04 Mar

Oväntat besök.

Idag hade vi ett gäng gäster som just skulle hugga in i en stor lasagne då vi utanför huset såg min kusin som numera jobbar nere i Bryssel och som jag mest träffar på midsommardagens släktfejd i fotboll om jag har tur. Han var nere i Blekinge snabbt för att hälsa på föräldrar och syster, men ville se hur huset såg ut inuti efter att vi hade flyttat in. Han skulle inte ha någon mat (var ju på väg till Banes kebab), så vi gick husesyn och stod sedan och pratade i övre hallen i sisådär två timmar. Så kan det bli. A, det var inte meningen att vara ogästvänlig, men du hade dig själv att skylla, haha!

Hur som helst kom vi in på nostalgins irrvägar och pratade om både det ena och det andra från barn- och ungdomsår, vad som hänt med med gamla vänner och bekanta och hur framtiden ser ut för oss båda och våra familjemedlemmar. Han bekände några ungdomssynder för yngsta dottern (tur att hon är så ordentlig, jag tror inte hon inspirerades av vansinnesdåden), men kunde också peppa och bygga upp.

Våra liv delade så många gemensamma punkter våra 19 första år på jorden. Vi föddes med några månaders mellanrum, växte upp några kilometer från varandra med två tvillingsystrar som mammor, men vi var så otroligt olika. Det vi numera delar är en hel del gener, vår kärlek till släkten, våra traditioner och gemensamma minnen. Kusinen frotterar sig i jobbet med högt uppsatta politiker, kungligheter och kändisar, men han talar sig varm om att läsa morgontidningen i lugn och ro och tennis på tisdagar kl 18. Själv är jag numera någon som jag inte ens själv kan definiera, men jag talar mig lika varm för frukostteet vid levande ljus och kören på torsdagar kl 19. Jag är en hemmaråtta med vidlyftiga helgdrömmar (kulturtanten i Vasastan lever), en kvinna med en tonårings sinne och tantens värkande leder, en drömmare med fötterna på jorden och händerna på jakt efter nästa projekt (även om jag sedan ett bra tag tillbaka sällan når ända fram).

När människor frågar ”Och nu då?” och jag inte har något svar känns det inte längre lika skrämmande. Jag fyller mina dagar och mitt sinne med allt som fått ligga i träda och om tre veckor kommer trädgårds-Kristina hit för att hjälpa oss bena upp våra tankar lite. Jag försöker att inte ha för stora förhoppningar, men hoppas i alla fall att hon kan erbjuda ”yay or nay” och ge vissa kommandon med rak hand. (Snälla, tala bara om för mig vad vi borde göra!) Ibland räcker helt enkelt inte NU till även om jag skulle vilja det.

A A 1971: lite kortare, lite mindre muskulös och lite mer hår på huvudet än idag, men med samma blick.

17 Okt

Om att skämma bort.

Jag är inte den jag brukade vara. Eller är det inte så att man ständigt utvecklas, men att man ibland gör större hopp och genomgår något som mest kan liknas vid metamorfoser? Jag känner naturligtvis igen mig själv som jag var för några år sedan, men jag är samtidigt någon helt annan som jag måste lära känna på riktigt. Just nu finns det inte utrymme för den nya bekantskapen, men det kommer väl.

Jag har alltid, förut, varit duktig på att skämma bort min familj med kärlek och överraskningar. Det känns trist att denna sida av mig har fått stå tillbaka så mycket sedan vi flyttade tillbaka till Sverige, men jag har liksom inte geisten till det. Igår kväll nämnde yngsta dottern att hon var sugen på scones, så jag bekämpade Det Svarta och steg upp tidigt för att överraska henne med nybakad frukost. Det kändes riktigt fint av flera anledningar och jag påmindes om det där att det är svårt att vara sant altruistisk. Gör man något gott för någon annan ger det så mycket positivt tillbaka! Jag hoppas kunna klämma in lite fler överraskningar framöver. Om inte annat så i rent själviskt syfte… Vi kämpar på!

19 Sep

Eh?

Idag kom ett paket på posten. En tändkabel. Allt ser rätt ut. Paketet är skickat med UPS till mitt namn och min adress, men företagsnamnet som står som avsändare finns inte. Car Crazy Nuts. Car Crazy Nut finns förstås, men de verkar inte sälja just tändkablar. I lådan låg ingen orderbekräftelse och jag kan inte se att någon dragit mystiska pengar från vårt bankkonto. Ska jag tacka och ta emot? Jag kanske behöver tända till lite framåt vintern då mörkret lagt sig över Happy Valley? Eller är det du som har beställt det här paketet hem till mig och glömt att säga något?

Ps: Jag älskar presenter och jag älskar överraskningar, fast ett sådant här mysterium blir jag mest bara konfunderad över.

18_2

08 Apr

Före, efter och att få något att räcka längre.

Har du sett den alldeles fantastiska tecknade tv-produktionen Trolltyg i Tomteskogen? Jag blir fortfarande glad när jag tänker på den! Kanske kommer du ihåg trollmorans ”Nu ska jag göra mig vacker”-replik? Som hon såg ut, så kände jag mig idag när jag gick till frissan. Med tanke på min senaste upplevelse där en frisör var inblandad känner jag mig rätt nöjd med resultatet.

7_6

7_5 copy

Fast trevligast av allt idag var ändå det roliga överraskningspaket som kom från min fina vän Å. En ny bok som jag ser mycket fram emot att läsa och ett par paket lyxlakrits som jag delade upp mellan mig och barnen. Jag ser fram emot att försöka få mina bitar att räcka åtminstone tills jag börjat läsa boken… När WordPress slutar trilskas med mig får du se en bild på det fina paketet!

03 Nov

Sista chansen på Alpine Loop denna säsong.

Helg igen. Halloween är över, men det går alltid att hitta något att fira. Idag firade vi granntjejens 14-årsdag med en överraskningsbrunch tillsammans med ett gäng fnitterlisor. Tonåringar är kul på många vis. Vid matbordet pratade vi om drömmar och ambitioner. Två av tjejerna har pappor som är advokater. De var fullständigt överens om att advokat är jordens tråkigaste yrke och att det förmodligen är bra mycket roligare att jobba som lärare för småbarn. En tjej ville bli kosmetolog eller frisör, en ville bli mamma, en hade absolut ingen aning (men tänker gå en utbildning med en massa litteratur att läsa) och ytterligare en ville bli arkitekt. Hela min barndom ville jag bli lärare, när jag var 15 ville jag bli sömmerska/designer, när jag var 16 och 17 ville jag bli arbetsterapeut och när jag hade praktiserat som AT bestämde jag mig för att jag visst ville bli lärare ändå. Jag har aldrig ångrat mitt val. Hur är det med dig? Har du bara hamnat i ditt yrke på ett bananskal eller valde du med eftertanke?

Maken var duktig på att fixa utflykt också denna strålande lördag och vi begav oss upp mot Sundance och Alpine Loop. Loopen stängs på måndag, så vi hade tur som kunde komma upp en bit i alla fall. Vi kunde inte åka hela vägen eftersom det var för isigt på skuggsidan. Tänk att en 20 minuter lång biltur kan ta en från t-shirtväder till vinter! Nu är det bara att ta snön när den kommer. Det kommer att gå bra. Jag ska inte bryta benet igen…

2_1

2_4

2_5

2_6

2_7

2_8

2_11

2_12

2_14

19 Apr

En liten bonbon – Bon Jovi.

Okej… För 1,5 månad sedan ringde en kompis och frågade om jag inte skulle överraska maken med en Bon Jovi-konsert. Det passade alldeles utmärkt. Dels för att jag ville gå på konserten själv (Duh!), men också för att det bara var ett tag kvar till sagde makes födelsedag och jag inte hade fixat något roligt till honom än. Jag och kompisen gjorde planer och fixade och trixade för att hans fru och min man riktigt skulle föras bakom ljuset. Dimridån var en dubbeldate på en italiensk restaurang mitt emot arenan där konserten skulle gå av stapeln. Jag lyckades riktigt bra, men frun räknade ut att något lurt var på gång då hon flera gånger bönade och bad sin man om att få flytta restaurangbesöket till en annan dag eftersom det låg väldigt dåligt till i tiden för henne.

17_5

Förra gången jag överraskade med en konsert stod Kent på schemat. Jag lyckades fixa biljetter för 9,90 kr/st, och även om jag inte var något Kentfan tyckte jag att det var värt 20 spänn för att uppleva musik live. Den där Kentkvällen blev alldeles magisk och faktiskt en av mina bästa musikupplevelser någonsin, trots att jag inte hade hört musiken en massa gånger förut och trots att Jocke Berg hela tiden sjöng lite luddigt och jag därmed hade svårt att höra texterna. En låt som jag verkligen upptäckte där och då var Utan Dina Andetag. Mr Berg hade helt plötsligt hamnat på en liten scen mitt ute i publiken, just där vi stod, och så började han sjunga. Det var så vackert, så vackert. Faktiskt tror jag att tiden stannade en liten stund!

17_3

Konserten i går var en helt annan upplevelse! Hela EnergySolutions Arena var fylld med Bon Jovi-fans i åldrarna tio till sjuttio år (cirkus sådär) och arenan kokade av energi under de drygt två timmar showen höll på. Wow, säger jag bara! Jon Bon Jovi är 51 år gammal, men jag kan tala om att han såg ut och rörde sig som en tjugoåring. Mannen kippade inte efter luft en enda gång fast han körde järnet mest hela tiden! Richie Sambora var inte med, vilket kanske var lite synd. Nåja, jag har ingenting att klaga på då det gäller Phil X som var hans ersättare. Den grabben kan spela han också! Jag kan säga att jag i går kväll såg fler glittrande rumpor (Har alla rock-chicks jeans med glitterdekos på stjärtfickorna?), stora hår och paljetter än jag någonsin sett samlade på samma ställe någon gång förut. Mycket underhållande! En annan liten reflektion är att ljussättare måste ha ett rätt kul jobb, i alla fall om de slipper klättra upp och skruva lampor själva. Ljusshowen var faktiskt nästan lika imponerande som musiken. Go figure! Favoritlåten i går var helt klart Wanted Dead of Alive. Det är det där med rock och country tillsammans. Fint det… 😉

17_4

Man kommer inte långt med en iPhone då man ska ta kort, men här har du alla musiker i alla fall. Duktiga gubbar!

17_2

Ja, det var väl det. Nu vill jag gå på konsert igen. Musik, alltså.
26 Feb

En himla massa foton och en liten reserapport.

Jag hade lovat mig själv att ta massor av bilder under Sverigebesöket. Jag tog förvisso ganska många då jag kom ihåg att plocka fram kameran. Tyvärr glömde jag det helt vid några av besöken, men det betyder inte att de besökta betyder mindre för mig… Här är i alla fall ganska många av de personer jag hade förmånen att träffa under mina fem överraskningsdagar. Dagsschemat? Jo, det såg ut så här:

Onsdag Resa från Birmingham via Paris och Köpenhamn till Karlskrona där influensasjuk bror tog emot mig vid tåget. Vi körde ut till Sturkö. Jag var ”rörmokaren” som mamma hade lagat middag till. Tur att brorsan bad mamma sätta sig ner innan jag kom in genom dörren, annars hade hon väl svimmat. Far satt och skrockade lite sådär som han gör när han är nöjd, så jag tror han blev glad. Och maten var fantastiskt god!! Mammas lax med potatismos. ”Rörmokaren” blev således mycket väl mottagen.

Torsdag Roadtrip till Stockholm via Ölandsgatan där min syster just hade gjort sig i ordning för att ”åka på övernattningsresa” med maken. Det hade säkert blivit en synnerligen trevlig resa, men den var ju bara en rökridå. Det blev till att föna håret och packa Stockholmsväska istället, men M verkade inte bli allt för besviken över de ändrade planerna. Efter en lång och pratsam resa var vi framme i Stuvsta där vi plockade upp lillasyster som skulle ”passa kompisarnas barn”. Hon blev inte heller ledsen över att behöva följa med oss in till stan där Umeåbaserade lillasystern väntade vid restaurangen där vi åt. Då vi kom hem igen hade vår kusin lyxloppis för oss och jag blev några hundralappar fattigare och några mycket fina fynd rikare. Slutligen var det badbaljedags från midnatt framåt sena natten, eller tidiga morgonen. Underbart! (Resväskan kom inte med från Paris, så stockholmarna fick inga presenter.)

Fredag Besök hos en av mina fina vänner på förmiddagen och bilresa ner till Karlskrona på eftermiddagen/kvällen.

Lördag Besök och inspektion av nyrenoverade köket hos svågern. Vilket fantastiskt kök! Välgenomtänkt och väldigt mycket fräschare än det gamla. Kakelplattorna var till och med snyggare än de vi valde till vårt kök för några år sedan. Kul att träffa M och barnens kusiner. Vidare till vännen och mamman till barnens kusiner. Det var härligt att träffas och kramas lite. Nästa besök på dagordningen var till svägerskan och hennes familj. Där stannade jag ett tag och diskuterade viktigheter, en fin stund. Efter detta var det dags för shoppingrunda på stan. På listan stod ett gäng lite konstiga önskemål från familjen, bl a TePe tandborstar från apoteket… Eftermiddagen och kvällen tillbringade jag med de Karlskronaboende familjemedlemmarna. Vi åt varma mackor och tittade på ett rätt dåligt avsnitt av Melodifestivalen. Jag tror inte att något av den kvällens bidrag vinner hela balunsen, men vad vet jag?

Söndag Tågfärd till Malmö där ännu en fin, födelsedagsfirande vän väntade vid Triangelns station. Vi fikade, pratade och gick en runda på stan, en stad jag knappt känner igen längre. Bror och svägerska kom och plockade upp mig och mitt bagage och jag fick möjlighet att träffa svägerskans familj en kortis innan vi åt kebab och njöt av en fantastiskt renoverad (snart klart) lägenhet som jag gärna hade bott i om jag skulle bo i stan.

Måndag Klockan ringde kl 3.30 då jag sovit i bara några timmar. Det blev taxi till tågstationen, tåg direkt in till Kastrup (extremt praktiskt) och resa hem till Salt Lake City via Paris (urk). Det var fantastiskt härligt att vara tillbaka med min egen lilla familj. Trots allt är det med dem jag hör hemma. I går kväll somnade jag helt klubbad och vaknade tio timmar senare utvilad och dunderförkyld. Nu känns resan som en dröm, men det är okej. Jag vet ju att jag var där hemma med nära och kära!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

26 Feb

Hur det blir om man bestämmer sig för att överraska familjen i Sverige då man bor i USA.

När jag nu ändå var i England tyckte jag att det skulle vara trevligt att hälsa på lillasyster i Dundee, Skottland. Maken tyckte att jag skulle åka över till Sverige och stanna några extra dagar då så många fler av mina nära och kära befinner sig där. Sagt och gjort. Jag anlitade brorsan och två av mina svågrar för att bereda vägen för mig. Jag behövde låna vår bil som bror min kör medan vi är i USA då den inte skulle må bra av att stå oanvänd så länge och han fick också vara med och lura föräldrarna. Svågrarna behövde jag kolla läget med så de tilltänkta överraskningsoffren inte var på fel plats vid fel tidpunkt. Ja, och så talade jag faktiskt om att jag skulle komma för två vänner som betyder mycket för mig och som råkade befinna sig på rätt platser. Maken skvallrade lite för sin sida av familjen, men de höll duktigt tyst. 🙂

Syrran i Stuvsta såg faktiskt inte ut riktigt så här då hon fick hoppa in i en bil med mig vid ratten, men långt ifrån var det inte. Annars började folk mest gråta, eller skratta, då jag kom.

Lilla systerdottern som jag tillbringade massor av tid med innan vi flyttade kände till min stora lycka igen mig på en gång. Hon var lite blyg, men hoppade upp i famnen och gosade in sig lite. Däremot var hon tyst som en mus trots att jag vet att hon har en faslig munsvada nu för tiden.

Jobbresan till England, där jag fick träffa min trevliga vän och uppdragsgivare, var jättetrevlig. Att jag sedan fick träffa näst intill hela ”storfamiljen” gjorde allt tippentoppen. Tre stopp på flygplatsen i Paris kompenserades av allt det fantastiska!