01 Jun

Att låta saker ta sin tid.

Det finns så mycket att fylla sina dagar med att många lever sina liv med maxat stresspåslag. FOMO, ”fear of missing out”, förstör livet både för barn, ungdomar och vuxna, och hur insiktsfulla vi än är kan det vara svårt att stoppa de rusande tankarna.

Idag är jag på väg till Göteborg med äldsta dotterns flyttlass. Maken briljerade med sina tetriskonster igår kväll, så jag behövde bara putta in ett bord och min packning efter det sedvanliga gullandet med blommor och grönsaker. (Hur ska det gå där hemma? Klarar sig mina bebisar utan mig i tre dagar?!) Jag kör i lugnt mak och just nu sitter jag och njuter av blåbär, choklad och en ljummen fläkt någonstans vid en sjö på Glimåkravägen. Inget jäktande, lugn och ro. Kanske kan kroppen läka bara av att jag talar om för den att vi är på samma lag? Det löser sig nog. Peace!

06 Nov

Fånga ögonblick.

6_2

Där sitter min far i en av sina inte särskilt vackra fleecetröjor. Bakom den där orangea akrylen med söndrig dragkedja tickar dock ett hjärta av guld. Han kanske inte orkar som han alltid har gjort, men han tycker fortfarande att något av det bästa som finns är att sitta med barn eller barnbarn i knät och lära dem vad läsglädje är. Det finns ingen som läser sagor som min far! Det är nästan så att jag fortfarande blir rädd då han läser med Stora Stygga Vargens röst…

Jag gillar sjysta läsläxor som ”läs för en släkting” eller ”läs innan frukost”. Idag var det systersonen S som fick kryssa rutor i läsbingot efter att ha läst flera sagor med högtidlig röst. Fint!

Den digitala tidsåldern till trots vägrar jag duka under för tanken att böcker är utrotningshotade. Maken använder sin läsplatta flitigt och äldsta dottern läser mycket i sin telefon, men jag kan inte riktigt komma överens med skärmarna som läsbakgrund. Nej, det åker nog upp en massa böcker också i nästa hem. Jag har dessutom köpt flera julklappsböcker redan, så andra människor i min närhet slipper inte heller undan. Dessutom kan man alltid lita på de gamla romarna och grekerna. De har väl alltid vetat bäst?

”Ett hem utan böcker är en kropp utan själ.”
Marcus Tillius Cicero

Vilken är din senaste läsupplevelse, något som du skulle kunna tänka dig att rekommendera?

15 Nov

Idag är den där annandagen.

”I morgon är en annan dag.” Det är ett citat som hjälpt mig släppa taget om dagar som kanske inte varit de bästa. I går var jag verkligen inte på mitt bästa humör. Jag var så ledsen över det som hade hänt i Paris. Jag kände mig frustrerad över det faktum att dessa terrorister faktiskt tänkte att de gjorde gott för världen. Jag var arg då jag tänkte att Sverige och svenskarna knappast sitter säkra. Tur att jag hade mitt tacksamhetsprojekt att fokusera på så jag kunde somna i lugn och ro.

Idag är verkligen en annan dag. I går lyssnade jag på direktsända nyhetsutsändningar i flera timmar för första gången på jättelänge då jag numera mest läser insändare och debattartiklar, sådant som Facebookbekanta lägger upp. Idag är det som att attackerna aldrig ägde rum, förutom att ”alla” skaffat en Facebookprofilbild som är röd-, vit- och blårandig. Jag tror att många tänker ”hemskt, det var det, nu går vi vidare”. Nästa vecka ett annat randigt filter att lägga på profilbilden för att visa hur stöttande man är… Det här är IS, för dig som orkar lägga ner en god stund på en inte helt lättläst engelsk text som verkar vara väldigt välunderbyggd. Frågan är hur många som förstår att det inte går att bekämpa IS genom att lägga ett randigt filter på sin Facebookprofilbild? Ibland undrar jag. Å andra sidan är det väl just förmågan att tränga undan verkligheten som gör att vi orkar med livet utan att deppa ihop över allt som är jobbigt. Inte ska jag då dra undan mattan på alla som behöver ha det så!

14_1

14_7

14_3

14_6

Själv kunde jag njuta av en fantastisk morgonpromenad i friskt senhöstväder med klar luft och blå himmel för att sedan vara med på Öppet Hus som yngsta dotterns stall bjöd på. S var så duktig och vann till och med en rosett då hon placerade sig trea i sin grupp! Vinnaren i gruppen var en väldigt duktig kille i 25-årsåldern som är allt-i-allo i stallet vilket gör rosetten ännu mer värdefull.

14_8

Efter lunch kom min väninna hit med sin dator, sin nya externa hårddisk och ett gäng fickminnen med fotografier på för att vi skulle ha ”fotoeftermiddag”. Tanken var att jag skulle hjälpa D samla ihop bilder från diverse ställen (fickminnen och delade fotoströmmar på telefonen t ex) och spara ner på den externa hårddisken. Själv skulle jag sortera ett gäng fotografier som trycktes efter att jag hade slutat (Usch, så sorgligt det låter…) scrappa mina bilder. Vissa av dem är 5-6 år gamla. Jag och maken kunde hjälpa D att få koll på det hon skulle men sedan satt hon och jag mest och diskuterade livet i högt och lågt tills det var dags för henne att åka iväg. Jag har nu sex slarviga högar på bordet och ingen riktig plan runt vad jag ska göra med fotona och jag har fått iväg noll beställningar på de fotoböcker jag hade planerat att beställa med en 50%-kod som går ut i morgon.

Som sagt. I morgon är en annan dag. Idag var en fin dag trots att gårdagen var så rutten. Livet går vidare. Idag tänker jag på alla som jag delar jobbiga och svåra stunder med, men också alla som jag delar fantastiska och ljusa minnen med. Vill jag byta mina erfarenheter mot någon annans? Nej. Önskar jag ha vissa saker ogjorda? Kanske, men det är ingen idé att ligga kvar i det förgångna och skapa något slags förskönad nostalgi över något som med all säkerhet inte var så bra som det verkar många år i backspegeln. I morgon är en annan dag. Dagen idag kommer vara del i det som lett upp till den dagen och den stunden. Jag är tacksam över att jag får vara jag och för de erfarenheter jag upplevt, genomlevt, överlevt och till och med återupplevt. Om du som läser varit en del av de erfarenheterna tackar jag dig och önskar dig en strålande morgondag. Allt har sin tid. Peace.

18 Nov

Musik och sådär. Igen.

Har under en tid tänkt att det kanske skulle kunna att bli bättre på att spela mina instrument. Ja, alltså, piano spelar jag som en riktig kratta. Jag var bättre när jag var tretton år än idag, men jag har ju en del knep för att klara mig. Det verkar som att mina ögon och hjärnan samarbetar väl då de läser noter och sorterar bort allt som blir jobbigt. Så fort det blir det minsta klurigt spelar jag sålunda inte alla noter.

I går pratade jag med yngsta dotterns pianofröken och tillika vår körs pianist om hon tar nya elever och om hon tror att 44-åringar kan bli bättre på att spela. Hon sa ja till båda, så från och med januari ska jag ta pianolektioner igen. Jag kanske är galen, men varför inte göra något bara för mig som också andra i förlängningen kan få nytta av?

I kväll var jag och tjejerna på Lakeridge Junior High Schools musikal Aladdin. Familjens vän hade en roll i kören och hon var så duktig! Det roliga var att hon vid flera tillfällen satt i gången precis bredvid oss under vissa körpartier, så vi kunde till och med ta kort på henne.

17_3

För övrigt hörde jag idag en så vacker Billy Joel-sång som jag aldrig hört förut, Lullabye (Goodnight My Angel). Jag fick faktiskt en tår i ögat av texten. Kanske det var för att jag och ena dottern hade legat och pratat om livet och döden en lång stund i sängen innan hon somnade. Det händer inte så ofta när man har tonåringar, men jag borde bli bättre på det…

Goodnight, my angel
Time to close your eyes
And save these questions for another day
I think I know what you’ve been asking me
I think you know what I’ve been trying to say
I promised I would never leave you
And you should always know
Wherever you may go
No matter where you are
I never will be far away

Goodnight, my angel
Now it’s time to sleep
And still so many things I want to say
Remember all the songs you sang for me
When we went sailing on an emerald bay
And like a boat out on the ocean
I’m rocking you to sleep
The water’s dark
And deep inside this ancient heart
You’ll always be a part of me

Goodnight, my angel
Now it’s time to dream
And dream how wonderful your life will be
Someday your child may cry
And if you sing this lullabye
Then in your heart
There will always be a part of me

Someday we’ll all be gone
But lullabyes go on and on…
They never die
That’s how you
And I
Will be