03 Mar

Kallt.

3_1

Jag kollade ut genom fönstret och kunde knappt se någonting. Små, små flingor av yrsnö. Det lät nästan som mikrohagel mot fönstret! Det är väl aprilvädret som ställer till det. Jag vet att det är mars, men har man inte haft någon riktig vinter blir det här stort.

E fick en gratis provomgång av ACT-provet i skolan idag. I Sverige söker man till gymnasiet på betygen från grundskolan, men här får alla göra standardiserade tester och i vissa fall också skriva ansökningsuppsatser för att komma in på college. Det klagas mycket på dessa tester som är fördelaktiga för folk som har gjort många prover och har blivit bra på att kryssa rätt. Å andra sidan är det kanske inte riktigt alla som är nöjda med det betygssystem vi har i Sverige heller. Hur stora och många åtgärder som än tagits för att lärare ska sätta rättvisa betyg så är det här fortfarande ett sätt för skolor att tävla om elever och pengar.

Finns det någon utbildning som hade mått bra av en alternativ ansökningsrutin? Vad tycker du?

I går skickade vår granne V några roliga gamla fotografier. Tänk att tiden går så snabbt och samtidigt verkar ha stannat ibland. Jag kommer precis ihåg tillfället som hade fångats genom kameran, jag kommer ihåg kläderna jag hade på mig och jag kommer ihåg känslan av att vara där. Det var närmare 25 år sedan bilderna togs. Tänk så mycket som har hänt sedan dess!

18 Dec

Mycket vill ha mer och stroke.

Idag gick jag och sonen på en promenad. Vi såg bl a den ledsamma skylten med ”short sale” fortfarande hänga utanför grannarnas… Banken har sänkt husets ursprungspris på drygt $930 000 till $600 000. Det är ju så att jag inte kan låta bli att bli lite förgrymmad, men sånt är livet… Grannarna får gå i personlig konkurs. Det finns väl inte mycket att göra när arbetsförmågan, förmodligen för resten av livet, försvinner och det inte finns några försäkringar som täcker inkomstbortfallet.

När jag gick den vanliga promenadsträckan tittade jag idag lite mer ingående på husen längs vägen. Allt var mer beige än vanligt och någonstans väcktes en faslig längtan till röda trähus, vita väggar och braskamin. Inte vet jag om det var bra eller dåligt att hitta de här gamla mäklarbilderna, men mest tänker jag att detta inte är vårt hem längre och att det därför är helt onödigt att spilla nostalgitårar även om det var väldigt fint.

11_10

11_12

Habegäret slängdes snabbt i soporna när jag fick reda på att en nära släkting hamnat på sjukhus med stroke. Hu! Tur att hen var så pass uppmärksam så att ett av barnen hann tillkallas och vårdhjälp kunde sättas in omgående. För strokepatienter är varje sekund som man vinner viktig och det är mycket lättare att rehabiliteras ju mindre skada blödningen har hunnit orsaka.

Känner du till hur man upptäcker hur någon har fått en stroke? Lär dig AKUT! Du kan rädda liv.

13 Dec

Vi fick fira Lucia här också.

Dagarna springer förbi. Idag hamnade vi på IKEA för att äta julbord (jag säger bara lax, lussebullar och dammsugare – man får ju satsa på det godaste), uppleva lussetåg och höra dottern sjunga Så mörk är natten. IKEA spelade amerikansk julmusik i högtalarna och inte släckte de ner någonting heller, men det blev rätt stämningsfullt ändå.

Efter oändliga mängder lussetåg bakom, mitt i och framför kulisserna har jag hunnit uppleva alla slags lussefiranden. Vackrast var alla Luciamorgnarna i några av alla Stockholms kyrkor med Adolf Fredriks musikklasser, mest givande tror jag att lussetåget det året vi var fem musiklärare på Segeltorpsskolan var (det var i alla fall väldigt roligt och inte alls lika stressigt som då man bara är två eller kanske till och med ensam om att rådda allt), bottennappet var då vi hade döttrarna i dagmammegrupp och de som var ansvariga stödsjöng minst en oktav lägre ner än något av barnen kunde sjunga vilket gav en brölande effekt till de väldigt söta pepparkakorna, luciorna och polkagrisarna (och allt vad de var utklädda till), mest minnesvärt tror jag att första lussetåget i gymnasiet var eftersom det lät mycket bättre än jag hade hört något luciatåg låta förut (och eftersom vi blev bjudna på musikalresa till Malmö av våra sponsorer som tack)…

I morgon firar vi lillejul med några svenska och halvsvenska familjer. Jag kommer att vara rund som en köttbulle när vi har firat färdigt framåt påska!

10 Nov

Kolla! Här har jag ritat en hund.

10_2

Jag förvånas ständigt över vilket roligt jobb jag har! Jag kommer aldrig att glömma hur jag när jag gick i ettan på gymnasiet fick samma bildlärare som jag hade haft i nian. På vårterminen i nian fick jag en femma i slutbetyg (högsta betyg på den tiden), men på höstterminen i ettan fick jag helt plötsligt bara en trea. Samma lärare och ganska säkert samma ”talang” och driv hos mig, eleven. Då jag frågade hur detta var möjligt sa min lärare bara att personerna jag jämfördes med i den nya klassen bestod av en grupp högst artistiskt begåvade människor och att min begåvning inte längre tedde sig särskilt fantastiskt. Jag gissar att det var där och då mitt självförtroende då det gäller min konstnärliga kapacitet verkligen gick i botten. Det har inte riktigt hämtat sig heller. Trots detta så kan man väl säga att jag är beroende av just denna del av min kunskapsbas då jag utövar mitt yrke idag. Lyckligtvis är min uppdragsgivare duktig på att peppa när jag själv är beredd på att ge upp, så det brukar sluta rätt lyckligt.

Tacksamhetslista 10 november 2014

skratt
”min” slow cooker
krossad is direkt från kylskåpsdörren
skärmaskin som fungerar
Italienresor som jag drömmer mig tillbaka till
Pantonepärmarna
vänskap
kärleksfulla familjemedlemmar som vill mitt bästa
att använda presenning att räfsa upp lövhögarna på istället för sopsäckar – revolution
min yogalärare Dianna
Creative Juice

Ps: Jag kollade just på ”Gift vid första ögonkastet” och lyckades gissa rätt på vilka personer  experterna hade matchat ihop med varandra innan de sista minuterna då detta avslöjades. Vilket drag! Arrangerade äktenskap på bästa sändningstid i SVT. Spännande! Jag ska, och kan, följa detta teveprogram.

07 Nov

Det blir bättre.

För några månader sedan fick jag en vacker, handgjord anteckningsbok av min äldsta dotter och det har tagit tid att bestämma användningsområde för den. I går började jag så skriva in dikter och tankar från mitt eget huvud, men jag tror att jag även kommer att fylla på med verk från andra. Hur som helst såg jag att jag den 6 november hade skrivit en dikt som jag fortfarande tänker tillbaka på då och då.

För ett år sedan kände jag mig riktigt nere. Det var så mycket tråkigt som hade hänt under ganska lång tid och jag var inte jättebra på att hantera dessa känslomässigt och mentalt dränerande saker. Jag ägnar därför en extra tacksamhetstanke över att jag idag står på en kulle dit översvämningsvattnet inte når upp. Hoppas att du också har en säker plats.

I’m still here

Asking for nothing
Wishing for more
Still full of hope

Walking on sunshine
Clouded by fear
Still full of hope

Meeting my past
Living my present
Still full of hope

Idag påbörjar min granne/väninna den första av tre omgångar cellgifter efter sin canceroperation. När jag träffade henne i går var hon glad och positiv, men samtidigt rädd att hon skulle vara i för dåligt skick för att klara dessa omgångar lika bra som de tidigare. Still full of hope…

05 Nov

Tacksamhet, girighet och tips på bra presenter.

Jag har en makalöst vacker temugg som jag använder minst en gång varje dag. Jag fick den i fyrtioårspresent av min familj och ska jag lita på blogganteckningar från den dagen är den drejad av keramiker Mikaela Willers. Jag är så sugen på ännu en mugg. Ombyte förnöjer? Hur som helst satte jag mig och letade runt lite för att se om jag kunde hitta en tvillingmugg, men det verkar som att dessa inte tillverkas längre. Hjälp! Nu finns det ju annan keramik som väcker visst ha-begär, så det är nog ingen fara på taket. Här är några av de butiker där jag skulle kunna tänka mig att investera i objekt för att öka trängseln i köksskåpen:

Mikaela Willers
Milla Keramik
Tehuset Javas sortiment (massor av fina muggar och koppar)
Anna Keramik (säljs hos Alvas Hus)

Edit: Den som söker ska finna! Mikaela Willers svarade på förfrågan jag skickade till henne och det visar sig att min mugg är gjord av keramiker Elisabeth Ottebring! Hon har samma form i produktion, men inte detta mönster. Hos Erika Petersdotter Keramik på Söder (Mikaela Willers gamla butik) kan man bl a köpa hennes muggar med malmönster, men jag älskar detta ormbunksmönster mest! (Klicka dig fram genom de olika produkterna för att komma till koppen.)

4_3

Fast min mugg är fortfarande finast i hela världen… (Bilden snodd från min gamla blogg och förstorad 1,5 gång, därav den kassa kvaliteten. Hej Segeltorp och huset som var vårt hem, hej vintern som kom i oktober 2010 och hej muggen som fortfarande följer mig som vore den min tvilling.)

09 Jun

Nej, jag ångrar mig inte.

Ibland kan jag känna hjärtsnörp över det som ligger bakom mig. (Hur var det nu med val och att ta konsekvenserna av dessa?)

Det som finns på den här bilden från vårt gamla hus i Segeltorp visar nästan ingenting av vad som var vårt liv. Jag hade städat hela huset rent i rekordfart inför mäklarfotografens besök och han plockade bort ännu mer. Det som var kvar var mest bara en fasad.

Jag saknar trägolven, det vita, den öppna spisen och träaltanen. Jag saknar att vara samlingspunkten för de familjemedlemmar som skulle besöka Stockholm och jag saknar närheten till Sturkö. Så länge jag har möjlighet att åka till Sverige över sommaren är jag ändå glad över att vi bor här just nu.

8_1

16 Apr

En fotobok med Hawaiibilder.

De senaste två kvällarna har jag ägnat åt att gå igenom, sålla och bestämma mig för vilka av alla de närmare 2000 fotografierna som skulle få komma med i vår Hawaiibok. Det blev lite bråttom, för jag ville använda en rabattkupong från Snapfish som skulle ge 50% rabatt. Recensionerna verkar vara riktigt bra för just deras fotoböcker, så jag försöker vara försiktigt optimistisk.

15_4

När man tittar på bilder är det lätt att förlora sig i nostalgi. Vår semester var fantastisk på många vis, men det fanns också orosmoln på himlen. Att leva mer i nuet och njuta av det som är bra och låta det som är jobbigt gå, det är en livskonst som jag hoppas bli ännu bättre på än vad jag redan är. Jag rekommenderar varmt yogan just för detta ändamål. På drygt ett och ett halvt år hinner det gå mycket vatten under broarna, så det blev till att gnugga minnesknölarna, samarbeta med maken, slå upp fakta om ställen vi besökte samt läsa blogginlägg och facebookanteckningar. Det blev nästan som en snabbresa tillbaka!

15_1

Den här veckan blev helt plötsligt vårt hem till ett öppet hus. I morgon kommer svenska vänner, på torsdag kommer ett grannpar som vi brukar spela spel med och på söndag är det påskmiddag med våra vänner/familjemedlemmar som vi inte har träffat ordentligt på superjättemegalänge. Inget, inget, inget och så allt på en gång! Var tillsammans och bli gladare lär oss en käck sång som väl alla svenskar kan. Tur det.

15_5

15 Jan

Reach – Projekt 3.

13_1

To reach a goal – att nå ett mål (som i det här fallet innebär att slutföra något).

Ibland tänker jag att jag är hemskt bortskämd. Jag är uppväxt i ett hem där hemlagad mat var självklar, där vi fick lära oss vettiga saker som att läsa, sy, sticka, laga mat, vad träden i skogen heter, hur man ympar tre sorters äpplen på samma träd och mycket annat matnyttigt. På fotografens foton på mig och syskonen från 80-talet matchade vi alltid och man kan se att Mamma visste hur man styrde både stickor och symaskin. Far vägrade Lätt & Lagom och krävde smör då när alla trodde att plastmargarin på något vis skulle vara bättre än ”the real deal”. Vi hade hela fiskar i frysen och då och då kom Fars slaktarkompis och slängde upp halva grisar eller kalvar och styckade i rasande fart medan vi försökte hänga med och märka de olika bitarna rätt. Att det skulle vara så här tog jag inte för givet, men det ska erkännas att jag avundades både köpelimpa och sockrade flingor som förekom hos Andra.

När jag träffade maken var det nästan skrattretande att jämföra våra bebisalbum (samma sort, hans blått och mitt rött) där vi såg likadana ut i sjuttiotalsfärger, likadana sängkläder som våra ömma mödrar sytt, våra hemstickade tröjor och allt det andra. Det visade sig att min kära svärmor var minst lika flink i fingrarna som min mamma. Våra barn har också blivit bortskämda med stickade strumpor, lovikkavantar, tröjor och koftor och det verkar inte som att de tycker det är konstigt att slänga ut ”Kan du sticka en Pippitröja till mig?” till sin farmor. Med tanke på hur få som verkar hålla vissa hantverk levande känner jag mer än någonsin att det inte bara är viktigt för mig att hålla mina kunskaper levande, utan också att jag delar med mig till våra barn. Jag vill inte att de ska se mina projekt liggandes på hög. Jag vill att de ser och lär sig själva.

Idag plockade jag upp det näst sista projektet som behöver slutföras innan jag får börja sticka vantar. Det ska bli en sjal i DROPS Lace, ett alldeles underbart garn i alpacka och silke. Härvan förvandlades snabbt till ett fint nystan (jodå, det är också ett hantverk som sätter sig i fingrarna om man gör det många gånger) och det visade sig att jag hade nästan de stickor som behövdes. Jag bestämde mig för att sticka med de lite mindre stickorna jag redan hade eftersom en sjal inte direkt har någon passform. Mönstret är superenkelt. Rätstickning med en ökad maska i början på varje varv så man får en fin spetskant. Jag har redan stickat tio centimeter. Kanske ska det nämnas att det ju går fort i början då man bara har sju maskor plus en ny varje varv, men jag gissar att ett varv snart kommer att kännas väääääldigt långt. Ja, det var väl det. Hoppas att du mår bra och att dina projekt inte heller ligger på hög.