30 apr

Från andra tider.

Poeten

Där ligger hon i spillror medan livet runt omkring fortsätter som om ingenting hade hänt.
Det krasar när hennes medmänniskor klampar rätt över henne, men de hör ingenting.
Hon ler. Nickar försiktigt och skrattar till.
Det låter så ihåligt, så falskt.
I morgon ska hon klä sig i fetvadd och plåster.
Då kanske det känns bättre…

27 apr

Led milda ljus.

Rör vid mig
Se mig lysa i det ljus du sprider
Låt mig vila i skuggan av mina utmaningar
och läka i natten under stjärnhimlen
I varje tår växer liv
I varje skratt växer hopp
Du omfamnar mig
medan jag tyngs av själva livet
och vaggar mig till sömns
medan mina drömmar växer
som spindelnät en dimhöljd morgon
När makten och härligheten inte längre skrämmer mig
kan jag möta regnbågen
utan att behöva leta efter skattkistan
Den bor redan i mitt hjärta

12 jul

Dagsländans berättelse.

För en kort stund i perfekt harmoni
I samspel, utan regler, utan hinder
Balanserat svävande genom rymden i ett eget universum

För en kort stund en egen enhet
I allvarsam lek på saliga ängar
Medan drömmar vävs till gemensamma minnen

För en kort stund i en ömtålig bubbla
Som spricker så fort den nuddar marken
Och verkligheten rullar ut som kulor på skolgården

06 maj

Ja, visst gör det ont.

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider – tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra – svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden – känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit
som skapar världen.

Karin Boye

29 apr

Vad är en vänskap?

I förra veckan hade jag den stora förmånen att sitta ner och prata i många timmar med en av mammas gamla väninnor, mamma till en av min brors grundskolekamrater. G och mamma har känt varandra sedan slutet av sjuttiotalet och eftersom de från och till umgicks ganska ofta har jag träffat henne då och då. Trots det känner jag henne inte. Ett barn ärver inte automatiskt sina föräldrars relationer! Detta gjorde vårt möte lite extra speciellt. Det visade sig att mamma och hennes väninna har delat många djupa samtal rörande framförallt det gemensamma intresset för andliga frågor och människors samspel. Jag fick lära känna min mamma ännu lite bättre under de här timmarna och jag påmindes ännu en gång om hur viktigt det är att vara lyhörd och ödmjuk i sina relationer.

När jag var hos G blev jag påmind om en annan av mammas väninnor som jag inte träffat på säkert 25 år, en kvinna som var ofrivilligt barnlös. Jag har många gånger bläddrat i den bok hon 1994 skrev om det lilla liv som trots svårigheter blev till, men som inte hann växa klart. G hade en extra kopia som jag fick. Vilken fin gåva! Jag är tacksam för påminnelsen om hur fantastiskt läkande det kan vara att låta sorgen få utlopp genom det skrivna ordet…

Jag älskar dig
för att du kom
och jag önskar dig kvar.
Det var inte menat så.
Du har bevisat.
Det omöjliga är möjligt.
Trots allt finns det hopp.

Jag är så ledsen.
Du är mitt lillaste barn
som jag sörjer
som jag saknar.
Du har varit här
hos mig
i mig.
Jag behöver dig
mer än du behöver mig.
Du vände tillbaka.

Gertrud Lanngren-Frostegren

31 dec

Gott Nytt År.

I slutet på ett gammalt, nära början på ett nytt
Med frågor utan svar och uppmaningar jag lytt
Om hela handen som blev given varit givande och bra
Eller om vissa kort var’t sådana jag inte ville ha
Visst sken solen extra soligt, visst var molnen extra grå
Vissa dagar sparar jag som smultron på ett strå
Jag säger tack, good bye, auf wiedersehen, ser upp och säger hej
Och hoppas att jag valt en väg som faktiskt är för mej

20 dec

Winter Story.

Lights in windows, fear in hearts
Overflowing shopping carts
Lost souls searching, never finding
Narrow pathways, ever winding
Reaching out for those who suffer
Always stronger, bolder, tougher
Less to carry, more to share
Life is good to those who dare
Letting go of heavy loads
Sand and salt on icy roads
Falling once and then again
Tears are falling down as rain

Still waiting for peace

Fyra år gammal text, men idag känns den mer aktuell än någonsin. Jag saknar att skriva, att låta mig ge uttryck för mina känslor.

21 mar

Fastfrusen.

Mitt i smeten, nära till allt
Fast solen skiner känns allt bara kallt
Jag sitter fast, kan ingenting göra
Mitt kaos i sinnet kan ingen ens höra
Ingen kräver att jag ska prestera
Jag har all tid i världen att noggrant reflektera
Drömmar och planer och sommar’n som var kort
Livet blir minnen som långsamt bleknar bort