02 sep

#skapandeseptember, böljande.

Till dagens ord böljande hade jag en mycket klar bild av vad jag ville göra. Här ute på ön blåser det ofta och mycket och jag ville fota ett spetstyg som böljade i vinden och få till ett vackert svartvitt foto. Men du vet hur det är. Vädret rår man inte på, oavsett vad somliga verkar tro. Stilla och lugnt är väl härligt när man vill sitta och gotta sig i sensommarsolen. Ska man ta ett coolt och kreativt fotografi funkar det sämre, så jag fick gå över till plan B. Den har du här:

Ett akvarellpapper tejpades runtom med Biltemas blå maskeringstejp. Den har ett lite försiktigt lim som är tänkt att användas på tapet. Någon gång såg jag någon måla flödigt i ett liknande mönster med en mycket större pensel på ett mycket större papper. Jag gillade verkligen det jämna mönstret med de ojämna övergångarna och tekniken har blivit kvar i bakhuvudet någonstans. Jag har så många pennor att det inte kan anses vara helt friskt (hehe) och ändå har jag svårt att hitta rätt när jag behöver en. Det kan också vara så att jag känner mig bekväm med att alltid använda samma pennor om och om och om igen. För att Skapande september ska få bli ett projekt som sätter sprätt på mina hjärnceller bestämde jag mig för att ta en penna som jag aldrig använt. Det blev penselpennan Tombow nummer 528, en vackert blå, varm färg.

Jag vill gärna låta den här utmaningen vara en påminnelse om att det finns mycket som är roligt att göra, men som jag aldrig tar mig tid till. Det finns tekniker, material och angreppsvinklar som jag aldrig bemödar mig om att testa. Just därför känns det extra viktigt att jag den här månaden inte behöver producera något som ska bli något. Å andra sidan gillar jag att förena nytta med nöje, så jag gissar att jag kommer att hitta en användning för de flesta av denna månads projekt. Detta lilla konstverk har jag till exempel lagt i kortlådan. Dag två av trettio avklarade! Jag tycker fortfarande det är jätteroligt och hoppas att det får fortsätta så.

Här hittar du alla utmaningar i Skapande september.

15 aug

Inspiration för själen.

Somliga platser tål att besökas om och om igen. Sundborn och Carl Larsson-gården är en sådan. För tredje gången i mitt liv har jag nu haft chansen att inhämta allt det där vackra som inspirerade Carl och Karin Larsson. Jag hade hunnit glömma bort somligt, annat var ingen nyhet. Jag mindes till exempel att Larssons var goda vänner med Anders och Emma Zorn, men även med prins Eugen.

Carls vackra akvareller som så starkt har påverkat synen på vad som är ”svensk stil” gör mig alltid glad, men det är textilkonstnären Karin som är min stora idol. Det är ju även hon som i mångt och mycket har skapat den vackra miljö som avbildas överallt. Jag känner att min ”rädsla” för att testa olika tekniker och infallsvinklar borde läggas i en hög utanför dörren någonstans. Mitt fria broderi som påbörjades för många år sedan behöver bli klart! Fritt och fritt, jag har ju ett mönster att följa. Tänk att jag ska tycka att det är så svårt att improvisera!

Dalarnas landskap är böljande, grönt och blått. Skog och sjöar, odlad mark och röda stugor. Jag älskar Sturkö, men bebyggelsen är inte särskilt inspirerande. Där är det himmel och hav som utgör det mesta av allt det vackra.

Jag tycker det är fint att Larssons barnbarn och barnbarnsbarn förvaltar sitt arv så väl. Detta är ett levande hem samtidigt som det är en kulturskatt som man delar med sig av till alla intresserade. När vi var på plats såg vi något som såg ut som ett konstläger för barn i den privata trädgården. Jättemysigt!

Som bonus fick vi denna gång en utställning om Karins underbara textilier och de tankar hon byggde sitt skapande på. Otroligt välgjort och vackert.

Här kommer en bonusbild bara för att ”Karins bollar” är så vackra! (Hon satte liknande på sjalar, dukar och annat i hemmet.)

Väl tillbaka i Nynäshamn där jag mellanlandat fick jag tid att umgås med systersonen. Han visade sin musikaliska utveckling och gav en privatkonsert till moster Monna som var mycket nöjd. Så härligt det är med konstnärskap i alla olika skepnader! ❤️

12 aug

Ovanligt härlig vardag.

Efter en riktig heldag med fasters begravning igår var jag inte hemma förrän strax efter kl 23. Jag måste alltid runda av min dag, särskilt om jag varit med om något så stort som jag var igår. Det betyder att det inte blev många timmars sömn innan det var dags att börja arbetsdagen med ett klientsamtal kl 8. Jag var extra tacksam över att inte behöva resa någonstans just imorse. Det gav mig tid att rulla igång dagen i ganska lagom takt.

Efter jobbet åkte jag till den nyöppnade sjukhusbyggnaden här i Karlskrona för att besöka den nya mammografiavdelningen och klämma tuttarna i tortyrmaskinen. Till försvar för den stackars sköterskan och allt hon representerar kan jag säga att den nya avdelningen är helt fantastisk, ljus och inte alls någon instängd bunker som det förra stället. Den nya röntgenmaskinen är dessutom mer ergonomiskt utformad och visade sig bjuda på betydligt mindre obehag än den som användes vid det senaste tillfället det begav sig. Bilden visar delar av det fantastiska konstverket ”A Point of View” av Eva Larsson som står i trapphuset i byggnad 46. Verkligen vackert!

Efter röntgandet var det dags att möta upp min fina, fina vän från gymnasieåren. Hon har en begravning av en anhörig imorgon och frågade om det gick att mötas upp då hon ändå var i stan idag. Jag blev så glad över att kunna hänga med henne i flera timmar! Hon bor alldeles för långt bort i vanliga fall. Vi åt god mat, slickade i oss varsin bytta Karlskronaglass och förfasade oss som de tanter vi hunnit bli över vissa av de arkitektoniska bottennapp som vår stad intagits av de senaste åren. Nu ska vi till Gert Wingårdhs försvar (med allt detta försvarande skulle jag kanske satsa på att bli försvarsadvokat istället) säga att hans bygge med glaslådor säkert hade varit läckert på något annat ställe. Det är dock inte nödvändigtvis så att en krock mellan olika tidsepoker blir ”spännande” eller ”nydanande”. Nej, kuvösbyggnaden smälter knappast in på Björkholmen, utan tar för mycket plats både rent fysiskt och mentalt. Jag känner mig faktiskt lite besviken, men tycker ändå att de där Björkholmsbyggena är betydligt mer lättsmälta än den stora rostkolonn (jag VET att materialet heter corten, men det gör inte ”World Trade Center” vackrare) som reser sig upp alldeles bakom Karlskrona Central. Suck! Desto mer skönhet kunde vi insupa under vår promenad runt Saltö! Se, det var en alldeles ljuvlig promenad med några fina nedslag där vi njöt lite extra av utsikten.

Ikväll har jag rensat upp lite på mina morföräldrars och mammas gravar. Någon såg ut att ha varit där och pysslat alldeles nyligen, men jag satte dit några nya blommor och kasserade några andra. Det såg fräscht och välvårdat ut, till skillnad mot hur det såg ut för några veckor sedan då det inte hade hjälpt att vattna och hettan helt hade tagit över. Nu väntar vi in hösten, men först ska jag suga i mig de sista vackra sommardagarna. Jag hoppas du har möjlighet att göra detsamma!

22 jun

Juni i Uttorp.

Det är den 22 juni och jag sitter i mitt arbetsrum med öppet fönster. För mig är det en vanlig pluggdag och jag har just ätit lunch med de andra tre familjemedlemmarna som för tillfället befinner sig här hemma. Regnet som föll under natten och i förmiddags sögs snabbt upp av törstande växtlighet. Det är fascinerande att se vilken skillnad det gör när naturen själv bjuder på bevattningen! Allt blev synbart grönare på bara några timmar.

Hobben med gul fetknopp som står vid sidan av vår uppfart, eller nedfart beroende på hur man ser det, livar verkligen upp. Den här lilla söta blomman gör sig bäst i sällskap med hela släkten! Det är svårt att låta bli att fångas av intensiteten i färgen och jag tror att också människor som vanligtvis inte är så förtjusta i gult tycker att det här är fint. Förr i tiden användes gul fetknopp mot skörbjugg och frossa och den ska även vara bra på att läka sår. När jag blir lika duktig på växter som min faster återkommer jag med mer information.

Flädern utanför mitt fönster fick de nedre blommorna skördade av yngsta dottern igår. Jag gjorde årets första, men inte sista, omgång flädersaft och jag passar på att länka till det utmärkta recept jag använde förra året. Jag använder den mindre mängden socker och häller upp saften på halvliters pet-flaskor som jag stoppar i frysen. Förra året gjorde jag både flädersaft, syrensaft och jordgubbs- och flädersaft och den sista flaskan står först nu i kylskåpet. Här hittar du Oholahs recept. Jag passar också på att skriva av det här om nu Tasteline skulle försvinna.

Oholahs bästa flädersaft

60 klasar fläderblom
3 st citroner, sköljda och skivade
2,5 l vatten
1-2 l socker
0,5 dl citronsyra

Koka upp vatten och lös upp socker och citronsyra.
Häll sockervattnet över rensade blomklasar och skivad citron.
Låt stå svalt i fem dygn.
Sila och häll på flaskor.

Maken fortsätter att leverera i trädgården. När jag kom hem igår stod denna mottagningskommitté och väntade utanför häcken. Tjocka damen till vänster, ”att leva med lipödem” i mitten och längs till höger Klas, ett av stentrollen i Frost. Jag älskar dessa konstnärliga steninstallationer!

Tjocka damen är vackrast. Först tänkte jag att hon liknade en av Lisa Larsons tjocka damer, men de har alla sluttande axlar. Detta är en mycket starkare kvinna och jag känner mig trygg med henne här. Gott så.

04 dec

Larssons i Sundborn.

Nu är det jul igen, akvarell av Carl Larsson. Imorgon kan du börja buda på Bukowskis! Läs och lär om verket om du inte har råd att dra fram X miljoner ur guldbyxorna.

Jag har fascinerats av Carl Larsson och hans fru Karin sedan jag besökte Sundborn 1979. Vilka konstnärer! Sedan dess har jag varit tillbaka till detta vackra hem flera gånger och jag har även beundrat CL:s verk på bl a Nationalmuseum och i en av mina favoritböcker samt KL:s verk i Karin Larsson i närbild. Vilket kreativt kraftpar… Läs den här texten i Minnenas Arkiv så förstår du kanske varför de är så inspirerande: Konstnärsparet Carl & Karin Larsson. Larssons släktfester låter dessutom jättetrevliga!

Karins solroskudde är så fantastiskt vacker!

Jag vet att smaken är som baken och att alla ser olika på konst, men det här är sådant som jag njuter av. Vackra färger, estetiskt, harmoniskt… Jag tänker mig att det är precis som ackord. Modern musik låter skräpig i mina öron. Jag har ingen önskan att verka kunna något som andra låtsas fatta. Det känns för mycket som ”kejsaren utan kläder”. Samma sak gäller konst som är allt för märkvärdig eller obalanserad, eller som får mig att må dåligt.

Hur känner du? Har du något eller någon som inspirerar dig?

16 sep

Kalligrafigodis.

Jag älskar verkligen kalligrafi i alla dess former. Ylva Skarps moderna gör mig nästan lika glad som det här flera hundra år gamla konstverket. Tänk att man fortfarande kan se hur förgyllningen glänser!

En vacker dag ska jag plocka fram mina pennspetsar och bläckburkar, men idag räcker det att njuta andra människors hantverk.

15 maj

Visdom från en hundraåring och blyglasfönster.

Idag firade en av våra grannar sin hundrade födelsedag. Vi hade tyvärr inte möjlighet att gå dit då det stod annat på schemat, men en kompis meddelade vad han så vist delade med sig till ungdomarna som var där. ”Decide early that you want to be happy.” Bestäm tidigt att du vill vara lycklig. Lättare sagt än gjort som så mycket annat, men det rimmar väl med allt annat som kommit i min väg den senaste tiden.

14_1

Jag hann inte gå på kalas, men jag gick på den vernissage som några andra grannar hade för att visa sitt nya blyglasfönster som sitter i entrén ovanför dörren. De har arbetat fram motivet tillsammans med sin vän, hemmapappan och glaskonstnären Mark Bigelow, och det bygger på olika bilder från Provo Canyon. Helt fantastiskt!

14_2

Marks fru är violaprofessor på det lokala universitetet BYU och ena dottern hade idag fått en fin utmärkelse för sitt harpspelande (hon har spelat sedan hon var fyra år). Eftersom hon bara är fjorton år har hon inte bestämt sig om hon ska satsa på harpan, make-up, konditorkonsterna (det var hon som hade gjort kakorna med blyglasglasyr) eller konsten. 😉 Det är spännande att tala med personer som verkligen är konstnärer på alla sätt och vis.

14_4

Mark hade tagit med sig några av sina senaste verk. Detta blev min favorit, men du kan se många fler på hemsidan jag länkade till här ovanför:

14_5

25 mar

Fyndigt värre och konstnärliga erövringar.

Äldsta dotterns favoritjeans gick sönder häromdagen och hon hade uttryckt en önskan om att skaffa ett par nya. Hon har andra byxor, kjolar och klänningar så det räcker och blir över, men jag håller med om att ett plagg som man har på sig flera gånger i veckan är värt att ersätta på något vis. Jag tycker också att det är okej att ha för många kläder i sin garderob om man som E nästan enbart köper kläder på second hand eller fyndar då de vanliga kedjorna bjuder upp till REA.

Hur som helst visade det sig att Old Navy just nu har ett vårerbjudande, så jag och döttrarna bestämde oss för att åka dit en runda efter skolan. Det var ett bra beslut. Expeditionen bjöd på full pott i form av ett par jeans, ett par jeggings (eller vad stretchjeans nu kallas), tre vår- och sommarklänningar och en tröja för $100 blankt, dvs 830 sek. Den där tröjan var till mig och kostade $0,79, alltså 6,50 kr, så jag tyckte jag kunde kosta på mig den. Hahaha!

Senare på kvällen åkte vi iväg för att se på Alpine School District’s Art Show där äldsta dottern är representerad. Jag är stolt som en höna trots att hon inte vann något pris!

24_9

E nedanför sitt verk ”Entangled” föreställande hennes kompis, ett foto behandlat i Photoshop.

24_3

Den stolte tuppen och hans fina kycklingar.

24_4

Jag blev imponerad av den genomgående höga kvaliteten på teckningar, målningar, foton, skulpturer, textila verk, keramik och ”mixed media” som dessa high school-elever hade skapat. Här är några av mina favoriter:

24_5

24_6

24_8

Jag märkte att jag antagligen inte hade funkat som domare, för nästan inga av mina favoriter hade fått några priser, undantaget den fantastiska valen som verkligen inte gör sig på ett suddigt foto. Jätteläcker och väl värd sitt förstapris i ”mixed media”-kategorin.

Efter utställningen ville jag och döttrarna springa in lite snabbt på GAP, lite shoppinghöga av fynden tidigare på dagen och lockade av ”40% på nästan allt i butiken”-skyltarna. Maken placerade sig raklång på en soffa, totalt ointresserad av shopping som han är.

24_2

På GAP hittade vi flera snygga plagg på reastället. Man fick 40% på de redan låga priserna och den här gången betalade vi 20% av ursprungspriset på de fem plagg vi fick ihop. $34,95 för kläder värda $175 kändes riktigt, riktigt bra.

24_1

När jag satt här och kollade igenom kvitton och prislappar tänkte jag att jag inte direkt behövde de två tröjor som var till mig även om de kostade så lite. Döttrarna hade inte heller frusit ihjäl om de inte hade fått sina nya plagg, men visst känns det trevligt att fräscha upp garderoben med lite nyheter ibland? Jag önskar att det hade kunnat finnas en indikator på hur stor chans ett plagg har att bli favorit. Jag köper aldrig ett plagg som inte känns bra då jag provar det, men trots det använder jag samma plagg om och om och om igen. Är du duktig på att cirkulera din garderob? Hur investerar du i kläder? Samlar du länge innan du köper en dyr klassiker, eller har du mest reaställsfynd?

04 nov

Bättre än Ullared!

Härom dagen lade min släkting upp en bild från Ullared på Facebook och för en kort stund kände jag det där fynd-ilandet i magen och hur jag ville följa med. Jag fick ibland följa med mamma då Spjutsbygdsdamerna åkte på bussresa till hela södra Sveriges fyndshoppinghimmel, nämligen Gekås i Ullared. Dagen efter de där resorna gick många av ungarna på Strömsbergs skola omkring med likadana nya kläder och det var inte mycket att säga om det. Jag gillar inte överkonsumtion och jag gillar inte att shoppa utan att egentligen behöva något, men jag gillar ändå ”Ullared” (som ju egentligen heter Gekås)…

Jag gillar också Deseret Industries, det största second hand-stället här i krokarna. Läser du här lite mer regelbundet vet du att jag brukar fynda där, men dagens fynd slog nog rekord. Ett par nya Dr. Martens-kängor för $14 (ca 120 SEK), en ny liten hylla till mina orkidéer för $3 (den måste målas om), en midnattsblå sidenklänning som är fantastiskt vacker om än för stor för döttrarna och för liten för mig (jag tänkte se om någon av syrrorna kan ha den) för $8, lite smått och gott som jag och äldsta dottern tänkte fixa till på olika sätt och så en jättesöt liten akvarell för $1.50.

3_2

När jag kom hem googlade jag först på namnet som stod skrivet på baksidan av akvarelltavlan. Det stod ”Gift from grandma Nielsen, Rebecca Amelia Pace, b. 4/9”. Grandma Nielsen föddes tydligen 1887 och hon dog 1977. Här har du Rebeccas gravplats och lite mer information. Efter denna spännande information googlade jag konstnären Bess E. Gourley som hade målat den lilla akvarellen 1957. Allt blev ännu mer spännande då det visade sig att fru Gourleys tavlor går för $1,000+ på nätet och att hennes konst finns representerad på Springville Art Museum några mil härifrån! Jag tyckte redan att tavlan var jättesöt, men nu har den också blivit intressant på riktigt.

3_1

Har du gjort några bra fynd på sistone?