21 Jan

En dag i taget.

Det är allt vi behöver klara av, vare sig det gäller tunga eller härliga saker. Vi kan inte alltid styra över vad som händer i våra liv. Faktum är att vi väldigt sällan kan styra detta. Igår blev jag påmind om något som en väldigt klok man som jag tyckte (tycker) mycket om sa. Denne man var som en virvelvind. Stor, stark, bullrig, inte alltid helt smidig, men otroligt kärleksfull. Fler än en gång kom han att säga helt rätt saker till mig precis då jag behövde det. Jag vet att han inte bara är otroligt saknad av sina familjemedlemmar, utan också av många, många andra som kom i hans väg. Tillbaka till hans kloka ord:

Det är inte våra omständigheter vi mår dåligt av. Det är våra tankar om våra omständigheter vi mår dåligt av.

Det är så lätt att glömma precis detta. Vår grannes klämkäcka ”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det” klingar falskt då man är mitt uppe i något svårt, men faktum är att vi kan styra vårt mående långt mer än vi kanske är medvetna om. Ibland är det svårt. Vissa människor är benägna att älta saker in absurdum och det krävs då större ansträngning att ta sig ur sina dåliga tankebanor. Andra har utsatts för så många svårigheter att medvetandet helt som badar i tjära. Hur ska man då kunna tänka en enda ljus och klar tanke? Jag ser människor omkring mig med hurtiga fasader som jag vet bär tunga bördor inuti. Det är känt att många av våra mest kända komiker t ex är några av de mest tungsinta av våra medmänniskor.

Idag ger jag dig en uppgift. Hitta något ljust i ditt liv, något som är påtagligt och verkligt, något som finns här och nu. Ägna en stund åt att vårda detta ljus, vare sig det är en människa, en aktivitet, en plats eller något annat. Känn tacksamheten mjuka upp klumpen i magen eller skingra det svarta som invaderat ditt hjärta. Livet är här och nu och hur det nu är kan vi inte säga annat än att vi som vuxna människor till syvende och sist är ansvariga för oss själva och hur vi lever våra liv. Allt ljus till dig. Peace.

17 Jan

Mångsidig.

Det här är jag…

Det här är också jag…

Detta är en del av ett hologramvykort från Lagerhaus som står på mitt nattduksbord. Varje kväll vickar jag det fram och tillbaka. ”Wild at heart”, absolut stillhet, ”Wild at heart”, absolut stillhet. Dessa ytterligheter är jag, båda två. Det ena har jag inte nått fram till och det andra har jag inte vågat släppa fram. Än. Att vara människa är otroligt mångfacetterat i all sin enkelhet.

28 Okt

Personbästa.

Nu är det några månader sedan jag gav mig på C25K-programmet. Jag har överlevt att springa (eller vad man ska kalla det jag gör) fem kilometer och gått i mål, så nu jobbar jag på att upprätthålla träningsrutinen. Tre gånger i veckan brukar jag därför ta någon av rundorna här i våra vackra omgivningar. I morse gav jag mig ut i stormen och fixade personbästa på sju minuter per kilometer. Det är inget att skryta om, men för mig är det stort och jag är tacksam över att jag lyckas driva på mig själv utan att ge upp. Detta är med andra ord ett ”heja, du kan också”-inlägg till dig som inte kommer igång fast du vill. Börja idag! Din kropp kommer att tacka dig.

26 Aug

Hur bloggar ”man” 2017?

Jag har skrivit någon form av dagbok sedan jag var fem år gammal. I oktober fyller jag 47 och kan konstatera att jag mest bara bloggat de senaste drygt tio åren. Den första bloggen försvann dessvärre upp i tomma intet, men det jag lade upp från 2008 till 2011 hittar du här.

Tänk vad tiden går… Trots att jag har hållit på med det här så länge vet jag knappt hur man gör längre, men jag kom åtminstone ihåg mitt lösenord. Jag har funderat på vad jag vill med bloggen, hur jag ska fortsätta och om jag i så fall ska förändra den. Jag har saknat stunderna vid datorn men funderar på om jag kanske borde använda en ”vanlig” dagbok istället. Formatet som är öppet för åskådare (personligt, men inte privat) passar mig väl och jag vill ändå inte skriva sådant som jag inte vill att någon ska läsa när jag inte finns längre. Vi får väl se hur det blir. Hej till dig som fortfarande hänger med mig i livets irrgångar! Kanske fortsätter vi åt samma håll i framtiden också?

27 Aug

Annukkas sommarlista.

Sommarens…
Musik – Lars Winnerbäcks Granit och Morän
Film – En oväntad vänskap i repris
Badplats – Arnes brygga
Arbetskamrat – syskonbarnen
Häst – dalahästen
Dans – den runt midsommarstången
Kärlek – grannfrun på 80+ och hennes sambo, 34 år
Väder – torrt och kallt
Lyx – att fortfarande ha föräldrarna i livet
Bok – alla hundratals kilo böcker vi förvarat i Sverige i fyra år och alla vi tagit med oss från USA
Tidning – Språktidningen och Femina
Klädesplagg – linnetunikan jag hittade på TJ Maxx
Idrott – renoveringsstyrketräning
Stad – Karlskrona
Museum – Kalmar Slott
Bedrift – tömma containern utan maken, men med en massa starka släktingar
Shopping – 50-70% rabatt på Rabalder samtidigt som de bjöd på ”köp tre, betala för två”
Upplevelse – återflytten från USA
Frustration – medelåldern
Icke-bra – hälsan
Tvivel – jodå, de finns
Äventyr – flytten tillbaka till Sverige
Prylar – två bohag ska rymmas på 110 m2, moahahaha
Mål för kommande år – hitta hem
Vän – familjen
Mat – ugnsbakade nypotatisskivor
Bakverk – kladdkaka, tre satser i en form
Doft – såpaskurade trägolv
Glass – för ofta, helst gelato från Gelaterian i Karlskrona
Dryck – vatten från kommunala nätet, skönt att slippa oron över vattnet i egen brunn en så torr sommar
Illdåd – IS framfarter
Väntan –  på vårt nya hem
Problem – mest andras
Leksak – syskonbarnens kaleidoskopklossar
Resa – Österlenturen med mamma och syrrorna
Insikt – en stund i taget är allt vi behöver klara av

Annukka skrev originallistan. Hennes blogg är för övrigt väldigt trevlig att läsa!

18 Feb

Om att må bra.

16_2

Jag bor mitt i skönhetsoperationernas, lösögonfransarna, löshårets, de vita tändernas och träningshysterins Mekka. Jag önskar att det inte påverkade mig ett dyft, men det gör det. Jag tänker på mina fina tonåringar och ber till Gud varje dag att de inte ska luras att tro att de inte duger precis som de fantastiska människor de är!

När jag såg mig själv i spegeln i morse efter fyra dagar med huvudvärk och feber blev jag ju inte direkt uppiggad. Bokstavliga påsar under ögonen, påsar över ögonen istället för ögonlock, grådassig hud, grå utväxt i hårbotten… Nä, usch. Jag kände mig gammal och ofräsch på alla sätt och vis. Det kroppsliga förfallet som helt naturligt kommit med tiden blev så påtagligt.

Jag tänkte på min mamma som jag tycker ser fräschare ut nu än då hon var i min ålder och blev genast lite uppmuntrad. Jag tänkte att jag måste sluta färga håret, för vem lurar jag? Ingen. Visst kan man färga grå slingor? Jag har sett många trendnissar med grått hår den senaste tiden, bl a en kvinna i 30-årsåldern som bor några kvarter härifrån. Hon har långt, slätt hår med lugg och har inte blonderat det, utan färgat det silvergrått. Supersnyggt! (Möjligtvis blir effekten ännu coolare då hon är PT med löstuttar och därmed kan uppvisa en i princip perfekt kropp…)

Maken och sonen har tränat på gym sedan tidigt i höstas. Jag hade kunnat träna med dem, men det har jag inte gjort. Istället har jag tränat mindre yoga än någonsin och varit oftare sjuk än på länge. Nu är det dags för operation ”ta hand om det här medelålders skrället”. Det finns dessvärre bara en enda människa som kan hjälpa mig med detta projekt och det är jag själv. Ibland önskar jag att det vore lite mer kommunistiskt att vara ansvarig för en kropp. Suck.

Hur som helst är jag tacksam för den kropp jag har! Den kan röra på sig utan att falla ihop, jag har armar och ben som gör ungefär vad jag kräver, den sover rätt bra på kommando, sinnena är välutvecklade och hjärnan verkar sköta det den ska. Det är inte alla förunnat. Det är bäst att jag tar hand om det jag blivit givet. Peace.

05 Okt

45 vid 45.

  1. Livet är bättre då jag lever i tacksamhet.
  2. Musik lyfter min själ.
  3. Familj, storfamilj, släkt, vänner. Ensam är stark, tillsammans är vi starkare.
  4. Att få försvinna i böckernas förtrollande värld är en ynnest.
  5. Kreativitet och skapande gör mig till en bättre människa.
  6. Less is more.
  7. Meditation och begrundande över livsviktiga frågor en stund varje morgon gör mig starkare.
  8. Yoga är toppen!
  9. Foton i datorn är inte lika roligt som foton på väggen eller i en bok.
  10. Viktigast i köket är en riktigt bra kniv.
  11. Varför upphöja fredagar då vi får en ny chans till ett bättre liv varje måndag?
  12. Duckfeets skor är sköna och bekväma.
  13. Ut i naturen för större frid i sinnet!
  14. Synd att saltlakrits inte är en viktig del i näringspyramiden.
  15. Jag blir aldrig amerikan, men jag är tacksam över att känna mig hemma här.
  16. Brev och paket i brevlådan är så roligt att få!
  17. Rädsla förlamar.
  18. Bästa sättet att glömma sitt eget elände är att göra något för någon annan.
  19. Man kan inte ha för många läppglans.
  20. Vid önskan om att tillrättavisa någon är det bra att tänka: ”Måste det sägas och är det jag som ska säga det?” (Min syster lärde mig det för länge sedan, men tror att något har trillat bort.)
  21. Ismaskin i kylen är toppen.
  22. Kulturella liveupplevelser lämnar mig aldrig oberörd.
  23. Jag har fortfarande inte hittat den ultimata pennan.
  24. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne. När jag är på dåligt humör drar det ner hela familjen.
  25. Konstaterande efter otaliga genomlevda dieter? Allt är farligt eller mirakulöst fantastiskt. Numera lyssnar jag på min kropp och dessvärre finns det då inte mycket utrymme för bröd och annan vetemat.
  26. Progressiva glasögon är fantastiska och jobbiga att vänja sig vid.
  27. Att gå och lägga sig med ett välstädat kök känns lite extra bra.
  28. Adolf Fredriks Musikklassers lussefirande… Hoppas kunna gå på ett igen någon gång.
  29. Jag mår bra av att gråtknarka då och då.
  30. Mac vinner över Windows, men jag ogillar att Mac-prylar kostar så löjligt mycket.
  31. Vänner i olika åldrar som befinner sig i olika skeden av livet ger mig så mycket styrka.
  32. Jag vill ha en katt igen. Synd att så många är allergiska…
  33. Badkar i Sverige där det varken är öken eller vattenbrist är en billig lyx.
  34. Balans mellan att uppleva och följa livet genom kameran är nödvändig då man som jag gärna drar med mig min Canon i ur och skur.
  35. Det är inte mitt jobb att döma andras val så länge dessa inte påverkar mig direkt.
  36. Tillgång till en varm vetepåse när temperaturerna kryper neråt har blivit en nödvändighet för mig.
  37. Jag har alltid en liten flaska eukalyptusolja vid min arbetsplats. Jag sniffar på den då och då för att fyllas på med ny energi.
  38. Alla borde ha minst en promenadkompis.
  39. Det mesta i matväg blir godare med lite smör och salt.
  40. Gammal hederlig scrapbooking med foton, text och kreativa krusiduller, det var verkligen roligt!
  41. Jag säger fortfarande att jag inte gillar opera, men det stämmer inte riktigt. Peter Mattei är fantastiskt duktig.
  42. En vacker dag ska min äppelduk med nötter ligga färdigbroderad och pressad på bordet.
  43. Jag ogillar nästan alltid när företag byter logga utom då den gamla loggan är riktigt, riktigt ful och det nya är snyggare.
  44. Jag försöker ändra den vemodiga känslan av saknad till tacksamhet över det de som gått före mig lärt mig.
  45. Svenskar föds oftast på tisdagar och onsdagar. Själv är jag ett måndagsbarn: ”Har sinne för poesi, är mild, vänlig, godhjärtad och hänsynsfull. Måndagsbarn är ögonfröjd, snällt och rart. Den som är född på en måndag är oftast svärmiskt lagd.” Inte vet jag om det låter som jag, men idag firar jag i alla fall min fyrtiofemte födelsedag på samma veckodag som jag föddes. Tack Mamma och Far för livet!
03 Sep

Framme vid målet!

Det är spännande att ha deadlines att jobba mot. Det sätter (lite) press på den kreativa processen och vem vill inte prestera något att vara stolt över? Att ha ett kreativt jobb har både för- och nackdelar. Fördelarna överväger alla gånger. För mig finns det bara en nackdel, nämligen prestationsångesten som flåsar mig i ryggen…

Som lärare känner jag mig säker och flexibilitet är mitt ledord. Man måste kunna improvisera då man jobbar som pedagog, annars är det kört. Jag har sådant jag inte är stolt över i ryggsäcken, tillfällen då jag i stundens hetta tog beslut som jag inte är stolt över, men det är bara att släppa och gå vidare. Samma teflonmentalitet önskar jag att jag kunde applicera på mitt kreativa jobb. Problemet är att slutprodukterna är så påtagliga. De är inte hjärnspöken som flyger omkring, utan de finns där i affärer, i folks pysselrum och på skrivbord.

Jag är i alla fall jättenöjd med den nya kollektionen papper som är på gång och hoppas att tryckeriet gör bra ifrån sig. Håll tummarna! Nu har jag lust och ork att börja fota lite igen. Hurra!

2_1