hushåll

07 nov

Tack, kära diskmaskin.

Jag har diskat så mycket disk för hand genom åren att jag på något vis hittat något slags nöje i denna uppgift när den måste genomföras. Fortfarande tycker jag mycket illa om kletiga gratängformar och liknande, men numera har jag riktigt bra hacks att tillgå. Efter att ha skrapat ur resterna och käkat upp dem eller lagt i förvaring med lock för att stoppa i kyl eller frys torkar jag ur kletet med en bit hushållspapper. Efter det sköljs formen ut och beroende på hur inbränt resterna sitter bestämmer jag om formen ska diskas i maskin eller få stå i varmt vatten med en disktablett i över natten. Det blir inte alltid helt rent efter en runda i diskmaskinen, men oftast går de värsta resterna sedan lätt att ta hand om med en skrubbsvamp eller lite Svinto. Hur som helst är jag väldigt tacksam för att vi faktiskt har en diskmaskin. Det visar sig att det fortfarande är mycket som är rätt kletigt även om vi bara är två, särskilt eftersom jag gillar att laga mat ifrån grunden. Det behövs kanske ingen diskmaskin om man mest äter färdigmat? Jag har förvisso en hel Facebookgrupp till min tacksamhet, men idag kände jag att jag ville lyfta diskmaskinens förträfflighet lite extra.

15 okt

Tipsonsdag.

Jag har amerikanska bakplåtar som används dagligen. De är inte emaljerade som våra svenska ugnsplåtar och de går inte att diska i maskin utan att bli jätteäckliga. I måndags använde jag självrengöringsprogrammet i vår gasugn. Det bränner bort allt som man har spillt i ugnen och efter några timmars hög temperatur finns det bara aska att torka bort och inga kladdiga eller ingrodda fläckar kvar. Den här gången testade jag att ställa in en av plåtarna samtidigt för att se om det inte funkade på den också. Jo men visst! Min vetenskapliga teori visade sig stämma och nu har vi rena och fina plåtar igen. (Jag stoppade in den andra plåten då jag rengjorde överugnen.)

Dessvärre finns ingen före-bild, men jag kan tala om att dessa plåtar var helt bruna och täckta av ingrott vad-det-nu-var-men-mest-matfett. Hushållstricks som inbegriper noll kemikalier gillar jag! (Och när jag inte hade självrengörande ugn använde jag så klart såpatricket. Betydligt lättare att få rent med än med giftiga ugnssprejer, luktar gott och är ofarligt.)

11 jan

+4°C och regn.

Min nya jättepositiva livssyn, inspirerad av Titti Holmers bok Lycka Nu, fick sig en rejäl knäck i morse. Jag hade bestämt mig för att få iväg barnen till skolan för att sedan ta en långpromenad. Fyra grader och småstrilande regn. Hm. Jag gjorde vissa omprioriteringar och bestämde mig i stället för att ta itu med blommorna som behövde komma tillbaka till fönsterbrädorna i vardagsrummet efter adventsljusstakarnas försvinnande. Fyra orchideer blommar eller står i knopp. De två rosa phalaenopsis jag fått i present, båda för länge sedan, blommar om och om och om igen med många och kraftfulla blommor. Egentligen passar de ju inte alls in hemma hos oss, men jag har hellre vackra omatchade levande blommor än inga blommor alls. Det finns fyra vita orchideer, men de är inte alls lika villiga till att blomma. En av dem ska precis slå ut. En stängel med fyra knoppar. En annan står med en klen stängel med två knoppar. De kanske behöver en ännu mer styvmoderlig behandling? Nej, så är det inte enligt dessa skötseltips. Vi får väl se om jag kan skaffa ett extrarum med en temperatur på 12° någon dag.

Vår katt är så ohyggligt smart. Hon har själv räknat ut att ”man” kan klättra upp i plommonträdet på baksidan av huset och sedan hoppa från en av de svajiga grenarna upp på fönsterblecket utanför vårt sovrumsfönster på andra våningen. Sötnos!

Jag gillar ägg. De har så vacker form och är kraftfulla, fulla av liv och sköra på samma gång. Dessutom är det gott med ägg. Min far har berättat om en klasskamrat som hade det väldigt fattigt då han gick i skolan på 50-talet. Han och hans syskon hade i alla fall alltid tillgång till ägg och slapp därför svälta till skillnad från andra i liknande situationer.

Dags att byta stekpanna? Det välstekta ägget knäcktes i stekpannan efter det ljusa. Botten är skev och då man har en induktionsspis är matlagningen ännu mer beroende av släta bottnar än då man använder konventionella spisplattor.

Jag frestar mig själv med lite nybakat bröd. Nu är det nolltolerans för socker och vitt mjöl igen. Men som sagt. Doften av nybakat bröd kostar ingenting, men gör mig väldigt glad! Dessutom är det ju dumt att slänga mat. (Jästen låg kvar efter julbaken och fick jobba lite till gårdagens middag som bestod av rena restfestmåltiden.)

Här ser ni ungefär hur jag försöker äta. Bilden hittade maken på Facebook och skickade till mig, så jag vet tyvärr inte källan.

09 jan

Mystiska saker händer här.

Vi har kört omkring med en dammsugarslang som varit silvertejpad bra länge vid det här laget, men nu vill den inte längre jobba med oss. Slangen alltså… Det är bara att vara beredd när någon grej hemma går sönder. Det är alltid någon pryl som sympatistrejkar. Den här gången var det diskmaskinen som bestämde sig för att helt enkelt börja läcka. Usch. Fast ni anar inte hur tacksam jag är över att den höll tätt över hela jul- och nyårshelgen då vi hade inneboende gäster och annat löst folk ätande här mest var och varannan dag!! Och ja, jag vet att jag hade i för mycket diskmedel i vattnet, men det var inte meningen. Jag tryckte nog till lite för hårt av ren ilska. Till saken hör att jag är otroligt bra på att diska för hand. Jag har sex småsyskon (fast växte väl upp med fem av dem) och vi hade ingen diskmaskin. (Jag säger inte mer om det, men det skulle vara rätt intressant att forska mer i hur många timmar jag tillbringat med händerna i diskhon.) Då jag hade flyttat hemifrån fick föräldrarna minsann grannarnas renoveringsutbytta maskin och hann väl gå igenom ett par till, men då de flyttade in i sitt nybyggda hus för ett par år sedan fanns ingen diskmaskin med i planen. De gillar tydligen att diska för hand!

Titta nu noga på det här julkortet. Det har varit på väg under lång tid.

Lillebror firade för några år sedan jul och nyår i Asien. Jag gissar att detta kort skickades då. Min andra bror stod överst på sändlistan som ni ser och han hade i sin tur skrivit rätt adress till oss. Nu kommer det finurliga… P – när fick och skickade du vidare kortet? 2010 eller 2011? Det kom nämligen fram till oss först idag, men hade först kommit till Visättravägen 75. Därifrån flyttade vi i juni 1998. Någon som fattar hur Posten funkar? En pensionerad vikarie med ovanligt gott minne som tyckte att han eller hon kände igen vårt namn och sorterade fel, eller? Jag tycker detta postmysterium är alldeles fantastiskt roligt! Därför behåller jag kortet här hemma. Jag lovar ta det till Sturkö i sommar så kan vi hänga upp det där… Och Peter – jag har inte stavat mitt namn med k sedan 1978-1979 ungefär.

Ps: Mannen som fick vykortet i sin brevlåda kom och levererade det själv idag då han var ute och åkte i jobbet. Snällt, eller hur?