24 Okt

Från en annan dag.

Idag har det varit jobbigt på flera sätt. Jag önskar jag kunde sätta min hjärna i ordning så jag kunde uttrycka mig igen. Jag har alltid älskat, eller åtminstone tyckt om, att skriva. Under en lång tid har jag dock inte bara haft skrivkramp, utan hjärnstopp! Jag är ändå jag och följande ord från en tid tillbaka sedan känner jag mig fortfarande hemma i:

The finish line faded away as I slowly started seeing what had been there all along
There never was a race, the destination was to be found within myself
Heartbeats filled my head while sadness filled my heart
And I had to let go of regrets and empty promises

Fear will never rule me again

23 Sep

Brustna toner

Musiken tystnade
Den talade inte längre hennes språk och kunde inte heller förstå henne
Trösten hon hade hittat i tonerna hade tappats bort och hon irrade omkring i jakten på dem
Emellanåt hördes ett förfluget ackord, en harmoni som hörde hemma på en annan plats, i en annan tid
Hon ville fånga dem, väva in dem i sitt vardagstäcke där de hörde hemma
Om hon bara kunde komma ihåg vaggsången skulle kanske allt ordna sig

08 Maj

En sekund, en minut, en timme och en dag i taget.

När man lägger stunder till varandra blir de till slut till år. På ett år hinner mycket hända. Det är bara att vänja sig…

Ju äldre man blir, desto fler avsked, eller ”see you laters”, får man vara med om. Det handlar om fysiska, själsliga och mentala avsked. Vissa avsked är efterlängtade och där finns det ingen önskan om att någonsin behöva träffas igen. I andra fall lever man på hoppet om en återförening. ”Mötas och skiljas är livets gång, skiljas och mötas är hoppets sång.” Vissa rum i mitt hjärta har låsta dörrar, men inga nycklar att låsa upp dem med. Andra står på vid gavel med dörrar som slår medan rummen ekar tomt och känslan att vilja ropa högt efter den som saknas är stark.

I morgon är det fyra år sedan min goda vän V gick bort. Jag saknar henne ofta fastän hon finns med mig. Sorgen efter V är hennes familjs, men glädjen över att ha haft henne som vän är min alldeles egen. Jag ser henne i hennes barn, jag hör henne då jag funderar över något som jag hade velat prata med henne om och jag känner hennes glädje då något fint har hänt. Hon vet att hon inte är bortglömd.

I ljust minne bevarad

Jag tänder ett ljus för dig
Jag tänder det för elden som brann i dig, för drömmarna du hade
och framtiden du längtade efter

Jag tänder ett ljus för dig
Jag tänder det för livet du älskade, för hoppet du kände,
och för din familj som betydde allt för dig

Jag tänder ett ljus för dig
Jag tänder det för att påminna dig om att du fortfarande är viktig för mig
och jag tänder det för att påminna mig om livets bräcklighet

13 Sep

Agony.

Nourish my soul, give strength to my heart
Where’s grace when I need it, I’m back at the start
Stop lurking in shadows, come out in the light
I’m tired of hiding from dawn ‘til twilight

One minute, one hour, one day at a time
The steeper the mountain, the harder the climb
I’m praying for miracles while trying my best
It’s harder at times to feel happy and blessed

29 Aug

Nattfunderingar.

image

Det ena du bör, det andra du gör,
du gnetar och pysslar och gnor tills du dör.
En dag är du lycklig, en annan rätt trist,
det löser sig ändå helt säkert till sist.
Du tar två steg framåt och ett tillbaka.
Ge ej upp, under händer, som när kaka hittar maka.
Tiden rinna under broar, klockor stanna, urverk sucka,
traditioner bör du hålla, men rutiner kan du rucka.
Jorden är härlig och himlen är blå,
vi har det nog rätt fantastiskt ändå.

10 Jul

Nostalgi.

Jag satt och letade efter bilder på kaklet i köket i Segeltorp och hittade lite gammal poesi. Jag älskar verkligen att skriva.

Där ligger hon i spillror medan livet runt omkring fortsätter som om ingenting hade hänt.
Det krasar när hennes medmänniskor klampar rätt över henne, men de hör ingenting.
Hon ler. Nickar försiktigt och skrattar till.
Det låter så ihåligt, så falskt.
I morgon ska hon klä sig i fetvadd och plåster.
Då kanske det känns bättre…

26 Apr

Apropå sådant som man ibland skriver listor om.

Dust If You Must
Rose Milligan

Dust if you must, but wouldn’t it be better
To paint a picture, or write a letter,
Bake a cake, or plant a seed;
Ponder the difference between want and need?

Dust if you must, but there’s not much time,
With rivers to swim, and mountains to climb;
Music to hear, and books to read;
Friends to cherish, and life to lead.

Dust if you must, but the world’s out there
With the sun in your eyes, and the wind in your hair;
A flutter of snow, a shower of rain,
This day will not come around again.

Dust if you must, but bear in mind,
Old age will come and it’s not kind.
And when you go (and go you must)
You, yourself, will make more dust.

26 Feb

Will I find my way again?

The finish line faded away as I slowly started seeing what had been there all along
There never was a race, the destination was to be found within myself
Heartbeats filled my head while sadness filled my heart
And I had to let go of regrets and empty promises

Fear will never rule me again

16 Jan

A thousand thoughts caught in a glimpse into eternity.
Love.
Nailing all emotions in place,
trying to find the right spots without affecting anyone else’s existence.
Belonging.
Here, there and everywhere.
Beginnings, in-betweens and endings
while the earth keeps spinning out of control.
Still.
Stay in the boat, don’t forget the life vest,
don’t stand up, don’t fall out, don’t.
Just don’t.
Just don’t.