16 Apr

En fotobok med Hawaiibilder.

De senaste två kvällarna har jag ägnat åt att gå igenom, sålla och bestämma mig för vilka av alla de närmare 2000 fotografierna som skulle få komma med i vår Hawaiibok. Det blev lite bråttom, för jag ville använda en rabattkupong från Snapfish som skulle ge 50% rabatt. Recensionerna verkar vara riktigt bra för just deras fotoböcker, så jag försöker vara försiktigt optimistisk.

15_4

När man tittar på bilder är det lätt att förlora sig i nostalgi. Vår semester var fantastisk på många vis, men det fanns också orosmoln på himlen. Att leva mer i nuet och njuta av det som är bra och låta det som är jobbigt gå, det är en livskonst som jag hoppas bli ännu bättre på än vad jag redan är. Jag rekommenderar varmt yogan just för detta ändamål. På drygt ett och ett halvt år hinner det gå mycket vatten under broarna, så det blev till att gnugga minnesknölarna, samarbeta med maken, slå upp fakta om ställen vi besökte samt läsa blogginlägg och facebookanteckningar. Det blev nästan som en snabbresa tillbaka!

15_1

Den här veckan blev helt plötsligt vårt hem till ett öppet hus. I morgon kommer svenska vänner, på torsdag kommer ett grannpar som vi brukar spela spel med och på söndag är det påskmiddag med våra vänner/familjemedlemmar som vi inte har träffat ordentligt på superjättemegalänge. Inget, inget, inget och så allt på en gång! Var tillsammans och bli gladare lär oss en käck sång som väl alla svenskar kan. Tur det.

15_5

08 Nov

Spouting Horn och lite rockundervisning.

Jag letar piano. Här ger man minsann inte bort några instrument gratis. Craig’s list bjuder på halvtaskiga instrument för runt $1000-2000. Ett nytt elpiano, Yamaha DGX 640, kostar $800. Vi har blivit erbjudna att köpa ett ganska skruttigt piano för $600. Det är gulligt som inredningsdetalj och har stämts en gång i halvåret, men ljudet är verkligen ”sådär”. Hjälp! Jag behöver hjälp. Hjälphjälphjälp!

Under tiden som det inte spelas jättemycket här hemma kan jag drömma om the Spouting Horn på Kauai och du kan få lite hårdrocksundervisning. Grattis!

06 Nov

Skola och annat.

Jaha, ja. Här sitter jag med tre hemskolade/distansskolade barn. Hur gick det till? I och för sig är det ju så vi kört under den tidiga hösten, så det ska väl bli bra. Jag är ju ändå lärare. Du behöver inte bli rädd. Vi har inte låst in barnen och vi träffar andra människor. Den 2 500 elever stora skolan höll på att ta knäcken både på barn och vuxna förra veckan. Nu är det så att man kan vänja sig vid nästan vad som helst. Frågan är bara vad man måste vänja sig vid. Måste man vänja sig vid att sitta i ett klassrum med 39 elever och en lärare? Måste man vänja sig vid ett schema som innebär att man får sitta av en hel lördag om man kommer för sent (ens några minuter) tre gånger under en vecka? Tja, jag vet inte. Här får man lov att hemskola sina barn. De två äldsta är redan inskrivna på en bra high school med egen läroplan, så jag ser inga problem med inlärningen. Det ställer höga krav på mig som pedagog och extra viktigt är att ungarna kommer ut ordentligt varje dag och att de får träffa folk. Inte minst för språkets skull! Vi bor ju ändå i USA liksom… Nu vet jag att ungefär alla svenskar och en del amerikaner tycker att hemskolning är dåligt. Det tyckte jag också förut. Jag menar, jag har ju ändå gått på lärarhögskolan, och där har jag lärt mig precis vad jag ska tycka om saker och ting. Till exempel att barn mår mycket bättre av skola oavsett hur taskig miljön är. Inte sant?

Hemskolningen är inte tänkt som en permanent lösning. Vi ser var vi hamnar och skyndar långsamt, utom vad det gäller själva inlärningsbiten. Det innebär att barnen kanske får dubbelt så mycket effektiv inlärningstid än i skolan per dag. För E och G, de två stora, vet jag inte om vinsten blir märkbar, men för vår yngsta är det stor skillnad. Hon har varit det där barnet som suttit med handen i vädret halva eller hela lektioner för att få hjälp. Matten har varit jobbig ändå. Du kan ju tänka dig hur mycket matte stackaren fick ha i efterskott med den taktiken. Först ineffektiv lektion i skolan, sedan lektion med någon förälder på kvällen. Det är inte lätt det här med att veta vad som är bäst för ens barn, eller ens för en själv.

High School-dag:

Lektioner mellan 7.25 och 14.15. Småraster för att springa mellan klassrummen för att inte komma för sent, kort skollunch då man knappt hinner äta. Man träffar folk. Ibland alldeles för många. Läxor i varje ämne varannan dag. (4 ämnen dag 1, 4 ämnen dag 2, börja om från början, läxa till varje ny lektion – ofta att lämna in) Mycket trycka in fakta-inlärning.

Hemskolnings-dag:

Lektioner mellan 8 och 14.30. Långlunch med obligatorisk utevistelse för D-vitamintillförsel. Anpassad studiegång, men när man följer high school-läroplanen finns det kurser man måste läsa för att få ett high school-diplom. Man träffar sin familj dag ut och dag in, i det här fallet en mamma och tre syskon. Alla barnen har estetiska lektioner och träffar folk via olika kanaler. Obligatorisk tv-stund varje dag för att fånga upp språket. Utflykter till diverse ställen som gör en människa lite bättre – bibliotek, museum och annat. Slutprov sker på annat ställe för att man ska ha en oberoende handledare och att man kan visa att ens betyg är lika de man åstadkommit under kursens gång.

Förhoppningsvis kan vi fixa så några klasser kan tas på barnens highschool trots att de inte då går vanliga skoldagar, men min gissning med tanke på hur fyrkantiga de är med annat är att det blir svårt att få till. Vi får väl se… Nu håller vi på att fixa piano, marimba och lärare så huset kan börja klinga av annat än mitt gnidande på fiolen.

Lite Hawaii med skoltema kanske? Påskön i Polynesian Cultural Centers tappning. Till mitt högstadiearbete om denna fascinerande ö fick jag lov att klippa ut en bild från familjens uppslagsverk. Tänk vilken rikedom internet är! Vi har tillgång till så mycket mer information och kunskap än jag tror många ens i sina vildaste fantasier kunde drömma om för bara 20 år sedan. Det gäller bara att kunna ta till sig kunskapen och göra något vettigt av den. Hur kommer det sig att fler och fler går ur skolan med ofullständiga betyg? Mänskligheten borde ju bli smartare och smartare… Eller?

Skulle allt annat falla ihop och vi måste klara oss utan alla bekvämligheter så går det nog bra. Maken kan ju nästan göra upp eld på polynesiskt vis. Nästan.

Det här är så nära jag kommer att skaffa mig en tatuering. Den var ruskigt cool, men hörde inte hemma på min kropp.

Halloween 2012. Det här var godiskorgen innan de söta och de läskiga började knacka på dörren. En av tonåringarna som kom förbi valde en pumpa. Fast han frågade om han fick ta några klubbor också, och det fick han så gärna.

Ett par av pumporna har nu blivit till pumpamos. Moset ligger i kylen och väntar på att jag ska göra en kulinarisk läckerhet med det i morgon. Jag vet dessvärre inte direkt vad jag ska fixa till. Soppa kanske? Det kan nog vara gott…

17 Okt

FABBA!

Jag sitter ute i den varma kvällsbrisen medan skeppet tuffar vidare mot västra sidan av the Big Island. Vi bubblade bubbelpool och dansade loss till Abbamusiken som spelades under kvällsföreställningen vid poolen. Skeppets showbesättning satte både de glittriga scenkläderna och de tjusiga stegen. Vår familj pustade ut efter en härlig dag på en strand med magisk, svart lavasand och massor av stora sköldpaddor som låg och solade i vänligt samspråk med oss människor. Det här var sonens favoritutflykt under hela resan. Med tanke på att han knappt orkade följa med (extremt morgontrött, semesterschema, upp ”vanlig vardagstid”) tackade han till och med den ljuva fadern som inte gav upp. 🙂

Efter lavasanden var det dags för vulkanparken. Vi åkte till jordens mest aktiva vulkan, Kilauea, fick gratis ansiktsbehandlingar vid ånghål, upptäckte svavelbanker, tittade på majestätiska kratrar och gick i en riktig lavatunnel. Utflykten avslutades med en tur förbi gigantiska träd som planterades av kändisar som huserade för 80 år sedan (Amelia Earhart och Babe Ruth bl a) och den största japanska trädgården utanför Tokyo. Coolt. Med tanke på att det regnar i Hilo nästan varje dag och vi hade sol blev denna utflykt lite extra lyckad.

Slutligen vill jag tillägna dig en egen ABBA-låt. (Högt och lågt, vitt och brett… Läser du min blogg och jag vet om det kan det hända att någon av dessa låtar är just till dig!)

Slipping through my fingers

Mamma Mia

Thank you for the music

The winner takes it all

Att finnas till

11 Okt

Onsdag.

Sitter i bilen efter en lång dag. Vi steg upp kl 6 för att hinna ta oss till Snorkel Bob’s där vi fixade utrustning till Hanauma Bay-utflykten som jag längtat efter hela resan. Då vi var i Thailand för några år sedan fick jag aldrig möjlighet att snorkla. Nu var det alltså dags!! Hanaumaviken var kungligheternas fiskeområde då det begav sig. Numera är det här området skyddat och vi fick inte ens komma ner till stranden förrän vi hade sett en film som handlade om hur man ska bete sig bland korallreven och fiskarna.

Att sätta på sig ett cyklop och snorkel och sedan försvinna ner under vattenytan för att bara höra papegojfiskarnas korallgnagande och se ett färgglatt skådespel – det är makalöst! Jag ska snorkla igen, lita på det. (Det enda är att jag blev alldeles illamående efter en lång stund i vattnet, men det gick fort över.)

I går kväll kom ett gäng svenskar över tillsammans med svägerskan, så det blev svenskparty vid poolen. Hur trevligt som helst! Att vara flexibel är viktigt om man vill få ut så mycket som möjligt av livet. Jag utmanar dig till att vara lite extra fri idag. Livet är ändå rätt galet och du kommer inte att förstå allt hur du än försöker.

07 Okt

Polynesian Cultural Center.

Makens lillasyster har pluggat här på Oahu i tre år och de här veckorna har vi chans att träffa henne mer än någonsin då hon har vuxit upp med sin mamma i Finland. Tänk hur det där med blodsband funkar, hur gener slår igenom trots att man kanske inte ens träffar sina föräldrar en enda dag… Ibland undrar jag var alla mina delar kommer ifrån. Nja, snarare från vem. Det skulle verkligen vara roligt att åka tillbaka i tiden för att lära känna mina förfäder, följa egenheter och personlighetsdrag.

Nästan hela lördagen tillbringade vi med svägerskan uppe på Polynesian Cultural Center. Då S varit guide där gick hon med oss som vår personliga ledsagare. Jättetrevligt! Det här stället är något utöver det vanliga. Jag får återkomma med detaljer, för klockan är mycket och det är jobbigt att skriva på en telefon. Jag lämnar dig med Edith Piafs Hymne a l’amour vilken jag idag för första gången hörde i hawaiiansk upptempoversion. Jag tror originalet står sig länge än…

04 Okt

Waikiki Beach, Diamond Head och Stilla Havet överallt.

Nu har jag tillgång till en dator, i alla fall en liten stund. Jag hinner inte ladda upp några bilder från kameran (hoppas kunna göra det när vi är på kryssningen), men här har du i alla fall ett par flickor som det står ”Hawaii” tvärsöver. Den här ön (Oahu) har blivit välsignad med bitar från Paradiset. Jag måste dock säga att jag tycker att bebyggelsen är ful och skruttig och när man är ute och kör ser man inte direkt något av det paradisiska. Jag älskar att känna hur varmt det är i havet trots att det just är ett hav. Inte ens jag har problem att bada här… En annan sak jag tycker är rätt trevlig är att trots att det finns en massa vältrimmade och tjusiga människor med olika bakgrund och fason överallt känner jag mig helt okej bland alla de andra, helt vanliga och ganska tjocka medel-Svenssons (eller Smiths, eller Sørensens eller vad de nu kan heta).

Idag gick vi upp till utsiktsplatsen vid Diamond Head. Jag svettas som en gris så fort det är över 23 grader sådär och i den här värmen och solen kan jag säga att just jag nog var rätt kul att titta på för de lyckliga överlevare som var på väg ner igen då jag med raska steg gjorde mitt bästa på uppvägen. Det var väl värt ansträngningen! Vi hade en helt fantastiskt utsikt och det fläktade alldeles lagom varmt så jag nästan inte ville gå ner igen. Den här typen av utflykter passar sonen bäst. Han längtar till Utah och till alla utflykter han tänker göra i bergen. Mellandottern tycker nog det är liiiite surt att vi i princip inte kan shoppa någonting eftersom våra väskor är så fulla ändå på grund av flytten. Hon tyckte i alla fall att det var roligt att gå längs med fina shoppinggatan här i Honolulu i går. De två killarna som stod och sjöng så jag (och alla andra också tror jag med tanke på hur stor publik de fick) fick gåshud gjorde att lillasyster också stod ut med en kväll på stan. Tvåstämmig, pricksäker sång, en av killarna spelade på sitt medhavda piano så jag trodde det var inspelat först eftersom det lät så bra. Hoppas att det går bra för dem och att de får fortsätta underhålla sin publik med kärlek. Här har du en av låtarna vi fick lyssna på.

Här är en av mina Pink Floyd-favoriter. Jag önskar att du också fick vara här och uppleva allt detta makalösa.

02 Okt

Familj = Ohana

I går fick vi möjlighet att träffa Klaus lillasyster som vi senast såg för ungefär tio år sedan. S är uppvuxen i Finland hos sin mamma, så vi har inte haft möjlighet att tillbringa så mycket tid med henne, men hon är en härlig och positiv människa med mycket kärlek! På lördag ska hon ge oss en specialtur runt The Polynesisan Cultural Center där hon förut var guide. Kul!

Just nu sitter ett par av barnen och gör skolarbete. Jag har packat ihop våra saker då vi nu åker vidare ner till Honolulu för att vara där i några dagar. I går var vi på stranden, så alla har i alla fall börjat få lite färg. Vilken strand sedan. Där kan man tala om paradisisk härlighet! Tänk om du hade kunnat vara här du också… Jag skickar goda och varma tankar åt ditt håll!

01 Okt

Via Hollywood till Oahu, Hawaii.

Våra semesterdagar rinner snabbt förbi samtidigt som det känns som om tiden har stannat. Den här semestern känns overklig på många vis! Jag har varit i LA några gånger, men att åka med stora barn är något annat än att åka med bästa Å eller med småbarn.

Vi bestämde oss för att kajka upp till Hollywoodskylten och så tog vi själva Hollywood Blvd och Kodak Theater inifrån bilen i sakta mak. Underbart! Att gå i nästan 30 graders värme uppför kräver sitt vatten. Vilken tur att vi var så väl förberedda att vi hade med oss ett par flaskor var. När vi kom ner till bilen igen var varenda por i huden igentäppt av damm och kläderna var alldeles röda. Det var ”fett värt det”. Efter varsin frozen yoghurt från Cantaloop och en dusch hoppade barnen ner i poolen med våra vänners barn. Där hade de roligt i närmare två timmar innan dagen avslutades med hemkörd pizza och Avengers vid hemmabion.

Idag steg vi upp klockan fem och var i god tid för att hinna med planet till Honolulu. Dessvärre hade de stängt av vägen till flygplatsen pga ett cykellopp, så Hawaiidrömmarna höll på att bli lite tillknycklade innan de ens startat. En hjälpsam polis fick oss till slut på rätt väg och vi hann med planet med flera minuter tillgodo. På vägen till Turtle Bay där vi sover i ett par nätter stannade vi på Doleplantagen. Spännande! Tänk att all konserverad ananas jag klämt i mig genom åren har handplockats där. Att äta nyskördad ananas är, tja, rysligt gott! Tur att jag fick lite ont i tungan efteråt. Man får ju inte ha det för bra!