01 nov

Happy Halloween!

E hittade en pumpa med ett mönster som hon verkligen ville att vi skulle göra till den här Halloween. Jag köpte pumpan, vi skrev ut silhuettmönstret och fixade lite bättre skärredskap än köksknivar och så satte vi igång. Tja, nu var det mest E som jobbade. Jag fick sköta grovgörat (tömma pumpan på inälvorna och städa efteråt).

Mönstret trycks in med en vanlig kartnål. Funkar utmärkt! Det var stor skillnad på att använda de små pumpasågarna som går att köpa i varenda matvaruaffär här innan Halloween. Vi har annars skurit med köksknivar och resultaten har blivit därefter!

Dags att gå ut i mörkret och ta en bild av Tingeling då hon jobbar. Vi har redan haft en hel hög busungar här på besök, men jag gissar att det dyker upp några äldre godisgrisar också innan kvällen är slut.

31_3

31_12

31_17

31_13

31_18

31_16

31_21

31_22

31_20

Tillägg:

31_29

30 okt

Snart november.

29_1

Så här mysigt var det här utanför i går kväll då våra vänner kom hit på middag. Att ha samma lykta på trappan till huset i Segeltorp som på trappan här i Orem känns som någon slags förankring i vardagen, en trygghet och en värme som jag vill att mitt hem ska ha. Idag har vi bott här i ett år och en vecka. Ett år och en vecka har gått sedan vi kom till detta tomma skal mitt i natten. Vi bestämde oss för att sova på våra vänners extramadrasser som de hade ställt i garaget tillsammans med lakan, filtar och kuddar. (Vilken tur att de har flyttat runt mycket mer än vi och har en väldigt massa extragrejer av alla de slag!) Det tog inte många veckor innan vi hade ställt ganska mycket i ordning. Visst var det mycket som var kaotiskt, men jag är förvånad över hur fort vi kom in i rutiner trots de bakslag vi råkade ut för på vägen.

Jag kommer uppriktigt sagt inte riktigt ihåg vad jag förväntade mig då av livet så här ett år senare, men jag tror och hoppas att jag befinner mig där jag ska vara. Jag är här och jag är nu. Jag tar en dag i taget. Jag försöker komma ihåg att lyckan finns alldeles nära och allra mest i de relationer jag har med mina medmänniskor. (Jag har faktiskt blivit bättre på att tala om för mina nära och kära att de är viktiga för mig. Det är inte så svårt som det verkar…) Jag älskar dig. Jag älskar dig.

På lördag är det Alla Helgons Dag. Jag skulle bli jätteglad om du ville gå till en kyrkogård nära dig och tända ett ljus för alla som har gått före åt mig. Här får man hålla till godo med skräckinjagande monster som tigger godis. Det är liksom inte lika fantastiskt för själen som ett besök på en kyrkogård med tusen fladdrande lågor…

Ps: Jag kommer ihåg en Alla Helgons Dag för många år sedan. Vi åkte runt med makens mormor tlll familjegravarna och hamnade på hennes föräldrars kyrkogård. Den tjänstgörande kyrkoherden var något överförfriskad, men han visade stor gästfrihet och var en fröjd att prata med. Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag tänker på hur surrealistisk hela situationen var!

10 okt

Vi närmar oss ”The Holidays”.

Idag trodde jag att grannarna hade dukat upp en julkrubba, men det visade sig vara ett Halloweenaltare. Jag kanske kan ta en bättre bild senare… Spöken, spindlar och andra spektakel samsas i den lilla krubban (som jag gissar återvinns till Thanksgiving och jul), så jag gissar att gatans barn tycker det är jättespännande att gå förbi!

Firar du Halloween? Jag tycker det är lite groteskt och otäckt. Gör det mig till ett tjurkart? Eller kvalificerar jag mig direkt till häxtiteln?

20131010-004524.jpg