26 Jun

Semestertider och salig röra.

Midsommardagen tillbringas ”alltid” tillsammans med min mosters storfamilj. De har bjudit in till familjefejd i fotboll och efterföljande grillfest sedan… Ja, jag kommer faktiskt inte ihåg när denna tradition började. Mina barn tar i alla fall för givet att denna dag tillbringas delvis på fotbollsplanen nedanför Coldings väg, så till den grad att sonen numera tar med sig sina kompisar dit för att förstärka Håkanssons lag. Det är härligt att se barn och vuxna ha roligt tillsammans på ett sätt som inte är helt vanligt numera. Traditionen påbjuder att matchen slutar oavgjord, så också i år. 5-5! Jag tror minsann det är rekord i antal mål.

Östersjön bjuder oftast på mäktiga skådespel. Idag ”blauser” det rejält och det går gäss på sjön. Såhär såg det ut härom dagen då himlen var blå. Idag slåss det blå för att synas mellan tjocka lager moln. Våra gäster (min syssling och hennes två yngsta döttrar) har åkt in till Karlskrona för att låta sig underhållas av allt som Marinmuseum har att erbjuda, till exempel ett smakprov av Karlskronaglass fantastiska utbud. Det lät som en betydligt bättre aktivitet än att doppa sig vid Saltö strand…

I går kväll eldade maken i vedugnen i köket, mest för mysfaktorn. Det var längesedan sist! Även om det många dagar är lite väl svalt för min smak är själva grundvärmen i huset nu så behaglig att vedelden bara behövs om det är rejält ruggigt ute. Kakelugnen står oanvänd om än vacker under det varmare halvåret. Jag inser att även om jag snabbt blir blind för detaljer i ett nytt hem, både de vackra och de retfulla ”nästan färdiga”, mår jag mycket bättre i ett hem som är ombonat och ”varmt” rent känslomässigt. Jag slutar inte förundras över något så vackert som eftermiddagssolen som möter kakelugnen i ett föränderligt skuggspel.

Denna syn möter besökare i vårt sovrum. Det har äntligen blivit dags att måla den inbyggda bokhyllan med linoljefärg. Eftersom sådan tar några dagar på sig att torka och torkar bättre i varmare väderlek har vi väntat, kanske lite väl länge. Man bor lite för snabbt in sig även i tillfälliga lösningar! Därför har vi nu högar med böcker, fuktkänsliga julsaker som inte mår bra ute i stenkällaren och sängkläder i en salig röra på golven i vardagsrummet och sovrummet. Jag hoppas på ordning och reda inom en inte allt för avlägsen framtid. Maken har lovat måla hyllan om jag tar hand om hans och min systers bikupor, så istället för att sitta här och skriva ska jag nu ut och måla frigolitbaser. (Jag ska också se om jag kan få in en av brorsans hönor som är på sommarläger här. Hon rymde då jag skulle mata flygfäna i morse!)

25 Apr

Vad? Är våren över? Är det sommar nu?

Påskliljor, tulpaner och syrener är utblommade. Nu luktar det istället fantastiskt under äppelträden av dessa hundkäxliknande skapelser. Särskilt intensivt doftade det strax efter en rejäl regnskur då solen låg på ordentligt. Jag stod där och njöt för fullt och kom inte alls ihåg att det luktade så gott förra året.

24_5

Sedan är det det där med ”iris som är gula och iris som är blå”. De blå irisarna håller på att slå ut. Det är den 24 april… Är inte det hemskt tidigt?

24_6

Newman och Jaja värper duktigt varsitt ägg om dagen. Denna fulländade form i de lite speciella färger som våra fåglar bjuder på gör köket roligare och maten godare. Ankägg är perfekta där man ska blanda ner dem i maten (pannkakor, bak osv), men hönsäggen är underbara i omeletter, stekta eller bara lite mjukkokade. Nu blev jag hungrig. Typiskt!

24_4

Förresten har jag tittat på ”Still Alice” i kväll. Ingen ville gråta med mig, så det blev ensambio. Vilket vackert porträtt Julianne Moore målade upp och vilken hemsk sjukdom Alzheimer är!

Jag kommer ihåg demenspatienterna jag hade äran att vara med och sköta under några somrar då jag pluggade på lärarhögskolan. Jag kommer ihåg frustrationen, rädslan, det snabba förfallet, personlighetsförstärkningarna och aggressionerna. Demens är inte lätt att ha att göra med och som familjemedlem får man ställa sig själv åt sidan många gånger för att försöka göra livet lite lättare av den som är sjuk. Livet är sannerligen klurigt att hantera ibland. Peace.

21 Apr

Det kacklar inte så mycket här längre.

I går fick jag ett spännande samtal. Det var min granne som bor rätt över gatan som ringde och det är inget konstigt med det. Vi ringer till varandra lite då och då. Hennes början på konversationen var dock lite mystisk.

N – Hur många hönor har ni nu?
Jag – Vi har tyvärr bara en av tre kvar. Härom natten blev vi av med vår andra. Jag gissar på att det var en tvättbjörn som tog henne. Hon hade gjort sig ett eget rede utanför hönshuset sedan någon vecka tillbaka och vägrade gå in och skyddas bakom nät och lås om kvällarna, så…
N – Ja, det förklarar saken. Jag hittade nämligen en grej på gräsmattan här. Ett svart kycklinglår med ben och fot och allt. Stort. Och vi har flera irriterande tvättbjörnar bakom huset som försöker äta upp våra fåglar, så det är säkert en av de galningarna som tog henne.

Efter detta ojade vi oss lite fram och tillbaka och pratade lite om kvällens kommande yoga och en liten tripp vi ska göra med några andra grannfruar i nästa vecka. Livet. Så kan det gå.

21_1

In loving memory… Våra vackra hönor Poe och Jezebel, kidnappade och uppätna av tvättbjörnar.

23 Feb

Bloggen har legat nere.

Det är inte så att bloggen kraschade ner i Atlanten på väg över även om man skulle kunna tro det. Webbhotellet jag anlitar är billigt och opålitligt, men tre dagar utan att komma åt min hemsida har jag aldrig upplevt förut. Nåja. Jag har i alla fall haft tid att återanpassa mig, mysa med familjen, sakna Sverige lite mer, glädjas åt att hönorna börjat värpa båda två, spela spel med våra vänner, dela ut tidningar och saltlakrits till desperata medmänniskor och faktiskt en del annat också.

Hemma-hemma bra, men hemma bäst? Ibland känns avståndet mellan Sverige och Utah lite väl långt helt enkelt.

05 Feb

Halleluja!

Det finns hopp om livet! En hönapöna känner våren i sig så till den milda grad att hon bjudit på ägg de senaste dagarna. Ett får ligga kvar i redet för att hon inte ska välja att lägga sina dyrbarheter någon annanstans, men de andra kan vi njuta av. Jag hade börjat misströsta, men detta fick mig att påminnas om att aldrig se det svarta alternativet som vinnare.

4_1

30 Okt

Onsdagskväll.

Onsdag igen. Jag blir alltid som en ny människa efter ett av mina yogapass. Tänk om min granne inte hade lyckats i sina övertygelseförsök att locka mig till det första passet?

29_5

Våra kackelpellar är jag lite sur på just nu. Det blir varken hönsägg eller ankägg till frukost, eller jo, det blir det ju. Äggen kommer bara inte från våra tjusiga fjäderfän trots att de får kejserlig behandling. Hm.

29_8

Trädgården håller på att lägga ner nu, fast det finns fortfarande massor av löv kvar på träden. Förra året vid den här tiden låg det snö på marken och det sägs att vi har sådant där vitt och kallt fluff att vänta på söndag. Just i går slutade vår garageport att funka. Olägligt. Bäst att jag tar itu med det innan min tacksamma månad drar igång, annars lär jag få bli lite kreativ. Att ha ett garage till sina bilar på vintern är nämligen en lyx och välsignelse som jag aldrig mer vill byta bort. Jag har skrapat ALLDELES för många rutor under kalla vintermorgnar för att inte inse vad det är vi har här.

Tillbaka till trädgården. Rosorna ser annorlunda ut nu, men de är underbara ändå!

29_9

29_7

Carterville Road i skymningsljus. Det gäller att njuta lite extra de kommande dagarna, för jag antar att grenarna blir kala när snön väl kommer. Vem vet? Det kanske blir första vintern med löv kvar på träden?!

29_6

24 Sep

Hur går det med kacklet i grönsakslandet?

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade omvärlden om fåra fjäderfän. Förutom Bonzai som ju tragiskt blev uppäten i somras mår alla bra. Newman och Odin lyckades tyvärr inte i sina föräldraansträngningar, men jag gissar att det blir bättre lycka till våren. Jezebell, Jaja och Poe mår alla bra och, halleluja, har äntligen börjat lägga ägg igen. De där äggen har varit saknade! Det värsta är egentligen inte att maten blir dyrare utan att man inte riktigt kan äta ett köpeägg med samma njutning efter att ha testat ”the real deal”. Våra hönors ägg är helt enkelt mycket godare.

24_3

Jag börjar fundera på hur dessa familjemedlemmar ska klara vintern… De kan ju gå ute så länge som de har bra skydd också, men hönshuset känns lite väl litet för att fixa deras behov. Vi får väl se hur det blir!

24_2

För övrigt kan jag tala om att våra två senaste besök till DI (Deseret Industries) har gett full utdelning i form att cashmeretröjor, höstjacka, lammullskofta, yllekofta, angorahatt, rostfri bunke, steppskor och ett gäng andra fynd till det facila priset av sammanlagt ca 490 kr. Jag gillar verkligen att fynda. Var fyndar du bäst? Och vad?

06 Sep

Känslomässig dag helt enkelt.

Idag vaknade jag till något förskräckligt. Newmans andra kull ungar är definitivt död. Jag vet inte riktigt hur, vad eller vem som kraschade och flyttade två av tre ägg, men i går låg de i redet och i morse låg de en bit ifrån. Det tredje ägget ligger kvar, men Newman har bara legat på det en liten stund idag.

5_1

5_2

Jag hade inte hjärta att ta kort på den lilla ankungen som låg bredvid sitt äggskal. Förstår bara inte vilket djur som skulle vilja göra sig omaket att få upp skalet och sedan strunta i att få sitt pris?!

Jag hoppas att det blir tredje gången gillt i vår, det här med att utöka ankbeståndet. Nu har Bonzai testat och misslyckats (hon blev dessutom uppäten tidigare i sommar) och Newman likaså. Det var bådas första försök och det sägs att det kan vara lite klurigt att få till det i början.

Dagen fortsatte lyckligtvis mycket ljusare. Äldsta dottern skickade ett meddelande från skolan om att hon blivit bjuden på Homecomingdansen som går av stapeln om ett par veckor. Killen som frågade henne brukade sitta i hennes lunchgäng i våras. Jag kände att jag inte var riktigt redo på hur jag reagerade på meddelandet. E fyller 16 år om två veckor. Hon är ingen barnrumpa längre, men jag skulle nog helst vilja låsa in henne i några år med början på en gång. Hu! Det är inte så himla lätt det där med att låta barnen prova sina egna vingar, men man måste ju! Det är bara att stå där med öppna armar och lova att fånga om det behövs.

Jag börjar känna att vissa muskler redan börjar reagera på PiYo-övningarna. I morgon ska jag köra det sjätte och sista passet för den här veckan, för på söndag är det vilodag. Programmet är tre veckor långt, men jag har hört att många kör en omgång till när de redan är igång. Jag älskar att känna hur jag blir starkare. Att ha en kropp som samarbetar och orkar är något av det häftigaste som finns! Jag har nog gett upp hoppet om att någonsin bli en joggare igen, men det finns annat att göra. Slipper jag bara gå på gym och skämma ut mig, så…

Många känslor blir det som sagt ibland. Idag var det liv och död, musik och en talbok som spökade. Små döda bebisankor. I’ll fly for you med Spandau Ballet. Eller The End of the Affair läst av Colin Firth för den delen. Att det ska vara så lätt att få mig att gråta…

23 Maj

Förortsbonde.

Livet fortsätter här på landet mitt i byn. Våra fågelungar växer så det knakar. De fyller redan ut hela boet själva då de ligger och sover och så har de börjat öppna ögonen. Vackra är de fortfarande inte. De ser verkligen ut som dinosaurier om man ska tro paleontologer och annat folk som tolkar forntida skelett.

23_2

Våra tamfåglar mår finfint. Det verkar i alla fall så. Hönorna fortsätter värpa underbart goda ägg med nästan orange gula. Jaja ligger på två ankägg och beräknad nedkomst är nästa helg om nu befruktningen har funkat. Newman, en av ankorna, ligger lite sent omsider också på ett gäng ägg, men hon har många fler samlade under sig. Jajas beräknade nedkomst är nästa helg och Newmans ägg får vi nog vänta lite längre på. Både hönor och ankor verkar leva gott på småkryp som de plockar runt fruktträden och vi har inte heller problem med sniglar längre. Vi får väl se om frukten blir bättre i år på grund av detta eller om enda lösningen på de maskätna äpplena och päronen är besprutning.

23_4

Lite rolig ”före och efter”… Här kommer ”mittemellan”, en låda frostförstörda penséer som jag planerade att slänga då de såg helt oanvändbara ut för några veckor sedan. Innan var de blad som här är bruna helt genomskinliga och sönderfrusna, men jag vägrade ge upp.

23_6

Efter ett tag i sol och med lite extra bevattning hade de tagit sig så bra att jag vågade mig på att sätta dem i en kruka. Titta, så fint det har blivit!

23_5

27 Apr

En ovanligt vanlig lördag.

26_3

Poe i all sin prakt. Hon visar sitt snyggaste jag också efter en hel dag ute i regnet till skillnad från vissa andra. (Jag kan inte låta bli att låta fjäderfäna vara med lite då och då. De är så hemtrevliga och söta!)

I går fick vi ett par oväntade svenska vänner på besök med tio minuters förvarning (tur att jag hade köpt ett bautarevben till middagen), i eftermiddags trillade en annan förbi bara-så-där och för någon timme sedan kom åter en familj för att tala om att de kommer på middag i morgon kväll. Det är precis som det ska vara! I kväll tar vi semester och åker till min mammas kusin och spelar spel och äter ”goodies”. Vi har alltid trevligt tillsammans med C och G och jag är så tacksam över att vi har dem här!

Träden börjar bli mer gröna än vackert rosavita. De här vinteräpplena är de sista som blommar tror jag. Det ska komma snö i morgon så vi laddar med vinterjackor och ett glatt humör. Hoppas att du mår bra och att din helg är precis så fantastisk som helger ska vara.

26_1