06 Dec

Hur firar du jul?

Advent

Det kristna kyrkoåret börjar med adventus Domini, Herrens ankomst. Från början firades advent under sex veckor, en tid av fasta, förberedelse och firande av Jesu födelse. Sedan 1000-talet har vi firat advent de fyra söndagarna veckorna innan jul.

Den första adventsstjärnan hängdes upp i Tyskland på 1880-talet. De flesta av våra svenska jultraditioner kommer för övrigt från Tyskland och jag tycker fortfarande att tyskarna leder ligan i hur en slipsten ska dras under juletiden. För dig som aldrig har besökt en tysk julmarknad kan jag bara säga att det är mycket speciellt. Nu vet jag inte om saker och ting har förändrats sedan jag sist besökte en i Lübeck, men dessa marknader har inte många likheter med svenska knallemarknader med massproducerat godis, ”öl byggde denna vackra kropp”-tröjor och plastleksaker

3_6

Lucia

Lucia må vara ett helgon från Sicilien, men den 13 december var länge en viktig dag även innan några helgon blev inblandade. Midvinter var precis lika viktig som midsommar, årets längsta natt (detta under den julianska kalendern, numera sker vintersolståndet ca en vecka senare), och det ansågs vara farligt att gå och lägga sig och sova då. Därmed inleddes traditionen med lussevaka. Detta var årets mörkaste tid och ljusets makter besvärjades därför så ljuset kunde komma tillbaka. En ljusbringande kvinnofigur var sålunda inblandad även innan någon kände till Sankta Lucia. Det röda bandet i midjan, symbolen för Lucias offer, sägs vara det enda tillägg som kommit med det kristna helgonet. Julegrisen slaktades på lussenatten och efter det festades det tydligen friskt. Inget nytt under solen, alltså.

Staffanssjungning skedde från början efter jul. Då gick djäknar och de yngre omkring och sjöng och samlade in pengar. Att Staffan numera finns med i lussetåget är med andra ord en modern uppfinning.

5_6

Jul

Själva julen inleds på julnatten (i Sverige dagen innan jul) och avslutas på trettondagen, dagen då de vise männen sägs ha kommit fram till Betlehem. Den är ett hopkok av hedniska och kristna symboler och traditioner och firas mycket olika i olika delar av världen. I Sverige gillar vi att dra ut på firandet och vår jul firas därmed ända till Tjugondag Knut!

Julen har anor från germanska kulturers förkristna traditioner, men även bl a från den romerska religionens Saturnalia. Midvinterblot, blodsoffer, existerade länge, men alla blotsoffer förbjöds då Norden kristnades. Däremot införde Håkon den Gode en lag då det nya julfirandet instiftades  som krävde att man skulle börja dricka öl då julen inleddes och sedan dricka så länge ölen räckte. Annars fick man betala böter… Inte konstigt att svenskar har en lite vriden inställning till alkohol!

Julgranen har funnits med i det tyska firandet sedan 1500-talet. Den engelske munken Bonifatius, missionär i Tyskland, sägs ha förklarat treenigheten med den triangulära formen. Det sägs också att granen hängde upp och ner från taket från början.

7_5

Så där ja! Nu kan du fortsätta fira jul i lugn och ro.

04 Apr

Boknördarnas drömkväll.

I kväll hade vi möjlighet att träffa och prata med Reid Moon nere i Riverwoods, ett av köpcentren i närheten. Reid är bokhandlare som specialiserar sig på gamla biblar, mormonlitteratur, litterära dokument och förstaupplagor och han har ett fantastiskt bibliotek värt tiotals miljoner dollar i sin bokhandel. I kväll hörde vi denna intressante herre ha en liten presentation om några av sina senaste fynd och efter det började vår familj prata med honom. Det blev ett långt samtal och det slutade med att vi fick komma in från utställningshallen till hans ”privata” bibliotek där han visade E förstaupplagor av Jane Austens illustrerade verk, en stol som stått i Charles Dickens hus och några andra fantastiska guldkorn. Stackars människor som stod i kö för att få prata med honom… Han måste ha tyckt att vi var jätteroligt sällskap! 😀 Jag hoppas att det inte var sista gången vi fick språka med honom. Han frågade ”Are we going to continue to be friends?” Ja, det hoppas vi.

3_1

3_2

På besök i det häftigaste bibliotek jag någonsin varit i. Snacka om historiens vingslag!

3_3

Jaha, ja. En privat visning av Jane Austens förstaupplagor av de första illustrerade verken. Vi fick se hur det var tänkt att Mr Darcy egentligen skulle se ut. Jag måste erkänna att likheten med Colin Firth knappast var slående, men nog var han tjusig!

3_4

Jaha, ja nummer två. E med Joseph och Hyrum Smiths privata Mormons böcker. Bara sådär.

3_5

Ett av de nyaste tilläggen. En svensk bibel från 1691 som hamnade i samlingen för några veckor sedan då en granne till Mr Moon kom och frågade honom om det fanns intresse för några gamla böcker som hans chef ville göra sig av med i en flytt. Underbar.

3_6

Det här var en handgjord exakt kopia av Gutenbergs bibel. Magiskt vacker. Texten är tryckt, färgen är handmålad. Vackraste boken på hela utställningen.

3_8

Stackars huvudlösa Marie Antoinettes bönebok och officiella dokument hjälpte föga då folket var i extas och letade syndabockar för orättvisa.

3_10

Hej på dig, Charles Dickens stol. Den som fick sitta på dig! Charles Dickens stol. Japp.

Ps: Det sista vi fick göra var att få en snabb titt i kassaskåpet. Där stod till exempel ett dokument undertecknat George Washington lite nonchalant lutat mot väggen. Och den sista skatten var inte dålig den heller. Elizabeth I of England, Anne Boleyns dotter. Tudors? Har du koll? Ja, Reid Moon hade alltså Elizabeths bibel där i kassaskåpet. Och jag svepte liksom lite med handen över den. Jag hoppas verkligen att vi fortsätter vara vänner med Mr Moon. Jag är nämligen inte färdig! Och vår äldsta dotter har nu bytt yrkesdröm. Nu ska hon bli bokkonservator. Heja E!

27 Jan

Gräv där du står…

… och det är väl där du har dina rötter? De senaste dagarna har jag varit helt uppslukad av ancestry, företaget som maken jobbar för och som erbjuder tjänster för att bokföra och söka sina rötter. Jag har fört in mycket av alla namn som min mamma forskat fram genom åren både från sin egen och min fars släkt. Hon ägnade hundratals, kanske tusentals timmar, för att söka igenom microfichefilmer som hon hade lånat på biblioteket. Jag satt ibland med henne och letade efter namn i födelse- och dödböcker. Dessa namn var oftast skrivna med väldigt snirkliga bokstäver och kunde vara svåra att uttyda, men varje gång vi hittade en bortglömd släkting var det till tjo och tjim och glada danser.

När jag nu har fört in dessa namn har jag med jämna mellanrum fått tips av ett litet vibrerande löv om födelse- och dödsuppgifter i avfotograferade böcker. Det är lika spännande varje gång det sker, men ännu roligare är det att hitta någon som har mina släktingar i sitt släktträd! Bara idag har jag skickat iväg sju mejl till olika personer som jag antagligen är släkt med på ett eller annat vis.

Vissa dokument berör mer än andra. Detta till exempel:

26_1

Margareta (Greta i födelseboken) SOFIA Hansson var min morfars mormor. År 1900 kom den ensamstående mamman Sofia ”i olycka” för andra gången i sitt liv, denna gången med tvillingar. Vid detta tillfälle jobbade Sofia hos en bonde i Klappmark. ANNA Sofia och Karl OSKAR föddes hemma i köket där Sofia var alldeles ensam. Lyckligtvis fick husbonden, som inte var hemma vid detta tillfälle, besök av en rådig man som hämtade släde och fru och tog hem Sofia och de två nyfödda till sig där nöddop utfördes.

Själva historien är inte sorglig i sig även om den vittnar om några tuffa livsöden. Jag kände redan till Sofias och Annas historia, men när jag såg kyrkoboken med två små bebisar som kallades oäkta blev jag ändå väldigt illa berörd. Fy sjutton. Den lilla oäktingen Annas liv komplicerades ytterligare av att hon under sitt första levnadsår drabbades av engelska sjukan och blev döv. Trots dessa utmaningar, eller kanske tack vare dem, visade hon sig bli en fantastisk kvinna som jag är ledsen att jag aldrig fick lära känna. Jag vet faktiskt inte ens om hon fick träffa mig. Hon dog 1972, så rent teoretiskt skulle det vara möjligt. Jag får väl fråga mamma…

Känner du till några spännande livsöden i din släkt?

24 Jan

Om att känna historiens vingslag.

Det känns lite trist att säga att jag inte kände min morfar eftersom han inte dog förrän jag var 15 år, men så är det. Han hade sin första hjärnblödning min första jul och sedan kom det fler. För varje gång hans hjärna attackerades förändrades hans personlighet lite grann och det är mest genom alla andra jag fått veta att han måste ha varit den bästa människan på jorden. Alla som kände honom, och då menar jag alla, vittnar om hans fantastiska personlighet. Visst är det väl så att döden kanske lätt får en att putsa någons resumé lite lagom sådär, men inte så här extremt.

Vad vet jag då om Karl Reinhold förutom att han tydligen var otroligt snäll och kärleksfull? Jag kommer ihåg hans vackra norrländska och hans intensiva blick. Jag kommer ihåg att han uppmanade oss barn att inte använda målarböcker utan att vi skulle teckna själva för att utmana vår kreativitet. Om vi nödvändigtvis ville använda de där böckerna, och det ville vi, skulle vi se till att dra alla tuschstreck åt samma håll. Morfar var hobbykonstnär. Han var inte överdrivet fantastiskt och många av hans tavlor skulle kanske kallas ”Hötorgskonst”. Det finns en och annan skapelse som är fantastisk. Jag älskar till exempel porträttet på amiralen (?) som hänger i sommarhuset på Sturkö. (Tavlan med kattungarna är dock så ful att den knappt får hänga på yttervinden…) Morfar tro betydde otroligt mycket för honom och han målade till exempel en stor väggmålning med hela skapelseberättelsen. Han ägnade stora delar av sitt vuxna liv till att dela med sig av sin tro.

När man diskuterar arv och miljö finns det inget som pekar på annat än att man varken kommer undan det ena eller det andra. Det kan sägas vara både på gott och ont. Min kreativa sida tror jag kommer från morfar. Idag var vi hemma hos mammas kusin som är dotter till morfars syster. Vi fick se på tavlor som morfars mor målade och en receptbok som morfars systerdotter hade plitat ner sina bästa recept i. Det går inte att förneka att det sög till lite i magen då jag tänkte att det säkert är från morfars mor, till morfar, till mamma, till mig som intresset för att skriva väl har kommit. Skrev du så här vackert då du var 15 år?

23_1

06 Nov

Har du eldat idag?

Remember, remember!
The fifth of November,
The Gunpowder treason and plot;
I know of no reason
Why the Gunpowder treason
Should ever be forgot!
Guy Fawkes and his companions
Did the scheme contrive,
To blow the King and Parliament
All up alive.
Threescore barrels, laid below,
To prove old England’s overthrow.
But, by God’s providence, him they catch,
With a dark lantern, lighting a match!
A stick and a stake
For King James’s sake!
If you won’t give me one,
I’ll take two,
The better for me,
And the worse for you.
A rope, a rope, to hang the Pope,
A penn’orth of cheese to choke him,
A pint of beer to wash it down,
And a jolly good fire to burn him.
Holloa, boys! holloa, boys! make the bells ring!
Holloa, boys! holloa boys! God save the King!
Hip, hip, hooor-r-r-ray!

Vi brukar nu inte fira katoliken Guy Fawkes misslyckade försök att spränga House of Parliament den 5 november 1605, men vi passade på att titta på den otäcka och spännande och mycket tänkvärda filmen V för Vendetta. Det fick mig att tänka på hur lätt det är att styra oss människor, våra tankar, våra åsikter och vårt sätt att leva våra liv.

Jag älskar Dreamtheaters This is the Life och de tänkvärda orden de slutar med. Lever du behagfullt eller har du sprungit bort dig i labyrinten?

”Some of us choose to live gracefully
Some can get caught in the maze
And lose their way home
Memories will fade
Time races on
What will they say
After you’re gone
This is the life we belong to
Our gift divine”

John Petrucci

04 Maj

Tack Herr Jørgen Nielsen!

3_3

3_4

I går när jag var med yngsta dottern på ridning tänkte jag pausa från ridinstruktionerna för att ta mig en titt på parken som ligger mitt över gatan. Vi har bott i Orem i mer än 1,5 år och dottern har tagit ridlektioner sedan ett år tillbaka. Hur jag har kunnat missa Nielsen’s Grove Park är mig ett mysterium, men det är okej. Nu vet jag i alla fall var vi kan hitta en rolig lekpark till småkusinerna som kommer om några veckor!

Historien om Nielsen’s Grove Park hittar du här.

3_1

S fortsätter utvecklas i en rasande fart då det gäller ridningen. Hennes lektioner ser väldigt annorlunda ut idag än för bara ett halvår sedan. Det är synnerligen intressant att få följa med på denna resa.

3_2

Ps: I går låg det tre ägg i fågelboet, helt enligt beräkningarna. Det är så spännande!

04 Feb

Historia.

En av fördelarna med att hemskola är att jag får återuppleva det jag själv skulle ha lärt mig för länge sedan. Jag har alltid gillat historia, men jag har aldrig varit bra på att se sammanhang och rent usel på att komma ihåg viktiga årtal. Min stackars historielärare på gymnasiet sa i utvecklingssamtal efter utvecklingssamtal att jag låg precis på gränsen till en femma. Det sista övergripande provet i trean gick alldeles åt skogen. Jag fick en trea på det provet, men det ska jag bara vara tacksam över. Det kunde nog lika gärna ha blivit en tvåa… Huga! Hur som helst – slutbetyget blev en fyra, men Lennart Hansson tackade i alla fall för intressanta inlägg under lektionernas diskussioner. Hahaha!

Betyg och intresse går inte alltid hand i hand. Jag har fortsatt intressera mig för historia och har läst både det ena och det andra alldeles frivilligt också efter skolans slut. Man får många gånger förlita sig på det som finns skrivet, och som du vet är det alltid vinnarnas historia som förs vidare, eller hur? Ibland finns dagböcker och brevväxling att falla tillbaka på och nu för tiden kan man till och med klämma fram dna som bevis ur skelett. Tänk att kunna bekräfta delar av historien efter att i många hundra år ha vetat ungefär hur något har gått till! Må Rikard III få vila i frid i fortsättningen. Tja, eller hans skelettben.

Vi bor på ett ställe som både har massor av gammal indianhistoria och nyare nybyggarhistoria. I går var maken och döttrarna på ett föredrag som hölls av en konstnär som intresserat sig särskilt för nybyggarna som kom hit till Utah. Det var tydligen jättespännande att höra om strapatser, svårigheter och solskenshistorier. Det kan inte ha varit lätt att vandra 200 mil till fots! Vi har det rätt bra ändå… Vi må ha dragit från Sverige, men vi behöver inte oroa oss för att aldrig få träffa våra nära och kära igen. Dessutom kommer vi kanske tillbaka. Vem vet?

23 Aug

Vetlanda tur & retur.

Idag har jag och mamma varit i Vetlanda för att hälsa på en god vän. Mamma lärde känna S och hennes familj då de kom som flyktingar från Bosnien och mamma jobbade som SFI-lärare. Genom åren har jag fått höra en del om vad som hände innan, under och efter Balkankonflikten… Att få fly med små barn för att försöka överleva och skapa ett nytt liv och en ny verklighet i ett nytt land  är något som de allra flesta av oss lyckligtvis aldrig ens behöver fundera över. Jag är så glad för S och hennes familj och att våra vägar har korsats! Mamma och jag blev bortskämda med en massa gott att äta och dessutom fick jag en väldigt fin present, nämligen en Zutter Bind-it-All. Nästa gång i Utah, S! 😀

Ps: Jag blev alldeles förälskad i Ricky, kanariefågeln som sjöng som en gud. Alltså, jag tror jag börjar förstå min svågers passion för fåglar! Att se Ricky dra igång sina arior mellan fröhackande och gurkätning var lika spännande som vilken thriller som helst. Har du haft fåglar någon gång? Tyvärr var det helt omöjligt att få en klar bild på själva Ricky för han rörde på sig h-e-l-a-t-i-d-e-n, men visst kan du se att han var rätt fin?

Ps 2: Dagens skratt handlade om syfilis och stela lillfingrar. Här kan du läsa lite mer, S! 😀

06 Aug

Är du där?

Min uppdragsgivare L förstod nog precis hur rutten jag har känt mig den här sommaren och jag har haft chans till återhämtning på alla plan den senaste veckan. Nu har jag, i grevens tid, dragit igång med jobbet ordentligt igen och hoppas att jag ska hinna med allt som ska göras innan Formex. Tur att You Do har världens absolut bästa DT (design team på engelska, disajnti:m på svengelska)! De tre kvinnor som skapar det mesta av allt snyggt ni hittar i You Dos blogg är riktiga klippor. Titta bara så duktiga de är! Just nu pysslar de för fullt för att bli färdiga till Formex som drar igång den 13 augusti. Kommer du dit och hälsar på i monter C17:20?

Om du följer mig på Facebook har du kanske redan sett den här solnedgången, men jag tycker den är värd att visa igen. Magiska under sker runt mig hela tiden. Kanske inte just den slags magi som jag önskar mig, men ibland får man vara glad för det lilla. Ett av favorithusen ser ut att glida oss ur fingrarna p g a andra intressenter med tjockare plånbok. Det gör mig egentligen ingenting, för jag tycker det är lite väl pråligt. Däremot hade det verkligen varit skönt att veta vart vi ska ta vägen då vi landar i Salt Lake City i oktober. Innan vi drar igång vårt nya liv som emigranter i Klippiga Bergen ska vi hinna med att träffa makens lillasyster som pluggar på ett tämligen exotiskt ställe, nämligen Hawaii. Jag har aldrig haft någon längtan dit precis, men jag vill väldigt gärna träffa S och jag kan nog tänka mig att det är rätt härligt att ligga på stranden då maken lär sig surfa. Vi ska också hinna med en vecka på kryssningsfartyg. Jag har hört många vara jättenöjda med sina kryssningsupplevelser. ”All inclusive” betyder att jag verkligen borde ha kommit igång med Beach 2012 i tid, men det finns nog tillräckligt med tjocka amerikanska tanter där för att jag ska kunna smälta in med min efter denna flyttsommar blekfeta lekamen.

I förmiddags följde jag med mamma på en runda till fars föräldrahem i Klackamåla. Vi lämnade av en gammal släkting hos hennes bror och hälsade på far som bjöd på blåbär och banan i mjölk. Mums. Jag hann också krama fina faster M och ”lillasyster”, kusin M. Min kusin flyttar snart till landets sydligaste delar för att undervisa på Waldorfskola och undervisa i frigörande dans. Träffar du på henne lovar jag att du får en härlig stund med mycket kärlek och livsglädje! Jag vet inte många som utstrålar en sådan glädje som min kusin. Vi får alla hitta olika vägar för att hitta oss själva. Jag trodde att jag var på en väg som var den enda rätta, men kan säga att jag under de senaste åren snurrat runt rätt bra i livets labyrinter. Jag vet att jag också hittar rätt en dag och för tillfället gläds jag där glädjen finns.

På väg hem från Klackamåla åkte vi förbi mitt gamla föräldrahem i Bostorp/Spjutsbygd. Den nye ägaren gillar visst ved lika mycket som min far, men hans vedstaplar är faktiskt inte lika snygga som fars! Det är underligt att åka längs vägar som man har gått på så många gånger att man inte ens kan räkna dem, att titta på utsikter som varit självklara men som blivit omändrade och att inse att somligt man tagit för givet försvunnit och annat har tillkommit. Jag är glad för den uppväxt jag fick. Den var bra trots att jag var en mes per automatik bara genom att komma från det ställe jag bodde på. Konstigt, va? Tänk hur det kan bli.

Nu ska jag passa på att umgås lite med min familj innan det blir dags för en runda Photoshoppande igen. Hoppas att du njuter av sommaren och att du är lycklig! För dig som känner igen dig i Katy Perrys låt jag hörde på radion idag – här får du din dåtid tillbaka för en stund, precis som jag fick idag. 🙂

Ps: I morgon skriver de nya ägarna på. Vi är officiellt ”hemlösa”, fast egentligen bor vi här på Sturkö på heltid. Ja, eller det är i alla fall här vi har vår brevlåda om du nu undrar.

15 Mar

Tipstorsdag vecka 11.

Idag måste jag bara tipsa om att inte glömma det där med att ta fotografier. Foton på vardag, fest, människor du umgås med, familjen, snöpliga ögonblick, årstidsskiftningar, dammråttor, huskatter, trädgårdens skiftningar… Vi har tittat mycket i gamla fotoalbum och i de scrapalbum jag har pysslat ihop genom åren den senaste tiden. Det är så roligt! Man glömmer också sådant man trodde att man alltid skulle komma ihåg. Det finns nästan inga foton på mig från 14-årsåldern (då jag började ätfjanta mig och tyckte att jag var fulast i världen, jämt) och framåt. Jag gillar fortfarande inte att bli fotad, men numera försöker jag strunta i det. Jag tar till och med foton på mig själv ibland. Jag saknar foton på en massa fina människor som jag väl tog för givna då de fanns i mitt liv, men det finns också foton på många som jag inte ens vet vad de heter eller varför fotona togs. Barnens scrapalbum är guld värda då jag alltid har försökt skriva mycket i dem. Dekorationer i all ära, de bidrar också till att albumen är roliga att bläddra igenom, men utan texter blir det helt enkelt inte lika bra.

Här ett kort på Milla då hon var ute och spanade på ett djur av något slag. Hon älskar verkligen det vackra vårvädret och ligger nu inte längre och degar på lillmattes säng hela dagarna.

Det vackra blåbärsriset kom 13-åringen hem med härom dagen. Hon vet hur man gör sin mamma glad! Nu väntar jag på spröda blad. Jag älskar då solen lyser igenom nyutslaget blåbärsris! Den gröna färgen är något av det vackraste jag vet.

Så där ja! Ut och fota. Lycka till!