Byråkrati

Högt och lågt.

Vilken dag! Runt omkring mig bubblar död och elände i varierande grad. Människor jag älskar och bryr mig om sörjer, plågas och har utmaningar som påverkar vardagslivet på ett sätt som är svårt att hantera. Själv står jag och håller i mig i ledstången med allt som jag har. Det är så lätt att tappa taget!

Hur som helst… Idag kom brorsan hit med det här brevet. Det verkar bli hans sista ansvar som fastighetsägare då vi faktiskt köpt huset nu. Brevet fick mig att både fnissa och bli riktigt arg. Har vi grannar som är så fega att de inte vågar be oss plocka bort resterna av de gamla husvagnarna som stått på tomten i x antal år? Skickade du, kära bloggläsare, in en anmälan efter det att jag lade upp en bild på sophögen här i bloggen? Är det en gammal anmälan som väckts till liv i samband med ägarbytet? Vem vet. Brorsan drog hur som helst igång Operation Källsortering och snart kommer sophögen att vara ett minne blott. Jag hoppas att Miljö- och Samhällsbyggnadsförvaltningens tjänstemän slipper bekymra sig mer om det här ärendet. De kan lägga sin energi på någon annan sophög istället.

Dagen avslutades med ett skönt kvällsdopp i vårt vackra Bredavik. Solnedgången och det ljumma vattnet bidrog till en magisk stund som jag tacksamt tog emot. Jag hoppas att även du fick en fin upplevelse att stoppa in i facket för vackra minnen! Peace.

Man lär så länge man har elever.

Ja, mitt f d valspråk har jag tagit upp igen. Jag har ju elever och jag lär mig något nytt varje dag. Idag fick jag reda på hur det skulle gå till att ta amerikanskt körkort. (Vi kan köra på våra svenska i ett halvår, men måste efter det skaffa amerikanska. Dessutom blir försäkringen billigare om man har ett sådant.) Jag kommer att gå till körskolemyndigheten här i Orem mellan 8 och 16 någon gång på en vardag. Där får jag skriva ett ”open book test” och om jag blir godkänd kan jag boka en tid för uppkörning. Suck. Jag borde inte bli nervös. Jag har ju ändå haft körkort i snart nog 25 år och tycker själv att jag kör bra. Jag hatar dock att fickparkera och gör helt enkelt inte det. Bara inte min kontrollant ber mig göra just detta. Rys! Du lär väl höra hur det gått när det väl är avklarat. Först ska jag fylla i den jättelånga ansökningsblanketten.

När jag har fyllt i blanketten ska jag läsa igenom häftet ”Driver’s Handbook 2o12” så jag vet var jag ska hitta svaren under det skriftliga provet. (Låt mig bara säga att jag nog tycker att den svenska körkortsteorin är väldigt mycket klurigare… Sist jag kollade fick man inte några ”titta i boken”-prov heller.)

Det andra jag lärde mig önskar jag var en byråkratisk mardröm, men dessvärre hände det på riktigt. I går blev barnen inskrivna på en ny skola, Provo e-School, då de kommer att fortsätta med hemskolningen. Det innebär att de skulle skrivas ur den skola de nu bara tar en kurs av åtta i. (Skolan samarbetar med e-School, så det går bra.) När jag fick reda på proceduren för att skrivas ur skolan blev jag alldeles paff. Jag har under dessa veckor insett att byråkrati och Viktiga Personers underskrifter på Viktiga Blajdokument är väldigt viktiga, men det här tog nog priset. Här har du proceduren för att skrivas ur Provo High, också när du bara hunnit börja och bara gått tre dagar i skolan.

1. Anmäl att du ska skrivas ut och få den Nödvändiga Blanketten.
2. Ta Blanketten med dig till biblioteket, lämna dina eventuella låneböcker och få signatur från bibliotekarien.
3. Gå runt till alla dina lärare (som skolan inte kan garantera är i sina klassrum alla dagar, eller ens alla lektioner) och få en signatur från var och en av dem.
4. Gå till fyra olika administrativa ställen på skolan (Lunchroom, Tracking Office, Business Office och Registrar) och få signatur från alla dessa ställen.

Ta med Blanketten tillbaka till kontoret där du fick den och lämna in den. Sisådär! Nu kan du skrivas ut. Blaj. Barnen tycker det här är så pinsamt så de inte vet var de ska ta vägen. Jag skriver ut en skolkarta och åker dit i morgon så får vi väl se om jag lyckas i mitt uppdrag.

Maken och sonen är på ett karateställe och kollar in det för att eventuellt börja träna. Låter kul! Ja, inte kul för mig, men kul för dem.