02 Jan

2013 i backspegeln.

När jag ser tillbaka på året som nu ligger bakom oss kan jag konstatera att det var ett av de bästa och ett av de värsta någonsin. Jag kommer alltid att bära med mig 2013 inpräntat i hjärteroten och hela året känns som ett ögonblick och en evighet. Alltid med mig. Kärlek, sorg, ensamhet och gemenskap. Allt i en salig röra! Det här blir inte mina vackraste bilder precis, bara de som får symbolisera det som var närmast mig under året.

Januari

11_3

Februari

26_20

Mars

24_4

April

15_11

Maj

14_4

Juni

2_4

Juli

Bildpaus då jag laddade upp allt från dotterns dator. Återkommer.

Augusti

22_1

September

17_2

28_5

Oktober

14_14

November

19_7

December

3_8

19 Dec

Något om att ha en blogg.

”You are one of my nicest thoughts.” Vilket vackert uttryck! Så är det ju verkligen. Tanken på att Någon läser mina tankar, funderingar och vardagsrapporter gör det lite roligare än om jag bara skriver samma saker till mig själv. I min ”vanliga” dagbok skriver jag inte särskilt ofta och där hamnar bara saker som är väldigt privata och som jag inte är säker på att jag vill att ens mina barn ska läsa en dag då jag inte längre finns… Hur är det med dig? Har du en blogg som du skriver i? Skriver du dagbok? Klottrar du små anteckningar i kalendrar som du sparar? Sparar du alla brev och kort som kommer i posten? Skickar du efter fotoböcker? Scrappar du foton och minnen? Låter du livet gå och njuter medan det varar och kommer ihåg det som är värt att lägga energi på?

Jag är så glad över att jag hittade scrapbookingen och att jag lade så många timmar som jag gjorde på det medan barnen var små och halvstora. Fotoböcker är något som jag verkligen uppskattar, men jag har varit dålig på att skicka efter sådana. Fina, handgjorda kort som kan skickas eller ges bort tillsammans med presenter uppskattar jag själv, men jag har varit dålig på att pyssla de senaste åren. Kanske blir det bättre nästa år?

18_1

23 Jul

Allmän väg?

Idag fick jag lust att blogga för första gången på länge. Jag har inte känt för det på ett par veckor trots att det har hänt en massa spännande i mitt liv under tiden. Ett tag tänkte jag att det kanske är dags att lägga ner bloggandet, men jag vet att jag kommer att sakna det för mycket lagom till att vardagslunken sätter in igen. Jag har tänkt på allt jag skriver, vad jag delar med mig och hur jag bjuder på det. Kanske är det dags att byta format? Ska jag fokusera på något av allt det jag brukar skriva om? Ska jag lyda rådet på den gamla vägskylten som säger att ”Här slutar allmän väg”? Uppriktigt sagt vet jag inte. Jag vet inte ens varför jag berättar det här för dig.

20130723-222841.jpg

27 Apr

Efter återkoppling…

… ändrade jag temat ännu en gång. Nu är jag själv så nöjd att det nog får vara med fler ändringar. Jag gillar att man i mobilen ser hela sidan, men bara kan dubbelklicka på antingen blogginläggsidan eller listan med sökfunktion, kalender o s v för att få varje del för sig förstorad och därmed mer lättläst. Jag gillar radbrytningarna vid nytt stycke mycket bättre nu när avståndet är större. Jag gillar också det väldigt enkla. Det enda är att jag hade velat ha min namnteckning där det nu står Monnah över bilden på mig. Kanske går det att få till, vi får väl se. Ja, och de där skuggade ramarna är jag inte heller så förtjust i, men jag förstår att om man bara letar lite i koden går det att råda bot på. Förresten är det bloggens server som är så oändligt långsam nu. Vi blev erbjudna en ny, men det är alltid krångel att hålla på med sådant, så jag hoppas att de löser problemet igen. Vi hade problem för ett tag sedan också, men det löste sig efter ett par veckors slöhet.

I kväll ska vi äta en något paleomodifierad kalkonchili som Louise tipsade om. Jag har tjuvsmakat. Gudomligt gott! Tidigt, tidigt i morgon bitti drar vi till Vegas. Våra favoritgrannar från Segeltorp är där och vi har ändå tänkt åka dit utan att det har blivit av. Sist vi var där med barnen kom vi mitt i natten, de var för små för att uppskatta ställets fördelar och vi lovade där och då att ge dem en ny chans. Om vi orkar åka så tidigt som vi tänkt oss passar vi också på att ta en titt på Hoover Dam som S och jag läst om i årets historieundervisning. Spännande!

Mitt i allt detta världsliga och onödiga, men roliga, finns det någon som jag älskar. Denna någon vill jag mest sitta och hålla i handen och klappa på kinden just nu. Det går inte, men jag har för länge sedan känt att det finns sätt att nå andra också då det inte går att kommunicera på vanligt vis. Varma kramar kan skickas över stora oceaner och genom svarta moln… All kärlek till dig.

Vi bor nära Barnes and Noble, en av mina favoritaffärer. Där samsas böcker, tidningar, Starbucks och en massa smått och gott tillsammans med människor som gillar ord och bilder. Jag älskar att gå omkring där, läsa på böckers baksidor och bläddra i vackra magasin, sitta en stund och drömma mig bort i reseskildringar eller kanske läsa ett kapitel i en av alla de oändliga självhjälpsböcker som finns på marknaden. E delar mitt intresse och i går åkte vi dit bara för att en och en halv timme innan de stängde. Najs! Böcker är fint det. Har du börjat läsa på läsplatta, eller tycker du som jag att du vill känna boken i handen? Jag hämtar många recept på internet och kan faktiskt tänka mig att införskaffa en läsplatta till just köksgöromålen. Telefonen är lite väl liten och det är inte kul att scrolla på skärmen med kladdiga fingrar… Hur gör du?

26_2

26 Apr

Tack för hjälpen!

Snart är jag klar med ”A Simple Act of Gratitude” och känner mig redo att tacka högt och lågt. Wow! Man blir gladare om man kan vara tacksam. Det vet jag egentligen! Nu tackar jag därför i förhand på synpunkter på nya bloggen. Jag förlorade ju mitt gamla tema, men är inte särskilt ledsen för det. Jag har tänkt lite extra på dig som läser bloggen från mobilen. Jag tycker det är lättare med bloggar där varje inlägg presenteras för sig. Då slipper man scrolla en massa då folk som jag skriver långa texter och lägger in många bilder. Jag har fortfarande saker att jobba med, men lite i taget ska det väl reda sig. Att bara ha min ”signatur” som header känns förvånansvärt uppfriskande och rent. Jag har lagt till en sökfunktion, vilket jag har tänkt på länge. Nu är det bara kategorierna som ska fixas till. Ja, och bra förslag som du kommer med!

25_3

23 Apr

Städning i bloggen.

Japp. Nu har jag ändrat om lite här. När jag satt och klickade visade det sig plötsligt att det tema jag hade förut inte längre funkade eftersom jag hade uppdaterat WordPress (eller vad det nu var som hände). Jag som hade gjort en ny header och allt! Hehe. Så här ser den ut:

april_2013

Nu uppdaterade jag min presentation istället, se längst upp under ”jag”. Ja, det var väl det. Jo, jag måste göra något åt de där kategorierna också! Jag taggar alla mina inlägg, men lägger aldrig in dem in några kategorier. Därför handlar allt jag skriver om om ”Ditten och Datten”. Så kan det bli!

22 Mar

Gah!

Jag älskar inte att bloggservern strular. Usch! Allt går så långsamt och jag kan inte ladda upp några bilder. Ville bara säga det.

Ps 1: Överraskningspaket är det roligaste som finns. Jag önskar att jag hade mer pengar. Då skulle många fler få paket i sina brevlådor! 🙂

Ps 2: Jag tycker det skulle vara jätteroligt om du ville vara med i You Dos Påsk-CC! Gör så mycket eller så lite du vill. Jag lovar att du i alla fall kommer att hitta mycket inspiration den 28/3 då festligheterna drar igång!

31 Jan

Bästa rostbiffsreceptet någonsin. Jag lovar!

I morse kände jag mig som Ally McBeal. Jag vet att jag var vaken, men jag drömde ändå. Jag hade feber, så det var kanske inte så konstigt egentligen. Jag har haft feber lite till och från de senaste dagarna. Störigt. Egentligen känner jag mig piggare än på länge, främst eftersom jag faktiskt kan ta mig fram lite lättare nu när jag inte längre behöver använda kryckorna hela tiden. Jag kom på att det var min kusins födelsedag, men att jag visst hade gratulerat henne för flera dagar sedan. What?! Samtidigt kom jag ihåg att en gammal pojkväns syster också delar denna födelsedag. Hjärnan är så spretig! Hur kommer det sig att den glömmer viktiga fakta, men överraskar med både det ena och det andra som värsta Gubben i Lådan? Funkar du som jag? Är du alltid rationell och ordentlig, eller förvånar du till och med dig själv?

Förutom febern och mitt något förvirrade tillstånd har dagen varit ovanligt bra, faktiskt ganska toppen. För tredje dagen i rad kom ett paket i brevlådan!! Jag kunde knappt tro mina ögon då sonen kom in med ännu en härlig, svensk postpåse. Den här hade posten fått tejpa ihop då den säkert fastnat i något vasst. Bubbelplasten och den enormt starka limremsan hade pallat trycket och inget av det dyrbara innehållet hade gått förlorat. Kolla bara… Man kan ju tro att MiaMaria vet precis vad jag gillar!

Häromdagen var det en vän som visst hade kommit att tänka på mig i samband med tulpaner. Hon kom ihåg att tulpaner är min absoluta favoritblomma. Det gjorde mig så glad! Denna bukett köpte jag till mig själv från maken. Jag vet ju att han egentligen gillar att ge mig blommor, så jag besparar honom omaket att behöva gå in i någon affär eftersom han ogillar det desto mer… Hm. I kassan stod en höggravid ung kvinna som var alldeles hjärtblå om läpparna. ”Wow! These flowers are beautiful!” Jag var sååå nära att låta henne få blommorna, men Mitt Egoistiska Jag tog över. Nästa gång jag kommer i samma situation måste Mitt Generösa Jag vinna. Hur kunde jag förneka henne glädjen att få njuta av röda tulpaner? Jag skäms.

I övrigt har de kulinariska höjdpunkterna varit många, vilket har bidragit till att denna fina dag blev så fin. Rostbiffen blev så god att jag knappast smakat något godare i köttväg. Receptet togs från vår Paleokokbok:

Deli-Style Roast Beef

2 finhackade vitlöksklyftor
1 msk torkad, krossad rosmarin
2 msk torkad oregano
1,5 msk flingsalt (fast vi använde grovmalet Himalayasalt)
2 tsk nymalen svartpeppar

Blanda kryddorna och gnugga in dem i din rostbiff. (Vår var en billig bit, fast rätt bra storlek ”tip sirloin”. En femtiolapp för hela stycket efter $3 rabatt.)

Låt den kryddade köttbiten stå i rumstemperatur i två timmar. Sätt i ugnstermometer i tjockaste delen. Sätt in köttet i 120°C uppvärmd ugn i en halvtimme. Sänk värmen till 75°C. Låt stå kvar i ugnen tills rätt innertemperatur nås. Vi valde att ta ut köttet då det var 56°C. (Över 60° blir köttet torrt och trist, inte att rekommendera.) Efter att ha stått och vilat inlindad i tio minuter var det dags att skära tunna, tunna skivor av köttet. Himmelskt gott! Där var det smakexplosioner i varje tugga. Rekommenderas!

För övrigt är grapefrukterna också hur goda som helst nu! Mums, alltså. Jag vet inte varför jag aldrig gillade denna majestätiska citrusfrukt när jag var yngre? Jag ska äta grapefrukt varje frukost tills jag tröttnar. Och göra spenatsallad med grapefrukt. Och äta grapefrukt till mellis. Hur länge dröjer det tills passionen falnar tror du?

Det värsta idag var förresten inte febern, utan min frisyr. Jag har upptäckt att damer som inte har perfekt hår här i Orem drar någon tjusig mössa över huvudet då de visar sig bland folk. Jag bestämde mig för att inte vara sämre än snyggingarna. Mössan är dotterns och inte särskilt tjusig, men ingen verkade reagera negativt på den. Ja, det skulle vara bakom min rygg i så fall.

Nu ska jag läsa pocketroman. Tack igen MiaMaria! Chokladen finns kvar, men tablettaskarna är redan long gone. (Femina har jag gömt för mig själv för att inte ta slut på allt det fina på en gång…) Sanningen segrar ändå alltid, eller hur är det man säger?

Förresten måste du lyssna på Talang 2008-vinnaren Zara Larsson som det varit tyst om sedan vinsten, i alla fall vad jag vet. Jag tror inte hon kommer att hålla tyst längre. Vad tror du? Tack Ellison!