Tag Archives: gåvor

05 dec

Är det verkligen saligare att ge än att ta?

Skrev just det här på Facebook, men tycker att det passar här i bloggen också. Det får helt enkelt bli dagens inlägg!

Min syrra undrade irriterat när ”önskelistor” blev ”kravlistor”. Detta var för över en månad sedan, men jag har inte kunnat släppa det riktigt. Hur förhåller vi oss till balans mellan att ge och ta för den yngre generationen? Jag älskar att ge julklappar, men jag vill ju inte vara någons ”gratispengar”, utan hitta något som jag tycker passar till den speciella personen. Jag vet att det är fantastiskt att få något man verkligen har önskat sig, men vet också att tacksamheten snabbt går över. Särskilt i juletider där en julklapp snabbt glöms bort medan papperet slits av nästa paket.

Jag har en idé och vill bolla den med er som eventuellt läser här. Skriv gärna hur ni tänker om detta. Hur gammal bör man vara för att förstå detta koncept och inte bli ”traumatiserad”? Säg ”Jag tänkte lägga 1000 kr på dina julklappar. Du har möjlighet att få allt själv, men då bestämmer jag vad jag vill ge dig och behöver ingen önskelista. Du kan också få X kronor (typ 700 kr) att själv köpa precis vad du vill ha. Vi tar sedan resten av pengarna upp till 1000 kr, jag plussar på 200 kr, du köper något annat som du vill ha för de pengarna som vi ger till någon som inte har föräldrar med guldbyxor. (Barn till familjer på Kvinnojourer eller liknande.)” Hade det över huvud taget funkat? På det sättet blir ens 1000 kr värda 1200 kr och man får öva på känslan ”det är saligare att giva än att taga”. Jag vill att julen ska vara drömmig och att sitta och ringa in önskeleksaker i leksakskatalogen var ju fantastiskt! Att det har gått därifrån till något slags ”öppna din plånbok och ge mig det här” känns sådär. Som sagt, jag bollar gärna dessa tankar! (Detta gäller alltså inte våra vuxna barn, de kan nog tala om hur vi har jobbat hårt på att lära dem tygla sina ha-begär, hahahaha!)

21 jul

Bebisdusch för kommande lilla barnbarnet.

Har du varit på en baby shower någon gång? Det sägs att detta firande har sina rötter i Egypten och i romarriket, men den moderna versionen kommer från efterkrigstidens USA. Kvinnorna i en förstagångsgravid kvinnas närhet samlas för att ”duscha” den kommande lilla bebisen med smått och gott som kan behövas inför ankomsten. Redan min mamma fick en baby shower 1970, med all sannolikhet pga många kontakter i USA. Nuförtiden finns alla möjliga versioner av denna festlighet, men nu när jag tog chansen att fixa en till äldsta dottern ville jag ha en klassisk version. Jag bjöd in alla hennes närmaste släktingar för ett nära firande. (Min svägerska tog också med sin kusin som är på besök. Hon råkar vara barnmorska på dotterns mödravårdsmottagning.)

Jag ville ha ett överraskningsmoment och lät några av mostrarna ta hand om det. Det sköttes med den äran och dottern vallades runt på naturreservatet och på kyrkogården innan det var dags att dyka upp här hemma där resten av de inbjudna gästerna väntade. Min mamma hade ropat ”överraskning”, men vi som var på plats fnissade mest tillsammans med festens medelpunkt.

Det var inte helt lätt att trycka in 16 personer i vårt vardagsrum, men skam den som ger sig. Trängsel inbjuder till en känsla av närhet, så också i det här fallet. Moster och faster på vardera sida om festens medelpunkt fick uppdraget att knyta presentsnörena i hennes hår. (Vad är det ens för en tradition?!) Hon blev flashigare för varje present!

Alla hade med sig så fina, gulliga, nyttiga, vackra och omtänksamma gåvor! Såhär dagen efter känns hela vardagsrummet fullt av fantastiska bebisgrejer. Här på bilden ser du en av makens brorsdotters presenter, en egendesignad och stickad klänning. Jag känner många duktiga stickare, men hon klår nog dem alla!

Lapptäcket som syrran hade sytt var också underbart. I sommar har hon förfärdigat nästan fyra lapptäcken, det ena vackrare än det andra. Hon har lyssnat på föräldrarnas önskemål och sedan gjort egna tolkningar. Något finare än det här kan jag inte tänka mig. Kanske ser du att dotterns och svärsonens vurm för dämpade färger gick som en (röd) tråd genom hela kvällen? Det var som att alla ringt varandra och frågat vad den andra skulle ta med sig.

När alla gåvor var öppnade och folk fått gissa födelsedatum, vem bebisen kommer att likna (själv gissade jag på svärsonens farmor), om hon kommer att ha hår när hon föds, ja, och så prova på att bära runt på en 12 kg tung kettle bell (normal viktuppgång under graviditet), då var det dags för fika. Jag hade dukat fram ”en bulle i ugnen”, ”salta tårar”, ”sura miner”, ”sötnöten Lisen”, ”cravings”, ”Lisens födelseljud”, ”sömnlösa nätter”, ”choklad, alltid choklad” och lite annat smått och gott. Sent omsider packade vi ihop oss och var nöjda med dagsverket. När gästerna åkt hem kom herrarna hem och fick plocka från buffén, titta på allt fint och lyssna på Spotifylistan som blev kvällens gästers gemensamma gåva till Lillan. Här får också du chansen!

11 jul

Den enes skräp, den andres skatt.

För alla som åker land och rike runt är det loppistider. Andras skräp blir dina skatter. Ibland är det dock svårt att hitta skatterna bland det som man själv också tycker är skräp. Jag både älskar och ogillar jakten. Känslan av att måsta ta sikte på något som man inte har någon aning om vad det är, det ska bara kännas då ögonen landar på föremålet ifråga. I processen ”rata, rata, rata, rata, rata, plocka upp” är det lätt att tröttna. Det är då skatterna döljs, inte på grund av fel hos dem, utan för att uppmärksamheten hos en själv är rubbad. Eftersom jag är en (ganska) känslostyrd människa är det nästan meningslöst att gå in på en second hand eller loppis om jag inte känner för det, om jag inte är på jakt efter ett speciellt föremål vill säga. I de fallen går det oftast bra.

De senaste åren har jag letat småvaser att ge bort blommor i, som jag berättat om flera gånger förut. Det behöver inte vara några tjusiga modeller, i de här fallen är det i första hand storleken, i andra hand priset och i tredje hand utseendet som styr. Det här är t.ex. en perfekt gebortvas. Mina trädgårdsbuketter innehåller ofta blommor som kräver lite smalare halsar än de vanliga tulpanvaserna som de flesta hushåll har någonstans i gömmorna. De flesta av dessa gebortvaser är så billiga som de är för att de har beläggningar i sig, eller är lite allmänt skitiga. Några har något minimalt fel, andra något som inte spelar någon roll utom kanske för antikvärdet. Så fort något har getts bort diskat, dammat och fixat brukar det kosta mer, så är det naturligtvis.

Denna handblåsta, blå vas är så vacker att jag knappt nänns ge bort den. Ting som väcker sådana känslor bör ges bort till personer som antas tycka om dem. Alla personer bryr sig inte särskilt om den sortens detaljer som jag uppskattar. Hantverk. Särskilda färger. En form som passar särskilt bra till buketten som ges bort. Jag vet att den ”inte är min” och ser fram emot att ge bort den när den dagen kommer. I butiken stod den ensam på en hylla, ful av avlagringarna på insidan. Jag kunde dock se potentialen och hällde hett vatten och en disktablett i den över natten. Lite flaskborste på det, så var den precis så fin som jag hade föreställt mig. Handblåst glas ger en lyster som jag verkligen njuter av.

Sedan är det klassikerna som kommer och går i popularitet. Det här lilla Höganäskruset var skitigt, men jag såg att det annars var i utmärkt skick. 25 kronor. Det räcker till en tredjedels finglass i stan, eller en godispåse. Så vackert efter en omgång med tvättsvamp, hett vatten och lite diskmedel. Jag ser en fin höstbukett i varma toner. Mörkt chokladbrunt. Det är grejer det, men uppenbarligen inte för allmänheten. Jag passade på att fynda i all tacksamhet. De andra grejerna var också fina. En Jackie Lynd-lockask från 1987 köpte jag och gav till lillasyster som hade gjort hallonsylt. Perfekt! En liten kruka med lingonmotiv på, den ska jag skaffa ett korklock till så kan vi ha lingonsylt i den. Jättesöt. Jag ska ju ändå bli mormor, då får man ha sådana grejer. Duken för 55 kronor var finast av allt, men de andra textilierna (dukar och handdukar) var också jättefina. Jag vet inte om jag ska känna mig dum som köpt så vackra hantverk och grejer för vrakpriser fast de är långt mer värdefulla, men landar i att det jag tycker är en skatt uppenbarligen inte är det för alla andra! Vilken tur. Jag tänker inte känna mig dum, det duger att jag känner mig nöjd och tacksam efter att ha hittat dessa högvinster.

09 jan

Tankar runt sådant man ger bort.

Jag hade lite slötid framför datorn under mellandagarna. Då passade jag på att rensa bland mina bokmärken och märkte att det bara finns en handfull av ”mina” bloggar kvar som ens presenterar nytt material. Minnet börjar svikta och dessvärre går det inte ens att skaka fram de där jag alltid läste då barnen var små. På den tiden var det mest bara pysselbloggar av olika slag, mycket scrapbooking. Flera av mina amerikanska favoriter har antingen lagt av eller blivit försäljare (tråkigt med säljvinkel på alla inlägg och inte alls något jag gillar att lägga min tid på), några har blivit kortmakare och åter andra har vinklat sig åt inredningshållet. Bloggen är ett så trevligt sätt att ta in text och bild, inte samma hets som i exempelvis Instagram (fortfarande så nöjd över att inte lägga tid där). Rörligt bildmaterial med eld i baken som direkt går över i något nytt lika icke-givande (YouTube shorts och Facebook vad-de-nu-heter) gör mig galen, Tik-Tok har jag inte och kan inte uttala mig om. Hur som helst, Sofia Woods blogg läser jag ibland och beslut togs om att den fick vara kvar på listan. Jag passade på att gå igenom de andra Elle-bloggarna, men inser att det inte finns mycket där för mig. Däremot började jag fundera runt gåvor, för jag såg flera presentera sina julklappar i de olika bloggarna där. Dessa var mer eller mindre ”sådant som jag länge velat köpa” eller ”sådant jag sneglat på länge”, alltså något som på förhand var bestämt av gåvotagaren, inte gåvogivaren.

I år jobbar jag som sagt på mina RUTIN:er. Bara en i taget för att det inte ska bli ohållbart, just nu dagboksskrivande varje kväll. Tankarna rör sig dock mycket runt sådant som jag önskar att jag hade rutin på. Flera önskerutiner är sådana som redan funnits i mitt liv under någon eller några perioder. Att ha bra koll på dagar att uppmärksamma var en sådan, och i samband med det var jag också mycket bättre på att ge gåvor. Dit hade jag gärna kommit igen! För att det inte ska bli en stor kostnadsfråga gäller det dock att ligga i framkant och vara bättre på att uppdatera presentlådan. Dessutom är det svårt att köpa grejer på folks ”köp det här till mig”-listor om man räknar med rimliga summor. Min gåvobudget har stramats åt i takt med att levnadskostnader ökat så dramatiskt, så om jag ska kunna ge bort grejer till fler personer behöver jag tänka om. Second hand är toppen tänker jag, liksom ätbara gåvor och ex. kökshanddukar på utförsäljning. Om nu personen som får gåvan inte uppskattar den får det stå för den. Frågan jag ställer mig är vad en gåva är och vad jag kan förvänta mig som gåvogivare.

Rent juridiskt gäller följande: ”En gåva är när du ger en annan person en sak eller någon egendom utan att få något tillbaka i utbyte för det. Om vi klär det i juridiska termer innebär det att du överför din äganderätt för något till en annan person utan att få någon ersättning för överföringen. Utgångspunkten är att gåvan blir giltig i samband med du lämnar över saken till den som ska ta emot gåvan.” Det står ingenting om att gåvotagaren behöver bli glad eller tacksam. Det står ingenting om att gåvogivaren måste ge något som säkert kommer att uppskattas, men det är lätt att räkna ut att man känner sig extra glad om man får en gåva som någon tänkt till lite runt. Det står ingenting om gåvotagaren ska bli överraskad eller överväldigad. Det står bara att gåvogivaren ger något utan att få något tillbaka.

I forskning om altruism, alltså att hjälpa någon utan att förvänta sig något tillbaka, visar det sig att det i princip är omöjligt att vara helt osjälvisk. Det känns helt enkelt bra att hjälpa till där det behövs! Att tvingas hjälpa eller kanske känna sig tvingad att ge något som sedan inte uppskattas lägger sig däremot gärna som en klump i magen. Summa summarum konstaterar jag att svaret på vad en gåva är blir olika beroende på vad jag förväntar mig efter att gåvan har överlämnats. Är jag nöjd med att gåvotagaren varken blir glad eller tacksam, eller kanske till och med visar missnöje över att hen uppenbarligen inte fick något som uppskattades, då funkar det att ge bort vad som helst. Personer är så olika. Somliga blir tacksamma för allt de får, andra blir inte ens nöjda då de får något de önskat eftersom de gärna hade velat få ännu mer. Vill jag däremot garantera mig om att gåvotagaren blir någorlunda nöjd gäller det att välja säkra kort. Då gäller det att vara lite om sig och kring sig, kanske lägga på minnet vilket godis de gillar, om de är personer som bränner många ljus, om de gillar upplevelser (en eftermiddag på promenad på ett nytt favoritställe är en gåva så god som någon) eller om de kanske samlar på något. Att ge bort dyra saker som folk har väldigt specifika preferenser runt kan vara svårt, men finns det en väldigt utpräglad stil hos den som ska få gåvan är det lättare att kunna överraska. Hur tänker du runt detta? Vad är en gåva?

23 dec

Kaoslugn.

Det är väldigt mysigt här hemma just nu. Fint att ha två av ”barnen” hemma, roligt att samarbeta och pyssla lite här och lite där. Samtidigt är det väldigt stökigt, för det är grejer på gång överallt. Någon påse med julklappar som aldrig kom till mottagaren (vi har nu två bilar som inte är riktigt som de ska, så jag vågade inte ge mig ut på julklappsrunda som jag hade tänkt), strykbräda till mina loppistextilier (köpte ett gäng stackars övergivna jättefina sådana, har fått slänga en del och behandlat resten med allt från Yes till galltvål och bikarbonat/citronsyra-bad), det sista silkespapperet från mina YouDo-dagar har legat på bordet för att bli till smällkarameller, makens och dotterns pepparkakshus ligger på bänken för stabilisering av dekorationerna innan monteringen och sådär fortsätter det.

Igår hörde jag om någon som inte kunde tänka sig att ta emot en second hand-gåva. Jag själv tänker att det får stå för personerna på andra änden, men jag ger bort både nytt och sådant som redan hunnit vara ute på marknaden både en och två rundor. Den här mandelkvarnen fick min man i julklapp för några år sedan. Den har varit, och fortsätter vara, mycket användbar här hemma! Flera julklappar har jag skapat av sådant som köpts på second hand eller redan funnits här hemma. I de fallen har det legat lika stor kärlek och omsorg bakom gåvorna som när jag valt något i butik. Att ge varandra gåvor är ingen tävling eller maktkamp och när jag ger bort något gör jag för att jag vill ge, inte för att någon ska ge mig gåvopris eller att jag förväntar mig något tillbaka. I många år har jag till födelsedagar och jul alltid önskat något som barnen tillverkat själva och dessa gåvor har blivit stora favoriter!

Är du sugen på att julbak, men har svårt att välja vad? Häromdagen var vi hemma hos vänner och blev bjudna på ”dubbelt så goda”. Så, så smarrigt! Verkligen dubbelt så gott, haha. Egentligen är det dubbla hasselnötsbiskvibottnar med smörkräm emellan, fast utan chokladdopp. Det finns massor av olika versioner på nätet, både med mandel och med olika smaker på smörkrämen. Själv använde jag helt vanligt smörkräm gjord på 150 g rumsvarmt smör, 2,5 dl florsocker, 2 tsk vaniljsocker och en äggula. Jag spritsade ut så små klickar att det räckte till femtio dubblingar istället för receptets trettio, men familjen tyckte att de här var så smarriga att ett gäng gick åt till ”kvalitetskontroll”. Nu ligger de i frysen och jag räknar med att de här små munsbitarna blir ett trevligt tillskott till det redan för myckna sockerstinna.

För övrigt gjorde jag en Janssons som nu står redo till julbordet. Själv är jag ingen stor fan av denna klassiker, men tar alltid en sked för själva julkänslans skull. Hade jag bara fått mina köttbullar med rödbetssallad hade jag varit rätt nöjd, men jag gillar ändå det klassiska smörgåsbordets upplägg. Med det så har den här dagen börjat. Inget jobb idag, nu får fokus ligga på annat. Jag tänker på alla som av olika orsaker har det svårt nu i jultider och hoppas att de trots allt kan få känna stunder av frid. God jul hör du! Vi får väl se när det finns tid och lust att skriva här igen.

22 dec

Det sitter i händerna.

Sedan jag var liten har julen inneburit att jag fått göra en av de saker som ger mig mest glädje, nämligen att pyssla. Det är egentligen rätt meningslöst. Eller? Vad bestämmer vad som ska räknas som meningsfullt? Jag har genom åren varit mycket intresserad av filosofiska funderingar och politiska manifest. De förra roar jag mig med lite till och från, de senare har jag tröttnat på då jag lätt förlorar respekten för folk. Jag vill inte förlora respekt. Jag vill försöka se det bästa i alla! Nej, pysslet grundar mig istället. I juletider försöker jag lägga lite pysselomsorg på klapparna, numera inte särskilt många. Händerna väver in och ut, plockar upp, klipper, viker och hanterar försiktigt. Papper prasslar, rasslar, gnisslar, pennor raspar mot papper och band krullas av vassa kanter.

I år tog jag mig äntligen tid att leta upp mina lackstänger med tillhörande stämpel. De har inte fått jobba på så länge så jag knappt visste om grejerna hade nått något slags bäst före-datum, men allt verkade funka precis som det skulle. Jag älskar doften av lack! Det gäller att inte låta det brinna, utan det ska hållas en bit ovanför lågan och sakta mjukas upp.

För ett tag sedan köpte jag hundra bruna papperspåsar i ”lagom storlek”. 72 stycken gick till våra ungdomars julkalendrar, flera av de andra har fått bli till julklappsförpackningar till sådant som ska gå lite snabbt att slå in. Tycker det blir rätt effektfullt att stansa hål och knyta ihop med något fint band. Jag hade som plan att dra igång mitt kalligraferande också, men så långt kom jag aldrig. Det får bli någon annan gång! Nu är det bara ett gäng julklappsleksgåvor som ska få kläder kvar. Dan före dan före dopparedan. Känner du någon förväntan inför jul?

30 mar

Nu är det jul igen?

Årets mars har varit som vilken april som helst, så det är väl inte konstigt att jag vaknar upp till snö. På golvet nedanför sängen ligger min älskade, älskade spikmatta och mina tankar spinner vidare till julklappar och hur saker och ting kommer och går i våra liv. Somligt är väldigt präglat av sin samtid och kan lätt placeras i tiden, annat blir tidlöst. Hittar du något på listan som inte bara väckte en fläkt av intresse, något som blev kvar?

Årets julklapp är en utmärkelse som Handelns Utredningsinstitut, HUI, utser i november varje år. Jag har inte riktigt förstått huruvida de försöker få igång handeln lite extra, eller faktiskt bara försöker leka siare och därmed har sett i sin lilla glaskula vad svenskar kommer att köpa i julklapp till sina nära och kära. Minst ett av tre kriterier vara uppfyllda, annars får man inte bli Årets julklapp. Dessa kriterier är:

  1. Produkten skall vara en nyhet eller ha fått ett nyväckt intresse för året
  2. Produkten skall svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal enheter
  3. Produkten skall representera den tid vi lever i
  • 2021 – Evenemangsbiljetten (efter Covid-19 längtade väl ”alla” på att gå på konsert och teater igen, men jag undrar om folk vågade köpa biljetter)
  • 2020 – Stormköket (har jag haft sedan tonåren, men förstår att folk i orostider börjar fundera på krishjälpmedel)
  • 2019 – Mobillådan (Skärmhjärnan av Anders Hansen hade just kommit ut – jag önskar att tanken bakom mobillådan fortfarande levde, men jag har aldrig haft någon)
  • 2018 – Återvunna kläder (är man från en handarbetsintresserad sjubarnsfamilj är detta old news, men kul att allmänheten upptäckte andrahandsmarknaden)
  • 2017 – Elcykeln (har aldrig haft, men dessa verkar ju praktiska)
  • 2016 – VR-glasögonen (nope)
  • 2015 – Robotdammsugaren (nej, vi var för sena på bollen och i detta hus hade det inte funkat)
  • 2014 – Aktivitetsarmband (jag köpte ett till dottern i födelsedagspresent eller julklapp några år senare, men tog över det själv och har fortfarande på mig varje dag)
  • 2013 – Råsaftcentrifug (fick 2011 av min uppdragsgivare och älskar den, används i perioder fortfarande mycket)
  • 2012 – Hörlurar (har fortfarande bara iPhone-hörlurare med sladd, har tio år senare fortfarande inte satt mig in i dessa brusreducerande, ljudupplevelsehöjande hjälpmedel)
  • 2011 – Färdigpackad matkasse (har testat noll gånger)
  • 2010 – Surfplatta (nope, har aldrig haft någon)
  • 2009 – Spikmatta (vann en året efter hajpen då jag fortfarande tävlade mycket med slogans, älskar till denna dag att avsluta dagen med lymfmassage och spikmatta)
  • 2008 – En upplevelse (tydligen uppmärksammades att folk blivit mättade av ett oändligt utbud av prylar på nätet och att man hade börjat uppskatta andra värden)
  • 2007 – GPS-mottagare (vet inte att vi någonsin haft någon, men nu för tiden klarar jag mig inte utan min telefonkarta)
  • 2006 – Ljudbok (jag var sen på bollen och har aldrig köpt någon egen ljudbok, men nu för tiden lyssnar jag ofta i ljudboksapp)
  • 2005 – Pokerset (spelar inte poker, men 2005 blev nätpoker det mest populära nyordet)
  • 2004 – Platt-TV (sådana julklappar köper vi inte, har fortfarande den platt-TV vi fick på köpet då vi köpte fyra sängar i Orem 2012)
  • 2003 – Mössa (okej, okej, svårt att 1983 då vi alla hellre frös huvudet av oss än att visa oss med mössa skulle kunna tänka oss att mössor skulle sitta på var trendig människas huvud i framtiden)
  • 2002 – Kokbok (jag älskar kokböcker och har många, men använder bara ett fåtal i varje bok och söker numera mest på nätet, men det verkar fortfarande vara en lukrativ marknad)
  • 2001 – Verktyg (undrar om detta var då intresset för att fixa själv väcktes igen, och det kan man väl säga har hängt kvar)
  • 2000 – DVD-spelare (känns lite sorgligt att tänka att vi förvisso har en lös DVD-läsare till datorn, men att DVD:er tillhör ett annat liv då jag år 2000 var yngre än vår yngsta dotter)
  • 1999 – Böcker (så länge jag kan komma ihåg har jag fått och gett böcker i julklapp och jag hoppas att det får fortsätta så)
  • 1998 – Datorspel (om vi bara hade vetat vad som komma skulle…)
  • 1997 – Elektroniska husdjur (t.ex. Tamagotchi) (sonen var för liten och vi vuxna var för stora, så detta fenomen upplevde jag bara hos mina elever)
  • 1996 – Internetpaket (intressant, pling pling pling drrrrrrrr, modem, tror vi hade detta redan innan det blev stort)
  • 1995 – CD-skiva (ja, tänk, det var på den tiden – jag köpte musik/ljudsagor på CD ända tills folk knappt använde CD längre)
  • 1994 – Mobiltelefon (skaffade min första 1995 då vi kom hem från Kalifornien)
  • 1993 – Parfym (mmmmmmm, tycker det är så tråkigt att så många är doftkänsliga idag)
  • 1992 – TV-spel (njae, vet att maken tidigt var på den här bollen, men det dröjde många år innan vi köpte våra barns första tevespel)
  • 1991 – CD-spelare (vid det laget var väl CD-spelare inget nytt, hmmm)
  • 1990 – Wok (detta kommer jag ihåg, fick en wok-panna av föräldrarna i julklapp runt denna tid)
  • 1989 – Videokamera (har aldrig haft någon)
  • 1988 – Bakmaskinen (det dröjde över 15 år innan vi skaffade bakmaskin, men det blev ingen hit hos oss – vet inte hur poppis det är nu för tiden, men svågern bakar fortfarande ofta i deras bakis)
06 aug

Fantastiska gåvor.

Det kom ett tjockt kuvert i brevlådan igår. Sådana är inte vanligt förekommande och gör mig alltid lika glad! Just detta gjorde mig om möjligt ännu gladare. Det var inte själva päronessensen, som gjorde kuvertet så tjockt, utan brevet som låg i. Orden var varma och kärleksfulla, och mycket personliga.

Senare samma dag kom två presenter till, denna gång personligt levererade av några andra själar som förbättrar världen med sitt ljus.

Den ena lämnade kvar ett mjukt, väldoftande tvål, särskilt passande i coronatider.

Den andra lämnade kvar ett konstverk i bokform hos mig.

Boken är perfekt och lyfter det som vi människor delar, den existentiella ensamheten och livets komplexitet. Den slutar dock i dur och lämnar en delikat eftersmak.

När jag stod och lagade middag stod plötsligt mammas vän Monica från Blomster City i dörren för att personligen leverera en grattis-bukett från lillasyster. Idag blev jag nämligen klar med de sista praktiska delmomenten i min samtalsterapeutkurs, och snart har jag bevis på att jag är ”certifierad samtalsterapeut med e-hälsa”! Jag har alltså blivit riktigt bortskämd, men jag är också väldigt tacksam.

Ps: Den här gåvan var inte heller fy skam. Kul att känna att jag yrkesmässigt är på rätt väg!

11 jan

Skapande.

Det var länge sedan jag delade något handpysslat här i bloggen. Yngsta dottern ville uppmärksamma bibliotekskvinnorna som varit så fina mot henne under gymnasieåren som kanske inte varit så roliga annars. Hon har tillbringat många timmar på det där biblioteket och tycker att det känns lite som hemma. Jag vill påminna om tyngden i att använda någons namn, även om det inte är ens bästa vän eller någon man direkt umgås med. Att bli sedd är oerhört viktigt för människan!

Hur som helst, min syster hade gett S en gammal notbok i födelsedagspresent med tanken att hon skulle kunna göra något roligt med den. Det vackra papperet blev alltså till tranor som sattes i en mobil. Eftersom papperet var av det lite större slaget blev våra vanliga mobilpinnar lite korta, men jag tycker att den färdiga mobilen ändå blev jättefin.

Enligt utsago uppskattade bibliotekspersonalen gåvan. Skam vore det annars. ?