24 Feb

Pulkadag i Klackamåla.

Imorse bjöd brorsan in till ”öppen grill” i pulkabacken i Klackamåla, bortom all ära och redlighet. Jag är så glad att han, en av våra systrar och deras familjer kunde ta över fars skog. De gör så fint och sköter skogsvården med den äran.

Yngsta dottern och hennes kompis hade lagt sig, hm, rätt sent, så de var lite trötta då jag frågade om de ville hänga med, men det ordnade sig ändå. Sonen hakade på efter att ha vaknat till och vid 11-tiden var vi färdiga med en halv matsäck i ryggsäck, alla möjliga klädesplagg i lager på lager och den enda åkmojängen vi har kvar, ett blått tefat. Senorens Livs hade både korv och korvbröd till försäljning, så till slut hade vi allt vi behövde.

Vad kan jag säga mer än att vissa gånger suger sportlovsaktiviteter (någon eller alla är kalla, hungriga, har pjäxor som klämmer, kan inte åka vad-det-nu-är…), men idag tror jag inte någon hade något att klaga på. Tack för en toppendag! Härmed varnar jag för en massa bilder och det är ändå efter att jag har rensat bort tre gånger så många. Enjoy!

12 Sep

Ännu ett steg på vägen.

Ännu en sommardag med varma vindar och klarblå himmel. Det känns så märkligt, men jag tar tacksamt emot.

Dagens Huset: Idag var det dags att såpskrubba dörren som sitter mellan vardagsrum och sovrum. Det här är efter en första tvätt med varmt såpvatten och fram till nedre spegeln är det skrubbat även med Svinto. Dörren blev inte lika bra som dörrkarmarna, men det beror antagligen på att dörren har ett extra lager med vit plastfärg som skiten har satt sig i

12_3

Så här såg det ut efter 1,5 timmes jobb med fram och baksida:

12_2

Du ser ju att det bara är att skrapa och måla om hela rasket! Det är dock trevligare att skrapa en såpdoftande dörr än en som är täckt med flug- och kattskit…

12_4

I Bredavik märks det att hösten börjar tåga in trots att det var bra över 20 grader och shortsväder hela dagen idag. Björkarna börjar fläckvis bli gula och ser man efter noggrant börjar också lönnarna försiktigt ändra färg. Svågern vågade fånga stunden, var spontan och tog med sig familjen ut för att bjuda på en sista (?) grillkväll. Mysigt! Yngsta dottern har lite svårt att vänja sig vid att bo utan sina två storasyskon och dessutom har ju var och en försvunnit hem till sitt efter ett kusinintensivt sommarlov. För henne blev det här en riktig festkväll, och det är jag så glad över. ”A mother is never happier than her most miserable child” lärde mig min psykologkompis och det är ett uttryck som direkt slog an något i mig.

12_1