godis

22 dec

22 december 2021.

Idag har vi nått fram till sista dagen i julkalendern. Vafalls?! Det är ju bara dan före dan före dopparedan?! Jo, men i eftermiddag kommer ungdomarna hem och jag kommer att ha fullt upp med själva livet. Må vi alla ha en fin jul, en sådan vi behöver och vill ha.

Hur lyckas man alltid med knäcken? Jag kan tala om att om man använder termometer och rör ofta under tillagningen så blir den perfekt. Jag struntar också i mandel, den sätter sig bara mellan tänderna.

Bästa knäcken
2 dl socker
2 dl vispgrädde
2 dl ljus sirap

Koka på medeltemperatur och rör ofta. När knäcken nått 125° hälls den upp med en knäcktratt i formar som står på fuktig kökshandduk för att inte trilla omkull. Förvara svalt i burk med tätslutande lock.

20 dec

20 december 2021.

Jaha. Nu har vi kommit till de tvåsiffriga datumen som börjar med en tvåa. Wow, den här månaden har gått väldigt snabbt! Samtidigt blir det lite som en meditation, det här att lägga upp rubriker på inläggen som följer exakt samma mönster med bara en skillnad från förra dagens. Efter alla otaliga blogginlägg jag skrivit och haft dålig fantasi som följeslagare kan jag bara säga att det varit rätt skönt att inte behöva fundera vidare över just detta. Med det sagt kommer jag att gå tillbaka till min vanliga ordning så fort julkalendern är slut.

Igår kokade jag kola. Pris vare kökstermometern som hjälpte mig då det tog två timmar att komma upp i 125° den här gången. Man kan ju bli knäpp på köpet om man ska springa och göra kulprov var femte minut och receptet säger att det ska ta 40 minuter… Det är samma visa varje gång. Just kola och knäck gör mig galen. Det är ju egentligen jättelätt att bara blanda ihop ingredienserna, koka upp och sänka värmen. Man rör lite då och då och så, TADA, är den där läckra smeten klar. Häll upp, låt svalna, markera bitarna, låt svalna lite till, skär upp och låt stelna helt i kylen. Fram med bakplåtspapper eller vaxat papper och så slår man in varje bit för sig. Just det sista momentet byter man ut mot brännskador och outtalade svordomar då man pysslar med knäcksmeten och den ska ner i sina formar. Smörjer man bara brickan de står på lite och sedan använder en speciell knäcktratt brukar det ändå gå riktigt bra. Jag tror att just knäcktratten är den enda kökspryl som får vara kvar i våra skåp trots att den bara används en gång om året.

Jag har ett par olika kolafavoriter. I år följde jag Anna och Fanny Bergenströms recept i Vinterns goda ting, julens favoritbok. Jag tycker det är extra roligt att använda ett recept med honung eftersom vi har egen sådan.

Fransk chokladkola
100 g smör
1/2 dl kakao
2 cl vispgrädde
3 dl socker
1 dl sirap
3 msk honung
2 tsk vaniljsocker

Blanda ihop alla ingredienser i en tjockbottnad kastrull. Rör om i kolasmeten då och då. Koka upp och sänk sedan till rätt svag värme så det syns små bubblor i ytan. Koka utan lock till smeten klarar kulprovet eller har nått 125°. Häll upp smeten i en form med bakplåtspapper. Låt svalna, men se till att ha markerat rutor innan kolan stelnat helt. Skär isär och slå in varje bit i bakplåtspapper, smörpapper eller liknande.

02 maj

Om att prova kläder och vilja äta lakrits. Och choklad.

Ena dottern och jag var på lite sommarklädesjakt i kväll. Vi fyndade fem plagg för cirkus 500 kronor och då var det ändå ett par byxor och en kjol till mig! Jag hatar verkligen att prova kläder. Vågar knappt ställa mig i ett provrum av rädsla att, ja, jag vet inte vad… Ska man räkna vardagsglädjor måste ett par sköna byxor som också kan användas till liiiiite fint och en riktigt skön sommarkjol till Sturkö och sommarliv komma ganska högt på en lista. E hittade en linnetunika som var helt fantastiskt fin, en kjol som satt perfekt på hennes avundsvärda JLo-bak och en skön t-shirtklänning som också funkar då man vill vara lite finare. Allt detta hittade vi rätt oväntat på Old Navy. Tur att vi gick då vi hade provat färdigt första omgången, för annars hade vi gått därifrån också med saker vi inte skulle behöva.

När jag kom hem såg jag att någon hade lagt upp en bild på min favoritlakrits på Facebook och då slutade jag drömma om sommarform som ändå inte kommer och kunde precis föreställa mig hur det känns att ha en sådan här godbit i munnen. Mums! Hoppas Johan Bülows lakritsbutik på Köpenhamns flygplats är öppen då vi kommer i juni. Då ska jag köpa den här burken till mig:

Den här burken ska jag köpa till faster B:

14 nov

Nötbollar – familjens favoriter.

Jag vet att jag har lagt upp mitt recept på nötbollar förut, men här kommer ett modifierat recept som äldsta dottern också tycker är gott. Hon är inte förtjust i kokossmak, så en del paleomat vinner aldrig riktigt mark hos henne.

Dessa bollar är inte något man äter varje dag, men är vi fem stycken som delar på dem under några dagar så känns det ganska okej. Tyvärr kan jag inte ge dig några exakta mått eftersom jag bara slänger i lite av det ena och det andra, men bättre än ingenting kanske?

en näve cashewnötter
en näve pekannötter
en näve mandlar

Pulsera nötter till ett nötmjöl.

några torkade aprikoser (5-6 stycken?)
50 g smör
1 tsk vaniljextrakt eller motsvarande vaniljpulver
en näve mörka (70%) chokladbitar (kan bytas ut mot några msk kakao, men blir inte lika gott – glöm i så fall inte kokossocker eller honung)
ev lite kokossocker eller honung (behövs antagligen om du inte brukar äta sockerfritt eller om du har i för lite choklad)

Pulsera i dessa ingredienser också och kör sedan på full fart tills du har en fin smet. Rulla bollar i kokosflingor. Ställ i kylen och ät när de hunnit bli kalla.

Nötterna är just våra favoriter. Jag gillar valnötter i, men de andra tycker bollarna blir lite småbeska av dem. Hasselnötter är jättegott, men det är så dyrt här. Cashew är väldigt neutralt och bra som grund i alla fall. Nötnävarna är rätt mycket större än chokladnäven förresten. Vådan av att använda ett ungefärligt mått. Jag får nog mäta nästa gång. Hm.

Lycka till!

21 maj

Change the way you think.

Det visade sig att ekonomin inte behövde så fasligt mycket arbetstid, så då kunde jag lika gärna tänka Change the Way You Think nu i maj. Jag har jobbat en hel del med just detta de senaste veckorna. Jag orkar inte med tankar som åker berg- och dalbana. Min medvetenhet har faktiskt gjort det lite bättre, i alla fall då det gäller vissa saker. Jag är alltså inte ute efter en total tankeförändring utan vill ”bara” kunna påverka några av mina tankebanor i riktningar som jag själv bestämmer. Inte lätt, inte självklart, men det går.

Yngsta dottern har en fantastisk pianolärarinna. M är finska och i Finland hade hon varit pensionär för flera år sedan. Hon utbildades vid Sibelius-Akademin i Helsingfors och spelar alldeles fantastiskt. (Jag har kunnat njuta av hennes pianospel under körövningarna hela vintern och våren.) Sedan hon kom till USA för en massa år sedan har hon jobbat som pianopedagog och fortsätter med det då folk hela tiden bönar och ber att hon inte ska lägga av. (Hon har dock dragit ner på antalet elever.) Idag var det dags för avslutningskonsert i Summerhays Musics konsertlokal. S var inte helt van vid att spela på en flygel då hon till vardags klinkar på vårt elpiano, men hon hade ändå bäst känsla av alla elever. 🙂

För övrigt vill jag bara berätta att jag hittade världens fynd på Maceys idag. Andrasortering av Jelly Beans, $1.99 för 453 g. Jag köpte fem påsar, men jag får kanske åka tillbaka i morgon och köpa några fler. En påse fick bli vår, resten tar vi med då vi åker till Sverige om några veckor. Gissa hur svårt det var för mig att avstå? Jag är duktig på att vara sockerfri, men Jelly Beans är väldigt, väldigt goda. Suck!

15 maj

Sverigepaket och trädgårdsfix.

Maken har varit hemma i Sverige en sväng. Han har i tre år arrangerat FreedomFest Stockholm och i år var talarna riktigt intressanta tyckte jag. Synd att Stockholm ligger lite för långt bort för en spontanbesök… K hade ruskigt trevligt nästan hela tiden då han var ”hemma”. Han hade också med sig ett gäng trevliga saker tillbaka som min syster hade varit snäll och fixat. Ett par påsar lösgodis med precis lagom antal godisbitar. En jättefin smörkniv från Tallinn. En spännande bok som syrran har rekommenderat, nämligen Viktig, från matmissbrukare till träningsförebild. Två behåar från Hogengård. (En sak. Hogengårds sportbehåar är de enda värda namnet.) En inspektionslapp. Nej, vänta lite. Den var inte från min syster. Den var ju från Transportation Security Administration. Kul att det just var makens väska de hade sökt igenom, han som verkligen ogillar det där med ”Storebror Ser Dig”.

Idag fixade Super Man (aka Maken) bevattningssystemet efter att jag hade klippt våra tjugoelva hektar gräsmatta (måttlig överdrift) och insett att det nog var dags att hjälpa gräsrötterna på traven om vår tjusiga trädgård inte ska se ut som en bakgård i bortre Georgien resten av sommaren. Efter att ha använt kunskap från KTH-åren på elektro och megahandkraft samt pepp från medägaren till vårt hus är nu det synnerligen avancerade systemet igång. Det kommer nu att gå igång klockan sju varje morgon och vattnar hela trädgården genom sju ventiler. Coolt! Bättre sent än aldrig. Jag betar förresten långsamt av ogräset. Det går i avancerad fem sjuttondels takt blandat med snubbelsteg till skillnad från de mexikanska trädgårdsmästarna som har hand om alla våra grannars trädgårdar. De jobbar nämligen i salsans fyrtakt, vilket gör att det går mycket snabbare för dem. Tror du mig inte? Det är bara att komma hit och se med egna ögon…

Livet går vidare också då man knappt orkar sätta ena foten framför den andra. Det finns styrka att hämta på olika ställen och jag är tacksam över att jag åtminstone vet var jag kan hämta den.

31 jan

Bästa rostbiffsreceptet någonsin. Jag lovar!

I morse kände jag mig som Ally McBeal. Jag vet att jag var vaken, men jag drömde ändå. Jag hade feber, så det var kanske inte så konstigt egentligen. Jag har haft feber lite till och från de senaste dagarna. Störigt. Egentligen känner jag mig piggare än på länge, främst eftersom jag faktiskt kan ta mig fram lite lättare nu när jag inte längre behöver använda kryckorna hela tiden. Jag kom på att det var min kusins födelsedag, men att jag visst hade gratulerat henne för flera dagar sedan. What?! Samtidigt kom jag ihåg att en gammal pojkväns syster också delar denna födelsedag. Hjärnan är så spretig! Hur kommer det sig att den glömmer viktiga fakta, men överraskar med både det ena och det andra som värsta Gubben i Lådan? Funkar du som jag? Är du alltid rationell och ordentlig, eller förvånar du till och med dig själv?

Förutom febern och mitt något förvirrade tillstånd har dagen varit ovanligt bra, faktiskt ganska toppen. För tredje dagen i rad kom ett paket i brevlådan!! Jag kunde knappt tro mina ögon då sonen kom in med ännu en härlig, svensk postpåse. Den här hade posten fått tejpa ihop då den säkert fastnat i något vasst. Bubbelplasten och den enormt starka limremsan hade pallat trycket och inget av det dyrbara innehållet hade gått förlorat. Kolla bara… Man kan ju tro att MiaMaria vet precis vad jag gillar!

Häromdagen var det en vän som visst hade kommit att tänka på mig i samband med tulpaner. Hon kom ihåg att tulpaner är min absoluta favoritblomma. Det gjorde mig så glad! Denna bukett köpte jag till mig själv från maken. Jag vet ju att han egentligen gillar att ge mig blommor, så jag besparar honom omaket att behöva gå in i någon affär eftersom han ogillar det desto mer… Hm. I kassan stod en höggravid ung kvinna som var alldeles hjärtblå om läpparna. ”Wow! These flowers are beautiful!” Jag var sååå nära att låta henne få blommorna, men Mitt Egoistiska Jag tog över. Nästa gång jag kommer i samma situation måste Mitt Generösa Jag vinna. Hur kunde jag förneka henne glädjen att få njuta av röda tulpaner? Jag skäms.

I övrigt har de kulinariska höjdpunkterna varit många, vilket har bidragit till att denna fina dag blev så fin. Rostbiffen blev så god att jag knappast smakat något godare i köttväg. Receptet togs från vår Paleokokbok:

Deli-Style Roast Beef

2 finhackade vitlöksklyftor
1 msk torkad, krossad rosmarin
2 msk torkad oregano
1,5 msk flingsalt (fast vi använde grovmalet Himalayasalt)
2 tsk nymalen svartpeppar

Blanda kryddorna och gnugga in dem i din rostbiff. (Vår var en billig bit, fast rätt bra storlek ”tip sirloin”. En femtiolapp för hela stycket efter $3 rabatt.)

Låt den kryddade köttbiten stå i rumstemperatur i två timmar. Sätt i ugnstermometer i tjockaste delen. Sätt in köttet i 120°C uppvärmd ugn i en halvtimme. Sänk värmen till 75°C. Låt stå kvar i ugnen tills rätt innertemperatur nås. Vi valde att ta ut köttet då det var 56°C. (Över 60° blir köttet torrt och trist, inte att rekommendera.) Efter att ha stått och vilat inlindad i tio minuter var det dags att skära tunna, tunna skivor av köttet. Himmelskt gott! Där var det smakexplosioner i varje tugga. Rekommenderas!

För övrigt är grapefrukterna också hur goda som helst nu! Mums, alltså. Jag vet inte varför jag aldrig gillade denna majestätiska citrusfrukt när jag var yngre? Jag ska äta grapefrukt varje frukost tills jag tröttnar. Och göra spenatsallad med grapefrukt. Och äta grapefrukt till mellis. Hur länge dröjer det tills passionen falnar tror du?

Det värsta idag var förresten inte febern, utan min frisyr. Jag har upptäckt att damer som inte har perfekt hår här i Orem drar någon tjusig mössa över huvudet då de visar sig bland folk. Jag bestämde mig för att inte vara sämre än snyggingarna. Mössan är dotterns och inte särskilt tjusig, men ingen verkade reagera negativt på den. Ja, det skulle vara bakom min rygg i så fall.

Nu ska jag läsa pocketroman. Tack igen MiaMaria! Chokladen finns kvar, men tablettaskarna är redan long gone. (Femina har jag gömt för mig själv för att inte ta slut på allt det fina på en gång…) Sanningen segrar ändå alltid, eller hur är det man säger?

Förresten måste du lyssna på Talang 2008-vinnaren Zara Larsson som det varit tyst om sedan vinsten, i alla fall vad jag vet. Jag tror inte hon kommer att hålla tyst längre. Vad tror du? Tack Ellison!

27 jan

Tiden går, somligt består.

Det här har varit en finfin dag. Vill du höra?

1. Sovmorgon. Inte jättelång, men ändå.

2. Utflykt till Holladay där vi träffade vår fina vän M, hennes dotter J och Js familj. M hade ganska nyligen skilt sig då vi flyttade till Kalifornien. Hon hyrde ut rum till studenter för att dra in lite mer pengar. Vi hade turen att få tips om henne och flyttade in i det största sovrummet i huset. Stor bokhylla med massor av böcker, eget badrum, delat kök och vardagsrum och tillträde till trädgården direkt från vårt rum. Maken och jag var alldeles nygifta och vi fick ett fantastiskt år där på Evergreen Drive i Palo Alto, CA. M bor numera i Madrid, men är i USA ett par veckor för att hälsa på yngsta dottern som precis fått sitt andra (!) tvillingpar. Dottern bor turligt nog bara femtio minuter från oss, så vi var så glada över att få möjligheten att träffa allihop! Då M visste att hon skulle träffa oss tog hon med sig en överraskning från Kalifornien. Vad då, undrar du kanske? Jo, det ska jag tala om. Min symaskin av märket Brother, den som jag köpte på Costco 1994 och som har stått hemma hos M sedan 1995 då vi flyttade hem till Sverige igen! Och tänka sig. Den går som smort. Nu har jag alltså en symaskin igen! Jag är så glaaaad! (Maken fick fixa till backen som hade gått i baklås, men annars har tiden inte lämnat några avtryck alls.)

3. När vi kom hem hämtade sonen posten. Han kom injoggande med ett grönt vadderat postkuvert från Sverige. Ett tjockt, roligt paket. Ett paket från Lotta fyllt med lakrits, choklad och en mysbok. Vi var redan glada efter den trevliga utflykten till våra vänner, så paketet fick oss alla att flyga en bit över golvet. Mums!

Jag gillar Glada Dagar. Det här inlägget kanske ger känslan av ”intresseklubben antecknar”, men för mig känns det just nu viktigare än huruvida vi borde sitta i en stuga utan el, åka pendeltåg och äta vegetariskt eller inte alls (allt för att sluta släppa ut ofrivilliga koldioxider). Fast jag blev uppriktigt glad över att läsa denna artikel. Kram på dig!

30 dec

Ett och annat fotografi.

Här är de stiliga herrarna som var här på besök i går! Mammas lillebror och hans yngste son. Jag är så glad över att ha familj ganska nära oss här i Vilda Västern!

Morbrors godispresent till oss. Alltså, nog för att han har rätt i att vi kommer från Släkten Godisråttan, men det här var till och med mer än vi mäktade mer! En godisskål brukar ju gå på en dag, men nu har vi så det räcker ett tag till. 🙂 Tack, K!!

Som du ser på maken är det slitsamt att ha en fru med brutet ben… Han har kunnat ta igen sig lite idag som tur är.

För övrigt vill jag bara tala om att vi har en dotter som visar framfötterna då det gäller fotografi. Jag surar över att jag inte gav henne systemkameran jag vann i en tävling för något år sedan. Jag sålde den till en bekant för ett pris som var alldeles för lågt och då kunde ju hon lika väl ha fått den! Jaja, vi delar nu min kamera och jag tror att hon kanske lär sig vad hon vill ha i en kamera på detta sätt. Titta vilket stämningsfullt foto hon tog på ljusen i går. Jag gillar det verkligen. (Brukar du använda adventsljusstaken som en ”vanlig” ljusstake också ett tag efter jul? Jag tycker det blir fint, speciellt med de i metall som vi har.)

Ja, men det var väl allt för idag. Jag har fullt upp med att hålla koll med kryckorna nu, så det blir kanske dåligt med foton ett tag framöver. Vi får se. Kanske sätter jag mig och tar massor av detaljbilder på olika saker från soffan i ett par veckor? Man vet aldrig.