12 Jan

Tankar efter feberdimman.

Nu har jag fått nog av den här influensan. Usch, så sjuka vi har varit här hemma! I morse kände jag mig riktigt piggelin och orkade både bädda sängen, duscha och klä på mig något annat än det jag stöp i säng i någonstans under söndagskvällen. Det som började med irriterande torrhosta gick över i djupare hosta, ett allmänt illamående, feber, kräkningar, ont i hela kroppen, ännu högre feber, fler kräkningar och hallucinationer, slemhosta, hög förbrukning av snorpapper och så många timmars sömn. Varsågod. Där har du vinterns influensa om du nu undrar hur den presenterar sig. Jag tror inte den här sjukan har gått i skola hos Magdalena Ribbing, för någon vett och etikett märkte då jag inte av.

Slutpratat om sjukdomar för idag. De finns ändå här dygnet runt och jag tänkte påminna mig om lite roligare saker. Huset, till exempel.

Praktiskt eller snyggt om jag måste välja? (Jag läser fortfarande Trendens-Fridas blogg trots att alla hem ser typ likadana ut, vita och grå, som överallt annanstans. Det finns dock mycket annat som är läsvärt där.) Det gör ont att säga, men efter att ha fått några dyrköpta erfarenheter som yngre och mer oerfaren tänker jag trotsa mitt estetiska hjärta och säga att praktiskt vinner. Varje dag. När jag läste någon inredningstrendrapport häromsistens såg jag att rostfria bänkar kommer stort 2017. Moahahahaha! Ja, de vet hur de ska tjäna pengar på ängsligt trendmedvetna svenskar som sliter ut fullt fungerande kök och badrum för att få till det ”rätt”, de där lobbyisterna eller vilka det nu är som tjänar pengar på att folk vill ha nytt, nytt, nytt. Nu ligger jag i fas med trenderna med vår fantastiska och återvunna rostfria köksbänk, precis som jag då och då ligger rätt med manchesterbyxor (mina favoriter i alla väder, en favorit jag delar med min far).

Gammalt eller nytt? Återbruk är superinne. Second hand-butiker frodas överallt, Blocket och Tradera glöder och inte är det särskilt lätt att fynda designklassiker till noll och intet. Nej då, folk vet att ta betalt för sina dyrgripar. Hur har vi det hemma då efter att ha försökt jämka ihop våra bohag? Det är inte klart än. Huset kommer att bli mer och mer inbott efterhand som vi hittar det vi vill ha, men här har du några nedslag.

12_1

Återanvänt element som ska målas om när vi inte längre behöver dem för värme framåt sommaren. Mitt drömgolv. Jag måste ha hjärntvättats av trendnissarna i hemlighet, men har förstått att många andra som varit hemma hos oss också är väldigt förtjusta i det. IKEA-möblemang, nyinköpt.

12_3

Återanvända möblemanget från IKEA i Draper. Hörnsoffa ger jag inte avkall på, det ska finnas plats för många gäster, och Karlstad är både lagom stor, nätt och bekväm för min smak. Dessutom är fotpallen en stor favorit! Fårskinnet har värmt våra älskade barn och varit en del av inredningen sedan tiden i Flemingsberg under mitten av 90-talet. Mattan har legat hemma hos makens mormor. Kuddar får jag aldrig nog av. De här kommer från alla möjliga ställen. Yngsta dotterns Indiskafåglar har åkt upp på kakelugnen och pinglar så fint då man går förbi. Lampan fyndades på second hand för 125 kronor. Mycket förtjust! (Ps: Mässing är UTE i år, men våra mässingsgardinstänger flyttar ingenstans. De hängde en gång på en stor, statlig institution någonstans i Stockholm och mår nu bra i en stuga på Sturkö.)

12_4

Hallen är ”ny”. Här låg förut husets kök, så badrum och tvättrum byggdes under renoveringen. Mattan köpte vi på ruugs.se trots att det finns många mattor på vinden i sommarhuset. Vi behövde en som var smalare och längre än alla som ligger där. Inte är den här jeansmattan lika fin som Brittas, men den gör mig ändå glad och passar fint där den ligger i vårt ”nittiotalsgalleri”.

12_5

Hahaha! Ja, bollarna ska flyttas till det andra köksfönstret. Jag kan inte skiljas från adventsstjärnan som hänger kvar och vi har inte hittat någon kökslampa än. Jag kan inte med att betala en massa tusen för en som bara är ”okej”. Lampan ska så klart hänga över köksbordet, fast jag undrar om det inte får bli en fin liten fönsterlampa också där glödlampan hänger nu. Bordet ropar efter en duk av något slag, men det har i alla fall både tulpaner, levande ljus och godis, så protesterna är inte överdrivet högljudda.

Jaha, ja. Det här var dagens rapport. I morgon är det fredag och jag kan konstatera att den här veckan har jag i princip inte fått något annat gjort än blott det nödvändigaste. Trots det är jag mycket tacksam, för jag vet att det finns många som inte ens orkar det som jag kallar nödvändigt. Jag tar inte mitt liv för givet och jag är tacksam. Peace.

11 Mar

Ett lapptäcke till lilla L.

För ett tag sedan fick en vän som jag mötte i scrapbookingens underbara värld en efterlängtad dotter. Jag är så glad över den här lilla familjen och kände att jag ville sy ett lapptäcke. Bebisen fick välja från tre olika färgställningar (eller kläder från GAP) och hon valde min favoritkombo. ;)

10_16

Den här maskinen inhandlades på Costco för drygt 20 år sedan och fungerar trots att den stått största delen av sitt liv instängd i ett garage. Jag är glad över att den klarar raksöm och sicksack, men mycket mer är det inte. När man syr lapptäcken är det viktigt att kunna styra lite över trådspänningen, men det går bara att sy överhuvudtaget om inställningen står på ”0”, så det blev lite klurigt då jag skulle kvilta ihop fram och baksida med stoppningen. Jag hade tänkt mig dubbel stoppning (någon modern slags ekologisk bomullsfilt) för att få lite värme, men se, det gick inte. Ett lager filt funkade, så täcket blir åtminstone varmare än bara ett påslakan.

10_17

Flanellrutorna skar jag ut från en volangkjol som fyndades på DI. Baksidan är ett ton-i-tonmönstrat kvilttyg. Det verkade helt omöjligt att hitta en passande baksida i en dovare, vinröd ton, så jag tog den här som åtminstone plockar upp färgen i två av rutorna.

10_18

Det var ännu svårare att bestämma om jag skulle avsluta med blått eller rött kantband. Ingen av dem passade särskilt bra, men efter att ha velat fram och tillbaka blev det ändå blått till slut. Jag är nöjd med beslutet. Tur det, för det är alltid jobbigt att ångra något sådant när man väl är färdig med alltihop.

10_9

Det var länge sedan jag sydde med kantband. Det är något som jag verkligen inte gillar. Tur att jag inte är lika perfektionistisk som jag var då jag var yngre… Bandet kom med hela vägen runt då jag avslutade med sista sömmen. Vad mer kan man be om?

10_4

När en tonårstjej kan dra täcket runt axlarna är det inte för litet. Nöjd! Det här var ett roligt litet projekt! Jag har flera grannfruar som syr avancerade lapptäcken med mönster och pilliga små bitar och handbroderade sagor över själva rutorna. De hade väl skrattat åt det här, men to each her own, eller hur?

10_1

07 Mar

När den där kjolen bara ligger och skriker i soffan…

… är det väl dags att göra något av den? Jag blir ständigt påmind om hur dålig jag är på att bara slutföra grejer. Jag är helt enkelt en ”procrastinator” (Förhalare är väl ändå inget ord, eller?) Maken och sonen har sedan ett par veckor en snabbkurs i programmering. De sitter alltså och programmerar flera timmar varje kväll. Det går jättebra och tanken är att sonen ska hjälpa pappa med diverse projekt. Han har helt klart fallenhet och det skadar inte heller att han faktiskt har upptäckt att han tycker att det är roligt. Dessutom skjuter han väldigt gärna sin engelskuppgift, att skriva en novell, framför sig. Brås han månne både på mor och far?

Hur som helst. Jag såg den där kjolen som inte ens var särskilt billig utan bara hade ett fint tyg ligga tillsammans med en soffkudde vars överdrag redan tvättats och lagts undan och bestämde att det var dags att skrida till verket i kväll. Förberedelsejobbet tog lång tid då kjolen hade ett ok som skulle klippas bort och själva kjolvåden var klippt i en böjd form. När man en gång velat bli sömmerska har man koll på vad som är tråkigt och vad som är roligt i sömnadsprocessen även om det är 30 år sedan man sist var i toppform. Då jag tillhör denna skara har jag insett att själva tillklippningen skulle vara lite bökig. Det är helt enkelt därför kjolen har blivit liggande om du nu vill veta varför.

Jag bestämde mig för att sy en kudde med omlottbaksida eftersom jag inte hade någon dragkedja hemma. När det gäller kuddar syr jag dem annars helst med dragkedja då det gör dem snygga både på fram- och baksida…

6_12

Före såg det ut så här på köksbordet.

6_11

Halvvägs såg det ut såhär, men vem är intresserad av halvvägsbilder? Jag använde dels rullkniven jag fick i present av personalen på Flymens skola då jag slutade där 1993 och dels min älskade tygsax. Båda har klarat att gå opåverkade av tidens tand till skillnad från vissa andra.

6_10

Jag klippte framsidan lika stor som kudden, 45×45 cm, medan de två baksidorna som skulle gå omlott klipptes 45×32 cm. Omlottbitarna sicksackade jag och sydde ner ett par centimeter med två dekorativa raksömmar. Känner jag mig själv rätt kommer jag att så småningom lösa stängningen på annat vis.

6_8

Bästa sättet att få snygga hörn? Klipp bort hörntriangeln, men håll dig för allt i världen borta från själva sömmen. Jag tycker 2 mm marginal är rätt bra.

6_9

Räta mot räta naturligtvis. De båda baksidorna fållades som sagt innan ihopsättningen. Som du ser finns det utrymme för några centimeter omlott.

6_7

Så här ser baksidan ut med bara den enkla omlottlösningen. Funkar okej, men jag hade inte lagt den här sidan framåt. Man kan göra en knytstängning  eller sy dit ett par knapphål med tillhörande snygga knappar för att göra också baksidan dekorativ.

6_6

Sådär. Nu är det bara fräscha tulpaner som saknas. De julröda detaljerna är äntligen bortplockade från soffbordet och påskkudde och pläd är på plats. Kom nu våren!