10 Sep

Borta bra, men Sturkö bäst.

De flesta jag känner blir lätt hemmablinda. Det kan vara behjälpligt då man med hjälp av hemmablindheten kan blunda för lister som saknas, fula mattor, risigt hår eller vad det nu är. Då det gäller att ta vara på skönheten som finns runt omkring oss alla är det dock rätt skönt för själen att då och då påminna sig själv om vad man har.

Vi bodde i några år i Visättra/Flemingsberg, en av Stockholms inte alltför roliga förorter. Trots att det fanns lite väl många grannar som jag inte alltid kände mig bekväm runt omkring fanns det också så mycket som jag uppskattade. I skogarna bakom alla hus fanns till exempel fullt med svamp och bär för alla som tog sig tid att leta. Jag älskade också att kunna hänga med två av mina systrar och deras män då de bodde i två lägenheter alldeles i närheten. Var Visättravägen ett drömboende? Nej. Trivdes jag? Ja.

I kväll följde jag med mamma ut till kyrkogården för att sätta ljung på min gamlamorfars och mormor och morfars gravar. Det var så vackert där ute: stilla, lite tungt att andas och alldeles magiskt. Som sagt. Ibland är det bra att påminna sig själv om allt det goda som finns runt omkring en. Peace.

9_2

9_3

9_4

9_5

23 Feb

Tänka sig.

Idag fick vi reda på att en av småkillarna jag satt barnvakt åt i Palo Alto då vi bodde i USA första omgången, Sterling Hancock, ska spela fotboll i Stockaryd i Småland från mars till oktober i år! Jag hade inte ens vetat var Stockaryd låg om inte en av mina goda vänner från lärarhögskolan bodde där då vi läste till lärare. Förra året spelade Sterling i Sävsjö FF, så jag antar att han gillar Småland så mycket att han tyckte det var värt att flytta tillbaka en omgång till. Tänk ändå så liten världen är…

Jag gillar att fotografera. Sterlings föräldrar gav mig min första manuella Nikon. Jag tackar dem både för att de gav mig möjlighet att utveckla mitt intresse för fotografi och för att de var (och är) sådana där människor som gör att man orkar hålla hoppet för mänskligheten uppe trots allt elände som händer varje dag och stund.

Dagens present blir en av låtarna jag lyssnade mest till under året i Kalifornien. Varsågod. Counting Crows Mr Jones.

07 Maj

Hälsningar till mina Växjösläktingar.

Jag flyttade hemifrån som 18-åring, så det var väldigt tryggt att få bo mina första månader ”på egen hand” hemma hos min fina faster och hennes familj. Just idag fick jag en flashback: mina små spinkiga kusiner dansade omkring i kalsonger och diggade järnet till Jag Mår Illa med Magnus Uggla i finrummet mellan Carl Malmsten-möblerna. Jag började skratta högt för mig själv och tänkte att du kanske också har lika roliga minnen tillsammans med den sången. Dessvärre har jag inga fina bilder att illustrera detta inlägg med, men ibland är det bra att öva andra sinnen än synen.

Minnet triggades nog av tio minuter på Aftonbladets Klicksida där jag fick viktig samhällsinformation som att Laila Bagge, 42, nu är strålande lycklig med Korosh Kananian, 24. (Sist jag hörde något var hon strålande lycklig med Niclas Wahlgren och lekte villa och bebis med honom.) Från Korosh Kananian är inte hoppet långt till Kim Kardashian och hennes lillasyster Kylie Jenner som nu erkänner att hon har stoppat fillers i sina läppar. What?! Helt otroligt. Det tror jag ingen som har sett henne har förstått. Det stod mycket annat spännande i den där nöjesdelen av min favorittidning, men vill du veta mera får du ta dig dit på egen hand.

Ps: Magnus Uggla, alltså. Hans texter är geniala. Lyssna noggrant på den heltäckande beskrivningen av den svenska artisteliten i just den här låten… Idag hade nog den gode Magnus blivit stämd till både höger och vänster.

03 Mar

Kallt.

3_1

Jag kollade ut genom fönstret och kunde knappt se någonting. Små, små flingor av yrsnö. Det lät nästan som mikrohagel mot fönstret! Det är väl aprilvädret som ställer till det. Jag vet att det är mars, men har man inte haft någon riktig vinter blir det här stort.

E fick en gratis provomgång av ACT-provet i skolan idag. I Sverige söker man till gymnasiet på betygen från grundskolan, men här får alla göra standardiserade tester och i vissa fall också skriva ansökningsuppsatser för att komma in på college. Det klagas mycket på dessa tester som är fördelaktiga för folk som har gjort många prover och har blivit bra på att kryssa rätt. Å andra sidan är det kanske inte riktigt alla som är nöjda med det betygssystem vi har i Sverige heller. Hur stora och många åtgärder som än tagits för att lärare ska sätta rättvisa betyg så är det här fortfarande ett sätt för skolor att tävla om elever och pengar.

Finns det någon utbildning som hade mått bra av en alternativ ansökningsrutin? Vad tycker du?

I går skickade vår granne V några roliga gamla fotografier. Tänk att tiden går så snabbt och samtidigt verkar ha stannat ibland. Jag kommer precis ihåg tillfället som hade fångats genom kameran, jag kommer ihåg kläderna jag hade på mig och jag kommer ihåg känslan av att vara där. Det var närmare 25 år sedan bilderna togs. Tänk så mycket som har hänt sedan dess!

18 Dec

Mycket vill ha mer och stroke.

Idag gick jag och sonen på en promenad. Vi såg bl a den ledsamma skylten med ”short sale” fortfarande hänga utanför grannarnas… Banken har sänkt husets ursprungspris på drygt $930 000 till $600 000. Det är ju så att jag inte kan låta bli att bli lite förgrymmad, men sånt är livet… Grannarna får gå i personlig konkurs. Det finns väl inte mycket att göra när arbetsförmågan, förmodligen för resten av livet, försvinner och det inte finns några försäkringar som täcker inkomstbortfallet.

När jag gick den vanliga promenadsträckan tittade jag idag lite mer ingående på husen längs vägen. Allt var mer beige än vanligt och någonstans väcktes en faslig längtan till röda trähus, vita väggar och braskamin. Inte vet jag om det var bra eller dåligt att hitta de här gamla mäklarbilderna, men mest tänker jag att detta inte är vårt hem längre och att det därför är helt onödigt att spilla nostalgitårar även om det var väldigt fint.

11_10

11_12

Habegäret slängdes snabbt i soporna när jag fick reda på att en nära släkting hamnat på sjukhus med stroke. Hu! Tur att hen var så pass uppmärksam så att ett av barnen hann tillkallas och vårdhjälp kunde sättas in omgående. För strokepatienter är varje sekund som man vinner viktig och det är mycket lättare att rehabiliteras ju mindre skada blödningen har hunnit orsaka.

Känner du till hur man upptäcker hur någon har fått en stroke? Lär dig AKUT! Du kan rädda liv.

13 Dec

Vi fick fira Lucia här också.

Dagarna springer förbi. Idag hamnade vi på IKEA för att äta julbord (jag säger bara lax, lussebullar och dammsugare – man får ju satsa på det godaste), uppleva lussetåg och höra dottern sjunga Så mörk är natten. IKEA spelade amerikansk julmusik i högtalarna och inte släckte de ner någonting heller, men det blev rätt stämningsfullt ändå.

Efter oändliga mängder lussetåg bakom, mitt i och framför kulisserna har jag hunnit uppleva alla slags lussefiranden. Vackrast var alla Luciamorgnarna i några av alla Stockholms kyrkor med Adolf Fredriks musikklasser, mest givande tror jag att lussetåget det året vi var fem musiklärare på Segeltorpsskolan var (det var i alla fall väldigt roligt och inte alls lika stressigt som då man bara är två eller kanske till och med ensam om att rådda allt), bottennappet var då vi hade döttrarna i dagmammegrupp och de som var ansvariga stödsjöng minst en oktav lägre ner än något av barnen kunde sjunga vilket gav en brölande effekt till de väldigt söta pepparkakorna, luciorna och polkagrisarna (och allt vad de var utklädda till), mest minnesvärt tror jag att första lussetåget i gymnasiet var eftersom det lät mycket bättre än jag hade hört något luciatåg låta förut (och eftersom vi blev bjudna på musikalresa till Malmö av våra sponsorer som tack)…

I morgon firar vi lillejul med några svenska och halvsvenska familjer. Jag kommer att vara rund som en köttbulle när vi har firat färdigt framåt påska!

10 Nov

Kolla! Här har jag ritat en hund.

10_2

Jag förvånas ständigt över vilket roligt jobb jag har! Jag kommer aldrig att glömma hur jag när jag gick i ettan på gymnasiet fick samma bildlärare som jag hade haft i nian. På vårterminen i nian fick jag en femma i slutbetyg (högsta betyg på den tiden), men på höstterminen i ettan fick jag helt plötsligt bara en trea. Samma lärare och ganska säkert samma ”talang” och driv hos mig, eleven. Då jag frågade hur detta var möjligt sa min lärare bara att personerna jag jämfördes med i den nya klassen bestod av en grupp högst artistiskt begåvade människor och att min begåvning inte längre tedde sig särskilt fantastiskt. Jag gissar att det var där och då mitt självförtroende då det gäller min konstnärliga kapacitet verkligen gick i botten. Det har inte riktigt hämtat sig heller. Trots detta så kan man väl säga att jag är beroende av just denna del av min kunskapsbas då jag utövar mitt yrke idag. Lyckligtvis är min uppdragsgivare duktig på att peppa när jag själv är beredd på att ge upp, så det brukar sluta rätt lyckligt.

Tacksamhetslista 10 november 2014

skratt
”min” slow cooker
krossad is direkt från kylskåpsdörren
skärmaskin som fungerar
Italienresor som jag drömmer mig tillbaka till
Pantonepärmarna
vänskap
kärleksfulla familjemedlemmar som vill mitt bästa
att använda presenning att räfsa upp lövhögarna på istället för sopsäckar – revolution
min yogalärare Dianna
Creative Juice

Ps: Jag kollade just på ”Gift vid första ögonkastet” och lyckades gissa rätt på vilka personer  experterna hade matchat ihop med varandra innan de sista minuterna då detta avslöjades. Vilket drag! Arrangerade äktenskap på bästa sändningstid i SVT. Spännande! Jag ska, och kan, följa detta teveprogram.

07 Nov

Det blir bättre.

För några månader sedan fick jag en vacker, handgjord anteckningsbok av min äldsta dotter och det har tagit tid att bestämma användningsområde för den. I går började jag så skriva in dikter och tankar från mitt eget huvud, men jag tror att jag även kommer att fylla på med verk från andra. Hur som helst såg jag att jag den 6 november hade skrivit en dikt som jag fortfarande tänker tillbaka på då och då.

För ett år sedan kände jag mig riktigt nere. Det var så mycket tråkigt som hade hänt under ganska lång tid och jag var inte jättebra på att hantera dessa känslomässigt och mentalt dränerande saker. Jag ägnar därför en extra tacksamhetstanke över att jag idag står på en kulle dit översvämningsvattnet inte når upp. Hoppas att du också har en säker plats.

I’m still here

Asking for nothing
Wishing for more
Still full of hope

Walking on sunshine
Clouded by fear
Still full of hope

Meeting my past
Living my present
Still full of hope

Idag påbörjar min granne/väninna den första av tre omgångar cellgifter efter sin canceroperation. När jag träffade henne i går var hon glad och positiv, men samtidigt rädd att hon skulle vara i för dåligt skick för att klara dessa omgångar lika bra som de tidigare. Still full of hope…

05 Nov

Tacksamhet, girighet och tips på bra presenter.

Jag har en makalöst vacker temugg som jag använder minst en gång varje dag. Jag fick den i fyrtioårspresent av min familj och ska jag lita på blogganteckningar från den dagen är den drejad av keramiker Mikaela Willers. Jag är så sugen på ännu en mugg. Ombyte förnöjer? Hur som helst satte jag mig och letade runt lite för att se om jag kunde hitta en tvillingmugg, men det verkar som att dessa inte tillverkas längre. Hjälp! Nu finns det ju annan keramik som väcker visst ha-begär, så det är nog ingen fara på taket. Här är några av de butiker där jag skulle kunna tänka mig att investera i objekt för att öka trängseln i köksskåpen:

Mikaela Willers
Milla Keramik
Tehuset Javas sortiment (massor av fina muggar och koppar)
Anna Keramik (säljs hos Alvas Hus)

Edit: Den som söker ska finna! Mikaela Willers svarade på förfrågan jag skickade till henne och det visar sig att min mugg är gjord av keramiker Elisabeth Ottebring! Hon har samma form i produktion, men inte detta mönster. Hos Erika Petersdotter Keramik på Söder (Mikaela Willers gamla butik) kan man bl a köpa hennes muggar med malmönster, men jag älskar detta ormbunksmönster mest! (Klicka dig fram genom de olika produkterna för att komma till koppen.)

4_3

Fast min mugg är fortfarande finast i hela världen… (Bilden snodd från min gamla blogg och förstorad 1,5 gång, därav den kassa kvaliteten. Hej Segeltorp och huset som var vårt hem, hej vintern som kom i oktober 2010 och hej muggen som fortfarande följer mig som vore den min tvilling.)