07 Aug

Våra nya hoods.

Tidigare i kväll gick maken, äldsta dottern och jag en promenad ut till havet från huset som blir vårt hem framåt vintern. För mig har alltid Sturkö varit Bredavik, havsutsikt mot Karlskrona och trakterna däromkring. Nu kommer vi att hamna cirka en halvmil mot öns södra sida en bit från havet. Trots att det finns bebyggelse på två sidor av huset är det så lummigt att man känner sig helt ifred, något som jag tycker är jätteskönt. Vandringsled och cykelled går några hundra meter från huset och man tar sig snabbt till Uttorps naturreservat om man känner sig hågad.

Så här vackert kan man ha det i Sverige en höstkall sensommardag…

7_2

7_3

7_4

7_5

7_6

7_11

7_8

7_13

7_10

7_12

25 Maj

Tankar som flyger åt alla håll.

Att bo med en sjuttonåring som har existensiell ångest över att inte veta vad hon ska göra med resten av sitt liv samtidigt som man ska försöka hantera påminnelsen om människans korta tid på jorden, särskilt för någon man älskar över allt, är svårt. Jag har inga bra svar, inga rätta svar, inga universallösningar. Till sjuttonåringen säger jag ”NJUT! Du är sjutton år, du har hela livet framför dig.” och den stackars dödssjuka 67-åringen gapskrattar jag med när hon förvånat uttrycker ”Jag fattar inte varför jag är så trött!” (Humor är verkligen livsnödvändig i vissa lägen.)

Efter att ha levt i något av en rosa bubbla under flera år är det på något sätt dags att möta verkligheten igen. Jag ville verkligen inte flytta hit för fyra år sedan då beslutet togs, men det var det bästa som kunde hända mig och min familj. Det jag fått uppleva här, de vackra omgivningarna och människorna jag lärt känna kommer alltid att vara en del av mig. ”Mitt hjärta har många rum.” Just nu känns det också som att det ska explodera. Ömsom av tacksamhet och ömsom av sorg och vemod.

I kväll var det dags för bokgruppen att träffas. Sista gången för mig. Gråt och tacksamhet. Tacksamhet och gråt. Dessa kvinnor har betytt så otroligt mycket för mig! Fantastiska. (Alla borde ha en diskussionsgrupp där de känner sig trygga och kan dela med sig av sina drömmar, farhågor, frågor och insikter!) Jag fick en bok av dem som heter ”No One Can Take Your Place”. Då grät jag lite till.

I morgon är det sista yogan med vår fantastiska yogalärare som råkar sluta på studion samtidigt som vi ska till att flytta. Jag hinner inte vara med på passet då det är dags för ännu en graduation-aktivitet för familjens ”student”, men jag ska dit och krama om D och tacka henne för att hon varit den bästa och roligaste yogainstruktör som hade kunnat komma i min väg! Tänk. Jag har aldrig sett mig själv som en yogi, men idag inser jag att vi alla har det i oss och att de flesta nog skulle må bra av att bli lite snällare mot sig själva och sina kroppar, både män och kvinnor.

Vi människor är komplicerade varelser samtidigt som vi är rätt lätta att förstå oss på. Min vackra lillsyrra fick höra talas om en konversation, chatt på telefon, om ett grabbgängs sexfantasier om henne. De är vänner till hennes (f d ?) kompis, över trettio år, svenska, välanpassade individer och hon har träffat dem alla flera gånger. Det de skrev var så plumpt och äckligt och gjorde henne till ett avpersonifierat sexobjekt. Hon blev så arg att hon skrev en insändare. Den kan du läsa här. (För övrigt har hon aldrig sagt något om att spy, men det var det där med sensationsjournalistik och så.) Kvinnor som äger sin sexualitet, de är visst starka och goda föredömen och får därför stå klädda som porrstjärnor och åma sig med sexaktsrörelser framför sina mikrofonstativ och sjunga att de är någon mans slav eller liknande utan att någon ska tycka att det är annat än starkt och fantastiskt. Själv suckar jag och tycker att det är konstigt att efter alla feministers hårda jobb så är kvinnor mer objektifierade än någonsin. Men det var bara en av alla tusen tankar som runnit genom huvudet idag och som jag ville få ut ur systemet. Det här inlägget inger ändå hopp om bättre dagar! OBS! På engelska. Peace. Over and out. (Tur att det är min blogg det här, för den här texten hade helt klart blivit refuserad i vilket forum som helst! 🙂 )

03 Sep

En torsdag i september.

3_3

Det här mötte mig utanför dörren i morse då jag var på väg bort till min nya promenadkompis. Så vackert! Det var alldeles tyst, vilket är lite konstigt då det var mitt i morgontrafiken där alla kör sina barn till skolan. Vilken ynnest det är att få ha den här utsikten.

3_2

Den här synen var inte fullt lika uppskattad i grannskapet. I förrgår stod här ett helt hus med trädgård och allt. I och med att denna tomt är fixad har ett helt kvarter hus nu blivit jämnade med marken inför det stora uppfräschningsprojektet som pågår runt University Mall. I bakgrunden kan man se lägenheterna som skrämmer våra grannar så till den milda grad att många med stor entusiasm engagerat sig för att skjuta upp bygget eller få politikerna att ändra sig. Som du ser funkade protesterna ”sådär”. Själv tror jag det blir fint. Jag har sett de tjusiga modellerna och akvarellmålningarna…

3_1

Sedan har vi Frankensteins Monster. Han ligger på en hylla i garaget och jag tyckte precis att han grymtade till idag. (Jag blev rädd på riktigt…) Han är inte bortglömd, men jag vill njuta av sommaren lite till.

Livet är komplicerat ibland, men jag hoppas att du har det bra ändå. Peace.

12 Jun

Fem dagar kvar.

Snart är det jag och barnen som sitter på ett plan på väg till Köpenhamn via Los Angeles och Paris. Hurra!

11_2

Jag och äldsta dottern var på äventyr i eftermiddags. Vi var uttagna till en fokusgrupp där vi förväntades titta på pyssliga nyheter och säga bu eller bä, fika, komma med bra förslag till produktutveckling och lite sådär. För två timmars ”besvär” fick vi produkter till ett värde av $125 var. Ibland är det lite kul att bo mitt i scrapbookingens förlovade land även om ”The Industry” har blivit väldigt vingklippt sedan den ekonomiska kraschen 2007-2008.

11_1

Idag fick jag en fin komplimang utav min yogakompis. ”You look great! You are voluptuous.” Hon tecknade samtidigt min kropp i en väldigt timglasaktig form i luften och jag började storskratta. Ja, vem vill inte vara yppig eller kurvig? (Eventuellt tillhör jag den skaran, men jag ska verkligen inte klaga. Jag har en kropp som lyder mig, som gör ungefär det jag ber den göra och som är ganska stark. Vad mer kan man önska?)

Förresten så kommer här en bekännelse. Jag nöjer mig med det lilla trots att jag ständigt önskar ”något mer”. Det gäller till exempel detta hus där jag helst hade velat ändra allt. Nu gör vi inte det då det inte är läge att göra någon helrenovering, men jag kan ändå drömma om fräscha, helkaklade badrum då jag ser en sida som den här

Tack och hej, leverpastej.

05 Jun

Uppdatering pannrummet/tvättrummet.

Ingenjören till make kommer ofta på smarta lösningar till olika problem och jag låter gladeligen honom skruva och dra och borra och löda där det behövs. Nu har vi en gardinstång i taket och ett provisoriskt draperi som kostade några tior på IKEA.

  1. Tur att jag inte klipper i tyll särskilt ofta.
  2. Synd att IKEA inte talade om att de två längderna inte var lika långa från början. (Fast vi slipper i alla fall riskera att gardinen släpar i golvet och samlar damm.)
  3. Hela detta lilla pluttrum känns på en gång lite ljusare och jag är nöjd trots gammeltantsgardinen och genomskinligheten.
  4. Haren är mycket gladare i sin nya, svarta ram som faktiskt har ett glas i sig.
  5. Jag har sett vit väggfärg ute i garaget. Tror jag ska fylla i det omålade under skåpet. Å andra sidan ser man det inte då man inte tar kort från den trånga korridoren som jag har gjort här, so why bother liksom? 😀

5_1

5_2

5_3

30 Maj

Hemnet.

Ibland sitter jag och googlar på bostäder i Sverige. Inte för att jag längtar eller för att vi planerar att flytta dit just nu, utan för att det är lite kul att se vad som erbjuds och var och hur mycket det kostar.

Den här gården tycker jag är jättefin. Jag är så kräsen så jag gärna skulle vilja göra om mest överallt, men själva huset och mycket med det är så fint, så fint.

18 Dec

Mycket vill ha mer och stroke.

Idag gick jag och sonen på en promenad. Vi såg bl a den ledsamma skylten med ”short sale” fortfarande hänga utanför grannarnas… Banken har sänkt husets ursprungspris på drygt $930 000 till $600 000. Det är ju så att jag inte kan låta bli att bli lite förgrymmad, men sånt är livet… Grannarna får gå i personlig konkurs. Det finns väl inte mycket att göra när arbetsförmågan, förmodligen för resten av livet, försvinner och det inte finns några försäkringar som täcker inkomstbortfallet.

När jag gick den vanliga promenadsträckan tittade jag idag lite mer ingående på husen längs vägen. Allt var mer beige än vanligt och någonstans väcktes en faslig längtan till röda trähus, vita väggar och braskamin. Inte vet jag om det var bra eller dåligt att hitta de här gamla mäklarbilderna, men mest tänker jag att detta inte är vårt hem längre och att det därför är helt onödigt att spilla nostalgitårar även om det var väldigt fint.

11_10

11_12

Habegäret slängdes snabbt i soporna när jag fick reda på att en nära släkting hamnat på sjukhus med stroke. Hu! Tur att hen var så pass uppmärksam så att ett av barnen hann tillkallas och vårdhjälp kunde sättas in omgående. För strokepatienter är varje sekund som man vinner viktig och det är mycket lättare att rehabiliteras ju mindre skada blödningen har hunnit orsaka.

Känner du till hur man upptäcker hur någon har fått en stroke? Lär dig AKUT! Du kan rädda liv.

23 Nov

Kolla! Här bor jag.

Det spöregnade idag, så jag fick använda bilder från när vi precis hade flyttat hit för två år sedan till det här inlägget. Tyvärr är de sparade i för liten storlek, men du kanske har fördragsamhet med den dåliga upplösningen på de översta två fotona.

Vi bor i ett stort hus som är vitt på utsidan och beige i olika toner på insidan. Vi har världens finaste grannar (fast vi var lyckligt lottade i Segeltorp också), nära till shopping om man är lagd åt det hållet, nära till friluftsliv om man mer gillar sådant och vi har en knapp timme in till närmaste större stad (Salt Lake City). Den enda nackdelen med att bo här, förutom vintermörkret som ju är ännu värre i Sverige, är att vi är så långt borta från nära och kära. Det är inte roligt alla dagar kan jag säga.

22_6

Det får vara som det vill med olika länders suveränitet och vad som skiljer sig mellan oss själar som bor inom gränser som någon annan bestämt, men den amerikanska flaggan tycker jag är bra mycket snyggare än den svenska.

22_7

Utsikten från balkongen är nog det bästa med hela huset. Nästa år kanske vi hinner fixa ett litet balkongmöblemang så vi kan sitta där och se solnedgången reflekteras i de östra bergen…

24_1

Tacksamhetslista 22 november 2014

min storfamilj
naturens skiftningar
tupplurar
PiYo
innetofflor
rena sängkläder
pysselshopping med tonåringarna
rejäla doningar då man ska genomföra praktiska projekt
förväntan inför en förhoppningsvis bra film
möjlighet att hjälpa andra
roligt med besök från Sverige