22 nov

Advent-advent.

Tja, nu har vi liksom tjuvstartat lite. Man kan säga att vi firar advent-advent idag. Grannarna har satt upp sina ljusstakar och runt omkring på ön börjar fler och fler dekorera trädgårdar och hus med utebelysning. När jag var förbi svägerskan med familj inne i stan igår såg jag en hafsigt uppsatt färgslinga med precis rätt färger. Jag är ju en vitt all-the-way-tjej och har aldrig gillat blinkande diskolampor i färg till jul. När vi bodde i Orem upptäckte jag dock att gamla slingor hade ett mycket varmare sken och vackra färger. Något liknande har jag letat efter sedan vi kom tillbaka, men utan tur. Det är främst den blå som blir så iskall och gräll på moderna ljusslingor…

Del ett i adventspyssel är fönsterputs, men sanningen är att det sällan blir så för oss. I år var dock fönstren så skitiga att det var ”nödvändigt”.

Det finaste med nytvättade fönster är att det ser ut som att det inte finns någon gräns mellan ute och inne. Ampelliljan får alltid flytta in till byrån i vårt sovrum mellan advent och januari. Den står lite mörkt där, men det här är ju ändå en period som innebär vila för krukväxterna.

Vi har pratat om att skaffa ny ljusgren länge. Oremgrenen skänktes till en granne (den var klädd i amerikansk el och hade för den delen varit alldeles för stor här.) Den svenska grenen som vi haft tills nu var lite för klen och hade inga ljus i sig heller. Nu blev det alltså äntligen av att vi knatade ut i skogen och letade upp en lagom stor och yvig gren tillsammans. Maken skötte ”elinstallationen” (två batteridrivna led-slingor med timer, vi får väl se hur länge de tillsammans fyra AA-batterierna håller om ljuset står på sex timmar varje kväll). Årets julinvestering är de fina julkulorna i glas. Vi har inte så många glasprydnader annars. Både barn och katt har avskräckt från glas i granar, men det är ju så otroligt fint med reflektionen i glaset! Här på grenen kan inte ens min rumpa komma åt av misstag.

Kulorna som ser ut att kunna glida av sluttande grenar har fått en extra säkerhetsanordning i form av sytråd. Saker och ting behöver inte alltid vara så komplicerade.

För ett tag sedan gjorde jag både en girlang av papperssnöstjärnor och kottar och den senare fick alltså komma upp i hallen nu. Det ser fint ut med de bruna kottarna mot den vita panelen, men dessutom får den lite tråkiga bruna dörren komma bättre till sin rätt såhär.

Slutligen testade dottern ett ICA-recept på saffranssnittar, som kolasnittar med smak av saffran. Jag tjuvåt en ände och hjälp, så gott! Nu tvingade jag S att frysa in resten efter att maken och hon hade ”provsmakat” flera stycken eftersom jag tycker om att ha lite kakor på lut i frysen. Kanske ska jag bara låta dem äta och njuta? Dottern kan ju baka fler.

30 okt

En av sju sorters kakor.

Här är världens godaste och enklaste kaka. Sådana finns det säkert en uppsjö recept på, men du förstår konceptet. Kakan ska inte bakas helt torr, men ska naturligtvis inte rinna i mitten heller. En timme i ugnen förordas, men vi brukar ha den inne i 45-50 minuter (vår ugn är åt det varmare hållet). Serveras förslagsvis med mjölk för en ultimat upplevelse.

KARDEMUMMAKAKA
Ugnstemperatur 175°C

200 g smör
2 ägg
3 d socker
8 dl vetemjöl (häll i litermått så mjölet inte blir för packat)
3 tsk bakpulver
1 tsk kardemummakärnor, nymalda eller nystötta
3 dl mjölk

Garnering:
3-4 msk pärlsocker
15-20 grovt hackade sötmandlar (har vi aldrig, men säkert gott)

Smörj en rund, slät form, ca 26 cm i diameter.
Smält smör och låt svalna
Vispa ägg och socker riktigt poröst medan du blandar de torra ingredienserna.
Häll mjölken i det avsvalnade smöret.
Häll i allt i ägg- och sockerfluffet och rör försiktigt ihop.
Häll smeten i formen och strö över garneringen.
Grädda i nedre delen av ugnen i 45-60 minuter beroende hur du vill ha mitten.

24 sep

Perfekta chocolate chip cookies.

Nu för tiden bakar jag väldigt sällan, men då det närmar sig födelsedag bestämde jag mig för att baka lite kakor som fick åka skjuts in i frysen. ”Barnen” (ja, de är ju vuxna nu, förstås) gillar chocolate chip cookies, så lillasyster bestämde att vi skulle börja med sådana.

Bästa chocolate chip cookiesarna (varsågod, jag bjuder på svengelskan)

227 g rumsvarmt smör
2,4 dl socker
2,4 dl packat farinsocker
2 tsk vaniljextrakt eller vaniljsocker
2 stora ägg
7,2 dl vetemjöl eller glutenfri motsvarighet
1 tsk bikarbonat
0,5 tsk bakpulver
knappt 0,5 tsk salt
4,8 dl chocolate chips eller motsvarande (jag hackade en kaka Fazer ljus blockchoklad och tog 2,4 dl hack och blandade med 2,4 dl Valrhona-hack)

  1. Bakprocessen
    1. Sätt ugnen på 190°C. Förbered bakplåtspappersklädda plåtar.
    2. Blanda mjöl, bikarbonat, bakpulver, salt och ev. vaniljsocker i separat bunke.
    3. Vispa ihop smör och socker tills det blir fluffigt.
    4. Blanda i ägg (och ev. vaniljextrakt)
    5. Vispa i de torra ingredienserna tills allt är väl blandat.
    6. Tillsätt choklad.
    7. Rulla bollar av 2 msk smet (eller önskad storlek) och placera luftigt på plåt. (12 kakor blir perfekt till en vanlig plåt.)
    8. Grädda i 8-10 minuter. De ska precis börja bli bruna. Låt ligga kvar på plåten i två minuter efter att du tagit ut dem ur ugnen.
  2. Om du vill äta kakorna senare
    1. Låt kakorna svalna. Lägg på plåt och styckfrys. Placera kakorna i fryspåse eller låda tills det är dags att kalasa på dem. Tinar mycket snabbt.
    2. Har du tid att servera nygräddade kakor när gästerna kommer kan du förbereda allt fram till att bollarna är färdiga att skjutsas in i ugnen. Då kan du styckfrysa dem istället. Ta ut dem och låt dem ligga i rumstemperatur i några timmar innan du gräddar dem precis enligt instruktioner här ovan.
01 sep

Favorit i äppeltider.

I söndags plockade jag ihop den maskangripna fallfrukten från Ingrid Marie-trädet och skrapade ihop tillräckligt med fruktkött för att det skulle räcka till en äppelkaka. I vanliga fall brukar jag lägga äppelklyftorna i ett fint mönster, men nu var bitarna så små att de bara lades ut huller om buller på smeten. Smarrig som den är, men bättre med vaniljglass eller vaniljsås. Håll till godo!

22 aug

Dagens glädjor.

Flera auberginer på gång, men den här har kommit längst. Knytnävsstor, och blir kanske inte så jättemycket större innan den är dags att skörda.

Jag och blomflugorna verkar gilla denna solros lika mycket. Glädje!

Sista luktärterna, dahlior, ringblommor, rosenskära och lite vilda sötnosar. Jag håller oftast stjälkarna korta och gör knubbiga buketter, men gillade den här lite högre och spretiga buketten.

Baby shower. Mysig eftermiddag med vänner, god mat och optimism. Värdinnan hade sökt på Pinterest och skapade därefter denna fantastiska melonvagga med extra allt. Själv hade jag med mig några matpajer och kan varmt rekommendera detta recept, fast jag gjorde med mjölfritt pajskal.

https://mittkok.expressen.se/recept/paj-med-fetaost-soltorkade-tomater-och-rodlok/

10 aug

Gör saft av citronerna.

”When life gives you lemons, make lemonade.” Detta uttryck har jag hört hur många gånger som helst och jag har säkert använt det lika friskt från mitt håll. Jag tycker att det ordspråket är så talande. Det är ofta livet presenterar en ymnighet av sådant som kanske inte känns särskilt välkommet och det är inte alltid helt lätt att hantera. När något jobbigt har hänt kan vissa bli peppade av ”ryck upp dig”, men andra blir snarare mer nerstämda av ett sådant uttryck.

I min senaste Coursera-kurs, De-Mystifying Mindfulness, går vi igenom hur det kommer sig att vården idag använder sig av både MBSR, mindfulness-baserad stress-reducering och MBKT, mindfulness-baserad kognitiv terapi. Det är intressant att se olika vägar leda fram till målet. Något de alla verkar ha gemensamt är att åtminstone lära sig acceptera livets skeenden och kanske med stor övning till och med klara av att hantera stora utmaningar utan att bli lamslagen av dem.

I år satte jag inte så många squash- och pumpaplantor, men de jag satte har jag vårdat med stor ömhet. Efter förra årets katastrof tänkte jag igenom allt. Jag har behandlat sorgmyggor med nematoder, gödslat efter alla konstens regler, vattnat, gullat. Trots det har jag bara tre plantor kvar. De har alla växt sig stora och fina på friland, men de har sinsemellan bara producerat en enda pumpa. Denna blev såklart uppäten av något djur i tidig ålder, något som jag tog rätt stoiskt. Nu var det dags att växla upp och klara nästa nivå. Mina plantor producerar nämligen bara hanblommor och då blir inte många barn gjorda kan jag säga. Idag plockade jag sålunda in ett gäng (det har jag gjort förut, men de hann jag aldrig göra något med) och lagade till dem till något av det godaste jag ätit på sistone. Har du samma problem som jag och vill hantera det utan att behöva deppa allt för mycket rekommenderar jag följande recept. Så gott!

Ricottafyllda squashblommor

6 stora eller 12 små squashblommor
100 g ricottaost
3 msk riven parmesan
några finhackade myntablad
färsk timjan, persilja eller annat önskat kryddgrönt

Skölj försiktigt blommorna och låt torka på handduk. Rör ihop oströran och fyll varje blomma med passande mängd. Snurra ihop blomtopparna så blommorna blir till små knyten. Var varsam, blommorna går lätt sönder.

Hetta upp olja, 5 cm högt, i en kastrull. Rör samtidigt ihop följande frityrsmet:

100 g mjöl (vete eller glutenfritt substitut)
40 g majsmjöl
0,5 tsk bakpulver
lite salt
2-2,5 dl kallt vatten

Passa frityroljan. När en brödbit puttrar lite fint brun är det dags att doppa de fyllda blommorna i smeten och lägga i två blommor åt gången i kastrullen. Fritera gyllenbruna, lägg upp på hushållspapper, låt rinna av och njut!

30 jun

Kan du njuta?

Här kommer ett litet mindfulness-inlägg. I augusti hoppas jag vara certifierad samtalsterapeut. Innan dess ska jag ha blivit färdig med den svenska certifieringen, men jag ska också hinna slutföra kurserna De-Mystifying Mindfulness och Moralities of Everyday Life. Tänk ändå hur mycket jag har lärt mig det här året! Det känns lite som när vi välkomnade vårt första barn. Jag som hade varit superstorasyster till sex småsyskon och hade bytt blöjor och jonglerat nappflaskor sedan tidig ålder trodde att det skulle kännas ungefär likadant. (Min tio år yngre syster kallade mig faktiskt mamma under rätt lång tid.) Tänk, så fel jag hade! Jag visste ingenting. Eller jo, då det gällde det praktiska hade jag stor nytta av mina tidigare erfarenheter. Förstoppning, kruppnätter och bebis med tänder på ingång skrämde mig inte. När det gällde det känslomässiga var jag dock helt oförberedd. Samma sak har gällt ”terapeutandet”. Jag har en massa erfarenhet och ett stort grundläggande intresse, men att vara en bra terapeut kräver ett helt annat förhållningssätt till sina klienter än jag har haft till människorna omkring mig. Det är en ynnest att få vara med i någons inre, mentala resa, och det gäller att tassa lätt för att hitta rätt angreppsvinkel till vad det nu är som är problemet.

Mindfulnesskursen erbjuder ett sätt att angripa detta spännande område på flera olika sätt. Vi får en historisk bakgrund, samtidigt som vetenskapliga angreppssätt på effekterna av mindfulness presenteras. Många lider idag av ett andligt vacuum. ”Gud är död”, själv är bäste dräng och man föds och man dör, liksom… Vi människor behöver känna oss små ibland, bli omslutna av något som är tryggt och oföränderligt. Mindfulness har sitt ursprung i buddhismen, men eftersom jag själv är kristen fokuserar jag på den fysiska och mentala effekten istället för att se övningarna som andlighetsträning. Det finns så många positiva effekter av att lära sig landa i nuet en stund, att känna sin kropp och sitt medvetande istället för att hela tiden leva i det förgångna eller i framtiden. Här hittar du bra och gratis övningar om du vill testa själv utan att fördjupa dig i allt runtomkring. Bilden på badpojkarna lägger jag till för att påminna mig själv och dig om glädjen det ger att fokusera på att umgås tillsammans, leka, dela erfarenheter och ha roligt istället för att t.ex. noja över att ens visa sig i badkläder inför andra människor. (Jag talar av egen erfarenhet…)

I mitt ”naturliga tillstånd” bälgar jag i mig ett glas dricka utan att känna efter hur det smakar, vilken temperatur eller textur drickan har eller hur det känns när jag ger kroppen det den behöver. Den här fantastiska drinken som maken återskapade (hans försök till min favoritdricka då vi var i Ungern) kunde jag njuta av lite extra igår med hjälp av en övning i kursen. Påminnelsen om vikten av det jag har här och nu hjälper mig att grunda mig själv och känna mig mer nöjd med livet.

Här hittar du ungefär receptet på drickan jag håller i handen på bilden här ovan.

Katinkas Lemon-Mint

sockerlag som du kokar på 2½ dl vatten och lika mycket socker
färskpressad saft av 4-6 citroner
2 krukor mynta – blad och stjälkar
isbitar

Gör så här: 

Börja med att koka sockerlagen. Rör om då och då med en sked eller visp. Ställ lagen att svalna. När det sedan är dags att göra lemon-minten tar du fram en mixer, lägger i den nedklippta myntan (jag brukar odla mynta i krukor på sommaren för att kunna göra den här drycken), citronsaft – men inte all! Ta nästan allt men spara en del för att kunna smaka av så den inte blir för syrlig eller för söt. Häll även i sockerlagen och två-tre nävar isbitar. Det brukar bli nästan en full mixerkanna. Mixa ordentligt så isbitarna krossas och myntan hackas samtidigt som allt blandas och skummas lätt. På sommaren är det gott att ha i extra mycket is, så det blir som en sorbetliknande slush. Då serverar jag drycken med tjocka sugrör. Häll upp i glas och servera direkt. Om du häller upp resten i en kanna ska du tänka på att röra runt i drycken eller skaka kannan innan du serverar.

22 jun

Juni i Uttorp.

Det är den 22 juni och jag sitter i mitt arbetsrum med öppet fönster. För mig är det en vanlig pluggdag och jag har just ätit lunch med de andra tre familjemedlemmarna som för tillfället befinner sig här hemma. Regnet som föll under natten och i förmiddags sögs snabbt upp av törstande växtlighet. Det är fascinerande att se vilken skillnad det gör när naturen själv bjuder på bevattningen! Allt blev synbart grönare på bara några timmar.

Hobben med gul fetknopp som står vid sidan av vår uppfart, eller nedfart beroende på hur man ser det, livar verkligen upp. Den här lilla söta blomman gör sig bäst i sällskap med hela släkten! Det är svårt att låta bli att fångas av intensiteten i färgen och jag tror att också människor som vanligtvis inte är så förtjusta i gult tycker att det här är fint. Förr i tiden användes gul fetknopp mot skörbjugg och frossa och den ska även vara bra på att läka sår. När jag blir lika duktig på växter som min faster återkommer jag med mer information.

Flädern utanför mitt fönster fick de nedre blommorna skördade av yngsta dottern igår. Jag gjorde årets första, men inte sista, omgång flädersaft och jag passar på att länka till det utmärkta recept jag använde förra året. Jag använder den mindre mängden socker och häller upp saften på halvliters pet-flaskor som jag stoppar i frysen. Förra året gjorde jag både flädersaft, syrensaft och jordgubbs- och flädersaft och den sista flaskan står först nu i kylskåpet. Här hittar du Oholahs recept. Jag passar också på att skriva av det här om nu Tasteline skulle försvinna.

Oholahs bästa flädersaft

60 klasar fläderblom
3 st citroner, sköljda och skivade
2,5 l vatten
1-2 l socker
0,5 dl citronsyra

Koka upp vatten och lös upp socker och citronsyra.
Häll sockervattnet över rensade blomklasar och skivad citron.
Låt stå svalt i fem dygn.
Sila och häll på flaskor.

Maken fortsätter att leverera i trädgården. När jag kom hem igår stod denna mottagningskommitté och väntade utanför häcken. Tjocka damen till vänster, ”att leva med lipödem” i mitten och längs till höger Klas, ett av stentrollen i Frost. Jag älskar dessa konstnärliga steninstallationer!

Tjocka damen är vackrast. Först tänkte jag att hon liknade en av Lisa Larsons tjocka damer, men de har alla sluttande axlar. Detta är en mycket starkare kvinna och jag känner mig trygg med henne här. Gott så.

28 maj

Fransk rabarbermarmelad.

Försommar och rabarber, oxalsyra och fladdrande smaklökar… Mums! Fördelen med att odla är att det känns nyttigt och härligt att vara ”ett med naturen”. När man ska ta hand om skörden är det ibland svårare att känna sig nyttig. Hur tar man till exempel bäst hand om frukt och bär? Att äta dem färska är toppen och det går bra att frysa det mesta utan att tillsätta en massa socker. Med rabarber är det dock annorlunda. Rabarberpaj, rabarbersaft, rabarberkräm, rabarbersylt, rabarbermarmelad… En massa socker överallt. Rabarber innehåller oxalsyra, något som bäst undviks om man har problem med njurarna. Kanske känns det mentalt bättre att veta att rabarbern är en grönsak, ingen frukt?

Jag hittade ett recept på fransk rabarbermarmelad som jag bestämde mig för att prova. Här hittar du receptet jag utgick ifrån och här nedanför skriver jag hur jag gjorde.

Fransk rabarbermarmelad

1 kg rabarber
750 g socker
30 g smör

Skölj rabarbern noggrant och skär dem i tunna slantar. Blanda med socker och låt stå i kylskåp över natten.

Slå av saften i en kastrull och koka ihop den (reducera) till hälften på medelhög värme. Lägg i smöret och låt koka ihop på låg värme. Tillsätt rabarbern, koka upp på hög värme och sänk sedan till låg värme. Låt puttra ihop till lagom marmeladkonsistens, rör om då och då. Jag lät det koka i en halvtimme, men hade nog kunnat ge marmeladen en kvart till om jag inte hade haft bråttom iväg.

Häll upp på väl rengjorda burkar och förvara i kylskåp. Öppnad burk ska hålla i ca en månad. Jättegott tillsammans med Bregott och lagrad ost på rågknäcke!

22 maj

Försommar.

Jag önskar så att jag kunde bidra med doft till denna bild. Det doftar ju alldeles ljuvligt ute just nu och jag är oändligt tacksam över att inte vara jätteallergisk som många andra är vid den här tiden. Så här vackert är det i min bror och svägerskas trädgård ett stenkast härifrån. Det ska byggas nytt där nästa år. Än så länge finns bara en stenmur, en stenkällare och fantastiska syrener eftersom det förra huset inte längre står kvar.

Jag älskar Biofilias hemsida och alla spännande recept som finns att experimentera med där. Igår testade jag att göra syrenlemonad. Dessvärre blev min inte alls lika fin i färgen, utan ser likadan ut som den saft jag gjorde förra året efter ett recept utan upphettning.

Dagen avslutades i Bredavik med några av syskonen och deras familjer, utomhus. Det blev en sådan där ”klassisk” grill med lite grönsaker, korv och ett par köttbitar och så geggiga pommes strips. Jo, om man värmer två påsar i samma ugnsform (vi har inte varmluftsugn i sommarhuset) blir pommesen inte särskilt knapriga. Nåja, alla blev mätta, gräset blev klippt, sällskapet var trevligt och utsikten var fantastisk som vanligt.