16 jan

Lite svensk musikskatt och filmer värda att se.

En bekant till oss har varit mycket engagerad i det trista som har hänt Alice Babs så här på ålderns höst. Du som bor i Sverige har kanske sett Alice Babs förlorade rättigheter? Hur som helst kan jag konstatera att det inte verkar bli lätt att bli gammal och inte bara för att lederna ger upp eller för att man blir lite glömsk. Jag såg den fantastiska filmen om Benjamin Button och tänkte att det nog var som min mormor alltid sa, att ungdomen ska man ju njuta av först sedan man levat i hela sitt liv och blivit klok och vis. Kanske ska jag se om filmen någon dag?

En av mina Alice Babs-favoriter har du här – Song For The Dreamer. Ha en fin dag, hör du.

Ps: Om du inte har sett Everybody’s Fine med Robert De Niro så tycker jag att du ska göra det. I kväll till exempel, eller åtminstone snart. Livet alltså…

20 nov

En av fördelarna med hemskola…

… är att man kan vara spontan och att man då och då kan ta ett steg utanför planen för att hitta på något som kan vara ännu mer givande än rutinen. Idag tog S och jag oss till BYU, universitetet i grannstaden Provo, för att gå på en fantastisk utställning. Religiös konst är spännande. Just i slutet av 1800-talet var det inte direkt så poppis att måla Jesus. Det gör inte de tavlor som är med på utställningen Sacred Gifts mindre fantastiska. Det finns bl a verk av den danske konstnären Carl Bloch som med stor sannolikhet inte kommer att lånas ut igen. Sist jag såg dem var jag i Frederikborgs slott i Hilleród 1983! (Jag visste väl att jag hade sett dem förut…) I utställningen finns fler Bloch-tavlor. Två av dem har fått resa hit från skånska kyrkor. Min favorit blev Herdarna och ängeln. Den är en av tavlorna som hängt i Frederiksborgs slott sedan 1879. Själva utställningen hade fotoförbud, men här finns bevis för att vi var på plats:

19_5

Att anordna en utställning som denna kräver framförhållning, kunskap, kontakter, intresse och duktiga människor. Jag kan tala om att de duktiga människorna varit inblandade överallt, men en grej hade de missat. S och jag fnissade åt översättningen på denna skylt:

19_6

Hittar du felet? 😉 Annars är BYU Museum of Art ett trevligt ställe att tillbringa sin tid på. Jag älskar museibutiker. Det känns alltid som att jag skulle kunna köpa allt trots att jag till vardags inte är särdeles köpgalen, snarare tvärtom. Det kändes hemtrevligt att hitta det här på julhyllan:

19_4

Det roliga var att jag och S precis hade pratat om vem som är Sveriges mest kända konstnär. Jag sa att det nog är svårt att utnämna en, men att jag vet att många här i USA både känner till Carl Larsson och älskar det han skapade. Tänk! Bevis på det kom som ett brev på posten.

Vi slutade med att kika på den permanenta utställningen en stund. Abbott H. Thayers verk älskar jag. Tydligen är det Den Amerikanska Kvinnan som ska glorifieras, men ur ett personligt konstnärsperspektiv var denna målning en hyllning till Thayers fru som gick bort i tuberkulos. Lite musik som passade utställningen kanske?

19_7

Den mysiga skoldagen avslutades med engelska och matte på hemmaplan och jag kände mig tacksam över att ha möjlighet att hjälpa min dotter på ett sätt som jag aldrig hade kunnat göra hemma. Hon behöver mycket tid för att lära sig och i skolan var tid alltid en bristvara. Här jobbar hon från 8.30 till 16 om dagarna. Inte hela tiden naturligtvis eftersom det finns tid för lunch och raster precis som i en vanlig skola, men nästan. Hon har tid att dra ut på saker som är jobbiga och behöver aldrig stressa som hon fick göra i Sverige. (Vi var en av de familjer som får lägga många timmar på att umgås över skolarbete vid köksbordet om vardagskvällarna.)

19_1Jag fortsätter tacksamhetsmeditera i en vecka till. Idag kändes det extra nödvändigt pga olika orsaker. Nu när jag sitter här och filurar över dagen som gick inser jag att det trots allt blev en fin dag som jag kan tänka tillbaka på och känna mig glad och nöjd. Hela familjen gick på dollarbiografen för att se Despicable Me 2 som ingen av oss hade sett. Tja, vad kan man säga? Vi var lika lättroade som resten av publiken och vi tyckte alla att det var värt de 35 kronor det kostade att få oss en riktig genomskrattare!

17 mar

The Impossible och sådant som är alldeles möjligt.

Har du varit i Thailand på semester? Har du en familj? Har du känt en hopplöshet så djup att du inte vetat hur du skulle ta dig upp igen? Har du funderat på hur det skulle kännas att få ditt liv sönderslaget, både bokstavligt och bildligt? Gå och se filmen The Impossible!!! Ska du gå på date? Gå inte och se filmen The Impossible!!!

Jag förstår att denna filmatisering av en riktig familjs upplevelser från tsunamin 2004 blev nominerad till en Oscar. Briljant spelat av både barn och vuxna, helt otrolig scenografi och tja, hela filmen var fantastisk om än mer än önskat omvälvande. Jag satt och grät mest hela tiden, men det fanns också stunder av obeskrivlig lycka.

Jag älskar att gå på bio här. Det är jämförelsevis billigt och de kör alltid en hel drös med previews som fyller sitt syfte väl. (De gör alltså att jag vill gå och se ännu fler filmer.) Idag blev det mest två låtar som stannade med mig. Lyssna på dem du också!

Filter – Happy Together (The Great Gatsby) Maken gillar inte, mamma kommer definitivt inte att uppskatta, men jag lyssnar på hög volym i hörlurarna och känner hur musiken liksom rinner ner längs ryggraden. Den här tolkningen av söta lilla Happy Together gör ont, ont, ont.

Lisa Gerrard och Patrick Cassidy – Elegy (Man of Steel) Du som är lite observant vet att jag älskar musiken i Gladiator. Här är Lisa Gerrard tillbaka med intensiv och känslosam musik som inte lämnar mig oberörd. Jag vet att jag måste gå och se den här Stålmannenfilmen, om så bara för att höra musiken i en riktigt bra ljudanläggning uppe på Cinemark!

Jag har skrutit om härligt sommarväder, men idag hörde jag på radion att de lovar snö i morgon. Glädjedödare… Undrar just om det är molnet som lurade bakom bergstoppen mitt över vår balkong tidigare idag som tänker ställa till oreda?

Den som var gladast av oss alla idag var E som blev färdig med sitt fina förkläde. Hon valde två olika tyger på Hobby Lobby för ett par veckor sedan och har sedan med bara lite hjälp klippt, pressat och sytt. Pricken över I blev raden med spetsar. Vi var till och med duktiga och förtvättade allt, så förhoppningsvis blir det inga spännade, tråkiga överraskningar vid tvätt. Jag tror att jag också tänker sno ihop ett nytt förkläde. Varför inte, liksom? Det grå jag använder varje dag vann jag i en tävling någon gång för några år sedan och även om det är snyggt är jag rätt trött på det. Vi får se!

09 feb

Jodå.

På östkusten har man utfärdat utegångsförbud. Det sägs snöa och storma alldeles förfärligt. Tur att vi hade vår lilla utflykt i går, för det började faktiskt snöa här också i eftermiddags. Jag och yngsta dottern skulle ha åkt och köpt en ridhjälm till henne, men av det blev det ingenting av. Att ge sig ut i snöväder är ingen bra idé här i Utah har jag märkt. Många har ingen respekt för dåligt väglag, nästan ingen har vinterdäck och väldigt många kör för fort. Jag må vara en fegis, men sådan är jag.

Jag och maken tog oss till Zupas i stället och åt vår date-soppa tillsammans med sjuttioelva BYU-studenter som fnissade, pratade och dubbeldejtade. Haha! Jag kände mig väääldigt gammal. Efter middagen (den chokladdoppade jordgubben man fick med som efterrätt var bäst) åkte vi till biosalongen och såg Side Effects. Den var bra, men inte så bra som den sades vara. Jude Law var snygg och stackars-synd-om (han må vara en cheating b-tard i verkligheten, men efter Love Actually kan jag bara älska hans rollkaraktärer), Catherine Zeta var inte alls lika bra som hon brukar. De andra var helt okej. Storyn var spännande, men jag räknade ut slutet lite för tidigt för att jag skulle vara helt nöjd. Det finns många filmer jag hellre skulle ha sett igen än att ha ödslat tid på denna rulle. De här till exempel. Och nu ska jag bada.

Ps: Överraskningar är roliga. Hemligheter kan också vara det. Hahaha! Ja, och att bjuda med sig en åtta- och en sexåring till Costco kan vara dagens verkliga behållning. Du milde! Kom ihåg att inte tro allt du hör barn och ungdomar säga om sina föräldrar och hoppas att dina barn inte berättar allt för komprometterande detaljer om dig eller din partner för någon annan. 😀

Ps 2: Snart är det Alla Smärtors Dag. Vet du vilken film som inspirerade denna ”skylt”? (Ville bara testa vår nya skrivare och skrev ut en grej jättesnabbt. Funkade för övrigt bra.)

26 jan

Film och musik.

Musik och film. Film och musik. Älskar båda. Lite är det ju så att en film blir oförglömlig med rätt person bakom castingen, pricksäkra scenografer och kostymörer, känslosamma kompositörer, starka regissörer och skådespelare som vet hur man låter en annan personlighet ta över. (Förlåt alla som jag inte tog upp här i beskrivningen! Det är helheten som byggs upp och blir ”rätt”. Det räcker inte med bara en stjärna.)

Här har du några smakprover på filmmusik som jag tycker är lite extra värd att lyssna på:

Out of Africa – Blandad Kompott
Oh Brother, Where Art Thou – I’ll Fly Away
Flashdance – What a Feeling
Matilda – Send Me on My Way
Gladiator – Now We are Free
Hunger Games – Abraham’s Daughter
Love Actually – Both Sides Now
The Constant Gardener – Kothbiro
Chariots of Fire – Titles
Breakfast at Tiffany’s – Moon River
Ghost – Unchained Melody
Moulin Rouge – Come What May
Enchanted – So Close

En liten bonus… Ett sådant där filmögonblick som man inte glömmer. Utan musiken hade det bara inte blivit lika bra. Filmmusik, film, musik – har du några favoriter som är lite extra värda att påminna om? Trevlig helg!

Ps: Under the weather? Varmt bubbelbad med ljuva ångor tack vare Bath and Body Works, en Aleve och lite rökelse hjälper garanterat. Du kanske inte blir frisk, men för en stund kommer du att tycka att livet är liiiite lättare att hantera.

06 jan

När stort kommer ur det lilla.

Varsågod. Här får du en gratis väderrapport från den senaste veckan här i Orem, Utah. Jag tror banne mig att vi har haft det vackraste vädret sedan vi flyttade hit. Sitter jag i ena soffhörnan på eftermiddagen kan jag både njuta av ljuset som faller in bakifrån och njuta av bergen genom fönstret till vänster om mig. Inte dåligt! Jag har till och med varit ute, i alla fall ute ur huset. I torsdags började skolan igen och då jag höll på att förtvina inomhus haltade jag ut till garaget, använde den automatiska garageportsöppnaren för att släppa ut oss, stängde garageport med hjälpmedlet, körde barn dit de skulle, körde hem och upprepade öppnings- och stängningsproceduren. Yihaa! Det var svettigt, men det gick bra. Jag bröt inga fler ben och jag kände solen genom bilrutan och önskade till och med att jag inte hade glömt mina solglasögon i Hawaii. Ah! Det är underbart att ens ha förmågan att njuta ”små ögonblick av ro ibland”. Tacksamhetsövningarna hjälper mig långsamt upp ur träsket. Tjoho!

Min faster tyckte tydligen att jag har varit väldigt mycket på Facebook. Tja, det kan hända att jag bläddrat igenom uppmuntrande ordspråk, glada vinterlovsbilder, ledsna och ensamma uppdateringar och annat mindre viktigt väldigt mycket mer ofta än vanligt. Det har dock sin naturliga förklaring. Jag har suttit på ungefär samma plätt, med vissa undantag, i drygt en vecka nu. Jag hasar mig upp för trappan på kvällen och ner för trappan på morgonen. Dessemellan blir jag väl omhändertagen av make och tre barn. Tur att jag har sluppit någon oempatisk slusk vid min sida. Vem skulle klara att tömma kastrull efter kastrull med mina, hm, uppkastningar? Eller springa som en skållad råtta varje gång jag behöver det minsta lilla? Eller sköta hushållet lika bra som jag? (Ja, nu är de fyra och jag är en, men tillsammans blir de både starka och duktiga.)

Här ser du en av de aktiviteter jag återupptäckt. Yatzy. Underskattat spel… Jag pusslar, läser, surfar Facebook i telefonen, tittar på gråtfilmer och har också hittat en ny favoritteveserie som jag aldrig ens hört talas om förut (Drop Dead Diva). Tja, kanske det finns en anledning till att jag aldrig har hört talas om den förut? Fast jag var ju väldigt förtjust både i Lagens Änglar och Ally McBeal förstås. Teveadvokater är allt mycket mer spännande än de verkliga, eller vad säger du A?

Jag har en nyckelharpa. Den fick jag av en gammal man som jag blev väldigt god vän med då jag flyttade upp till Tumba för en massa år sedan. Fine G lät meddela att om han hade varit 60 år yngre hade han lagt in en stöt på mig, men nu fick vänskapen duga. 🙂 Han lärde känna min man också. Jag är så glad över att vi hann berätta för G att vi väntade barn och att detta barn skulle få hans namn om det blev en pojke. Strax efteråt försvann vår vän in i demensdimman och några månader efter vår lille Gs födelse gick G den äldre bort. Alltid då jag lyssnar på Åsa Jinders musik skickar jag en tanke till min gamle vän och är tacksam över allt han lära mig under den relativt korta tid vi hann känna varandra. Den här är till dig som jag inte längre kan prata med.

För övrigt kan jag säga att om man spelar fiol och bor i Utah ser man ut och låter så här. Eh. Hon är duktig, lilla Lindsey Stirling! Och hon skriver sin egen musik. Om jag var du skulle jag därför ta mig till Köpenhamn den 25/1 eller till Stockholm den 26/1 då hon spelar där.

25 nov

Kommer jag att klara av Les Mis?

Har du läst Les Misérables? Har du sett musikalen? Tänker du se filmen som kommer ut i jul? Vi var i London för några år sedan och satt längst fram i teatern och det kändes som att vi var med på riktigt. Förberedelserna inför teaterbesöket var ”sådär”. Jag hade inte läst Samhällets Olycksbarn och det enda jag visste om historien var det jag hade lärt mig i skolan (inte särskilt mycket, eller så var det bara jag som inte var engagerad). Maken hade fått mig och barnen att lyssna på musiken från Londonuppsättningen och han hade också gått igenom de olika karaktärerna för att vi skulle veta vem alla på scenen var. Det var välinvesterad tid. När ridån gick upp blev jag indragen i dessa människoödens liv, jag var där på riktigt. Jag tror aldrig jag har hulkat så någon gång förut… Efter föreställningen var jag alldeles förstörd, fast på ett bra sätt. Ibland är det skönt att riktigt få gråta ut, eller hur? Alla tårar som ackumuleras av olika anledningar behöver rensa, både bildligt och bokstavligt!

Les Misérables – här får du några smakprov på vad du har att vänta dig om du väljer att gå på samma film som vi i julhelgen. Jag vågar lova att det blir både annorlunda och speciellt och jag tycker mig se att personerna som har castat har gjort ett utmärkt arbete… Här är den riktiga trailern.

Vill du lyssna på mina favoritstycken har du dem här:

On my own – Olycklig kärlek. Suck.
A little fall of rain – Hur sorgligt kan det bli?
Do you hear the people sing – För alla dagar då allt känns skit.

Äh. Lyssna på hela inspelningen. Jag tackar mänskligheten för allt elände, Victor Hugo om satte sin historia på pränt och Claude-Michel Schönberg som gjorde musiken. Alain Boublil, Jean-Marc Natel och Herbert Kretzmer skrev musikaltexterna på franska och engelska, så jag tackar dem också. Ja, det var väl det.

28 maj

Att utmana sig själv.

6 juni smäller det. Jag vet inte om jag ens vågar gå dit. Mitt löv blev inte alls något praktverk, trots att jag tänkte till både en och två gånger innan jag satte igång med mitt skapande och lade mycket tid på utförandet. Under tidens gång kom jag på flera saker som jag hade velat göra annorlunda. Jag blev också missnöjd med en viktig detalj. (Man ska jobba snabbt då man använder limpistol…) Nåja, man ska vara snäll mot sig själv. Och det är bara ett löv av många andra, så de flesta kommer inte ens att lägga märke till mitt!

Jag kikade lite på Music and Lyrics i kväll samtidigt som jag gjorde annat. Det fick mig att komma ihåg att jag har skrivit en riktigt bra text. Jag kommer inte att vinna någon ny bil med den, men jag är glad över att den finns. Och du kommer aldrig att få läsa den.

Veckans familjeprojekt är att sätta ihop en tidskapsel som vi ska lämna kvar i huset när/om vi flyttar här ifrån. Att sätta ihop listan på vad som skulle finnas med i lådan var något av det roligaste vi har gjort i familjen. En tablettask. Våra favoritrecept. Fotografier. Varsin pryl. Lite annat smått och gott. Spännande, eller hur?

I kväll dedicerar jag sonens favoritlåt till dig som är nykär. 😀

Ps: Kortskissen visar nyheter! Jag hann inte göra något kort till den här veckan.

11 maj

Shine – soundtrack of my day.

Här sitter jag alldeles mörbultad i huvudet, men på ett bra sätt, och klockan är bara 9.06. Det har redan varit en lång dag! 😀 Jag vaknade till Rachmaninovs trea, en av de vackraste pianokonserter jag vet… Alltså, jag är smått underlig, men jag brukar vakna med ett musikstycke i huvudet och det bestämmer lite hur dagen börjar.

När jag såg filmen Shine 1996 var jag gravid med mitt äldsta barn och säkert lite extra känslosam, men jag kommer ihåg att jag blev så otroligt tagen av det livsöde som filmen skildrade. Shine bygger på den sanna historien om David Helfgott. Har du inte sett filmen rekommenderar jag den verkligen, speciellt om du som jag gillar filmer som inte bara är ett filmmanus. Här är en av mina favoritscener. ”Don’t judge a book by its covers.” På filmens soundtrack (som jag gick och köpte dagen efter filmen) kan man också höra den bästa versionen av Nulla in Mundo Pax Sincera som jag hört. (Det är Jane Edwards som sjunger.) Jag har inte så lätt för att fastna för klassisk sång, men det här stycket går rakt in i hjärtat på mig…

Nulla in mundo pax sincera
sine felle; pura et vera,
dulcis Jesu, est in te.

Inter poenas et tormenta
vivit anima contenta
casti amoris sola spe.

Blando colore oculos mundus decepit
at occulto vulnere corda conficit;
fugiamus ridentem, vitemus sequentem,
nam delicias ostentando arte secura
vellet ludendo superare.

Spirat anguis
inter flores et colores
explicando tegit fel.
Sed occulto factus ore
homo demens in amore
saepe lambit quasi mel.

In this world there is no honest peace
free from bitterness; pure and true (i.e. peace)
sweet Jesus, lies in Thee.

Amidst punishment and torment
lives the contented soul,
chaste love its only hope.

This world deceives the eye by surface charms,
but is corroded within by hidden wounds.
Let us flee him who smiles, shun him who follows us,
for by skilfully displaying its pleasures, this world
overwhelms us by deceit.

The serpent’s hiss conceals its venom,
as it uncoils itself
among blossoms and beauty.
But with a furtive touch of the lips,
a man maddened by love
will often kiss as if licking honey.