19 Sep

Övning ger färdighet.

Med motettkören får jag uppleva 1700-talet genom Mozarts öron. Jag tycker att det är ruskigt roligt, och utmanande, att tillsammans med andra sångglada bygga ihop några av de verk som han skrev för kör och ensemble. Jag har på inget vis någon fantastisk röst, men enligt min devis ”jag kan lite om väldigt mycket” är jag tillräckligt bra på att läsa noter för att hänga med i svängarna i höstens utbud.

Inför torsdagens övning fick vi i uppdrag att lyssna på och känna oss för i våra stämmor till Sancta Maria, mater Dei. Den tolkas väldigt olika i de olika uppsättningar jag hittat på YouTube, så vi får väl se vad Herr Dirigenten säger när vi ska till att sätta ihop det hela.

Som referens kan jag tala om att Mozart var 21 år då han skrev Sancta Maria, ett år äldre än vår äldste son. Jag ska ringa till honom och fråga var han har gömt ”Sancta Monica, mater carissimi”… Annars har Tomas Andersson Wij skrivit Santa Monica och den är inte dum den heller. Dessutom älskar jag Santa Monica och har inget emot att återuppleva mitt älskade Kalifornien genom musiken.

Latin

Sancta Maria, mater Dei,
ego omnia tibi debeo,
sed ab hac hora singulariter
me tuis servitiis devoveo.
Te patronam,
te sospitatricem eligo.
Tuus honor et cultus
aeternum mihi cordi fuerit,
quem ego nunquam deseram
neque ab aliis mihi subditis
verbo factoque violari patiar.
Sancta Maria, tu pia
me pedibus tuis advolutum recipe,
in vita protege,
in mortis discrimine defende.
Amen.

English

Holy Mary, Mother of God,
I owe all to you,
And from this moment
I devote myself only to your service.
You as a protector,
you as a preserver I choose.
Your worship and honour will
forever be in my heart,
which I will never abandon
nor allow others liable to me,
by deed or word to violate it.
Holy Mary, gracious,
Receive me begging at your feet
In life protect me, and
defend me from the risk of death.
Amen.

08 Sep

Arbete och nöje.

Trots att dottern är 15 år gammal kom det där som alltid är att vänta några veckor in på höstterminen: den obligatoriska tillbaka-till-skolan-förkylningen. Att vara en smittohärd är aldrig uppskattat av andra, men å andra sidan är det omöjligt att vara hemma en hel förkylning utan att skolarbetet eller jobbet tar skada av något vis. Vi får väl se om hon kan hämta sig på en långhelg…

8_6

Jag åkte ifrån sjuklingen ut till Huset för att utföra mina sysslor. En duktig kock håller rent på arbetsytorna då han lagar mat och en duktig mångsysslare håller rent mellan olika moment under ett renoveringsprojekt. Jag må vara mångsysslare, men jag kan varken sätta reglar, putsa murbruk, sätta upp gips eller annat mer avancerat. Däremot kan jag både sopa och skrubba, så det passade jag på att göra nu. Jag rensade också ut lådorna i verandan och trillade bak så långt som till 1929 då det tydligen fanns en småskola ute i Uttorp. (Idag finns det en skola för hela Sturkö. Där går det 93 elever upp till sexan.) Anton och Elsa Svensson höll sitt hem och trädgård otroligt välskötta, så det känns lite tragiskt att se det förfall som har föranlett den stora renovering som huset nu går igenom. Nåja, jag är glad över att min bror såg potentialen och nu visar huset den kärlek det förtjänar!

8_1

Så snyggt putsad murstock! Den ska målas vit och just den här hallkorridoren kommer att bli vitmålad hela den. Takhöjden är 2,40 på hela nedervåningen, något som nog får anses väldigt ovanligt på en liten gård ute på landet vid förra sekelskiftet. Vi är dock tacksamma och tar gärna emot. I det som nu blir badrum, tvättrum och hall kommer dock taket att sänkas lite. Detta har att göra med att det är mycket lättare att fixa elektriciteten då man kan dra det utanför det gamla taket och sedan sätta ett nytt tak. Taket i dessa utrymmen kommer naturligtvis inte att bli ens tillnärmelsevis lika vackert som våra pärlspontstak, men jag tror att vi överlever.

8_2

Här ser du verandan och hur vackert det blir då solen lyser in genom de röda rutorna. Det känns nästan surrealistiskt att jag sitter här och tänker på hur det ska bli när vi flyttar in och vilka av mina hus/hem/organisations-planer som då kommer att ha uppnåtts. Om några månader ska det där huset verkligen vara vårt hem…

8_3

I det här hörnet ska det stå en Viking vedeldad spis. Putsen kommer att bli vitmålad och väggarna kommer att kläs med vitt kakel och någon diskret tapet, antagligen i ljust grått, om du undrar.

8_4

Här kommer den del som är tragisk. Pga sjukdom blev huset för många år sedan en levande soptipp och grannen har berättat att det inte ens gick att befinna sig på gårdsplanen för alla flugor. Dessa flugor bodde tydligen inomhus också, för så här har det sett ut på vissa delar av både målade tak och snickerier. (Har du aldrig sett på maken kan jag tala om att det är flugskit.)

8_5

Efter handskar, varmt vatten, såpa och skrubbsvamp är dörrkarmarna nu redo för målartvätt och ny färg. Ah! Såpa!

Efter arbetsdagens slut var det äntligen dags att träffa mina körvänner i Fredrikskyrkans Motettkör. Tusen tack till min syster som precis visste vad jag ville ha (en kör) och hur upplägget skulle vara (lite utmanande, men ändå med en kamratlig och trevlig stämning). Jag ser redan fram emot nästa veckas repetition!

Första utmaningen är att bemästra Mozarts Missa Brevis in B, KV 275. Här har du en version framförd av en grymt duktig japansk kör och ensemble. Medlemmarna ser ut att vara tolv år gamla, men så kan det väl inte vara? Här hittar du del 1 och del 2.

22 Okt

A Musical Journey.

Maken är fortfarande kvar i LV, så jag tog med mig storebror och lillasyster för att gå och lyssna på mellansyrran som hade konsert i kväll tillsammans med körerna på Orem High School. Jag vet inte vad det är, men jag kan inte sitta igenom en sådan här konsert utan att fulgråta åtminstone en gång. Om inte annat så händer det då dirigenten bjuder upp alla gamla körmedlemmar att vara med på slutnumret Go Ye Now in Peace

21_1

Kvällens program innehöll allt från klassiska körverk till rena spex och alla nummer hade en funktion att fylla. Homeward Bound, Somewhere, I’m Not That Girl, Pilgrim Song och Seize the Day blev mina favoriter den här gången.

Kören som E är med i, A Cappella Choir, kommer att sjunga på Stacy Bowns begravning på lördag. För några veckor sedan körde en ung man mot rött och plöjde in i cyklisterna Stacy och Kevin som bodde/bor några kvarter härifrån. S dog och K blev svårt skadad. Många har krävt att 26-åringen som körde in i dem ska ”hängas ut”, men med tanke på vad jag ser dagligen hos mina medtrafikanter skulle det här kunnat hända ”vem som helst” av alla dåliga bilförare. Killen var inte påverkad på något sätt och körde inte för fort. Däremot missade han att han skulle stanna och rörde inte bromsen innan olyckan hände vilket tyder på att han har fipplat med telefon, radio eller något annat när han egentligen skulle ha haft ögonen på vägen. Killen är tydligen helt förstörd över vad han ställt till med.

Är du en av alla fipplare? Lägg av med det då. På en gång. Kan du inte klara att låta bli telefonen så lägg den i bakluckan medan du kör. Peace.

20 Sep

Lady in waiting.

Har man barn i skolan i USA måste man som förälder göra en insats då och då för att samla in pengar till diverse behov. Skolkören åker till exempel på en körkonferens/Disneylandsbesök varje vår och då det kostar 4 500 kr/elev försöker man samla in pengar via bland annat handtvätt av bilar och annat kul.

19_5

I går gick jag, maken och lillasyster på ”A Night in Sherwood Forest”, vilket visade sig vara en middag med interaktiv underhållning. Denna begivenhet handlade inte om Kalifornienresans budget, utan skulle samla in pengar till körens nya handklockor. Varje bord med gäster fick en hög pengar och klara direktiv om vad som var tillåtet att göra och vad som kunde ge extra pengar eller till och med få en att hamna i stupstocken. Alla körmedlemmar var utklädda till diverse karaktärer som skulle passa i värsta Robin Hood- filmen. Vår E var en ”lady in waiting” och spelade sin stumma roll med den äran.

Kvällen var väldigt underhållande och vi konstaterade att amerikaner är långt bättre än svenskar på att ”go all in” när det gäller skolprojekt. Något sådant här hade man väl inte riktigt kunnat vänta sig i en vanlig gymnasieskola?

19_2

19_6

19_3

Förresten är Mr Körlärare otroligt lik skådespelaren Stephen Fry! Han ser ut som en lillebror till honom, eller vad säger du? Han är dessutom bra att få ut det bästa av de sjungande ungdomarna. Den förra skolan hon gick på har otroligt höga snittbetyg och ligger i topp på listor över USAs bästa high schools, men skolkören var inte mycket att hänga i granen. Här får man njuta skönsång av hög kvalitet, nästan som på den gamla goda Adolf Fredrik-tiden. (Japp. Jag erkänner. Jag njöt i fulla drag av alla konserter vi fick chansen att uppleva under de sex år vi hade barn på den skolan.)

19_1

10 Mar

Salt Lake City tur & retur.

E fick jättejobbiga hudutslag precis innan jag och S åkte till Sverige. Det visade sig att de spred sig med rakethastighet och hon fick uppsöka läkare för att dels stoppa reaktionen med en spruta och dels försöka komma på vad det var som hade hänt. Det började som en liten röd fläck under armen och verkade vara överkänslighet mot deon hon använde.

Sprutan hon fick för några veckor tog bort det värsta, men det har fortsatt klia jättemycket över hela kroppen även om de största röda fläckarna har bleknat. Idag fick hon besöka en riktig hudspecialist inne i Salt Lake City. Det var en upplevelse! Sköterskan som tog emot oss var jättetrevlig, men läkaren var totalt asocial. Hon var dock otroligt bra på att ställa diagnos. Frågade de rätta frågorna, tittade, klämde, vred och hummade. Efter en kort stund sa hon att det var eksem som med all säkerhet hade triggats av deon för att sedan spridas vidare av kroppens eget immunförsvar. (Det var ju också ett försvar… Verkar ungefär lika stabilt som den svenska militären.) E fick en specialsalva som ska strykas på de aktiva eksemen tills de upphör och lyckas hon undvika ämnet som drog igång det hela ska det nog lösa sig.

Vad vill jag säga med denna historia? Var försiktig med vilka antisvettprodukter du använder! De har så många konstiga och starka kemikalier i dem nu för tiden och jag tror inte att de precis bidrar positivt till vår hälsa i längden.

9_1

Barnsjukhuset inne i SLC var hur fräscht som helst! Miljön var väldigt inbjudande, lugn och stressdämpande. Jag kan tänka mig att det betyder mycket särskilt när man måste tillbringa mycket tid på ett sådant ställe på grund av olyckliga omständigheter. Dessutom var utsikten över University of Utah och själva stadskärnan imponerande även om min telefonkamera kanske inte kan ge den rättvisa.

9_2

Jag och maken gick på skolkonsert i kväll för att njuta Timpview High Schools körmusik. E tycker fortfarande att det är jobbigt att kören känns så ”o-proffsig” mot vad hon var van vid i gamla skolan. Körledaren har ett lite svajigt material att jobba med, men hans urval av musik tycker jag både är mångsidigt och trevligt att lyssna till. Dessutom är det roligt att det är elever som sköter allt pianokompande. De flesta är verkligen duktiga.

Resten av kvällen har lyst av flitens lampa. Herrarna programmerar med schvung och det verkar gå jättebra för dem. Tjejerna virkar fortfarande mycket och jag knegar vidare med sjalen till mamma som kanske blir färdig lagom tills det blir kallt igen. Å andra sidan upphör den svenska sommaren aldrig att överraska och kanske blir det en och annan sval sommarnatt då en mjuk, lätt och varm sjal kan komma till användning.

09 Okt

Två musikaliska upplevelser.

Det här, min vän, tycker jag mycket om. Det är inte bara för att jag verkligen gillar den smetkletiga filmen Love Actually väldigt, väldigt mycket och låten har en viktig del i den. Det är också för att jag gillar låten i sitt original, för att videon är alldeles fantastisk och för att det är så många härliga och inspirerande musiker med i detta projekt. Gareth Malone till exempel! Kommer du ihåg hans spännande projekt att få unga killar i trubbel att sjunga körsång?

Från körhanterande i världsklass till konsert med high school-kör. I kväll var det dags för den första konserten med Timpviews nya körlärare. Han har säkert potential, men jag saknar lite karisma och gissar att det fortfarande skaver lite mellan dirigent och kördeltagare medan han och ungdomarna ska komma på hur de bäst kan arbeta tillsammans. Äldsta dotterns kör tycker jag var bäst, men det var nog mest för att jag hade förväntat mig lika tät sång av Madrigalkören som förra året. Så blev det nu inte. Den stora blandade kören på ca 150 elever var däremot alldeles fantastisk, men de hade dessvärre fått några solister som sjöng i en annan tonart. Nåja. Min vana trogen kunde jag inte låta bli att fälla några tårar och i kväll blev det till Marta Keens Homeward Bound. Jag hittar ingen bra inspelning, men här sjunger Fraser Walters en lite långsam version som åtminstone ger dig melodin och känslan. En gång ska väl jag också återvända hem…

Så här fin var den körsjungande dottern i kväll:

8_6

8_10

Och så här vackra var bergen och himlen i all sin höstskrud:

8_8

8_9

8_4

(Månförmörkelsen i morse var alldeles otrolig, men jag tog inget kort på den. Du i Sverige kunde inte se, va?)

11 Mar

Körsång.

Nyss hemkommen från äldsta dotterns skolkonsert med fyra olika körer känner jag återigen att jag är väldigt tacksam över att alla våra barn hade chansen att gå i Adolf Fredriks Musikklasser. De fick uppleva så många spännande saker att det ibland känns som att det bara var en dröm. Utan AF hade antagligen inte ungarna fått sjunga i Globens enorma lussetåg eller sjunga solo i Konserthuset i Stockholm, de hade inte fått dela picknickfilt med Teskedsgumman (Birgitta Andersson), de hade inte fått sjunga Till Havs, Butterfly eller andra spännade arrangemang (även om de inte var med på just det), de hade antagligen fortfarande haft en rädd mamma som inte hade låtit dem göra något så läskigt som att åka själva in till Stockholm…

E har tyckt att den här terminens körlektioner har varit ”okej”. Alltså, läraren är jättebra och mycket omtyckt, men hon har haft svårt att hantera det faktum att körens devis är ”alla får vara med”. Hon har inte utvecklat det mer, men i kväll förstod jag henne. Under första stycket tänkte jag att det var lite synd att kören hade någon eventuellt cp-skadad i publiken som passade på att sjunga med. Under andra, tredje och fjärde styckena var det likadant, så jag försökte koncentrera mig på att bara höra det fina. Barnen sjöng på och såg entusiastiska och glada ut och mest imponerad var jag av eleverna som ackompanjerade på flygeln. Vilka stjärnor!

De andra tre körerna gjorde sina fantastiska nummer. Ingen i publiken sjöng längre med, så det var ju bra. Efteråt talade jag med E om deltagaren i publiken och då berättade hon att det är en flicka i kören som jag hade hört. Hon kan prata okej, men när hon sjunger ljudar hon rakt ut på ”aaaaaaaah” utan att sjunga några ord. Jag uppskattade det faktum att E inte har pekat ut henne eller sagt att det är hon som har varit mest ”jobbig” och jag skämdes över att jag tyckte synd om de andra i kören. Varför ska inte denna flicka som uppenbarligen älskar musik få chansen att uppleva det som jag själv tycker är något av det bästa i hela världen?! E söker nu vidare till en av de andra körerna och hoppas att hennes tid i ”alla kan vara med”-kören är slut. Jag förstår henne, jag tycker det är fint att alla som vill verkligen får chansen att njuta av musik i körform och jag hoppas att körlektionerna på Timpview High School får fortsätta. I dagens skola där bara de akademiska ämnena räknas som viktiga är det inte längre självklart.

20 Apr

Music is everywhere!

Det här reportaget måste du se! Musiksmak i all ära, olika eller lika, men jag tror att vem som helst som ser berättelsen om symfoniorkestern i Kongo upptäcker att musik verkligen byggs av glädje. Att musicera med andra människor är livet det. (För dig som inte redan upptäckt det alltså…) Så här kan man också musicera tillsammans. (Kompositörerna som gett sig på att tonsätta Astrid Lindgrens berättelser har lyckats fantastiskt i nästan alla fall, men Björn Isfälts musik till Ronja Rövardotter ligger mig lite extra varmt om hjärtat.) Jag är knappast någon rojalist, men barnens framförande här blev jag alldeles tagen av… Som tonåring fångades jag av Up With Peoples framföranden flera gånger. Jag var så nära att söka till detta projekt som låter unga musikälskare resa runt i världen och glädja andra människor. Nåja, nu ska jag inte trötta ut dig med en massa filmsnuttar. Njut av helgen!

14 Mar

Träna för kroppen, sjung för själen!

Jag mår som bäst då jag tränar regelbundet och jag får sjunga sådär bara för mig själv. Nu är det dags igen! Ny konsert 1/4. Vi tränade i går tillsammans med duktiga Ninni Bautista, numera The Voice-semifinalist. Alla borde få uppleva glädjen i att musicera tillsammans med andra. Ja, att spela fiol i en nybörjarorkester är faktiskt inte speciellt roligt då är det lite för många som spelar falskt. Ju fler som har någorlunda koll på sitt instrument, desto bättre låter det.

Margareta Bengtson är en av Sveriges bästa sopraner. Hennes röst drillar som ett vattenfall, som fjärilsvingar eller kanske som pärlor. Ni kommer säkert ihåg henne från The Real Group. Andreas Landegren spelar piano så man gråter en skvätt. Av glädje, naturligtvis. (Lyssna på Butterflies som ligger lite längre ner på hans hemsida, förstasidan.) Ninni har en fantastisk personlighet, är söt som socker och har en röst som får alla att stanna då hon börjar sjunga. Körmedlemmarna – ja, vi sjunger så gott vi kan. Tillsammans är man stark! Missa inte konserten om du har chans att komma och har ett par extra hundringar i månadens budget.