppnås om man försöker. Noll vägrenar, cyklister på vägarna och knappt plats för två bilar i bredd, men utsikten är magisk! Och kringelikrokig…

5_11

5_12

Inis Oírr (Inisheer)

På ett ungefär 250 invånare lever tillsammans så gott de kan på denna lilla ö, längst österut av tre ”Aran islands”, och tar hand om alla turister som söker sig dit. De har 25 elever i primary school och 30 elever i secondary school. De trettio högstadieeleverna har åtta olika ämneslärare. Det låter som ett skämt när man i dagens svenska skola får vara glad om en lärare har mindre än 30 elever i sin klass.

5_13

5_14

5_15

5_16

5_17

5_19

Cliffs of Moher

Ungefär här hängde jag över relingen med en plastpåse i handen och spydde upp den lyxiga frukosten. Klipporna var kvar hela tiden och visade upp sina imponerande 120 m i strumplästen trots detta missöde. Vi skyller på galen sjögång.

5_18

03 Aug

Kamera, dator och wifi. Back on track!

Tekniken levererar! Det gjorde inte riktigt den badbyxklädde man som fick agera fotograf då syrrorna tog mamma på Österlensrunda, men vi är tacksamma över att vår fina helg blev förevigad. Jag tror kameraanvändaren (det tar emot att kalla honom fotograf) tyckte att jag inte passade in med resten av sällskapet. Vad är annars anledningen till att jag inte riktigt kom med, haha?

2_1

Längs vår rutt kunde man se med mig kameran överallt efter en sommar med i princip bara mobilfotografering. Så här i efterskott kan jag konstatera att det är svårt att fånga en känsla, och känslor var det fullt av under denna helg. Österlen är ett sommarparadis av många anledningar… Här soluppgångsbilder från min och en av systrarnas morgonpromenad. En annan dag ska jag sätta mig och gå igenom de andra 1690+ bilder som jag och dottern tagit under juni och juli. Tjoho!

2_3

2_4

2_6

2_7

IMG_3930

29 Mar

I left my heart in San Francisco and I’m going to take it back.

Mellan genomgångarna för den hemskolade dottern surfar jag runt och letar viktig och spännande information om olika utflyktsmål i två av USAs mest populära städer för turister, en på östkusten och en på västkusten. Sedan vi flyttade hit för några år sedan har vi åkt till Sverige varje sommar, men vi har inte rest så mycket mer än inom Utah. Ingenting, ingenting, ingenting och så allt på en gång blir det därför nu för mig. Först ett par dagar i San Francisco tillsammans med maken och sedan fyra dagar i New York tillsammans med döttrarna.

San Francisco, CA, USA

Min resande syster är duktig på att planera och ha koll på vad hon vill uppleva. Hon lägger inte gärna mycket pengar på mat utan är mer ute efter äventyr och upplevelser. Själv tycker jag det är viktigt att inte göra sådant som jag lika gärna hade kunnat göra om jag varit hemma i Orem eller på Sturkö, så jag vill inte sova bort tiden eller sitta timme ut och timme in och äta. Tja, om inte maten är alldeles exceptionellt god så klart! Maken och jag tänker vara lite nostalgiska och se sådant och någon som vi vet att vi älskar. När det gäller NYC-resan är vi tre mycket olika människor i olika åldrar och med olika intressen och uthållighet som ska få en fantastisk, gemensam upplevelse, så där krävs det lite mer förarbete. Det ska hur som helst bli härligt att byta miljö ett tag!

28_2

Har du några SF- eller NYC-tips som vi absolut inte får missa?

17 Mar

Om avundsjuka.

Jag har sex syskon och en extrasyrra som jag är väldigt stolt över. Jag gläds med dem då de lyckas i livet, när det går bra för deras barn eller om de har klarat av något som känts som en uppförsbacke. Jag känner med dem då något är svårt eller jobbigt. Jag hejar på dem då de behöver det. Jag kramar om dem, både bildligt och bokstavligt, om det skulle behövas. Idag känner jag att det rätta är att skriva ett litet blogginlägg om avund.

SONY DSC

Min syster Annika har sedan hon var riktigt ung drömt om att resa över hela jorden. Hon är dessutom en av de mest målmedvetna människor jag känner och har skrivit och bockat av listor i oändlighet då det gäller både det ena och det andra. Vi skiljer oss åt i det att hon är betydligt bättre på att se till att få sina drömmar uppfyllda. Hon jobbar hårt på det, både med målsättningar, telefonsamtal, mejlkontakter och nätverkande. Hon är verkligen värd all framgång hon kan få! Under de senaste åren har det börjat gå riktigt bra för henne då det gäller resandet. Hon driver en vid det här laget framgångsrik blogg, Resfredag, och har en resepodd tillsammans med sin kompis Lisa.

I takt med att det har gått bra för Annika har det dykt upp avundsjuka kommentarer, näthat och ”trollande” i bloggens och poddens kölvatten, men också i Annikas privata ”sociala media”-flöde. Första gången det hände blev jag rent paff, men nu när det har hänt flera gånger har jag insett att det här är ett fenomen som man inte kommer ifrån som offentlig person. Egentligen kommer man väl inte ifrån det i vanliga livet heller, men skvaller som pågår bakom ryggen gör kanske inte lika ont som ord i svart på vitt.

Avundsjuka är en av ”dödssynderna” och vi kan väl tycka vad vi vill om den. Den är tydligen den känsla som brinner starkast i oss människor och har du tid tycker jag verkligen att du ska läsa den här artikeln som lyfter upp avund, vad den gör med oss och hur vi blir påverkade både personligt och i samhället av denna starka kraft.

Vill du lyssna på ett bra TED-tal som handlar om karriär, snobberi och hur man kan hantera både sin egens och andras framgång tycker jag att du ska lyssna på Alain de Botton.

Är du avundsjuk? Känner du att avunden äter upp dig inifrån i dagens samhälle där folk delar lyxig och vällagad mat, läckra partners, vita stränder i avlägsna semesterparadis, sexpack på magen eller vad det nu är i parti och minut? Gör som en av mina vänner – lägg ner Facebook, Instagram och andra sociala medier. Sluta jämföra dig med dina vänner och bekanta. (Om du inte hunnit lyssna på Alain de Botton så kan jag avslöja att det är just deras framgång som gör mest ont för oss. Ajajaj.)

Jag har talat om tacksamhet förut, hur viktigt det är och hur man kan lyfta sin egen livskvalitet genom att öva på att se det fina man har i sitt eget liv istället för att ägna så många tankar åt det man inte har. Tacksamhetsdagbok äger, kära du! Peace.

05 Feb

Världen är så stor, så stor…

… Lasse, Lasse liten. Större än du nånsin tror, Lasse, Lasse liten.

Jag tycker själv att jag har rest rätt mycket, men när jag satte mig och fyllde i de här kartorna såg jag att jag antagligen lider av inbillningssjuka. Här syns det så klart inte att jag varit i vissa länder många gånger eller att jag bott i tre av staterna på den amerikanska kartan, men ska man bocka av något handlar det definitivt mer om kvantitet än kvalitet.

Min syster kan räknas som reseexpert vid det här laget. Hon driver bloggen Resfredag och en relativt nystartad resepodd och blir ofta uppmärksammad i media i olika sammanhang. Just nu bor hon med sin familj i Thailand i några månader, något som de har testat förut också. As världskarta ser liiiite annorlunda ut än min.

Jag gillar att resa och gör det gärna. Man ska ju vara miljömedveten, inte stötta fel regimer, inte uppmuntra till fel beteende osv, så egentligen borde kanske alla gräva där de står. I går hörde jag Zenith Irfan, en ung pakistansk kvinna, berätta om sina äventyr på motorcykel. Här kan du läsa mer om henne. Jag har en förhoppning om att allt här i världen inte bara går åt pipsvängen, även om det kan låta så ibland. Fram för fler som kan tänka själv och veta skillnaden mellan gott och ont!


visited 12 states (24%)
Create your own visited map of The United States


visited 17 states (7.55%)
Create your own visited map of The World

Apropå gott och ont. I går bakade jag det godaste jag ätit på länge. Varsågod! Semmelkladdkaka… Receptet kommer från http://bydiadonna.femina.se och jag har absolut inget med dess utveckling att göra. Däremot kan jag säga att testbak och testsmakprov gav full pott rent betygsmässigt. Så gott! Våra amerikanska grannar gillade den också skarpt.

SEMMELKLADDKAKA, 8-10 bitar
2 dl mandelmjöl
3 msk socker
1 äggvita
100 gram smält smör
1 1/2 dl mandelmjöl
1 1/2 dl socker
2 ägg+ 1 äggula
2 tsk stött kardemumma
3 1/2 dl vispgrädde
florsocker
extra stött kardemumma

1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Smält smöret och låt svalna.
3. Pensla en springform, 20 cm, med smält smör. Strö lite mandelmjöl i botten.
4. Vispa ihop mandelmjöl, socker och en äggvita till en mandelmassa.
5. Stöt kardemummafrön.
6. Tillsätt resten av ingredienserna. Vispa ihop allt ordentligt.
7. Häll smeten i springformen och grädda i mitten av ugnen i 15-20 minuter.
8. Låt kakan svalna helt. (Godast att servera kall).
9. Vispa grädden. Spritsa med en stor stjärntyll.
10. Pudra med florsocker och strö extra kardemumma över grädden. Servera!

21 Jan

En musikfråga…

… från en nioårig kille tidigare idag ledde till att jag kom ihåg det här musikinlägget från längesedan. Kanske vill du just idag lära dig mer om någon musikgenre som du inte fördjupat dig i förut eller så kanske du bara vill lyssna på lite bra musik.

Min syster och hennes familj är på väg till Thailand för att återigen bo där i några månader. Om du är intresserad av en alldeles ovanligt vanlig svensk familj med en passion för att upptäcka världen kanske du vill följa deras äventyr. Varsågod: RESFREDAG.

21_1

22 Okt

Resfredags lista om att resa.

Jag må ha bloggat längst i familjen, men det är min lillasyster som är den seriösa bloggaren. Hon bloggar personligt på Yesterday You Said Tomorrow och om sina resor på Resfredag. Hon har sponsorer, är med och ordnar bloggträffar och har ofta möjlighet att testa resor gratis för att sedan skriva om dem i bloggen. Den här veckan har hon en lista som jag tyckte var lite extra rolig även om inte jag är någon seriös proffsresenär.

Den här resan längtar jag till just nu:

I maj är det dags för äldsta dotterns high school-examen. Hon, jag och yngsta dottern ska fira detta stora med en tjejresa till New York där en musikal, god mat och atmosfär ska avnjutas.

… men det här står mig upp i halsen:

Medtrafikanter (en resa innebär väl alltid att vara på väg) som väljer att vara farliga genom att köra trötta, påverkade eller med störande elektroniska prylar i händerna.

Det här stället är mitt favoritresmål just nu:

Italien.

Det här prioriterar jag bort till förmån för mer pengar i reskassan:

Vi har valt att bosätta oss långt från våra familjer. Det innebär att nästan alla våra semesterpengar, och tiden vi har att lägga på resor, går till att åka mellan Sverige och USA.

Just nu stör jag mig på det här i resebranschen:

Jag är inte tillräckligt insatt för att kunna uttala mig i frågan.

En resetrend jag tror, eller hoppas, kommer att gå över är:

Jag tror att långresor kommer att bli mer sällsynta eftersom fler och fler inser att man i de flesta fall kan uppleva fantastiska saker på relativt nära håll också.

Det här har jag en förmåga att prioritera bort i resväskan:

Jag reser gärna lätt och trots att jag lärt mig att ta med mycket mindre kläder och skor än jag tror att jag behöver så tar jag ändå alltid med mig för mycket.

Jag står inte ut med:

Otäcka toaletter var de än finns. Amerikanerna är experter på fräscha toaletter. Jag vet inte om de har andra städkrav eller vad det är…

Skulle jag bara få resa till en plats i resten av mitt liv skulle det vara:

Sturkö.

Det allra roligaste respektive tråkigaste med att resa är att:

Jag är dålig på att hålla mig uppdaterad på filmer som ges ut, så när jag flyger över Atlanten gillar jag att titta på flera filmer på raken. Det värsta jag vet är att känna stress över att kanske missa en anslutning någonstans. (Nu pratar jag om själva transportsträckan.) Det roligaste med resor i allmänhet är ju naturligtvis att uppleva sådant som känns nytt och annorlunda.

Kommande vecka lovar jag mig själv att:

Jag antar att det ska vara reserelaterat? I så fall lovar jag mig själv att åka till ett ställe i närheten som känns lite som ett reseäventyr, att vara turist i mitt närområde.

15 Jun

Grattis!

Idag har vi rena släktfesten på distans. Mamma, mammas tvillingsyster och min svåger fyller år. Mamma mår lite halvrisigt av cellgiftsattacken som ju slår ut inte bara cancern utan också immunförsvaret. Trist! Jag ser fram emot att få fira hennes sista cellgifter strax efter att vi kommer dit nu om några dagar.

28_7

I går hade vi vår sista Montaignediskussion för säsongen och för första gången på länge var vi alla tio där samtidigt. En av våra diskussionsvänner där har fått ”stage 3″ bröstcancer och genomgår också hon cellgiftsbehandling. På henne gör de tvärtom än hur de gjort med mamma. Hon får cellgifterna först och ska sedan operera bort bröstet. I går förklarade hon att det känns som att hon går omkring med influensa i kroppen hela tiden. Det är frustrerande för henne som brukar vara så energisk, men hon verkar ta det hela med ro. Det är värre med hennes man som såg ut som en spillra av sig själv. Det är nog ofta så att det är svårare att veta var man ska göra av sina rädslor och frustrationer när man ”bara” får uppleva något i andra hand.

Det där med livet, alltså… Det är inte lätt. Man vet hur själva upplägget ser ut och att man aldrig har några garantier för att vägen leder rätt i mål, men när så något händer står man ändå ofta handfallen. Det finns inte heller någon lista som stämmer för alla människor och för alla situationer. En del vill vara ifred, andra vill ha mycket sällskap, åter andra vill känna stödet utan att nödvändigtvis ha människor sittande i knät. Balansen är hårfin. Mamma fick jättemånga vackra blombuketter då hon hade fått sitt cancerbesked och de var till stor tröst och glädje för henne. En kompis pappa blev vansinnig då hans vänner skickade blommor. ”Vad då, tror de att jag är död nu eller?” Man får helt enkelt gå på intuition och göra sitt bästa.

Idag firar vi i alla fall livet! Två av våra barn sitter och spelar ”Jag vill ha en måne” på piano och ukulele och under äppelträden har maken hängt upp en hängmatta som ger perfekt skugga i den 30-gradiga värmen. Bättre än så blir det liksom inte. Nu ska jag damma sovrummet och städa vårt badrum. Sedan blir det upp till maken att hålla ställningarna då jag och kidsen drar till regnigare breddgrader. Vi ses snart, Sverige!

Ps: Känner du dig på riktigt bra humör vill du kanske dansa där det svänger riktigt ordentligt?