28 Okt

Körkort! Gammalt krut förgås inte.

Nu är det över 25 år sedan jag tog körkort. Man kan tro att någon som kört bil så länge och så mycket som jag har skulle känna sig absolut tvärsäker vid en andra uppkörning, nödvändig för bilförsäkringen, men inte. Jag hade många fjärilar i magen i morse då jag gav mig av till Utah Driver License Division… Mannen som jag körde upp för sa inte ”Du kör som en kärring” som min svenska instruktör sa då det begav sig 1989. Han sa istället ”Europeans are really good drivers. Except for Italians.” Apropå att inte ha några förutfattade meningar och så där, hm. (Brasilianare borde över huvud taget inte få sätta sig bakom en ratt och indierna är inte mycket bättre. Allt enligt denna instruktör med många års erfarenhet.) Detta innebär att jag förvisso inte fick något prickfritt papper med mig hem, men det gick tillräckligt bra för att jag snart får en Utahlapp hem i brevlådan. Se där! Vissa saker lönar sig inte att skjuta upp.

I går träffade jag min gamla väninna från åttiotalets Karlskrona. Vi räknade ut att vi antagligen inte träffats sedan 1988 eller 1989, men vi har haft lite koll på varandra genom släkt och vänner. Återigen kunde jag konstatera att tiden går, somligt består och annat ändras aldrig.

27_3

Längst till vänster min bästa väninna här (även hon från Karlskrona), sedan jag och längst till höger min gamla tonårskompis.

01 Okt

Tjoho och man gör så gott man kan.

Vår 16-åring körde upp idag och klarade att ta sitt körkort! Jag tycker det är fantastiskt att hon nu kan ta sig runt på egen hand, men nog tycker jag att man är lite väl ung för att ansvara för något så tungt som en bil vid den åldern. De dagar hon har enstaka lektioner uppe på skolan ska jag med glädje skicka henne på egen hand i bilen, men motorvägskörning och sådär? Nja. Nu tar de flesta här sitt körkort då de är 16 och då allmänna kommunikationer helt enkelt inte fungerar lika bra här som de gör i Sverige så förstår jag att ett körkort blir i det närmaste nödvändigt. Vad tycker du? Har du något barn som övningskör eller som precis har tagit körkort? När känner man sig redo att helt våga lita på deras omdöme?

Höstvädret fortsätter och nu kan man se snö på de högsta bergen. Jag vet att det ska bli runt 24°C till helgen, men idag är det svinkallt. Det är till och med så kallt så jag passade på att dra på värmen tidigare idag trots att jag hade både luddiga innetofflor och tjocktröja på mig. Det är hemskt att svettas av 30-gradig värme, men inte är det bättre att frysa om man inte behöver! Hu. Jag saknar braskaminen vi hade i Segeltorp…

Numera har tevehörnan blivit vår Sturköhörna. Jag får ta ett kort då ljuset är bättre, men så här ser den fina gamla kartan på Karlskronas skärgård ut i inramat skick. Jag har väntat länge på att Michael’s skulle ha sitt erbjudande med 50% rabatt + en extra kupong. Trots att jag hade så mycket rabatt kostade allt ca 1400 kr!

30_1

Jag saknar lite fina och passande kuddar till hörnsoffan. Det kanske får bli symaskinsdejt till helgen…

Ovanför pianot hängde vårt familjeporträtt jättefult på fel höjd då husbyggarna hade placerat en termostat väldigt illa för alla som är intresserade av att ha tavlor på väggarna. Jag bestämde mig för att tavellist skulle ge en lösning på problemet och delvis lyckades jag i mitt uppsåt. Att sätta bilder snyggt och med något slags harmoni på en sådan list är lättare sagt än gjort. Jag har googlat inspirationsbilder, men mycket jag hittat har varit rätt trist. Tips på förbättringar? Egentligen tror jag att familjefotot kan klara sig med en mindre ram, men helst hade jag nog haft ett lite knubbigare format på just den tavlan (lite högre och lite smalare). Vi får väl se hur det blir så småningom.

30_2

Passepartouten på familjetavlan är för tunn och jätteful, så den ska jag be Michael’s-personalen byta ut mot något kraftigare som inte bucklar sig om jag inte hittar en ny ram som passar först. Den vänstra bilden är från Etsy, regnbågsfotot tog jag själv och lät trycka upp på Persnickety Prints på lite kraftigare och matt papper, tempelbilden skrev jag ut från nätet och monterade med mod-podge på en träbit som jag först hade filat till lite och målat med vit akrylfärg. Tulpanbilden älskar jag, men den stackaren fick bara IKEAs billigaste ram som sällskap.

30_3

De senaste gångerna jag har varit på loppisställen har jag letat specifikt efter ramar i olika storlekar, men det verkar som att folk antingen slänger dem innan de hamnar på loppis eller som att andra fyndletare också vill ha ramar. En vacker dag hittar jag kanske min dröm, en sådan ram som jag kan spraymåla eller göra sådär alldeles fantastiskt fin.

14 Nov

Man lär så länge man har elever.

Ja, mitt f d valspråk har jag tagit upp igen. Jag har ju elever och jag lär mig något nytt varje dag. Idag fick jag reda på hur det skulle gå till att ta amerikanskt körkort. (Vi kan köra på våra svenska i ett halvår, men måste efter det skaffa amerikanska. Dessutom blir försäkringen billigare om man har ett sådant.) Jag kommer att gå till körskolemyndigheten här i Orem mellan 8 och 16 någon gång på en vardag. Där får jag skriva ett ”open book test” och om jag blir godkänd kan jag boka en tid för uppkörning. Suck. Jag borde inte bli nervös. Jag har ju ändå haft körkort i snart nog 25 år och tycker själv att jag kör bra. Jag hatar dock att fickparkera och gör helt enkelt inte det. Bara inte min kontrollant ber mig göra just detta. Rys! Du lär väl höra hur det gått när det väl är avklarat. Först ska jag fylla i den jättelånga ansökningsblanketten.

När jag har fyllt i blanketten ska jag läsa igenom häftet ”Driver’s Handbook 2o12” så jag vet var jag ska hitta svaren under det skriftliga provet. (Låt mig bara säga att jag nog tycker att den svenska körkortsteorin är väldigt mycket klurigare… Sist jag kollade fick man inte några ”titta i boken”-prov heller.)

Det andra jag lärde mig önskar jag var en byråkratisk mardröm, men dessvärre hände det på riktigt. I går blev barnen inskrivna på en ny skola, Provo e-School, då de kommer att fortsätta med hemskolningen. Det innebär att de skulle skrivas ur den skola de nu bara tar en kurs av åtta i. (Skolan samarbetar med e-School, så det går bra.) När jag fick reda på proceduren för att skrivas ur skolan blev jag alldeles paff. Jag har under dessa veckor insett att byråkrati och Viktiga Personers underskrifter på Viktiga Blajdokument är väldigt viktiga, men det här tog nog priset. Här har du proceduren för att skrivas ur Provo High, också när du bara hunnit börja och bara gått tre dagar i skolan.

1. Anmäl att du ska skrivas ut och få den Nödvändiga Blanketten.
2. Ta Blanketten med dig till biblioteket, lämna dina eventuella låneböcker och få signatur från bibliotekarien.
3. Gå runt till alla dina lärare (som skolan inte kan garantera är i sina klassrum alla dagar, eller ens alla lektioner) och få en signatur från var och en av dem.
4. Gå till fyra olika administrativa ställen på skolan (Lunchroom, Tracking Office, Business Office och Registrar) och få signatur från alla dessa ställen.

Ta med Blanketten tillbaka till kontoret där du fick den och lämna in den. Sisådär! Nu kan du skrivas ut. Blaj. Barnen tycker det här är så pinsamt så de inte vet var de ska ta vägen. Jag skriver ut en skolkarta och åker dit i morgon så får vi väl se om jag lyckas i mitt uppdrag.

Maken och sonen är på ett karateställe och kollar in det för att eventuellt börja träna. Låter kul! Ja, inte kul för mig, men kul för dem.