heminredning – Sida 3

16 maj

Soffor och himmelsfärder.

Äldsta dottern har fått en soffa till sitt rum av våra flyttande vänner. Nu ska vi klura ut hur vi fixar ett billigt och snyggt överdrag till den. Piece of cake. Eller nå’t.

Varje kväll spelar yngsta dottern Yatzy och Vändtia med maken. S har blivit en hejare på huvudräkning och sannolikhetslära på kuppen. Vi undrar alla hur det kommer sig att hon aldrig tröttnar, men varför ska man överge ett vinnande koncept liksom?

Den här texten har jag läst igenom tio gånger i kväll. Det har inte fått mig att åstadkomma någonting, men jag är helt klart i behov av att bena upp mina ”mål och planer”. Jag återkommer.

Alla svenskar verkar fira Kristi Himmelsfärd bra mycket mer intensivt än alla våra religiösa grannar. Jag tror inte ens de flesta vet att en kristen högtid är i full sving, men det går nog bra ändå. Hoppas att du får möjlighet att sväva på moln och känna lyckan bubbla i dig. Det är du väl värd.

20 mar

Inspiration sökes.

Ja, har du något bra tips får du gärna komma med det. Fast i kväll var jag på en härlig föreläsning av en man som specialiserat sig på att renovera gamla fotografier från Utah. Han har utvecklat sina Photoshopkunskaper i femton år och han visade ”före- och efterbilder” och berättade anekdoter om alla människor och ställen som visades på bilderna. Otroligt! Han påminde oss alla om vådan av att ha alla sina bilder på bara en hårddisk. Kraschar den och det inte går att reparera filerna är de bilderna borta för evigt. Det finns så många fina fotoböcker nu för tiden. Det gäller bara att ta sig tiden att välja ut de bästa bilderna och skriva texter (minst lika viktigt). Ja, och så se till att alla foton finns på ytterligare två ställen förutom på ens egen dator. En annan dag… Kanske när inspirationen återvänt?

Mammas andra cellgiftsomgång med det nya cellgiftet gick dessvärre inte bra den heller, men hon klarade åtminstone det cellgift som gick bra förra gången nu också. Om tre veckor försöker de sig på ett tredje huvudcellgift. Hopp! Hopp.

21 jan

Aj.

Jag satt och lyssnade på iTunes och blev slagen i magen. Så kan det gå, men du är ändå välkommen in genom dörren som blivit pimpad med ett glitterhjärta för $1,99 från Walgreens. Kliché…

Nu har vår gäst åkt tillbaka till Europa. ”Jag åker inte hem, jag åker bort. Det här är mitt hemma nu.” Fint att han har trivts så bra här. Det kommer att bli tomt!

23 nov

Omklädd pianopall (REACH-projekt).

I två år har vi haft en urful pianopall klädd i plastläder. Jag har haft planer på att klä om den sedan dess och tro det eller ej, men idag blev det av. 2014 närmar sig sitt slut och samtidigt som jag har börjat fundera på nästa års ord så lever jag i högsta grad detta års ”reach”. Det har gett mig så mycket på många olika plan! Det här med att sätta mål och nå dem har inte varit min stora styrka och är det fortfarande inte. Däremot har jag samlat många lösa tankar i år och sett till att inte drömma bort all min tid utan också genomföra sådant som inte är ”städa, tvätta, laga mat, jobba”. (Sådant har jag nämligen alltid varit ganska bra på att lägga energi på.)

Idag var det alltså dags att attackera pianopallen. Orsaken till att jag inte har klätt om den är att vi inte har haft någon möbelhäftapparat, men jag kunde ju ha lånat en av någon av alla superpyssliga grannar. Nu slutade det med att jag köpte en för en dryg hundralapp. Hm. Hela projektet, om man bortser från tygköpet, tog mindre än en timme med lite hjälp av maken och lite mer hjälp av äldsta dottern. Påminn mig igen… Varför skjuter jag alltid upp sådant här?

1. Här är plastlädret. Jag fick montera bort ben och benställning, men det gick i ett nafs med skruvdragaren. Lite klurigare var det att dra bort de gamla häftstiften, men maken hjälpte mig med det. Det visade sig att det satt 2 343 522 häftstift till när jag hade plockat bort kartongen som satt på undersidan för att se snygg ut, så det slutade med att jag bara skar bort hela skinnet med en skalpell. Bra kvinna reder sig själv…

2. Se där. Med dessa eminenta verktyg klarade jag mig alldeles utmärkt. Tyget är ett tjockt och lyxigt möbeltyg som låg i en fyndhylla. Jag betalade mindre en en hundralapp och då finns det tyg kvar till en stor kudde om vi nu skulle vara hågade. E var med mig på Jo-Anns då vi hittade det. Vi tyckte båda det var bra med ett tyg som har samma grundfärg som soffan (mörkgrå, fast det ser svart ut här) och som kan plocka upp vilken färg man nu vill fokusera på beroende på vilken årstid det är.

3. Det färdiga resultatet. En glad färgklick som går lätt att uppdatera om vi nu skulle tröttna!

4. Helt plötsligt känns dessvärre tavellisten felklädd, men det ska väl inte vara så svårt att fixa till nu när det snart är advent och allt… Uppdatering lär komma rätt snart.

20 nov

Kolla! Det här åt jag idag.

Jag skulle kunna lägga upp en bild på en god äggsallad om jag hade kommit ihåg att det var mat det handlade om idag. Det gjorde jag inte, så du får titta på några av syskonen till den goda clementin jag åt till mellis istället. De skymtar lite längst fram till vänster i bild.

Jag tänder ljus här på eftermiddagen så fort det börjar bli skumt. Jag gillar mysigt, inte skumt. Hellre riktigt mörkt och många ljus än dassigt och grått. Vad tycker du?

Vi fortsätter njuta av ljusgrenen. Lamporna i slingan blir inte varma, så man behöver inte hålla på och dra ut kontakten hela tiden… Varje morgon blir jag glad när jag kommer ner för trappan! Dotterns origamistjärnor blev verkligen pricken över I tycker jag.

Det är lite pysslat här och där inför nästa veckas högtid, Thanksgiving. Jag älskar detta fokus på tacksamhet och önskar att det är något som skulle genomsyra vårt samhälle på ett annat sätt än det gör idag.

Jag torkade lite höstlöv och limmade fast dem på ett snöre med tre skyltar jag hittade på nätet och skrev ut (love always, give thanks, pray often – man brukar väl höra dem i annan ordning, men jag var inte riktigt på hugget när jag limmade, haha). Jag gillar att låta årstider och högtider finnas runt omkring oss i hemmet.

Tacksamhetslista 19 november 2014

färg och form
balans
leenden från okända medmänniskor
god tandkräm
varma och gosiga filtar
bladguld
när man överraskar barnen med något och de verkligen visar sann tacksamhet och uppskattning
jag har lärt känna så fantastiska människor på min väg genom livet – här kan du t ex lyssna på Ann Allan som just har gett ut en bok om sina upplevelser då hennes mamma blev dement

01 nov

Dagens utflykt.

Idag är det inte särskilt kallt ute, men det blåser och låter och är riktigt molnigt. Vi får väl se om det utlovade regnet trillar ner. Det har varit torrt länge nu!

Ah. Lördagar. Rätt vad det är hamnar man i ”varje lördag är smäckfull med aktiviteter”, men än så länge är det novemberlugnt. Jag är glad att dotterns ridlektioner flyttade från lördagar till torsdagar. Vardagarna är ändå fulla med måstesaker, så det känns inte lika mycket om man behöver trycka in en till.

Själv vaknade jag rätt tidigt och steg upp själv medan de andra tog sovmorgon. Jag åkte iväg till DI en runda och hittade många bra fynd idag också. Jag har fortfarande nästan inga vanliga långärmade tröjor, så jag köpte en sådan och en skön cardigan. Jag har alldeles för många 3/4-tröjor och de är för kalla på vintern (om man inte går omkring med lösa armvärmare så klart, men det har jag inte som vana att göra).

Våra grannar måste tyvärr flytta från sitt fantastiska hus p g a olyckliga hälsoomständigheter. Mannen i familjen bjöd in oss att inspektera alla spännande detaljer som huset bjuder på. B är smed och konstnär. Han gör helt makalösa skapelser och detta hus med möbler/konstinstallationer, som han byggt i princip helt själv (förutom rördragningar och en del elektricitet), är inget undantag. Kolla bara! (De fina tonåringarna på bilderna får du på köpet.) Måtte rätt människor komma in i huset och bli helt kära i det. Förresten ser jag att jag missade att ta kort på en massa coola grejer. De svarta putsade väggarna som var specialgjorda till en konstutställning. Alla badrummen, inte bara det på fotot. (Alltså, naturstenar!) Alla fantastiska lampor, handsmidda. De andra luckorna till de öppna spisarna, flera stycken. (Den på översta fotot är faktiskt de luckor jag tyckte minst om.)

Förresten vill jag tala om att den rostfria köksbänken är det snyggaste i köksväg jag sett. Någonsin. Och då har jag i perioder nästan varit lite fixerad av kök och kökslösningar.

01 nov

Happy Halloween?

Jodå. Någon blev nog glad i alla fall. Vi var bjudna till några grannar på Halloweenfika och lämnade huset i en timme fast sonen satt hemma och skrev en skoluppgift. När vi kom tillbaka var korgen som jag ställt ut full med godis borta. Tjyven hade rivit bort lappen jag satt på korgen där det stod ”Varsågod och ta en godisbit. Ha en trevlig kväll!” och lämnat kvar den på trappan. Godiset bryr jag mig inte om även om ungarna som kom efteråt inte fick något hos oss, men korgen tyckte jag mycket om. Alltså, jag undrar ibland hur hjärnan hos vissa människor är funtad. Mitt och ditt?

Här är våra tonåringars fina pumpor som åtminstone blev lämnade i fred. Apple-äpplet, Captain America och en lite mer klassisk Jack O’Lantern.

Halloweenkvällen bjöd både på guldiga träd och läskiga trädgårdar.

Utanför det här huset står alltid en läskig, svartklädd människa som drar igång en motorsåg när ungarna närmar sig och jagar dem. Hur otäckt som helst! Fast de har ju en massa godis i huset också för att balansera lite.

Den här hysteriska lampan har våra vänner hemma hos sig. Den är specialbeställd av en kvinna här i Orem som gör lampor med olika teman. Jag har sett Halloween, jul och sommar hos lite olika grannar och kan tala om att det är lampor som man inte glömmer. Lite svåra att damma kanske…

Vår familj är lite mer försiktig när det gäller inredning. Så här ser vår lysande gren ut med sina höststjärnor på plats.

Vi möblerade om lite, så nu har marimban fått flytta ner i det tomma ”julgranshörnet”. Ljudet blev bättre där och det känns ganska trevligt att inte springa på ett instrument det första man gör när man öppnar ytterdörren.

08 okt

Städa upp och göra hemtrevligt.

Nu när året officiellt har gått in i sista fjärdedelen känns det bra att återgå till mitt ord, REACH, för att se om det verkligen har påverkat mitt liv något. Vad ska jag göra för att nå ut, nå in, nå upp, nå fram till alla mina olika mål?

Ett mål som jag har haft länge är att känna mig mer hemma här. Inte mer hemma i just USA eller i grannskapet, det har jag inga problem med, utan mer hemma i huset. Jag hade nog gärna velat ha vita väggar, men nu har vi bestämt oss för att inte lägga ner pengar eller energi på just stora renoveringsprojekt. Det får bli till att jobba mer med textilier, tavelupphängningar, personliga dekorationer och annat istället. Den senaste veckan har vi gjort just det. Det känns verkligen bra!

Det största projektet var nog att köpa sängbord på KSL (typ Blocket) till K och mig och fräscha upp dem med ny färg. Resultatet visar jag någon gång senare i veckan.

Vårt Front Room har fått en ny och hösthärlig kudde som vi köpte på Pier 1 Imports. Jag bad yngsta dottern vika några tranor av Sprouts fina höstreklamblad och de hänger nu uppe i IKEA-lampan. På bordet har vi pumpor från Target och Pier 1 Imports samt ett grönt ljusfat från Hobby Lobby. Allt detta har köpts till jämförelsevis mycket låga priser.

Tillsammans med grannen Ms fina blomsterbukett står ett hopplock av ljusstakar av diverse slag och ett kort på barnen från vår Hawaii-semester som gör mig glad.

Denna vackra och färgglada bukett hade yngsta dottern vikt ihop till mig inför födelsedagen. Vem blir inte glad av dessa evighetsblommor? De får stå framme på matbordet länge till.

Här har vi Blekingehörnan. Soffans överdrag är nu tvättade i fyra omgångar för att undvika allt för mycket skrynklor och i kväll ska de sista överdragen komma på plats. Uppe till vänster hänger den härliga gamla kartan över Karlskronas skärgård som jag köpte för 2,5 år sedan. Efter diverse rabattkuponger blev det äntligen dags att rama in den till det facila priset av närmare $200. Dyrt, men ändå mycket mindre än vad det hade kostat i vanliga fall. Till vänster om fönstret hänger en canvas med en soledgångsbild från Sturkö som jag gillar extra mycket och till höger om fönstret hänger ett av Jan Abramssons tryck. (Jans tavlor är fantastiska. Kolla gärna på hans hemsida, men ännu hellre på hans original som hänger lite här och där. En vacker dag…)

Att städa är ett evighetsgöra. Jag behövde en allvarlig upprensning bland mina bokmärken då datorn börjar få några år på nacken. Jag ser här att det är omöjligt att avläsa denna skärmavbild, men jag började med 79 olika hemsidor/bloggar/forum under scrapbookingfliken och slutade med 40. De flesta var helt enkelt länkar som inte längre leder någonstans för mig eftersom personer har slutat blogga, företag har lagt ner och jag inte längre är med i några scrapbookingforum. Så kan det bli! Allt har dock sin tid och den nya listan känns fräsch och uppdaterad även om det nästan gjorde lite ont att klicka bort vissa av länkarna.

02 okt

När man bara vill stanna kvar under täcket.

Idag är det svinkallt ute. Ja, eftersom huset inte har behövt någon extra värme förrän för ett par dagar sedan ligger vi lite efter här inne också. Jag tycker verkligen om den svalare luften, men jag var inte riktigt beredd på att det skulle bli så här kallt på en gång. Då jag åkte iväg för att hämta dottern från hennes tidiga morgonklass hade jag på mig både yllejacka och stor stickad sjal och frös fortfarande, bara för att ge dig en känsla av hur 4°C känns då man svettats i linne i 31 grader för bara några dagar sedan. Bilderna från mammas och lillasyster till Rom verkar helt plötsligt väldigt drömlika! Särskilt bilden på två gelatostrutar i mammas händer…

Så här blev kransen uppdaterad med lite amerikanskt sidenband. Jag tyckte inte det kändes aktuellt att köpa en rulle säckvävsband som kostade lika mycket som hela resten av kransen och dessutom tror jag efter att ha tänkt efter lite att det hade blivit en stilmässigt obalans.

Vad gör man när människor som man bryr sig om lider? I vissa fall kan man inte göra annat än att sitta tyst och skicka en bön uppåt, men andra gånger kan man rent handgripligen dela med sig både av chili con carne och äppelkaka. Så många svåra situationer runt omkring mig just nu, men också fantastiska och inspirerande människor som visar vägen, som visar att det finns glädje i sorg och att det finns styrka i svaghet. Tillsammans blir vi bättre. Ensam må vara bäste dräng, men jag vet att tio händer tar emot bättre än bara två. De senaste dagarna har jag fått uppleva det flera gånger och det är så häftigt!

Tandställningen sitter fint och efter de första dagarnas värkande invänjning verkar det nu som att S har koll både på munskölj, skyddande vaxkulor och långsam och noggrann tandborstning! Jag är så glad att hon är duktig på att ta hand om sin mun på egen hand eftersom det betalar sig då det är dags att ta ut tandställningen.

Detta äpple var lite extra roligt, för det ser ut precis som ett tecknat! Det ser också ut som ”en rumpa” beroende på hur man tolkar sin omvärld.

Mums! Vi äter rysligt många äpplen. Nu är frågan hur länge de håller sig i garaget om vi packar dem försiktigt i halm eller något. Far brukade bara lägga äpplena i en stor korg i lekstugan där de sedan stod och luktade alldeles fantastiskt gott (eller lite jäst och ruttet, beroende på kvalitet och tid på året), men jag vet inte…

Hur som helst fortsätter jag njuta av hösten. Idag ska jag klippa gräset som ju fortsätter att repa sig. Det tråkiga är att maskrosorna gör detsamma och de har verkligen tagit över vissa delar som var helt uttorkade i somras. Pust! Jag vet inte hur många plantor jag har grävt upp. Det kommer nya hela tiden. Inte roligt att anlita kemikalier, men vad gör man?

01 okt

Tjoho och man gör så gott man kan.

Vår 16-åring körde upp idag och klarade att ta sitt körkort! Jag tycker det är fantastiskt att hon nu kan ta sig runt på egen hand, men nog tycker jag att man är lite väl ung för att ansvara för något så tungt som en bil vid den åldern. De dagar hon har enstaka lektioner uppe på skolan ska jag med glädje skicka henne på egen hand i bilen, men motorvägskörning och sådär? Nja. Nu tar de flesta här sitt körkort då de är 16 och då allmänna kommunikationer helt enkelt inte fungerar lika bra här som de gör i Sverige så förstår jag att ett körkort blir i det närmaste nödvändigt. Vad tycker du? Har du något barn som övningskör eller som precis har tagit körkort? När känner man sig redo att helt våga lita på deras omdöme?

Höstvädret fortsätter och nu kan man se snö på de högsta bergen. Jag vet att det ska bli runt 24°C till helgen, men idag är det svinkallt. Det är till och med så kallt så jag passade på att dra på värmen tidigare idag trots att jag hade både luddiga innetofflor och tjocktröja på mig. Det är hemskt att svettas av 30-gradig värme, men inte är det bättre att frysa om man inte behöver! Hu. Jag saknar braskaminen vi hade i Segeltorp…

Numera har tevehörnan blivit vår Sturköhörna. Jag får ta ett kort då ljuset är bättre, men så här ser den fina gamla kartan på Karlskronas skärgård ut i inramat skick. Jag har väntat länge på att Michael’s skulle ha sitt erbjudande med 50% rabatt + en extra kupong. Trots att jag hade så mycket rabatt kostade allt ca 1400 kr!

Jag saknar lite fina och passande kuddar till hörnsoffan. Det kanske får bli symaskinsdejt till helgen…

Ovanför pianot hängde vårt familjeporträtt jättefult på fel höjd då husbyggarna hade placerat en termostat väldigt illa för alla som är intresserade av att ha tavlor på väggarna. Jag bestämde mig för att tavellist skulle ge en lösning på problemet och delvis lyckades jag i mitt uppsåt. Att sätta bilder snyggt och med något slags harmoni på en sådan list är lättare sagt än gjort. Jag har googlat inspirationsbilder, men mycket jag hittat har varit rätt trist. Tips på förbättringar? Egentligen tror jag att familjefotot kan klara sig med en mindre ram, men helst hade jag nog haft ett lite knubbigare format på just den tavlan (lite högre och lite smalare). Vi får väl se hur det blir så småningom.

Passepartouten på familjetavlan är för tunn och jätteful, så den ska jag be Michael’s-personalen byta ut mot något kraftigare som inte bucklar sig om jag inte hittar en ny ram som passar först. Den vänstra bilden är från Etsy, regnbågsfotot tog jag själv och lät trycka upp på Persnickety Prints på lite kraftigare och matt papper, tempelbilden skrev jag ut från nätet och monterade med mod-podge på en träbit som jag först hade filat till lite och målat med vit akrylfärg. Tulpanbilden älskar jag, men den stackaren fick bara IKEAs billigaste ram som sällskap.

De senaste gångerna jag har varit på loppisställen har jag letat specifikt efter ramar i olika storlekar, men det verkar som att folk antingen slänger dem innan de hamnar på loppis eller som att andra fyndletare också vill ha ramar. En vacker dag hittar jag kanske min dröm, en sådan ram som jag kan spraymåla eller göra sådär alldeles fantastiskt fin.