08 Sep

Arbete och nöje.

Trots att dottern är 15 år gammal kom det där som alltid är att vänta några veckor in på höstterminen: den obligatoriska tillbaka-till-skolan-förkylningen. Att vara en smittohärd är aldrig uppskattat av andra, men å andra sidan är det omöjligt att vara hemma en hel förkylning utan att skolarbetet eller jobbet tar skada av något vis. Vi får väl se om hon kan hämta sig på en långhelg…

8_6

Jag åkte ifrån sjuklingen ut till Huset för att utföra mina sysslor. En duktig kock håller rent på arbetsytorna då han lagar mat och en duktig mångsysslare håller rent mellan olika moment under ett renoveringsprojekt. Jag må vara mångsysslare, men jag kan varken sätta reglar, putsa murbruk, sätta upp gips eller annat mer avancerat. Däremot kan jag både sopa och skrubba, så det passade jag på att göra nu. Jag rensade också ut lådorna i verandan och trillade bak så långt som till 1929 då det tydligen fanns en småskola ute i Uttorp. (Idag finns det en skola för hela Sturkö. Där går det 93 elever upp till sexan.) Anton och Elsa Svensson höll sitt hem och trädgård otroligt välskötta, så det känns lite tragiskt att se det förfall som har föranlett den stora renovering som huset nu går igenom. Nåja, jag är glad över att min bror såg potentialen och nu visar huset den kärlek det förtjänar!

8_1

Så snyggt putsad murstock! Den ska målas vit och just den här hallkorridoren kommer att bli vitmålad hela den. Takhöjden är 2,40 på hela nedervåningen, något som nog får anses väldigt ovanligt på en liten gård ute på landet vid förra sekelskiftet. Vi är dock tacksamma och tar gärna emot. I det som nu blir badrum, tvättrum och hall kommer dock taket att sänkas lite. Detta har att göra med att det är mycket lättare att fixa elektriciteten då man kan dra det utanför det gamla taket och sedan sätta ett nytt tak. Taket i dessa utrymmen kommer naturligtvis inte att bli ens tillnärmelsevis lika vackert som våra pärlspontstak, men jag tror att vi överlever.

8_2

Här ser du verandan och hur vackert det blir då solen lyser in genom de röda rutorna. Det känns nästan surrealistiskt att jag sitter här och tänker på hur det ska bli när vi flyttar in och vilka av mina hus/hem/organisations-planer som då kommer att ha uppnåtts. Om några månader ska det där huset verkligen vara vårt hem…

8_3

I det här hörnet ska det stå en Viking vedeldad spis. Putsen kommer att bli vitmålad och väggarna kommer att kläs med vitt kakel och någon diskret tapet, antagligen i ljust grått, om du undrar.

8_4

Här kommer den del som är tragisk. Pga sjukdom blev huset för många år sedan en levande soptipp och grannen har berättat att det inte ens gick att befinna sig på gårdsplanen för alla flugor. Dessa flugor bodde tydligen inomhus också, för så här har det sett ut på vissa delar av både målade tak och snickerier. (Har du aldrig sett på maken kan jag tala om att det är flugskit.)

8_5

Efter handskar, varmt vatten, såpa och skrubbsvamp är dörrkarmarna nu redo för målartvätt och ny färg. Ah! Såpa!

Efter arbetsdagens slut var det äntligen dags att träffa mina körvänner i Fredrikskyrkans Motettkör. Tusen tack till min syster som precis visste vad jag ville ha (en kör) och hur upplägget skulle vara (lite utmanande, men ändå med en kamratlig och trevlig stämning). Jag ser redan fram emot nästa veckas repetition!

Första utmaningen är att bemästra Mozarts Missa Brevis in B, KV 275. Här har du en version framförd av en grymt duktig japansk kör och ensemble. Medlemmarna ser ut att vara tolv år gamla, men så kan det väl inte vara? Här hittar du del 1 och del 2.

16 Aug

Du måste finnas…

En av mina favoritsånger framförd av en duktig musiker, därtill en alldeles fantastisk körledare, Ninni Bautista.

När jag står med hela stjärnhimlen ovanför mig och försöker greppa det faktum att jag är en del av Vintergatan som sprider ut sig som den ”milky way” som våra engelsktalande vänner kallar den, då känner jag mig rätt liten. Inte liten som obetydlig, utan snarare liten som en cell i en kropp. Jag förstår att oavsett hur smart jag eller någon annan är så räcker mänsklighetens sammanlagda intelligens inte ens till då det gäller att förstå storheten i universum och vår del i detta mäktiga. Livet är förunderligt på så många olika plan.

Idag har jag haft många tankar som snurrat runt. Att få ha den här utsikten till tröst framåt och stjärnhimlen uppåt har varit nog för att trösta, så jag kan inte vara annat än tacksam. Peace.

17_1

17_2

17_3

17_4

03 Jun

Huj, här går det undan!

Dagarna går i ett och vi försöker fixa att packa och städa parallellt med att säga ”på återseende” till alla fina vänner som kanske inte kommer att finnas till hand så där i en handvändning framöver. Det har hunnit gå fyra år sedan vi sist gick igenom detta elände… Att flytta ifrån är inte roligt någonstans. Tur att det ändå brukar bli rätt trevligt att flytta in på ett nytt ställe och det är definitivt trevligare att packa upp än att packa ihop. En fördel med den här flytten är att vi åker till sommarstället och får träffa nästan hela min och makens familjer och dessutom kommer svägerskan hem från Australien med sin man och två små döttrar. Hurra! Småtjejerna har vi aldrig träffat IRL, så det ska bli så otroligt roligt. Nu för tiden är världen som ”ett litet rum”, men vi kommer inte ifrån att det fortfarande både tar tid och kostar mycket pengar att fara mellan olika kontinenter.

Tid och rum, förändring, nystart, tillbakablickar. Jag blir så lätt nostalgisk i sådana här situationer. Det är inte bara flytt och sjukdom som knackat på mitt nostalgiska hjärta. Härom veckan dog Bosse Johansson, legendarisk lärare och körledare från Adolf Fredriks Musikklasser. Jag kunde inte annat än att skicka en tacksam tanke till honom och det han gjorde för vår dotter under den termin hon hann lära känna honom. Här kan du läsa ett reportage och lyssna på en intervju med Bosse som åtminstone jag fann inspirerande. Vi behöver fler eldsjälar i världen! Äldsta dottern i randig tröja längst till vänster i bild. I följande video sjunger samma dotter i en trio efter att flickkörens nya ledare Karin hade tagit över, svenska tongångar från en annan tidsålder:

11 Apr

New York City på knappt fyra dagar.

Jag hade så svårt att välja ut bara ett par fotografier från den här resan, så därför samlar jag texten i början av inlägget så du som inte vill rulla igenom alla bilder slipper.

Varför New York? Jag har varit där som turist fyra gånger, i olika skeden av livet och med olika sällskap. New York funkar bra för allt från festprissar till småbarnsfamiljer och pensionärer! Där finns allt man kan tänkas vilja få ut av en storstadssemester. Dessutom är det både billigt och lätt att ta sig fram med tunnelbana och är man lite våghalsig är en taxi inte så dyr. Det går också utmärkt att promenera.

Favoriter från fyra dagar på Manhattan:
1. musikalerna (vi klämde in Wicked och School of Rock)
2. gatumusikanterna (saxofonisten på bilden spelade för själen, mannen som spelade och sjöng japansk punkrock var mer intressant, men allra bäst var barbershopkvartetten som sjöng så jag fick gåshud mellan två stationer)
3. Tenement Museum (jag och yngsta dottern älskar konstmuseer till skillnad från äldsta dottern, så den här gången fick det bli ett fantastiskt immigrantmuseum istället – beställ biljetter till guidade turer i förskott)
4. Best Bagel and Coffee (en everything bagel med cream cheese, lox och ”everything” – mathimlen öppnade sig)
5. Levain Bakery (chocolate chip walnut cookie – bästa och största köpekakan jag ätit någon gång, halva åts till brunch och halva till mellis på flygresan hem)
6. Eataly ( fantastisk gelato passar alltid, särskilt när det regnar småspik och man har lite bråttom någonstans – fik, restaurang och butik där jag gärna hade stannat i timmar även om det bara blev 20 minuter)
7. The High Line (gammalt tågspår som gjorts om till park, blir nog hundra gånger trevligare när det inte regnar och allt grönt slår ut lite mer)
8. Central Park (stor nog att räcka till många dagar, bör avnjutas under det varmare halvåret då parken åtminstone börjar bli lite grönare)
9. Gratisfärjan ut till Staten Island och Battery Park (vi hade redan ”gjort” Ellis Island och Frihetsgudinnan, något som tar en hel dag – nu fick vi gratis utsikt över stan och såg den gröna damen i all sin prakt från högra sidan av färjan och en promenad i parken som man sjunger om i Kristina från Duvemåla)
10. 9/11 Memorial (otroligt känslosamt och fint)
11. Trinity Wall Street med St. Paul’s Chapel (inofficiellt minnesmärke för allt som hände 9/11 då denna kyrka blev samlingspunkt för frivilligarbetare och räddningspersonal också under lång tid efter terroristattackerna)
12. Wall Street och New York Stock Exchange (ups and downs of modern economy)
13. Cure Thrift Shop (himlen för vintageintresserade dottern med allt från riktigt lyxiga, och dyra, begagnade kläder till $2-blusar från H&M)
14. Patzeria Perfect Pizza (en pizzaslice med färsk tomat och basilika och precis lagom med ost här är så mycket godare än någon av alla stora kedjor med gigantiska restauranger runt Times Square – bara fyra stolar att sitta på och vanlig New York-service, alltså lika sur personal som på vilket svenskt ställe som helst, så ta med din slice och ta med till hotellet eller till en bänk på Times Square)
15. Trattoria Trecolori (ännu ett fint alternativ om man befinner sig runt Times Square – betydligt bättre service än på Patzerian men lite ojämn kvalitet på de olika rätterna)

Lite blah:
Times Square ligger jättebra till och därför bodde vi där på ett billigt och rätt sunkigt hotell som heter Hotel Edison. Städarna höll efter fint och sängkläder och handdukar var fräscha, men rummet och badrummet luktade sunkigt. Att tvätta duschdraperiet, rensa avloppen och byta ut mattan hade varit ett relativt billigt sätt att fräscha upp just vårt rum, men vi fick väl vad vi betalade för. För övrigt ger Times Square mig en känsla av klaustrofobi med alla dessa mängder av turister. Närheten till Broadway-showerna och lättheten att ta sig till ungefär alla andra ställen i New York väger upp.

Och så till de utlovade, eller fruktade, bilderna. Håll till godo! Jag tog färre foton med kameran och fler med mobiltelefonen. Mobilbilderna har jag dessvärre inte laddat upp till datorn.

2. Gammal hederlig tunnelbaneunderhållning
9_4

4. Den godaste bagel jag ätit
11_20

7. Snapshots tagna från High Line
11_23

9_5

8. Central Park
11_19

11_21

9. Staten Island Ferry och Battery Park
11_7

11_5

11_2

11_8

11_9

11_10

11_11

11_6

10. 9/11 Memorial
11_15

11_17

11. St. Paul’s Chapel och Trinity Church
11_14

11_12

12. Wall Street
11_13

06 Feb

Steinway med kardemummasmak.

Jag måste bara säga att jag vill ha en Steinwayflygel när jag blir stor. I går kompade jag dottern och tre klasskompisar då de sjöng sitt praktiska prov i körklassen. Jag hade så klart övat på vårt elpiano från Yamaha som jag brukar vara ganska nöjd med. Det borde jag inte vara. Jag blev alldeles paff då jag såg instrumentet som stod där mitt i musiksalen och jag såg nog lite fånig ut då jag började spela, för det var en väldigt speciell upplevelse. Mr Keyes borde skriva en varningsskylt och sätta på dörren. Jag var tvungen att googla lite på priser i Sverige. 100 000-850 000 kr för en begagnad flygel. Som hittat! Ursäkta det dåliga mobilfotot. Jag var tvungen att skära bort några tonåringar som inte var tillfrågade om att vara med i bild.

5_3

Efter uppsjungningen var hela familjen bjudna på middag hos grannarna. Det är alltid lika trevligt att umgås med dem. Vi hade i uppdrag att ta med oss dessert, så jag testade två recept som jag sett skymta förbi de senaste dagarna. Chokladbollstårtan med Nutella gillades av barn och ungdomar, men själv föll jag för semmelkladdkakan som jag lade upp receptet på i förra inlägget. Tillägget av Nutella var däremot ytterst välkommet och höjde denna svenska nationalrätt några snäpp. Chokladbollar passar bäst som bollar och inget annat. Dessutom ger receptet som jag länkar till här dubbel sats. Minst. Har du testat något roligt recept som kommer att lagas efter provomgången på sistone?

5_2

31 Jan

Om avsked och avslut.

I både min telefon och i min adressbok har jag kvar telefonnummer till släkt och vänner som jag inte har någon kontakt med längre eller som har gått bort. Jag har så svårt att sätta en definitiv punkt. Tack och hej, leverpastej. Vi ses i Nangijala. God Be With You Till We Meet Again. Vi hörs. So long, goodbye. Nej, det går inte.

Jay Ungar skrev den vackra Ashokan Farewell 1982 då han och hans fru skulle ta farväl av sina vänner på sommarlägret de hållit i. Han hade rest i Skottland tidigare samma sommar och var inspirerad av den skotska musiken. I stycket kan man höra vänskapen, vemodet och lyckan som ryms i ett farväl då man har tillbringat mycket tid tillsammans och helt plötsligt ska fortsätta sina vardagsliv långt från varandra och kanske utan att någonsin träffas igen.

100 år innan Ungar skrev Ashokan Farewell skrev Jeremiah Ranken och William Tomer God Be With You Till We Meet Again för att Rankens kyrkkör skulle ha något att sjunga då de avslutade sin körövning varje vecka. Under mina tonår var jag på ungdomsläger två gånger om året och vi avslutade alltid vår knappa vecka tillsammans med att sjunga just den här.

Sedan jag flyttade hit till Utah har jag hört Marta Keens sång Homeward Bound i fantastiska arrangemang, både av skolkörer, Tabernakelkören och BYU Vocal Point. Keen skrev sången ”till någon kär som var på väg mot nya äventyr i livet för att uttrycka själens önskan om att växa och förändras”. Det handlar om avsked om något som har varit där något nytt får ta plats. BYU Vocal Point och All-American Boys Chorus sjunger den så vackert här.

The Winner Takes It All skrevs av Björn Ulvaeus när han och Agnetha Fältskog gick igenom sin skilsmässa. Den handlar om att vilja hålla kvar ett förhållande när den andra vill gå. Björn sjöng den själv på demon och ändå föll det sig naturligt att det var Agnetha som fick sjunga den när det väl var dags för inspelning. Av alla ABBAs låtar är denna hennes egen favorit, inte minst för att den fick sätta punkt för allt Björn och hon, och samtidigt Benny och Frida, gått igenom tillsammans. Bitterljuvt…

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ju äldre jag blir, desto bättre förstår jag det. När jag promenerade med min dotter idag och hon pratade om hur hon längtade tills hon tagit studenten (eller high school graduation) var jag och petade lite i hennes längtan. Jag sa ”ju tidigare du lär dig att acceptera det du har och den situation du lever i, desto mindre sårad kommer du att bli”. Jag tycker absolut att man ska drömma om framtiden och göra mål, men glömmer man bort nuet försvinner lätt livet mitt framför ögonen på en och som vi alla vet går tiden snabbare ju äldre vi blir. Jag kan förstå människor som blir bittra och har svårt att acceptera situationen de har tvingats till eller för den delen valt själva. Ibland får man bara gilla läget, andra gånger kan man göra förändringar själv för att förbättra sin situation och ibland får man släppa taget. Det är inte lätt, det där.

24 Jan

Happy National Handwriting Day!

Jag borde kanske ha suttit och övat på att skriva dagen till ära, men se, det gjorde jag inte. Jag städade, hade Jane Austen och Charlotte Brontë-maraton med nya stickningen i knät och hann sticka upp en dryg tredjedel. Jag brukar mest sticka till andra, men eftersom jag räknar med att nästa 40-årssjal först behöver påbörjas i februari passar jag på att fixa en lila tantmössa med krokusmönster till mig själv.  Garnet heter Madelinetosh Pashmina och bjuder på en extra trevlig stickupplevelse och mjuka och härliga plagg när man har stickat klart. På östkusten har de världens snöstorm just nu, men här känns det som vår. Trots det är det skönt med en mössa på huvudet under morgonpromenaderna.

23_1

Duktiga och söta Sofia Talvik har en ny musikvideo ute. Så snyggt filmad!

Förresten var yngsta dottern barnvakt i går, men jag fick rycka in och trösta lite. När Lillan fick spela piano blev det genast lite muntrare tongångar. 18 månader gammal och kan mest säga ”No!”, men sjunga med kunde hon minsann! Musiken kan läka, peppa, trösta och hjälpa på så många sätt och vis. Jag är så tacksam över att jag har också det språket att ta till när orden inte riktigt räcker.

23_2

07 Dec

6 december.

Andra advent kom med två tända ljus i adventsstaken, kokt torsk, ris (är det helgerån, det borde väl vara kokt potatis) och persiljesås. Blektrist på tallriken, himmelskt i munnen. Lite Bananagrams, kladdkakemuffins och julmusik på det så har du min hela söndagskväll. Ja, och så kan jag ha somnat i några timmar på soffan.

Efter körövningen (Halleluja, tänk att sjunga vackert arrangerad körmusik varje vecka!) fick jag hänga med några av mina favoritbarn som är mellan 1,5 och 3 år gamla. De är så roliga och kloka och gör mitt liv lite mer spännande! Efter två timmar med dem är jag alltid trött. Inte trött som jag kanske brukar vara nu för tiden, utan trött som jag var för drygt tio år sedan när alla tre barnen var små och det ibland kändes som att man gick omkring i en levande dimma. Efter den beskrivningen känns det lite konstigt att säga det, men jag saknar den tiden ibland. Det är precis som alla säger, att man inte saknar kon förrän den är ute ur båset. Jag kommer ihåg en extra tuff dag i Segeltorp då jag hade haft en evighetslång ”diskussion” med sexåringen, lyssnat till en tirad gnäll, gnäll, gnäll från fyraåringen och tvååringen hade badat i toaletten och trillat i trappan och fått en snygg blåtira. Jag pratade med mamma i telefon och hade antagligen en smått darrande röst, mamma sa ”Du kommer att sakna den här tiden när de blir större!” och jag svarade ”Du, jag tror inte det!” Nu är de större, en annan tid är här och jag saknar småbarnstiden. Vi människor är så förutsägbara…

I slutet av januari kommer Dream Theaters nya megaprojekt The Astonishing ut. Det verkar bli en synnerligen intressant historia. Här kan du läsa mer och lyssna till den första singeln från det konceptet. Glad andra advent!

1_5

06 Dec

5 december.

A Christmas Carol för en, Adobe Tech for girls för en annan, PT-träning med en tredje och en fjärde. Den femte lullade mest omkring bland tvätt, ansiktsmasker och Anna Mannheimers pepparkaksdeg innan alla samlades i garaget för vidare färd mot Provo och Covey Art Center.

Vi körde en favorit i repris – BYU Vocal Points vinterkonsert. Den var för övrigt ännu bättre än förra året och vi uppskattade showen som de förberett. Som extra bonus var One Voice Children’s Choir med och sjöng flera nummer, både själva och tillsammans med Vocalpoint. Det här var nog det gemensamma favoritnumret.

Efter konserten lämnade vi sonen hemma och åkte vidare till Baptistkyrkan inne i Salt Lake City för att njuta av årets lussetåg. Vi fick vara med och sjunga församlingssång tillsammans med en riktigt pampig kyrkorgel: Var hälsad sköna morgonstund, Bereden väg för Herran och Det är en ros utsprungen. Rysvarning på det… Vivianne som har hand om programmet har en music major från BYU med orgel som sitt huvudinstrument.

5_6

5_7

5_5

Mitt under Luciakröningen av de fem luciorna (du vet amerikaner, de måste göra allt större och pampigare) drog vi vidare till dagens sista aktivitet, Christkindlmarkt. Där träffade vi gamla Philadelphiavänner, åt Bratwurst och Sauerkraut och tittade på en massa fint hantverk. Toppen! Vi har försökt komma iväg på den här marknaden i tre år, så det kändes fint att det faktiskt var bra när det väl blev av.

5_4

5_1

5_2

5_3

I morgon blir det körsång inför juluppträdandet. Det känns som alldeles tillräckligt med aktivitet för en dag!

03 Dec

2 december.

Årets julsång? Det vet jag inte än. Jag har försökt lyssna igenom årets julalbum från när och fjärran, men det är svårt att hitta något som jag verkligen gillar.  Att sjunga med i Hallelujakören är lite svårslaget, så är det bara.

Kylie Minogue och James Corden har gett ut den gamla 80-talsdängan ”Only You” som jullåt i år. Jag förstår inte riktigt hur de fått den till jullåt med tanke på texten. På högstadiet gillade jag den, men på den tiden sjöng jag med i både högt och lågt utan att närmare fundera över någon djupare mening. Nu för tiden gillar jag knappt ens melodin.

Pentatonix presenterar Have Yourself a Merry Little Christmas som en av årets jullåtar och även om jag gillar Pentatonix och uppskattar deras musikalitet så tycker jag att de har slaktat låten helt… Det här är en av mina julfavoriter och den ska sjungas med en helt annan känsla. Så här ungefär.

Kanske The Killers Christmas in L.A. får bli årets jullåt även om den har ett par år på nacken? Jag gillar den. The Killers ger ut en ny låt varje jul och låter alla vinstpengar gå till AIDS-forskning om jag inte missminner mig. Årets låt gillar jag inte lika mycket.

Äh, vid närmare tanke är det väl gamla klassiker som håller bäst. Nu tändas tusen juleljus sjungen av Adolf Fredrik-eleverna i Adolf Fredriks kyrka till exempel. Jag hittar ingen vettig inspelning, men här får man i alla fall rätt känsla (och rätt arrangemang).

För övrigt sitter nu solpanelerna på taket, snart redo att bidra till en minskad elräkning varje månad. Mattorna har tvättats av EcoCarpet här i Orem och förhoppningsvis var det ett bra val. Vi sitter ju fast med heltäckningsmattor vare sig vi vill eller ej och då gäller det att göra det bästa av det. Jag har forskat i det här med huruvida vi skulle göra ångtvätt, ekotvätt, pulvertvätt eller ingen tvätt alls. Usch, så svårt! Nu blev det ett företag som använder en extern tvättmaskin av något slag, vilket skulle ge bättre effekt. De använder också mildare rengöringsmedel, något man inte är bortskämd med här där allt ska vara ”chlorine”, ”antibacterial” och ”kills 99,9%” antagligen av både baskelusker och det som man vill ha kvar. Så här såg det ut lite tidigare i eftermiddag då mattorna fortfarande var fuktiga efter tvätten:

2_1

Man ser fotstegen efter oss där vi gått med skoskydd till toaletten och arbetsrummet vilket gör att det ser lite mörkare ut än det egentligen är. De fick faktiskt bort den värsta smutsen! (Jämför med bilden i gårdagens inlägg.) Skönt! Nu kan julgästerna komma hit och sova över utan att bli dammförgiftade hoppas jag. Det luktar till och med fräschare.

För övrigt har ena dottern varit och klippt sig idag. Hon kom ut från frisören med värsta glamourfrissan! Fina, fina E.

2_2