29 okt

Halloween in da house!

Till Halloween brukar alltid barnen fixa varsin pumpa. Det har varit ett roligt projekt med många spännande och fina motiv genom åren. Tekniken har hela tiden förfinats efter tips från det mäktiga internet. Själv har jag inte behövt skära alls på många år och det gjorde jag inte i år heller. Däremot kunde jag tipsa om en detalj som var ny för mig. Istället för att skära ut ett lock och lyfta upp för att kunna skrapa ut kärnor och delar av innehållet hade man skurit ett hål på baksidan och därmed såg pumpan intakt ut framifrån. Vilket lyft! Jag tipsade S då hon skapade årets vackra konstverk. (Hon har ingen faiblesse för Kanada, utan utgick helt enkelt från ett lönnlöv som låg på gårdsplanen.)

Det muttrades lite om att vi inte hade kvar setet med ”pumpkin carving tools”, men den lilla gröna kniven som alltid passar till allt visade sig fungera utmärkt även till detta ändamål.

Attack! Att skära ut fina detaljer, och hål på baksidan, kräver viss kraft. Det gäller att gå in med rätt vinkel och akta sig för att slinta. 2017 berodde 3200 av alla olyckor i USA märkta ”Halloween” på att någon hade sluntit med kniven. Jag gissar att en och annan svensk också råkar skära fel, men jag hittar ingen statistik. Problemet är sannolikt inte särskilt vanligt förekommande här i trakterna.

Jag älskar att våra barn fortsätter att pyssla också som vuxna. Med mig som mamma kom de inte undan som barn, men ändå. De kunde ju ha börjat protestera i tidig ålder! Det är så fint att se dem måna om sådant som blivit viktiga traditioner också för dem. I år är det inte ”vår jul”, så dottern och svärsonen stannar i Stockholm över jul. De hakade dock snabbt på sonen då han lät meddela att han inte ville missa Thanksgiving till något pris, så om en månad kommer de alla hem på snabbvisit. Mysigt!

Ljuset från pumpans höstlöv fladdrade så fint på verandatrappan igår och får göra så de närmaste kvällarna. I år sammanfaller Halloween (alltid 31 oktober) med Alla helgons dag. Jag gillar bättre de år de ligger på separata dagar, men det går inte att undvika att det blir såhär ibland. Jag vill bara inte att den fina kvällen på kyrkogården (allhelgona i Sverige) störs av skräniga, om än glada, spöken (Halloween i USA). Det har aldrig varit något problem förut, så det blir säkert bra i år också.

22 okt

Happy Halloween!

I år fick spökena hålla sig till det svarta skåpet i köket. Vi har inga småbarn i familjen längre och jag gillar egentligen inte Halloween. På måndag kommer dock min brorsdotter och pysslar hos faster. Hon gillar Halloween, så jag hoppas att inspirationen flödar när hon ser det här. Hennes pumpa väntar ute på trappan och jag gissar att Silhouetten kommer att få jobba med att skära ut en och annan läskig figur.

Maken pratade med kundtjänst till vår amerikanska bank igår. ”Usch, vad jag saknar Orem”, sa han. Jag har känt samma sak de senaste månaderna. Jag undviker nyheter och låter bli att läsa allt som har att göra med det amerikanska valet just nu. Mitt USA, det jag saknar, är familjemedlemmar, vänner, pysselaffärer, möjligheter att lyssna på musik, naturen och allt möjligt som varken börjar med Trump eller slutar med Biden. Det jag saknar finns ändå inte riktigt nu pga coronaviruset, så jag får drömma lite försiktigt, i hemlighet. En vacker dag…

01 nov

Happy Halloween!

Hej Hösten! Du har varit så vacker i år och jag ska försöka komma ihåg hur du värmt mitt sinne nu när Vintern är på intågande.

31_18

Sista oktober. Alla Helgons Dag. Halloween. Jag saknade att få tända ljus på kyrkogården och gå omkring och njuta av lugnet och värmen, men var glad över att kunna göra busungarna glada med lite godis. Dagens första gäst sa ”Wow!” när hon fick se påsarna som låg i godisskålen. Jag hade inte mage att göra henne besviken och säga att de bara innehöll en kupong för en gratis donut på Krispy Kreme och några små chokladbollar. Hoppas att donuts är det bästa hon vet! 😀

31_17

Det var alldeles för många som var med både i halvmaran och 5 km-loppet som gick i förmiddags. Jag och maken promenerade en sväng i Provo Canyon. Det var alldeles fantastiskt trots att vi båda har mått så risigt under den senaste veckan.

31_5

I morgon börjar november, månaden som brukar vara så jobbig för många som jag älskar och känner. Själv är jag bara lite besviken över att inte ha någon kamin att värma mina kalla fötter framför, men det ska nog gå bra ändå. I december kommer min syster och hennes familj för att fira jul med oss. Det är ju så härligt så jag vet inte vad! Svågerns bror och hans man passar på att flyga hit från Kalifornien och bor också hos oss i några dagar. The more, the merrier. Jag älskar att ha gäster, ser fram emot att laga en massa mat och sitta och prata länge om kvällarna. Tjohej!

Tacksamhetsbilder…

31_1

31_2

31_3

31_6

31_9

31_11

31_13

31_14

31_15

31_16

24 okt

Witches night out.

Min väninna och hennes utbytesstudent från Ecuador tog med mig och tjejerna på en riktig häxfest i kväll. Jag kommer nog aldrig att kunna ta till mig Halloween helt och fullt, men den här kvällen var riktigt rolig. Det var utomhusdisco med så många häxor som jag aldrig sett på samma ställe förut och jag tyckte att det var väldigt roligt att bara titta på alla fantastiska utstyrslar! Förutom själva festligheterna bjöd butikerna i Gardner Village på finfina rabatter och lite extra roliga erbjudanden. Jag frestas sällan i butiker (nej, det är inte så särskilt roligt att shoppa), men i kväll hittade jag många saker som hade gjort vårt hem ännu lite trevligare. Ja, alltså, jag köpte inte det antika skåpet för $899 och inte lapptäcket för i runda slängar $200, men jag kände helt klart hederligt gammalt habegär pocka på. (Jag höll också på att köpa en Hummelfigur med många år på nacken till min kompis C, men en flisa hade gått och för det hade jag velat få den lite billigare. Det är ju annars kul när man hittar fynd som de lokala förmågorna inte ser värdet i. Synd att det inte händer mer ofta!)

Ps: Jag får en massa frågor om vad som egentligen håller på att hända i Sverige av mina amerikanska kompisar. Tydligen lägger nyhetsstationerna mycket tid på diskussioner om flyktingsituationen, svärdmördaren och lite annat smått och gott som händer i Swiiiiden. C frågade i kväll om släktingar och vänner såg fram emot ett ännu större skattetryck med tanke på hur det redan ser ut i Sverige. Jag sa att svenskar älskar att betala skatt och att vi i likhet med USA har en skattkista som funkar som pojken med guldbyxornas fickor – det är bara att plocka mer när man behöver. Då tittade hon på mig som att jag vore galen. Mitt allvarliga svar var att jag inte har en aning om vad som håller på att hända men att Sverige kommer att få uppleva stora förändringar på många olika plan under de närmaste åren. Vad tror du?

24_2

24_4

24_8

24_10

24_11

24_12

24_13

24_14

24_15

24_5

24_16

24_17

24_18

24_19

24_20

04 okt

Spökena har inga ögon att gråta med…

… när PeWi åker vidare mot nya äventyr. Det har varit så roligt att ha dem här! I går fick jag ett förskottsfödelsedagstelefonsamtal med ett halvt löfte om besök framåt våren från en av mina äldsta vänner. Tjoho!

IMG_1686

Jag är tacksam över dagen som ligger bakom mig. I kväll frågar jag mig: ”What is keeping me from progressing.” Det ska bli intressant att se om jag får någon klarhet. Hoppas att du fått äta god äppelkaka, lyssnat på rysarmusik på hög volym, blivit inspirerad och upplyft, fått hänga med finfina vänner och kanske klämt fram något kreativt ur skapardelen i hjärnan idag. Det har jag. Peace.

01 nov

Happy Halloween?

Jodå. Någon blev nog glad i alla fall. Vi var bjudna till några grannar på Halloweenfika och lämnade huset i en timme fast sonen satt hemma och skrev en skoluppgift. När vi kom tillbaka var korgen som jag ställt ut full med godis borta. Tjyven hade rivit bort lappen jag satt på korgen där det stod ”Varsågod och ta en godisbit. Ha en trevlig kväll!” och lämnat kvar den på trappan. Godiset bryr jag mig inte om även om ungarna som kom efteråt inte fick något hos oss, men korgen tyckte jag mycket om. Alltså, jag undrar ibland hur hjärnan hos vissa människor är funtad. Mitt och ditt?

31_3

Här är våra tonåringars fina pumpor som åtminstone blev lämnade i fred. Apple-äpplet, Captain America och en lite mer klassisk Jack O’Lantern.

31_5

Halloweenkvällen bjöd både på guldiga träd och läskiga trädgårdar.

31_7

Utanför det här huset står alltid en läskig, svartklädd människa som drar igång en motorsåg när ungarna närmar sig och jagar dem. Hur otäckt som helst! Fast de har ju en massa godis i huset också för att balansera lite.

31_6

Den här hysteriska lampan har våra vänner hemma hos sig. Den är specialbeställd av en kvinna här i Orem som gör lampor med olika teman. Jag har sett Halloween, jul och sommar hos lite olika grannar och kan tala om att det är lampor som man inte glömmer. Lite svåra att damma kanske…

31_4

Vår familj är lite mer försiktig när det gäller inredning. Så här ser vår lysande gren ut med sina höststjärnor på plats.

31_10

Vi möblerade om lite, så nu har marimban fått flytta ner i det tomma ”julgranshörnet”. Ljudet blev bättre där och det känns ganska trevligt att inte springa på ett instrument det första man gör när man öppnar ytterdörren.

01 nov

Happy Halloween!

E hittade en pumpa med ett mönster som hon verkligen ville att vi skulle göra till den här Halloween. Jag köpte pumpan, vi skrev ut silhuettmönstret och fixade lite bättre skärredskap än köksknivar och så satte vi igång. Tja, nu var det mest E som jobbade. Jag fick sköta grovgörat (tömma pumpan på inälvorna och städa efteråt).

Mönstret trycks in med en vanlig kartnål. Funkar utmärkt! Det var stor skillnad på att använda de små pumpasågarna som går att köpa i varenda matvaruaffär här innan Halloween. Vi har annars skurit med köksknivar och resultaten har blivit därefter!

Dags att gå ut i mörkret och ta en bild av Tingeling då hon jobbar. Vi har redan haft en hel hög busungar här på besök, men jag gissar att det dyker upp några äldre godisgrisar också innan kvällen är slut.

31_3

31_12

31_17

31_13

31_18

31_16

31_21

31_22

31_20

Tillägg:

31_29

30 okt

Snart november.

29_1

Så här mysigt var det här utanför i går kväll då våra vänner kom hit på middag. Att ha samma lykta på trappan till huset i Segeltorp som på trappan här i Orem känns som någon slags förankring i vardagen, en trygghet och en värme som jag vill att mitt hem ska ha. Idag har vi bott här i ett år och en vecka. Ett år och en vecka har gått sedan vi kom till detta tomma skal mitt i natten. Vi bestämde oss för att sova på våra vänners extramadrasser som de hade ställt i garaget tillsammans med lakan, filtar och kuddar. (Vilken tur att de har flyttat runt mycket mer än vi och har en väldigt massa extragrejer av alla de slag!) Det tog inte många veckor innan vi hade ställt ganska mycket i ordning. Visst var det mycket som var kaotiskt, men jag är förvånad över hur fort vi kom in i rutiner trots de bakslag vi råkade ut för på vägen.

Jag kommer uppriktigt sagt inte riktigt ihåg vad jag förväntade mig då av livet så här ett år senare, men jag tror och hoppas att jag befinner mig där jag ska vara. Jag är här och jag är nu. Jag tar en dag i taget. Jag försöker komma ihåg att lyckan finns alldeles nära och allra mest i de relationer jag har med mina medmänniskor. (Jag har faktiskt blivit bättre på att tala om för mina nära och kära att de är viktiga för mig. Det är inte så svårt som det verkar…) Jag älskar dig. Jag älskar dig.

På lördag är det Alla Helgons Dag. Jag skulle bli jätteglad om du ville gå till en kyrkogård nära dig och tända ett ljus för alla som har gått före åt mig. Här får man hålla till godo med skräckinjagande monster som tigger godis. Det är liksom inte lika fantastiskt för själen som ett besök på en kyrkogård med tusen fladdrande lågor…

Ps: Jag kommer ihåg en Alla Helgons Dag för många år sedan. Vi åkte runt med makens mormor tlll familjegravarna och hamnade på hennes föräldrars kyrkogård. Den tjänstgörande kyrkoherden var något överförfriskad, men han visade stor gästfrihet och var en fröjd att prata med. Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag tänker på hur surrealistisk hela situationen var!