21 Sep

Hjälp! Jag hinner inte med.

Jag förstår att det nya skede vi närmar oss i vår familj, det när ungdomarna flyttar hemifrån, kan vara rätt svårt att hantera. För att rädda oss föräldrar från totalt sammanbrott får vi en förändring i taget. En del av dessa slår lite hårdare. Vi började med en övningschaufför som jag inte kunde övningsköra med. Det tyckte jag var rätt bekvämt, men nu när vi har två stycken som gärna vill ha sina körkort så fort som det nu är möjligt fick jag se till att också dra mitt strå till stacken. Det innebär att varken jag eller maken längre får köra någonstans om vi inte ska dit själva. Nåja. Självständighet är fantastiskt och jag önskar verkligen våra barn en stadig grund att stå på då de ger sig av i vuxenlivet. Körkort ger frihet. Jag har haft mitt i 26 år, så det känns lite muppigt att jag blir tvungen att köra upp igen för att få ett körkort registrerat här i Utah, haha. (Teoritestet gick åtminstone bra. Jag hade 92% rätt och missade två frågor varav den ena var ”hur många procent av Utahs 0-5-åringar åker någon gång som passagerare i en bil”… Varför ska jag veta det?)

Idag var det dags för ett nytt steg i det här klippandet av mammabanden. Äldsta dottern gick på Homecoming-dans tillsammans med en kompis från skolan. Nu är hon hemma igen och hon hade haft det jättebra. Phu!

20_1

20_5

20_6

20_7

2 thoughts on “Hjälp! Jag hinner inte med.

    • Ja, tonåren har man på gott och ont… Min mamma säger också ”den bästa tiden i livet, njut” eftersom hon tyckte att hon blev så hårt reglerad och missade en massa saker. Själv känner jag mest att tonåren inte alls var min bästa tid. Jag tyckte det var rätt jobbigt att passa in. Från 20 och framåt har mitt liv varit bättre och allra bäst var det hittills då jag var 34 om jag måste pricka in en specifik tidpunkt. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *