07 Dec

Fina du…

Jag tänker på dig ibland. Mer och mer sällan, men det blir visst så helt naturligt. Det är fyra år sedan R ringde och berättade varför du inte hade svarat på mina samtal och sms inför julfirandet i Utah. Du var en överlevare som hade slagits till marken så många gånger och tagit dig upp varje gång, men den här gången insåg jag att oddsen inte riktigt var till din fördel. Du tog med dig din kämpaglöd och din envishet in i döden och den inspirerar mig fortfarande. Tack för att du var ett så fint exempel!

Härom veckan var jag inne på Kappahl för att försöka hitta en röd detalj till klädseln inför adventskonserten med kören. Jag har aldrig gillat deras kläder, varken till mig eller barnen. Då jag snurrade runt där bland ställen kom jag ihåg att du alltid var så himla snyggt klädd och ofta då jag frågade var du hade köpt ett plagg kom det från just Kappahl. Du fick Kappahl att se ut som Chanel, gick i skyhöga klackar utan att stylta det allra minsta och hade det vackraste hår jag någonsin sett.

Jag har inte packat upp våra grejer än. Georg Jensen-ljusstaken får bli adventsljusstake nästa år igen, men det står både en amaryllis och en julstjärna i det kaotiska köket. Brorsan sa idag att vi bara är ca en vecka från att kunna använda alla ”finesser” på riktigt. Det hade varit så kul att visa Huset för dig och jag vet att du hade kunnat tipsa om både det ena och det andra som jag inte skulle komma på själv. Jag har kvar den fantastiska hissgardinen du sydde till S rum, den där med retrotyget som du blev så missnöjd med då du fick skarva det randiga tyget. Själv tyckte jag det blev supersnyggt och jag var väldigt tacksam över att ha en inredningssömmerska/Hemtexchef som kompis, men skämdes också över att jag inte fick betala. Gardinen passar inte nu, men jag ska fortsätta vårda den ömt. En vacker dag kanske någon i familjen får glädje av den!

Trots att vi var salt och peppar, blondin och brunett, smal och mullig, glam-mamma och mulle, Chanel och PO.P, Howardsoffa och kökssoffa, flygel och fiol, ja, du vet, så känner jag att du förstod mig på riktigt och jag visste alltid var jag hade dig. Jag är otroligt tacksam över att vara omgiven av fantastiska människor, men du saknas mig.

Idag hjälpte jag mamma skicka ett digitalt vykort, fast på riktigt. Man går in på postens hemsida (de heter Postnord nu förresten och håller byta ut alla gula postbilar mot blå), laddar upp ett fotografi, skriver in en hälsning och mottagarens adress, skriver in sina kortuppgifter och klickar på en knapp. Nästa dag ligger ett riktigt vykort i mottagarens brevlåda. Jättepraktiskt! Jag tänkte att det hade varit rätt kul att skicka ett sådant kort till dig, men det blev den här texten istället. Den skickar jag upp i världsalltet med en stor, varm kram och all min kärlek. Jag kommer alltid att vara tacksam för din vänskap.

10_4

06 Nov

I tacksamt minne bevarad…

5_1

Alla helgons dag, Festum omnium sanctorum.

Idag tog jag med mig en av Exploriusstudenterna och äldsta dottern på själavandring. Ja, egentligen var det väl mer så att vi klädde oss varmt och någorlunda regnsäkert för att sedan ge oss ut på kyrkogården för att uppleva Sveriges kanske vackraste högtid. Jag uppskattar seden att hedra alla som gått före oss.

Kyrkogården var så vacker trots att regnet öste ner och jag skickade tacksamma tankar och små ”minnesmeddelanden” till mina släktingar och vänner som inte längre finns med oss. Det blev en så fin stund. Efteråt gick vi hem till min svåger och bjöd alla i huset på nybakad lusselängd, pepparkakor, clementiner och varm choklad med grädde. Minnen skapas med hjälp av alla sinnen.

22 Apr

1996.

I love you always forever.

Konstigt att musik triggar tankar och funderingar kring upplevelser i livet. Den här sången är alltid väntan på min förstfödde. En av mina elever klappade mig så fint på magen och sa ”Tänk om det är ett föl!”. Jag genade till tåget genom skogen i Visättra, men när jag kom fram till Flempans station trillade jag, platt fall. Då jag satt på tåget dunkade knät och gjorde jätteont och så kändes det så blött och konstigt. Det syntes ingenting på mina mörkblå, fantastiska byxor, men när jag kom fram till jobbet var jag tvungen att ta av byxorna för att kolla. Jag hade ett djupt jack i knät och hela framsidan på benet var blodigt. Gabardin är ett bra material. Byxorna gick i alla fall inte sönder, och det syntes ingenting på dem även om de blev lite stela där blodet torkade. Jag kommer ihåg hur trevligt det var att bo nära systrarna och deras makar. Tja. Som sagt. Musik kan hitta rätt väg i minnenas labyrinter.

03 Jul

Så svårt att packa!

Inte skära, bara rista… Får du också associationer till det uttrycket, eller är det bara jag? :) Nu håller jag på att packa ihop allt för tredje gången i mitt liv. Jag kan säga att vi har skaffat oss en massa onödiga grejer under de snart tolv åren vi har bott här i huset och nu går det inte att sortera bland allt utan att minnena trillar över mig. Det började med sonens första par skor då vi visningsstädade och det fortsätter i en oändlig ström. Det går ju bara inte att spara allt! Men – jag vägrar en utradering av vår historia nu när det går att välja. Stackars alla som abrupt förlorar sina hem i naturkatastrofer och krig. För att fira alla fina barn, att de växer och blir tonåringar och sedan vuxna, ansvarstagande människor får du Gs favoritsång då hans fot passade i den här lilla skon – Fred Åkerströms Kajsas Udde.

22 Maj

Sjung om studentens…

Kommer du ihåg din studentdag? Jag kommer ihåg hur lycklig jag var, hur lätt allt kändes och dräkten jag hade på mig. (Dräkten hade jag sytt själv och jag var väldigt nöjd. Hade jag valt idag hade den sett annorlunda ut, men det är ju så med modets växlingar.) Jag kommer ihåg alla glada människor som uppvaktade mig och hur ont det gjorde i nacken av de tunga blombuketterna. Jag kommer ihåg att jag var så tvärsäker på så många saker, åsikter som jag sedan dess har omvärderat många gånger. Jag kommer ihåg att jag var glad över att jag hade valt läraryrket och tänkte att de kommande 3,5 åren inte skulle kunna gå snabbt nog. Jag var glad över att ha mitt sommarjobb på Gullberna som vårdare på en utredningsavdelning för dementa. Jag kommer ihåg att jag hade alldeles för många hjärnspöken som gällde mig själv och mitt utseende. Jag kommer ihåg att jag hade många drömmar och är glad över att kunna säga att de flesta av dem faktiskt har slagit in!

Nästa månad står flera studentuppvaktningar på schemat. Jag undviker de irriterande studentflaken med fulla 19-åringar som sprutar öl och spyor och njuter istället av att lyssna på den underbara studentsången. Varje gång det är dags att vara med då studenter springer ut rinner tårarna på mig. De rinner av lycka över all lycka och ”den ljusnande framtid”. De rinner också av sorg över de stackars ungdomar som alltid finns med, de som får gå hem ensamma utan en enda blomma om halsen. Om det inte vore så knäppt skulle jag ha en ”ensamdetektor” och en uppvaktningsjour.

Studentkort till en av de blivande studenterna. Mitt första minne av Nathalie är att hon kom springandes klädd i en gräddbakelse till klänning skrikandes ”Innebandyyyyyy!” med klubban i högsta hugg. Gräddbakelsen var mammas val och det känns som att det här kortet går i en stil som passar dagens Nathalie lite bättre. Allt material från You Do. Här finns länkar till allt som används.

19 Apr

Tipstorsdag vecka 16.

I går hade jag och yngsta dottern chansen att gå på föreläsningen som minnesmästaren Mattias Ribbing hade i ABF-huset i Stockholm. Oj, vad det var intressant! (Maken har de senaste åren blivit vän med några hemskt spännande personer. Mattias är en av dem.) Herr Ribbing beskrev sig själv som en normalbegåvad människa med ett stort intresse av hur människan skulle kunna utveckla sin lärandepotential innan han tog tag i sin egen minnesförmåga. För drygt tre år sedan började han satsa helhjärtat på minnesträningen och tio månader senare vann han SM – Sveriges Bästa Minne. Jo, man kan faktiskt tävla i minne sedan många år tillbaka. Jag gissar att jag hade fallerat grovt om jag hade satt mig i en tävlingssal just nu, men ge mig några år så kanske…

Efter den här kvällen är jag väldigt sugen på att gå med i Mind Academy och studera mig till ett superminne, men jag gissar att det är ganska dyrt. Vi får väl se vad framtiden för med sig! Det mesta man behöver kunna för att träna upp sitt minne till vardags fick vi med oss i går. Allt handlar om att lära sig visualisera det man ska komma ihåg stort, i färg och i 3D. Man ska visualisera med ögonen öppna, vilket kändes jättekonstigt för mig, men visst funkade det jättebra efter lite träning! Jag kommer fortfarande ihåg den lista på tio påhittade punkter som publiken fick lära sig under kvällen. Det gick lätt och snabbt och ändå har jag inga problem att få fram hela listan! Hur många gånger har jag inte skrivit listor i oändlighet och ändå har jag glömt viktiga saker då dagen närmar sig sitt slut?!

Jag gissar att Mattias bok Vägen till Mästarminne kan hjälpa den som är sugen på att själv försöka bli bättre på att minnas. Dottern fick (köpa) ett signerat ex i går och när hon har läst färdigt lovar jag att gräva ner mig lite mer. Tills dess övar jag på att förbättra min koncentrationsförmåga ytterligare genom de tips jag fick i går:

1. TRÄNING – att bestämma exakt vad man vill koncentrera sig på och formulera det i en enkel mening och jobba på att motarbeta yttre stimulus såsom ljud.
2. PSYKOLOGI – tankar och känslor inifrån ska kunna kontrolleras, ofta är det ett dåligt självförtroende som är svårast att hantera. Meditation, bön, yoga och löpning är några av de saker som kan hjälpa.
3. HÄLSA – god kondition och hälsa krävs för maximal koncentration. Smärtor gör att fokus lättare förloras. Rata energidrycker, läsk, socker… Mattias själv äter lågkolhydratkost så långt det är möjligt och under tävlingsperioder äter han strikt LCHF vilket han upplever ger den jämnaste blodsockerhalten.

Ska min Inspirationsbok läggas undan nu då? Nej, visst blir det vi vill minnas lättare att komma ihåg när vi använder flera sinnen i processen. Synen har dock långt större betydelse än de andra sinnena!

05 Apr

Tipstorsdag vecka 14.

Den här boken är väldigt speciellt för vår familj. Den innehåller massor av roliga citat och berättelser från barnen från 1998 och framåt. Vänder man boken upp och ner och bak och fram kan man läsa om barnens ”just nu” från 1998 fram till 2004. (Vi har inte varit lika duktiga på att uppdatera just utvecklingsdelen som de roliga historierna…) Citatboken har varit guld värd otaliga gånger. När det känns tungt att vara mamma är det bara att läsa här och på två minuter känns det bra igen. Maken och jag har många gånger tipsat föräldrar till små barn om denna idé, men jag vet inte om någon tagit den till sig. Man tror att man ska komma ihåg så mycket, men det gör man inte.

Jag har som projekt att göra varsin Citatbok till barnen i fotoboksformat. Alla får allas historier blandat med passande foton helt enkelt. Roligheterna som barnen kläckt ur sig är rätt jämt fördelade. Här kommer en från varje barn:

G fyra år

Pappas kompis D är på besök och leker med G medan mamma och pappa förbereder middagen. Killarna bestämmer sig för att läsa en bok om ormar.
G – Vet du att ormar gifter sig precis som människor, D?
D – Nej, det hade jag ingen aning om!
G – Jo, de gifter sig, för det finns faktiskt giftormar!

E fyra år

E är arg på sin storebror i bilen på väg hem.
”När vi kommer hem så ska du få sparken!”

S fyra år

Det värsta som finns i hela världen är enligt S ägg. Konversation mellan henne och storasyster E då en något svavelosande odör sprider sig i bilen.
S – Urk, det luktar ägg!!!
E – Ja, det var inte jag.
S – Nä, det var jaaaaa. Hahahaha!

Bonusberättelse. Det roliga kom från dotterns kompis i det här fallet. Flickorna var 3,5 år gamla.

E – Jag har en massa tänder!
J – Det har jag också…
E – Jag har en massa mjölktänder!
Paus.
J – Och jag har juicetänder!

Så! Gå genast och fixa en citatbok. Då är du beredd nästa gång någon säger något minnesvärt!

03 Feb

Norrgavel.

Då jag skrev mina tankar om hem och hemma i går rusade massor av tankar genom min stackars överhettade hjärna. Jag var på alla dessa ställen jag har kallat mina hem, om så bara för en kort stund.

Jag berättade att jag bodde ett halvår i min fasters hem. Jag har inte varit där på många år, men jag kommer ihåg precis hur det luktade då man steg in över tröskeln, hur roligt det var att spela pingis med småkusinerna, gitarrlektionerna till målmedvetna K (”Sådan är kapitalismen, tralalalalala” – farbror G tyckte att just det låtvalet var lite roligt), sagostunderna med ljuvliga M som berättade för fröken i skolan att hon hade fått en storasyster då jag hade flyttat in, H och hans otroliga självförtroende (H – jag tänker fortfarande ”Jag är bäst!” då jag mest behöver det och sänder dig då alltid en tacksam tanke), Gs gräddiga och goda levergryta och Ms vackra dukningar med levande ljus sådär till vardags.

Jaha, det där blev en lång parantes om mina minnen, men nu kommer det som rubriken på inlägget kanske mer stämmer överens med. M och G fick upp mina ögon för Carl Malmstens vackra och klassiska möbler. Deras vardagsrum hade möbel för möbel vuxit fram efter besök hos Svenssons i Katthult, nej, Lammhult var det visst. När jag flyttade in hade de ett komplett vardagsrumsmöblemang och det var så vackert, så vackert. Där och då blev jag intresserad av heminredning på ett annat sätt än jag hade varit förut. Jag längtar fortfarande efter lite mer klassisk design här hemma. Vi är väl helt omoderna med vår björkinredning, en blandning av klassiker och IKEA-möbler (våra fåtöljer är blå, men knappast i skick som på bilden), ommålade arvegods och loppisfynd, men jag tycker det är hemtrevligt. Vår, f d svärföräldrarnas, soffa är dessvärre helt utsliten och behöver bytas ut. M och G hade en Hemmakväll, men den är lite för hård för mig. Däremot får gärna den här sköna möbeln flytta in hos oss. Tycker ni inte att det hade sett trevligt ut med en av de nya fåtöljerna när man liksom redan är igång? Jag tror inte att hemtrevligheten sitter i att våra möbler är megabegagnade, utan tror att ett litet Norrgavellyft skulle bli en effektiv skönhetsoperation med långvarig effekt… Kostnaden är väl ungefär i klass med en total kroppsrenovering, och då ni vet vad jag tycker om att skära bort tiden med kniven förstår ni att jag hellre skulle lägga pengar på ett sådant här projekt. Japp, så är det. Och här kommer slutligen en bild från Norrgavels hemsida för att ni ska få en känsla för möblerna som jag gillar.