23 Aug

Om att tanka energidepåerna i Zion National Park och på andra ställen.

I går var en sådan där dag som kommer att stanna i mitt hjärta länge, länge. Fyra av fem familjemedlemmar (den femte stannade hemma för att läsa ikapp en engelskuppgift som klasskompisarna fått som sommarläxa och som kommer att ta rätt lång tid att slutföra – hrmf för lärare som inte ”tänker klart” och glömmer elever som kommer från en annan skola) åkte ner till Zion National Park för att möta upp familjen som är på besök från Sverige.

Det var över trettio grader varmt, så vi bestämde oss för att börja gå ”The Narrows”, den del av kanjonen som omges av lodräta, röda väggar och där Virgin River (Jungfrufloden) har sin början. Det finns ingen gångväg vid sidan av, utan man får helt enkelt doppa fötterna och gå i vattnet. Vi kan konstatera att vi inte var de enda som fått denna briljanta idé, så vi trampade fram i vattnet med engelska, spanska, japanska, tyska, italienska och franska ringande i öronen. Härligt!

23_1

Då man går i The Narrows måste man hålla koll på var man sätter sina fötter så man inte står på näsan och tar ett ofrivilligt bad, men med jämna mellanrum lyfte jag blicken för att njuta av de mäktiga scenerna omkring mig. Vattnet som hade varit så kallt då vi först satte i fötterna var svalkande och underbart i värmen och sällskapet var väldigt trevligt både för äldre och yngre.

23_2

I Zion hittar man en 3,9 km lång hajk som går upp till toppen av Angels Landing och erbjuder en spektakulär utsikt över Zionkanjonen. På vissa ställen är det väldigt smalt och branterna stupar rätt ner utan några skydd. Det finns kedjor att hålla i sig där det blir lite klurigare, men den här hajken är inget för harar som jag. Mina andra familjemedlemmar ville däremot gå den och de fick sällskap av tre personer i familjen vi var där med. Vi tre som blev över hajkade till Emerald Pools istället, något som vi var helt nöjda med.

Tänk så makalöst fantastisk natur det finns! Min svåger har snöat in på makrofotografering och lägger upp extrema närbilder på Facebook för att folk ska gissa vad bilden visar. Jag har inte gissat rätt en enda gång. Komplicerade och intrikata detaljer bildar tillsammans något så simpelt som en fluga, ett nypon eller en humlas pollentäckta rumpa. När man letar efter skönhet hittar man den. Detsamma gäller väl resten av livet också. Jag försöker skippa nyheter över huvud taget eftersom världen ter sig ytterligt deprimerande genom nyhetsredaktionernas korridorer. Däremot fyller jag på med god litteratur (ljudböcker vänjer jag mig vid lite i taget för att också kunna lyssna vid exempelvis trädgårdsarbete), musik, vackra naturupplevelser och umgänge med familj och vänner. För mig funkar det.

Känner du ibland att du har tappat bort dig själv? Det gör jag. Kanske vill du då testa den här övningen som kan hjälpa till att få grepp om det som är viktigast i livet. Ha det så kul om du bestämmer dig för att testa. Det kan bli en omvälvande upplevelse. Peace!

8 thoughts on “Om att tanka energidepåerna i Zion National Park och på andra ställen.

    • Ja, jag är också glad att ni kunde komma dit! Jag är också glad över att vi tog oss tid att åka även om det bara var över dagen. Det blev intensivt, men härligt.

  1. Vilken härlig dag och visst är vår kära natur fantastisk. Nerkopplad, avkopplad och livspåkopplad. Jag tänker på det där, när alla numera går böjda över sina telefoner överallt och stirrar in i en värld som de inte kan slita sig från. Rädda att missa något. Ibland har jag sådan lust att skrika högt att de borde titta upp för de håller på att missa den fantastiska värld som finns runt omkring dem. Den oslagbara.

    Ta hand om varandra och tack för all visdom.♥

    Kram Lotta

    • Ja, det där med telefonen tänker jag mycket på och försöker också lägga ifrån mig den vid tillfällen då jag faktiskt inte behöver ha den med mig. Det värsta jag vet är när små barn försöker kommunicera med sina föräldrar och de helt ignoreras… Det känns både sorgligt och som en stor förlust för samhället i förlängningen. Jag gillar de här tankarna: http://www.handsfreemama.com

      Jag hoppas att du får en härlig vecka, Lotta. Kram!

  2. Vilken fantastisk natur..! Vågar ni gå omkring litet hur som helst, eller finns det farliga djur och insekter i era trakter? Tänker på ormar, som är min (säkert överdrivna) skräck.

    Apropå att tappa bort sig själv. Jag gjorde nog det ett tag. Och det tror jag att man bör göra ibland, så att man kan ompröva och antingen hitta tillbaka eller vidare. Nu vet jag nog rätt så bra var jag står, det handlar bara, för mig, om att inte tänka dag för dag utan litet mer långsiktigt. Det är bara så mycket trivsammare att ta dag för dag :)

    • Jag vet att det finns farliga djur av alla de slag i krokarna, men faktiskt har jag aldrig varit rädd då jag gått runt. I trädgården har vi fullt av garter snakes, men de är totalt ofarliga och är bara obehagliga då de rasslar förbi runt fötterna. Giftspindlar, giftormar och giftväxter motar jag bort med ”onda ögat”. :D

      Du har rätt om att det ibland är nödvändigt att tappa bort sig själv för att hitta rätt. Har man slagit in på fel väg är det lätt att fortsätta av bara farten och det kan vara ett fasligt slöseri med tid och energi!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>