17 nov

Tacksamheten.

Jag har inte så mycket tid att skriva här i bloggen nu när jag driver ”Trettio Tacksamma Dagar” på Facebook. Det är okej. Allt har sin tid och allt det där. Något annat år har jag tänkt slopa bloggen helt under november, men i år har jag landat i att det helt enkelt får bli lite långsammare här inne tills det är dags för advent.

Häromdagen fick jag en färdiguppstammad Dr Westerlund av min väninna. Perfekt! Jag ska låta den växa till lite innan jag toppar den. Hur har det då gått med mitt projekt att få till något liknande det här praktverket?

Tja, jag har inte gett upp och den verkar må ganska bra. Den har dock uttryckt en önskan om att INTE bli jämförd med sin pimpade sociala medier-version.

Jag gillar den här doktorn. Han ska få en fin lerkruka nästa gång han planteras om och dessutom ska jag se till att han inte ser ut att ha trillat ner i källaren. Han fick nog för lite jord runt fötterna senast det begav sig. Det är ändå rätt imponerande att projektet fortgår! Detta ”träd” började som stickling i februari 2018 från en doktor som mamma fått av sin väninna G-B 2017. Jag ärvde den och har sedan dess delat ut sticklingar hit och dit. Det hade varit roligt att se hur eller om de har tagit sig i sina nya hem!

22 jan

Den som väntar på något gott…

… kan få vänta jättelänge. Härom dagen planterade jag om ett gäng krukväxter här hemma. Två stycken var en gåva från min lillasyster till sonen, men hon ville gärna att jag skulle se till att de fick det lite fräschare om rötterna först. När jag väl hade planterat om de där två exemplaren gick resten av bara farten. Jag borde säkert ha planterat om ännu fler, men nöjde mig i de flesta fall med att bara byta ut lite jord till ny och fräsch sådan. Större ytterfoder är svårt att få tag på och dessutom får de inte riktigt plats i våra fönster.

Här i bakgrunden kan du se hur mitt ”Dr Westerlunds-träd” har tagit sig. Det behöver beskäras och rensas en hel del, men stammen är nu mer som ved och den har fått en större kruka. Jag har bara så svårt för att beskära! Det verkar vara ett problem för andra också, det där att förstå att det faktiskt blir bättre om man tar bort mer än vad man riktigt vill.

Jaha. Här är målbilden. Det är ungefär som med mina träningsmålbilder. Sikta mot stjärnorna, så når du till trädtopparna!

Här i bakgrunden ser du hur mitt träd började. När jag ser det blir jag nästan lite imponerad själv över att varken ha torkat ut, vattnat ihjäl eller haft ihjäl den på annat sätt. Nu är det bara att satsa vidare!

Edit: Nu har jag knipsat av topparna och har alltså fyra sticklingar som kanske kan bli något. Heja växtkraft!