27 Jan

Gräv där du står…

… och det är väl där du har dina rötter? De senaste dagarna har jag varit helt uppslukad av ancestry, företaget som maken jobbar för och som erbjuder tjänster för att bokföra och söka sina rötter. Jag har fört in mycket av alla namn som min mamma forskat fram genom åren både från sin egen och min fars släkt. Hon ägnade hundratals, kanske tusentals timmar, för att söka igenom microfichefilmer som hon hade lånat på biblioteket. Jag satt ibland med henne och letade efter namn i födelse- och dödböcker. Dessa namn var oftast skrivna med väldigt snirkliga bokstäver och kunde vara svåra att uttyda, men varje gång vi hittade en bortglömd släkting var det till tjo och tjim och glada danser.

När jag nu har fört in dessa namn har jag med jämna mellanrum fått tips av ett litet vibrerande löv om födelse- och dödsuppgifter i avfotograferade böcker. Det är lika spännande varje gång det sker, men ännu roligare är det att hitta någon som har mina släktingar i sitt släktträd! Bara idag har jag skickat iväg sju mejl till olika personer som jag antagligen är släkt med på ett eller annat vis.

Vissa dokument berör mer än andra. Detta till exempel:

26_1

Margareta (Greta i födelseboken) SOFIA Hansson var min morfars mormor. År 1900 kom den ensamstående mamman Sofia ”i olycka” för andra gången i sitt liv, denna gången med tvillingar. Vid detta tillfälle jobbade Sofia hos en bonde i Klappmark. ANNA Sofia och Karl OSKAR föddes hemma i köket där Sofia var alldeles ensam. Lyckligtvis fick husbonden, som inte var hemma vid detta tillfälle, besök av en rådig man som hämtade släde och fru och tog hem Sofia och de två nyfödda till sig där nöddop utfördes.

Själva historien är inte sorglig i sig även om den vittnar om några tuffa livsöden. Jag kände redan till Sofias och Annas historia, men när jag såg kyrkoboken med två små bebisar som kallades oäkta blev jag ändå väldigt illa berörd. Fy sjutton. Den lilla oäktingen Annas liv komplicerades ytterligare av att hon under sitt första levnadsår drabbades av engelska sjukan och blev döv. Trots dessa utmaningar, eller kanske tack vare dem, visade hon sig bli en fantastisk kvinna som jag är ledsen att jag aldrig fick lära känna. Jag vet faktiskt inte ens om hon fick träffa mig. Hon dog 1972, så rent teoretiskt skulle det vara möjligt. Jag får väl fråga mamma…

Känner du till några spännande livsöden i din släkt?

6 thoughts on “Gräv där du står…

  1. Åh så spännande det är att lära sig om släkten! Vi började ett familjeprojekt igår kväll med barnen där vi ska bygga vårt släktträd så långt vi kan med foton och namn. Det faller på oss vuxna att göra hemläxan och skaka fram åtminstone ett foto i arkiven per vecka. Känns gott att vända våra hjärtan till fäderna!

    Och wow, ni har verkligen ”tvillingar i släkten”! Jag säger då det, Det borde varit A och inte jag som fick dubbelt!

    • Morfars mor var tvåäggstvilling, mormor fick min mamma och hennes tvillingsyster (tvåäggstvillingar), två av mina kusiner har fått tvåäggstvillingar. Jag kommer från en släkt med hög fertilitet på två håll, så nog har det varit större ”chans” eller ”risk” för oss alla att få tvillingar. På fars sida har jag inte hittat några tvillingar…

      Vilket roligt projekt ni har startat! Jag har ju bara börjat skrapa lite på ancestryförmågan, men det finns stora möjligheter att knyta foton och dokument till olika personer. Vi har några släktböcker med fotografier, så jag tänkte scanna och lägga upp det som finns. Så roligt att knyta ihop säcken!

  2. Anna (din morfars mor och min farmors mor) blev även sömmerska och sydde många plagg till min farmor som jag har tagit över. Det är något alldeles speciellt att ta på sig den vackra mönstrade kappan med halvlånga ärmar (sån som man ska ha långa svarta handskar till) och veta att hon sydde den och farmor bar den.

    • Vad härligt att du har kvar den kappan! Jag tror att jag kanske faktiskt har sett dig ha på dig den på någon stavskonferens. Kan det stämma?

  3. visst är det kul o få namn på anorna där bak i tiden. o ibland blir man förfasad över utryck de använde oäkting jisses men som i det moderna samhälle vi lever fick jag reda på av min brors sambo att jag inte har riktiga barn så det är väl samma sak fast ändå inte….barnen är riktiga äkta o bara mina=) nu är ju inte mina födda utanför äktenskapet men väl utomlans….en del kan verkligen inte koppla in hjärnaan innan munnen öppnar sig……… o på tal om släktforksningen tänk om man kunde resa tillbaka i tiden…få känna dofterna (kanske inte alls så behagliga men ändå) få lyssna till vad de pratade om….

    • Ja, bara för att folk lever idag, 2015, betyder inte det att vi automatiskt har kunskaper eller kännedom om varken allt eller hälften som vi uttalar oss om. Tänk så tokigt det kan bli! Jag får själv tänka till ofta eftersom jag pratar så mycket. Tog precis beslutet att när jag träffar människor måste jag bli bättre på att fråga dem om vad de tycker och tänker eftersom jag upptar luftrummet alldeles för mycket. Stackars alla andra, när jag tänker efter… Så fantastiskt det är att du och din man öppnat er familj för att dela med er av er kärlek! Kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *