05 apr

Alla mina pennor.

Igår gjorde jag ett kort att skicka till en vän som har det lite tufft just nu. I min kalligrafimapp ligger det en massa texter, citat och övningslappar som får komma ut i ljuset, en i taget. De får nytt liv då jag skickar med dem i ett brev eller paket eller som här, monterar och gör om till ett kort. Jag tänkte på alla timmar jag ägnat i sällskap av papper, pennor, bläck, tidningar, böcker och handledningar. Så mycket roligt jag har haft! Jag fångade aldrig tanken som sa att jag borde räkna alla mina pennor, kanske för att jag inte vill veta svaret. Min inre samlare gjorde allt för att mota bort fokuset på följande frågor:

Hur många stiftpennor behöver jag egentligen?
Hur många kalligrafituschpennor som jag ändå aldrig använder?
Hur många överstrykningspennor mer än den favorit som jag ändå alltid väljer då jag ska sätta mig med en viktig text?
Hur många Pigma Micron? (Eller jo, av den sorten får jag ha jättemånga, de använder jag mycket.)

Att skriva med omsorg och med olika tekniker har gett mig så mycket glädje genom åren, men nuförtiden är det sällan jag sitter och nöter bokstäver. Detta är nödvändigt för att upprätthålla hantverket, för att behålla muskelstyrka och förmågan att variera tryck och vinklar, för att kunna beräkna avstånd med ögonmått och en massa annat. Jag är ju duktig på att hålla ordning, men jag är inte lika duktig på att bara ha sådant som jag FAKTISKT har användning för. Eller att ha lagom många av något. Visst finns det ”bra att ha”-grejer som har rätt till sitt utrymme, men jag inser att många av just pennorna jag har inte behöver bo hemma hos mig. Idag ska jag ta hand om detta, även om det kanske gör lite ont i mitt tonårshjärta. Och även om jag lägger upp inlägget nu på morgonen lovar jag att komplettera med uppgiften om hur många pennor jag kunde räkna till här i arbetsrummet.

Edit: Jo, men det här börjar bra. I översta lådan där jag bara ska ha mina viktigaste pennor kunde jag räkna till femtio. Att jag håller räkningen med min favoritpenna från 123ink.se som är perfekt att skriva med (jättebra reklambläckpenna, men företaget har uruselt HP-fuskbläck till skrivare) är ju också ironiskt. Jag skäms…

Sådär ja, nu är jag färdig med alla pennor i arbetsrummet. Jag har inte räknat pennorna jag använder till kalligrafi, men med dem tillkommer mest ett gäng stift och tre Pilot Parallel-pennor. Jag har slängt en del obrukbara exemplar, lagt allt jag ska ge bort i en påse och har en speciell penna som inte får hamna i orätta händer men som ska ges bort. Förutom alla dessa har jag landat i att jag absolut behöver och inte kan vara utan de 393 pennor jag har kvar här, snyggt sorterade och på rätt plats. Jag känner mig mycket nöjd.

22 jun

Storstädningsdagen.

Igår var det dags att storstäda, så när syrran frågade ”vad ser du mest fram emot att bocka av på din MÅSTELISTA” fick jag eld i baken och ställde mig i verandan och kliade i huvudet. Vi har ju inte kunnat sitta här eftersom hela rummet varit fullt av växter av olika slag. Men kolla här:

”Provisoriska växthuset” är inte helt klart, men nu har allt som bodde i verandan fått flytta in. Hurra! Jag tycker det är så fint och ser fram emot att fundera lite mer över hur vi ska göra med ett och annat. Medan jag funderar så kan chili, paprika, physalis och gurka växa där i lugn och ro.

När borden hade flyttat in i köket och allt lyfts bort från golvet var det dags att rulla upp ärmarna och blanda till lite kallt såpvatten. Jag har lärt mig och har nu den perfekta blandningen: 5 dl kallt vatten och 1 dl mjukt doftande linsåpa – detta jobb är svettigt, men härligt sinnligt!

Jag hade dammsugit noggrant och fuktat golvet med en mopp med bara vatten. Efter det betade jag av en liten bit i taget. Skrubba, skrubba, skrubba noggrant i träets längdriktning. Skölj och torka upp med ren trasa och så fortsätter man så tills hela golvet är klart. Jag kunde inte få bort hela märket efter den läckta oljan som stod länge innan jag fattade vad som hänt. (Den syns väl på ”förebilden”.) Däremot blev det mycket bättre och jag tror att den går att helt få bort om jag jobbar lite med superblandningen. Det får dock bli vid senare tillfälle.

Linoljesåpskurat brädgolv är bland det härligaste som finns. Det är så mjukt att gå på och luktar gudomligt. Jag fascineras alltid lika mycket av vilken stor skillnad skurandet ger! Ett tacksamt jobb på så många plan, men samtidigt är jag glad över att inte behöva göra detta jobb i resten av huset. Vi har riktiga plankgolv på övervåningen, men jag låter dem åldras i lugn och ro då det är ett enormt jobb att behöva flytta på alla möbler. Nej, det får räcka med en våttorkning då och då.

När jag hade skurat fönstren hjälpligt (detta jobb är inte roligt, så mycket spindelskit och elände) var det dags att plocka in borden igen. Äntligen kan vi använda vårt sommarrum på det sätt som är mysigast! De sista listerna ligger dessutom färdigmålade ute i ladan, så snart blir det färdigt på riktigt. (Växthuset har prioriterats.) Jag brydde mig inte om att stryka om duken som hängt uppe och väntat på att få användas, det fick duga såhär.

Till slut var det dags att fira med årets första jordgubbsskörd från det egna jordgubbslandet och Fars första ringblommor för året. Jag hedrade honom genom att strö lite, lite socker på de skivade jordgubbarna och låta bli att vispa grädden. Detta var hans favoritsätt att äta dessa läckerheter. I det här läget var både köket och verandan förberedda för midsommar. Du vet, man börjar röja på ett ställe (verandan har varit mellanrum alldeles för länge) och innan allt faller på plats blir det mycket, mycket värre. Köket kommer att bli stökigt igen under dagen, för hela dagen har jag vikt åt matlagning inför morgondagens firande. Det blir finemang! Först ska jag dock till den lokala ICA-butiken och hoppas att de har fin färskpotatis eftersom jag verkligen inte gillade den de hade på Maxi då jag storhandlade det andra. Önska mig lycka till, så önskar jag dig en riktigt fin dag.

20 okt

Bästa tipset om organisation!

Igår var min äldsta-längsta-eller-förresten-inget-av-det vän här. Jag hade fixat fiskgryta till lunch och hon tog med sig ett par olika läckra rawtårtor med recept från Nillas Kitchen, blommande rosor och lyxig födelsedagslakrits. Vi unnade oss en härlig långpromenad ner till havet och pratade och pratade och pratade precis som vanligt. Hos oss har ”barnen” redan flyttat ut, hennes barn ligger precis steget efter. I samband med planering för framtid har de börjat städa ut hemma, organisera om, göra sig av med grejer och få bättre koll på vad som egentligen står i källare och på vind.

Vi tipsar och delar med oss och skickar allt möjligt då vi träffas. Detta är inte en ovanlig syn. (Att ha så fina blommor från trädgården den 19 oktober kanske däremot är det.) Just här tror jag det handlade det om äppelmust och gårdsförsäljning i närheten, men vi hann som sagt avhandla mycket annat också. Något som jag blev jättepepp på var det digitala register hon och sambon har påbörjat. I samband med att allt ordnas upp och sorteras om får lådor nummer. Dessa nummer registreras och får sedan sitt innehåll registrerat. Fantastiskt, ju! Som ett välorganiserat lager, tänker jag. Vi har här hemma utgått från att allt ska få en plats och användning för att få vara kvar. Somligt heter ”när barnen flyttar hemifrån” och barnens fantastiska bokbibliotek ligger nerpackat i SmartStore Dry-lådor på vinden. De flesta av lådorna inhandlades vid något tillfälle då det var 20% rabatt på förvaring, de kostar ju en slant.

Här i arbetsrummet har jag förvisso inget digitalt system, men allt är ordentligt uppmärkt eller ligger tillsammans i något slags logiskt system. Papper i vänstra hurtsen: anteckningsblock och dagböcker i en låda, printerpapper i en, kalligrafipapper i en annan, lite mer speciella skriv- och akvarellpapper i en fjärde och i den femte ligger vadderade kuvert, både nya och sådana som kan återvinnas. Scrappapper har jag i en stor låda med hjul under skrivbordet och papper och block som är av det större slaget står lutade mellan väggen och hurtsen med papper. Så fortsätter det. Ordning och reda. Säkert lite sjukligt i ögonen på någon som gillar impulsivitet framför räta linjer, men alla får väl göra som de vill? Kanske förstår du att jag genast peppades av att ha ett digitalt register för sådant som bara används i säsong eller vid en viss typ av aktivitet? En rejäl genomgång av hajk- och beredskapsutrustning hade varit toppen. Laga och göra sig av med sådant som man tror att man har, men som ”ska lagas” eller bara har förlorat bäst före-datum. Julgrejerna har jag bra koll på. Det som är lite mer ömtåligt står bakom soffan i allrummet (inte ultimat kanske), resten ligger fint nedpackat i lådor i stenladan. Samma gäller resten av säsongsgrejerna, men vi har ju en massa bra-att-ha-grejer på vinden trots flera omgångar med rensning. Vad känner du för ett digitalt register? Börjar du hoppa av förväntan, eller ger det dig rysningar?

09 nov

Inkorgen.

Idag har jag som projekt att rensa inkorgen. Igen. Jag har en jobbmejladress som jag är väldigt duktig på att hålla ”ren” och uppdaterad. Värre är det med min privata mejladress. Jag är ganska duktig på att slänga onödiga grejer och släppa prenumerationer på sådant som verkligen bara blir onödigt surr i huvudet. Jag har även ett mycket effektivt mappsystem för att inte tappa bort det som är viktigt på riktigt, så det här borde inte vara något problem. Borde.

I december 2020 raderades av misstag alla mejl i inkorgen från att vi flyttade hem till Sverige (juni 2016) till den dagen. Det gav mig en chans att verkligen rensa upp ordentligt. Jag raderade mycket av gamla onödiga grejer som blivit liggande. Det är ju helt galet att ha olästa reklammejl kvar efter tio år till exempel. Hur kommer det sig då att jag i denna stund har 1 853 mejl i min inkorg? Bara åtta är olästa, något som tyder på att jag som sagt har något slags bra rutiner där i bakgrunden. Min misstanke är att många av de gamla mejl som jag försökte rensa bort efter raderingskatastrofen bara blev delvis raderade. Alltså, jag tog bort sådant som jag ville spara och sådant jag ville ta bort vägrade att släppa taget. Jaja, så blir det ibland. På det igen, bara. Skam den som ger sig!

04 maj

Ekonomi, ordning och reda.

Bill och Melinda Gates skiljer sig. ”After a great deal of thought and a lot of work on our relationship, we have made the decision to end our marriage,” the pair tweeted.” De har varit tillsammans sedan åttiotalet och gifte sig samma år som vi. Några år äldre och några av världens rikaste och mest inflytelserika människor, men det hjälpte inte. De är nu slut som par, men fortsätter som business partners. Tänk att reda upp i den skilsmässan rent ekonomiskt.

De senaste dagarna har jag funderat mycket runt privatekonomi med anledning av vad som hänt runt omkring mig och samtal jag har haft. Jag är väldigt tacksam över fars erfarenhet av bodelningar som ledde till att han verkligen satte sitt hus i ordning innan han gick bort. Han gjorde allt som stod i hans makt för att det inte skulle bli krångligt för mamma och hon fortsatte på samma väg för att det inte skulle bli krångligt för oss syskon.

En vän till mig hade föräldrar som var hoarders. Det var så traumatiskt för henne och hennes syskon, så när dagen kom då det var dags att ta hand om föräldrahemmet gav de uppdraget till ett företag att bara ta hand om allt och slänga rubb och stubb trots att de visste att det fanns mycket värdefullt i röran. Hon har ingenting fysiskt kvar från sin barndom, varken gamla skolböcker, köksprylar eller prydnadsfigurer. Hon berättade att det är en stor sorg, men samtidigt har det inneburit att hon blivit bättre på att ge sina egna barn andra förutsättningar. Fina upplevelser och gemensamma minnen är något som hon har fokuserat på att lämna efter sig.

Mina barn, dina barn och våra barn är något som blir allt vanligare att behöva förhålla sig till. Arvsrätt, känslor, rättigheter, skyldigheter, laglotter, orubbade bon, ditt och mitt. Nej, det här är sannerligen inget som är särskilt lätt. Jag har sett olika angreppsvinklar, men måste nog säga att det som verkar funka smidigast är att se till att själv ha ordning på torpet och inte förvänta sig att någon annan ska ta hand om ens oreda. Jag tycker att det populära uttrycket ”dödsstäda” är lite läskigt, men samtidigt vore det ju bra om alla hade dödsstädat redan från tidig ålder. Var sak på sin plats, ordning och reda i skåp och på bankkonton, tydliga planer, förråd, pärmar och excel-ark.

En minimalistisk livsstil förordas många gånger för att prylar och pengar tynger sinnet. Vi blir ofria av att vara rädda för att människor kanske vill utnyttja oss, av att någon vill sno den dyra bilen eller göra inbrott i vårt hem och jag gissar att de flesta tycker att en stökig och överbelamrad garderob är jobbig oavsett om de har ett ordningsamt sinne eller ej.

Här hemma har vi rensat och organiserat i flera omgångar, men det är ju ett evighetsprojekt. Just idag hade jag hoppats få potatis och lök i jorden, men det regnar och är sex grader varmt. Jag kanske städar ur köksskåpen i eftermiddag istället. Det är ändå rätt roligt. Tjing!

01 nov

Ordning och reda i trädgårdslandet.

Ingenjören har jordfräst upp hela trädgårdslandet (utom plättarna där perenner och purjolök får lov att stanna så länge behov finns) och byggt 16 odlingslådor. Det känns som ett mirakel, men sanningen är naturligtvis att han lade ner många timmars hårt arbete medan jag kunde göra något annat. Det finns mycket jobb kvar. Jorden ska jämnas ut och lådorna ska ner i marken på rätt ställe. Vi har en ritning att utgå ifrån, men verkligheten får bestämma. Funkar det att köra skottkärran överallt, till exempel? Eller ska vi sätta det kommande redskapsskjulet på ett annat ställe än planerat? Och visst finns det plats för några bärbuskar och kanske ett kryddland? Man får inte igång 16 lådor i en handvändning, men nog ska det här bli bra! Så skönt att möta vintern med siktet riktat mot vårens begivenheter.

Här är grunden. Varje låda ska grävas ner och det finns möjlighet att bygga upp till tre plankors höjd. Första året blir det kanske mest inrutad frilandsodling? Det är så roligt att det händer grejer här. Morgonen har jag ägnat åt att gå igenom fotografier från några år tillbaka och jag kan återigen konstatera att det har hänt så mycket här! Förra året vid den här tiden hade till exempel precis verandan blivit klar. Vilket lyft! Nu tar jag den lite för given. Pärlan har blivit ett extra lagerutrymme och jag tänker att det kan vara det och samtidigt vara ett smycke på riktigt. Dags att rensa upp lite, alltså!

16 jan

Iiiih!

Maaaarker ni ingenting?! Jag är så glad! Inte för att hyllorna i tvättrummet behöver städas, utan för att vi har blivit med MANGEL! Äntligen! Man skulle kunna tro att det är tantvarning på detta, men jag har saknat mangel sedan 1998 då vi flyttade från Visättra och den härliga tvättstugan där. Torkskåp, grovtvättmaskin, torktumlare, mangel… Dröm! Ja, förutom damen som slängde ut tvätten på golvet om hon ansåg att det var hennes tvättid. (Det hade alltså inte med verkligheten att göra.) Nu ska det manglas här hemma! Jag får nog ta hit moster Eva någon dag så hon kan ge mig alla proffstips som finns. (Jag ”vann” denna mangel på Sikö Auktioner. 184 kr inklusive alla avgifter. Som sagt. Nöjd!)

22 maj

Sätt ditt hus i ordning.

Igår morse fick jag återigen ett dödsbud. Denna gången var det en av mina kära körvänner som oväntat hade gått bort. Hon var bara ett par år äldre än jag, hennes barn är i mina barns ålder och hon var den som verkligen fick mig att känna mig välkommen i kören då jag började. Nog var 2017 utmanande på alla sätt och vis då både mamma och far gick bort, men den här vårvintern har varit konstig på ett annat vis. Det har känts som om jag nästan har trubbats av efter alla dödsfall, men igår märkte jag att så inte var fallet. Jag blev ordentligt skakad och blev återigen påmind om hur viktigt det är att vi har vårt liv i ordning. Men vad menar jag med ordning?

Ditt förhållande med dig själv – Själv är jag 48 år gammal. Eller ung. Mormor och farmor levde båda länge och det fanns specifika orsaker till att morfar och farfar gick bort tidigare. Mina föräldrar gick båda bort onödigt tidigt i cancer. Vad som helst kan hända när som helst. Jag vill ändå tänka att jag kanske har fyrtio år kvar här på jorden och hur det nu än blir så är det mig jag kommer att möta varje dag i resten av mitt liv. Den närmaste relationen en människa har är den med sig själv.
Vita Arkivet – Här skriver du ner alla detaljer som de som blir kvar behöver veta då du inte längre finns här.
Testamente – Är du singel, sambo eller gift? Ett testamente är inte alltid nödvändigt i Sverige, men det kan för många i ”komplicerade” relationer underlätta efter någons bortgång. Finns det till exempel särkullbarn att tänka på? ”Dina, mina och våra barn” är långt vanligare idag än då mina föräldrar var i min ålder.
Relationer – För ett tag sedan dog min goda väns svärmor. Jag frågade: ”Hur är det med X (sambon)?” ”Det är helt okej efter omständigheterna”, sa hon. ”De har haft en så fin relation och det fanns ingenting att reda ut.” Har du relationer som behöver omvärderas, lagas eller tas om hand på annat vis?
Ordning och reda – Varför blev boken ”Döstädning: ingen sorglig historia” så populär? Jag gissar att det är många som liksom jag sitter på alldeles för mycket prylar. Jag gör det trots att jag/vi storstädat ett flertal gånger i samband med flyttar fram och tillbaka över Atlanten. Vi skulle ha loppis förra året, och även året innan dess, men det blev aldrig av pga död och sorg. I år kommer det att hända. Jag har förberedd mig mentalt hela vintern och har redan börjat sortera upp allt som ska säljas till hågade spekulanter under sommaren.
Ekonomi – Har du låtit din ekonomi styra dig, eller har du styrt din ekonomi? Vet du hur man gör en budget och kan du hålla dig till en? Har du koll på vilka värdepapper och liknande du äger och har du dem om möjligt samlade? Behöver du få bättre koll på försäkringar, garantier, ägarhandlingar och dylikt? Har du flera lån kan det vara läge att samla dem och få bättre ränta.

Det finns säkert fler punkter att ta upp än de jag skrivit om här. Samtidigt som det är viktigt att ha sitt liv i ordning är det här och nu som livet pågår, mitt framför ögonen på oss. Glöm inte det!

02 apr

Lust att möta ljuset igen.

https://www.forvaringsdrottningen.com/2019/03/30/sasongsanpassa-hallen-till-var-och-sommar-vecka-13/

”Förvaringsdrottningen” har full koll på organisering, ordning och reda. Hennes utmaning förra veckan triggade igång städlusten hos mig. Dessvärre har jag inte tid just nu, men när det finns utrymme vet jag precis vad jag ska roa mig med! Ah! Vår, livsandar och hopp om livet…

05 jan

Fixarlördag.

Maken är inte helt nöjd med att jag smygstädar undan julen, men vad gör man då solen skiner och det känns grönare ute än för ett halvår sedan då vi befann oss mitt i sommaren? Idag fick grenen byta kläder. Jag räddade kristaller från en lampa som var bortom all räddning. De har legat och väntat på bättre tider och tydligen var det just den femte januari som bjöd på dessa tider. Jag försökte variera längd på de olika hängena då jag vill att grenen ska få lite mer liv. Den har torkat till så i vårt kök att jag av misstag knäckte av en gren, men jag tycker inte det gör så mycket. Nu hänger ”istappar” där och skickar vackra solkatter så fort ljuset kommer åt dem.

Denna soliga och sköna lördag har jag stoppat fläskkarré i slow cookern (favoritreceptet, fläskkarrén är billig på ICA Nära den här veckan), städat micro och spis/ugn och fixat med både det ena och det andra. Jag gillar de där fixardagarna, särskilt som uppladdning till stora utmaningar (som nytt jobb på måndag). Det rensar verkligen huvudet och det känns bra att få bort högar. Hur gör du för att samla energi?

Före- och efterbilder var det väldigt länge sedan jag delade med mig av. Såpa är toppen som ugnsrengöring. Jag brukar smörja insidan på glaset, gallret och ugnsbotten med vanlig grönsåpa. 100°C i en halvtimme, sedan stänger man av värmen och låter det svalna. Gallret är bara att ge en omgång med Svinto för att få bort allt guck. Glas och botten får man vara lite mer försiktig med, så jag brukar använda vanliga hushållssvampar med den vita, mjukare skrubbsidan för att få bort det värsta. Ugnsbotten blir alltid jättefin, men ugnsglaset är lite klurigare. Hur gör du för att få det helt fritt från ingrodda stänk?
Edit: När jag hade gjort så mycket rent jag kunde tog jag det sista med skrapan jag använder till glashällen. De sista fläckarna åkte av med schvung! Jättesmidigt, och inga repor.