07 Jun

Trötta sommardagar.

Idag fick jag stiga upp tidigt för att ta mig till sjukhuset för provtagning. Det känns skönt att ha det gjort! Jag känner mig lugn och hoppas att de hittar vad det nu är som ställer till det i kroppen.

Sommaren har knappt börjat, men gräsmattorna är totalt fnösktorra. På vissa ställen ser det ut att ligga nertrampat hö istället för gräs. Märkligt… Trots det var det mysigt att sitta en stund här vid schersminen och insupa den ljuvliga doften en stund i Bredavik.

Min systers rabarber har producerat mängder i år. Det finns fortfarande kvar och hon hade gett mig lov att ta för mig. Efter att ha hittat Kammebornias recept på rårörda rabarbersaft slog jag till. Nu står en stor gryta blivande saft i kylskåpet och om ett par dagar hoppas jag kunna bjuda på riktig paradisdricka. Jag älskar verkligen smaken av rabarber!

Det bästa med dagen får nog ändå bli hur det känns att vara uppe i hallen nu när det är tapetserat där uppe. Vilken ljuvlig tapet! Om ett gäng år kommer jag kanske inte längre att hysa lika varma känslor för den, men just nu känns den helt rätt. Vårt hem är så sparsmakat på många sätt och här kan vi få en helt annan känsla! I hyllan till vänster som också agerar ”håll småungar borta från trappstupet”-hjälp står nu alla våra fotoalbum. Det blir väldigt rörigt rent visuellt, så jag har bestämt mig för att hänga för ett draperi liknande det vi har nere under trappan. Det blir kanoners det, ska du se. Ah! Det känns faktiskt rent fantastiskt att allt håller på att falla på plats. Tur att alla andra orkar jobba på när jag själv rör mig ungefär lika snabbt som sengångaren i Zootropolis…

Ps: Dagens hjälteinsats gjorde maken som fixade bevattningsslangen som hade pajat. Nu kan jag betvinga besk sallad och osöta jordgubbar igen… Hurra!

14 Feb

Vardagsglädje.

Rörmokaren är i USA, men om några veckor smäller det här! Eller, jag hoppas inte att det smäller, utan att det snyggt och smidigt installeras element och vatten till det övre lilla duschrummet. Med tonåringar i huset känns alltid en toa som ”för lite”. Jag är så nöjd med den matta Höganäsklinkern som är som sammet att gå på! Kakelplattorna på väggen är likadana som de vi har i det nedre duschrummet.

Bredavik i vinterskrud. Jag älskar det blå vinterljuset och hur isen får vattenytan att bli levande på ett annat sätt än under sommarhalvåret. Strukturen är underbar! Glad och tacksam, fylld av kärlek, dagen till ära.

24 Apr

Städmåndag.

Numera har jag och familjen flyttat hem till vårt eget. Mamma har fått lite andningspaus då hon mår riktigt bra efter omständigheterna, men jag hjälper fortfarande till att städa hos henne en gång i veckan. Jag var så glad över att ha kameran i bilen i morse. Mitt i den segaste våren i mannaminne (alltså, vi har ju bott i Orem de senaste fyra vårarna och det har för det mesta varit varmt, skönt och soligt i jämförelse med detta elände) fick jag påminna mig själv om att jag älskar att bo här, att det är här jag vill vara och att här är otroligt vackert också när solen gömmer sig under långa perioder.

IMG_9332

Vem behöver Kungsträdgården? Här har vi ingen trängsel och mycket mera rosa! En blå himmel hade kanske varit att föredra, men man kan inte få allt.

IMG_9339

Jag älskar mina föräldrars hus. Mammas hus. En kall och ruggig morgon som den här ryker det alltid i skorstenen och istället för att tänka på att vedeldade hus inte står på miljöpartisterna på Söders pluslistor tänker jag att det här är något av det mest hemtrevliga jag kan tänka mig.

IMG_9341

Mamma har gröna fingrar. Det har nu inte direkt jag, men jag har försökt öva ordentligt sedan våren 2001, första året i vårt hus i Segeltorp. En vacker dag kanske det händer? Ett prunkande land i Uttorp? Jo, jag kan se det hända.

IMG_9342

Ah! Ren skönhet.