25 apr

Graduation pictures.

Min kompis frågade om jag kunde ta lite kort på hennes son som precis som E tar sin high school-examen nu i maj. Det var roligt! Tyvärr blev vår fina solnedgångssession inte vad jag hade räknat med då det blev molnigt strax innan vi kom ner till Utah Lake, så själva känslan i korten blev inte så varm som jag hade planerat. Flexibilitet är väldigt ofta en användbar egenhet, eller vad säger du?

25_1

25_2

25_3

25_4

22 apr

Syrener, hopp och senior-fotograferingar.

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor
Du nalkas ljuva sommar
då gräs och gröda gror
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött
Sig solens strålar närma
och allt blir återfött

Det finns hopp. Jag är så tacksam över det! Jag hoppas att du får en fin helg. Själv ska jag slåss om störst antal steg med mina Weekend Warriors, men får nog försöka få in så många steg som möjligt i morgon så jag slipper ge mig ut i söndagens oväder.

Äldsta dottern ska gå på Senior Prom i morgon. Hennes klänning är en dröm! Jag hoppas att hela dagen med gruppdate och djurpark och middag och dans blir sådär fantastisk som den bara kan. Kanske får jag ta lite senior-foton på henne någon dag… I kväll ska jag åka ner till Utah Lake med min väninna och hennes son för just en sådan fotosession. Kanske hade han hellre använt sig av dotterns kompis som är proffsfotograf så ung han är. Kolla på hans foton här. Spännande att en del bara ”har det”, eller vad tycker du? Ska jag fråga honom vilken kamera han har, haha? (Härom veckan var det en granne som sa till mig att han tycker att jag tar så vackra foton för att sedan fråga vad för något slags kamera jag använder. Jodå.)

22_2

22_3

14 apr

Om att vara, göra och välja rätt på väg ut i vuxenlivet.

Här i USA tar man sin high school graduation, ”studentexamen”, när man har fått ihop alla sina nödvändiga poäng. I de flesta fall sammanfaller det här med skolavslutningen under det sista året, men för vissa elever som har jobbat hårt och läst extra online-kurser och dylikt går det att ta examen tidigare. Det anses inte som konstigt, särskilt inte som att man aldrig går i samma ”klass” som någon annan. Alla plockar sitt eget schema. Det finns en lista på kurser som är obligatoriska för alla och mängder av kurser som är som mina gamla högstadieklasser i FA (fria aktiviteter), kurser som ger collegepoäng, kurser som är collegeförberedande, kurser som ger en skjuts in i en speciell fördjupning på college osv, osv. Varannan dag är A-dag och varannan dag är B-dag. Man har fyra lektioner varje dag under sina, oftast, fyra år i high school.

Anledningen till att man får höra från svenska utbytesstudenter att amerikansk high school är jättelätt är att svenskar inte kan tillgodoräkna sig sina studier i den amerikanska skolan då de kommer tillbaka till sin gymnasieutbildning och många därmed väljer kurser från listan med ”roliga” klasser. Vår äldsta dotter fyller 18 i september och har jobbat på hårt i skolan. Hon har läst ikapp ett år och dessutom valt några fördjupningskurser i engelska som varit mycket utmanande. Inför sista terminen hade hon det så väl förspänt poängmässigt att hon bestämde sig för att välja en pluggtimme istället för att fylla på med en klass som kanske varit rolig eller givande, men inte nödvändig. Under denna study hall-lektion kan hon läsa läxor och plugga inför prov och detta är kanske en av anledningarna till att den här terminen i våra föräldraögon inte alls varit så stressig som sista terminen i gymnasiet verkar vara för många av mina kompisars barn.

Det nya svenska betygssystemet har nog en god tanke precis som alla andra betygssystem som svenska skolsystemet bjudit på genom åren, men det verkar funka rätt dåligt. Anledningen till att vissa prestationsstyrda tonåringar blir mer eller mindre utbrända innan de ens är färdiga med gymnasiet kan vara allt från dåliga grundkunskaper och illa planerade kurser till lärare som inte förstått hur betygen ska sättas, alltså att man inte ska behöva prestera på topp varje gång man lämnar in en läxa, en uppsats eller ett prov.

Det amerikanska betygssystemet verkar å andra sidan bygga på ibland nästintill godtyckliga kriterier, t ex har dottern fått extrapoäng för att hon inte utnyttjat toalettpasset (man får ”toalappar” som man lämnar till läraren om man behöver gå på toa under lektionen) under hela terminen och hon har fått extrapoäng för en massa sådana konstiga saker som inte alls kan vara viktiga för hur kunnig man är inom ett område. I den collegeförberedande engelskkurs hon läser den här terminen får man extrapoäng för att skriva dikter, något som jag tycker känns betydligt mer meningsfullt. E finns nu på skolans ”honor roll”, en lista med alla elever som har utmärkt sig betygsmässigt, något som jag tycker är en fin bedrift för en invandrarelev.

Jag har funderat mycket över barn och ungdomars olika förutsättningar och en kommentar som jag fick från en svensk väninna här då hon hörde om denna ”honor roll”. Väninnan tyckte inte att man kan räknas som invandrarelev då man kommer från Sverige till USA och att E dessutom bodde i USA från att hon var bebis till att hon var nästan två år. (Den här omgången har vi bott här i 3,5 år.) Därmed var detta ingen bedrift på något vis. Say what? I Sverige räknas man till och med som invandrarelev trots att man är född och uppvuxen i Sverige om man har utlandsfödda föräldrar. Jag ser ingen skillnad i det här fallet. Jag förstår att det är stor skillnad på om man har föräldrar som själva har gått eftergymnasiala utbildningar oavsett vilken nationalitet de kan tänkas ha då man kanske har en annan syn på hur man uppmuntrar och hjälper sina barn och även de kunskaper som kan behövas för att kunna hjälpa till. Då det gäller läxor och annat har dock E fått klara sig väldigt mycket på egen hand. Matte och fysik har maken hjälpt henne med, med den äran, och hon hade kanske inte haft några A:n i dessa ämnen om inte han hade funnits med på hemmaplan. Då det gäller de flesta andra ämnen har hon dock i princip klarat allt helt själv. Jag är helt flytande i konversationssammanhang och läser i princip bara på engelska nu för tiden, men jag har stora hål i det akademiska språket. Därmed har jag mest kunnat uppmuntra och ge feedback ur ett ”språkflödesperspektiv” då det gällt hennes skrivuppgifter. Dessutom tycker både jag och maken att något är väldigt fel om det är föräldrarna som är ansvariga för genomförandet av sina barns uppgifter och att barnen i sådana fall bedöms genom sina föräldrars prestationer. Detta gäller både i Sverige och i USA.

Om du har orkat läsa ända hit undrar jag så klart vad du har för tankar om det jag skrivit om idag… Tror du att man går åt rätt håll med den svenska skolutvecklingen? Vad tycker du om linjer, kurser, läxor, press och känslan av att inte duga som människa om man inte blir ”akademiker”? Är allt pluggande idag ett tecken på att folk ägnar sig åt fel saker och har för lite att göra, eller är mänskligheten väldigt mycket smartare idag då så många fler studerar länge, länge, länge jämfört med hur det såg ut för, säg, 50 år sedan? (Detta gäller överlag i stora delar av världen.) Finns det plats för lekmän i dagens samhälle?

21 feb

Hello Dolly.

Du vet vid det här laget säkert att jag är väldigt förtjust i amerikanska high school-produktioner av olika slag. Jag vet att det finns en massa engagerade gymnasieelever som är med i orkestrar och teaterklubbar och band och klubbar i Sverige också, men jag kan inte påminna mig om att jag någonsin gått på någon skolföreställning som varit lika bra som de jag upplevt här i någon ”vanlig” skola. (Jag vill inte jämföra med Adolf Fredriks Musikklasser eftersom alla som går i den skolan faktiskt har provat in för att klara av det musikaliska.)

20_16

Vårens föreställning på Orem High bjöd på klassikern Hello Dolly (, en musikal vars ledmotiv Rödeby Skolorkester hade gjort om till sitt Vårkavalkadtema. Jag vet. Lite tjatig och mycket nostalgisk. Sådan är jag.) Jag kan bara säga wow. Så bra! Skådisarna har kanske inte hunnit få den livserfarenhet som krävs för att ge tyngd till karaktärerna som gestaltades, men förutom det och en och annan bråkande mygga så var underhållningen på topp under 2,5 h.

20_17

20_18

Huvudrollsinnehavaren, själva Dolly, var hur bra som helst! Jag kan inte fatta hur en 17-åring (möjligtvis 18, dottern hade inte riktigt koll) kan ha en sådan pondus och sätta alla repliker med sådan känsla. Hon fick publiken att minst sagt jubla vid flera tillfällen. Jag hoppas att hon kommer att fortsätta sin karriär i underhållningsvärlden. Hon skulle göra livet bättre för många på det viset. Har du av någon anledning missat Hello Dolly kan du få höra Queen Barbra Streisand sjunga den här.

20_14

20_15

07 jun

Glad och tacksam.

6_1

Foto: E. B.

Nu är han ordentligt avfirad, vår fine G, the High School Graduate.

Fest blev det och så klart alldeles för mycket mat. (Jag kommer från en stor familj där det alltid varit viktigt att vid kalas så ska det finnas mycket gott att välja på och min svärmor kallar sig själv ”dubbel sats”. Hur ska jag någonsin lyckas vara lagom?) Två olika sorters potatissallad, revbensspjäll, två olika sorters grillad kyckling, hamburgare, sallad och lite annat smått och gott. Ja, och så kladdkaka med vaniljglass och jordgubbar. Och dricka. Och godis. Om någon gick hem hungrig så var det deras eget fel, hahaha!

Vi har sådan tur att vi har lite nära släkt här i krokarna och det känns fint att kunna dela sådana här dagar tillsammans med dem, något vi aldrig kunde göra då vi bodde i Sverige! De andra gästerna var vänner som G själv hade valt, men vi var ändå närmare 40 personer här hemma. Jag tror att de flesta hade trevligt. Tur med vädret hade vi också, faktiskt en faslig tur! Vi hade blivit lovade riktigt ruskväder, men lyckligtvis hade vi uppehåll ända tills de första gästerna började dra sig hemåt. Efter det öppnade sig himlen, så där så man kunde tro att ett helt gäng stod och öste vatten och hagel över oss samtidigt som blixtarna svingade sig mellan bergen. Se, det var ett fint avslut på en härlig dag!

Jag gillar traditioner, jag gillar att fira olika milstolpar och jag gillar att ha fina människor omkring mig. Det blev ingen trängsel framför trappan, inga vita mössor och inga studentflak för sonen, men det känns ändå fint det här. Framtiden är ljus!

31 maj

I hope you dance.

24_12

En av döttrarna i en familj några hus från vårt dansar ballroom i skolan. Hon är jätteduktig och har varit med och tävlat flera gånger, bl a i statsmästerskapet, tillsammans med sina skolkamrater. Härom dagen hade hon och resten av Ballroom-gänget på Timpview High sin stora avslutningsföreställning. Jag och döttrarna gick dit för att kolla in O, granntjejen, men fick mycket mer för våra $15 än vi hade tänkt oss. När de gör något på skolorna här i Junajtid Stejts ov Amerricka så gör de det nämligen med själ och hjärta. I en och en halv timme fick vi uppleva det ena numret mer fantastiskt än det andra. Det mesta var gruppföreställningar med ungdomar i coola kostymer, men bilden visar ett taffligt försök att fånga det seniorpar som enligt mig var det bästa gruppen hade att bjuda på. Wow, säger jag bara. Tårarna rann nerför kinderna på mig. De var så graciösa, så naturligt vackra, så samspelta… Hur ett par tonåringar kan tolka Duran Duran så gripande övergår mitt förstånd. Den här föreställningen kommer att finnas kvar hos mig länge, länge.

Came in from a rainy Thursday
On the avenue
Thought I heard you talking softly

I turned on the lights, the TV
And the radio
Still I can’t escape the ghost of youWhat has happened to it all?
Crazy, some are saying
Where is the life that I recognize?
Gone away

But I won’t cry for yesterday
There’s an ordinary world
Somehow I have to find
And as I try to make my way
To the ordinary world
I will learn to survive

Passion or coincidence
Once prompted you to say
”Pride will tear us both apart”
Well now pride’s gone out the window
Cross the rooftops
Run away
Left me in the vacuum of my heart

What is happening to me?
Crazy, some’d say
Where is my friend when I need you most?
Gone away

But I won’t cry for yesterday
There’s an ordinary world
Somehow I have to find
And as I try to make my way
To the ordinary world
I will learn to survive

Papers in the roadside
Tell of suffering and greed
Here today, forgot tomorrow
Ooh, here besides the news
Of holy war and holy need
Ours is just a little sorrowed talk

And I don’t cry for yesterday
There’s an ordinary world
Somehow I have to find
And as I try to make my way
To the ordinary world
I will learn to survive

Every one
Is my world, I will learn to survive
Any one
Is my world, I will learn to survive
Any one
Is my world
Every one
Is my world